|
|
Bra böcker enligt Darlingredaktionen:
Donna Tartt: |
|
Varje fredag på lågstadiet läste fröken högt ur någon Astrid Lindgrenbok. Jag och mina klasskompisar satt som fastnaglade vid bänkarna då. Till och med de som aldrig höll käften, satt knäpptysta. Efter lågstadiet hände någonting. Eftermiddagarna med Mio, Jonatan och Ronja var sista gången skolan inspirerade mig till att läsa böcker. Från mellanstadiet och framåt gjorde svenskaundervisningen sitt bästa för att göra mig ointresserad av böcker. Det är egentligen bara tur att jag ändå blev en boknarkoman. På gymnasiet var det som värst. Då hade böcker ett eget ämne: litteraturkunskap. Jag hatade litteraturkunskapen men fortsatte att älska böcker. Mina svenskalärare misslyckades alltså med mig. Men de lyckades med mina klasskompisar. De hatade också litteraturkunskap och det fick dem att hata att läsa. Mina lärare gjorde fel på nästan alla plan: 1. Vi läste bara gamla böcker på gymnasiet, det man kallar "klassisk" litteratur. Inte förrän i trean var vi framme vid 1900-talet. Och när vi närmade oss de 1900-talsförfattare som var intressanta, valde våra lärare andra, svårare och tråkigare böcker och författare och gjorde dem så ointressanta som bara var möjligt. Eftersom alla hade tappat intresset gick det väldigt långsamt på slutet, det gjorde att vi aldrig hann längre än till 1960-talet och därför missade all litteratur som var skriven efter det. För dem som inte hade andra ingångar till böcker innebar detta att de tre intressantaste decennierna av världslitteraturen helt enkelt gick bort. 2. Av de gamla böcker vi läste, läste vi fel böcker. Av de författare vi gick in på, gick vi in på fel författare. Mina litteraturkunskapslärare hade en förmåga att plocka upp de mest trista författarna och var det någon rolig författare kunde man ge sig fan på att vi fick tråkiga texter att läsa. När vi läste Shakespeare läste vi inte "En midsommarnattsdröm" eller "Romeo och Julia". Vi läste "Macbeth". När vi tittade på existentialisterna snöade vi in på Sartre och Camus och missade de roligaste som Jean Genet, Boris Vian och Simone de Beuvoir. Beatgenerationen som garanterat fått droghuvudena och de övriga illitteraterna i min klass på fötterna nämndes aldrig. 3. Vi läste få böcker. Under tre år på gymnasiet läste vi nog inte tio hela böcker. I stället hänvisades vi till antologier. Vi hade en antologi i två delar som hette "Från bibeln till Blanch" samt "Från Dickens till Delblanc". Som namnet antyder är det inte de roligaste delarna i världslitteraturen. Ännu värre var extraläsningsantologiserien "Dikt & Tanke" som väl varenda sjuttiotalist fått i halsen. 4. Undervisningen var helt inspirationslös. Eftersom mina lärare inte gav oss böcker som intresserade oss, plockade fram de tråkigaste författarna och de tråkigaste verken hos varje författare tyckte alla att littarturkunskap var tråkigt. Klart att lärarna tyckte att det var tråkigt att undervisa uttråkade studenter och så var den onda cirkeln igång. Jag slutade gymnasiet 1991 men såvitt jag vet är svenskalärarna fortfarande lika duktiga på att döda bokintresset hos sina elever. Alla undersökningar visar att bokläsandet bland unga går ned och det finns inga tecken på att trenden ska vända. Häromdagen såg jag ett debattprogram på tv där fem svenskalärartyper diskuterade problemet. De klagade på musik, tv, video, datorer, tvspel och all populärkultur som konkurrerade med böcker. De kritiserade läroplanen, materialbristen och tidsbristen, i princip allt utom sig själva. Det var rätt kul att se. Ungefär lika kul som när svenskaläraren rullar in video- och tv-vagnen och sätter på "Döda Poeters sällskap". Och när filmen slutat fortsätter med tråkanalysen av någon statarroman från förra lektionen. Visst är saker tråkiga bara för att man måste göra dem i skolan. Och visst måste man för bildningens skull sätta sig in i en hel del litteratur som inte är speciellt roligt. Men undervisningen behöver inte bara bestå av sånt. Vad är det för mening med att kunna mycket om litteraturens historia om man tappar intresset för böcker. Det borde ju handla lika mycket om att få folk intresserade av att läsa böcker som att ge kunskap om litteraturhistoria. Problemet är nog att lärarna helt enkelt saknar koll. De saknar koll på vad unga tycker om att läsa. De saknar koll på samtidslitteratur och en stor del av den litteratur som hamnar utanför"klassisk litteratur". /Anders Billing |