Hon är 18, kortklippt med svart hår, nytatuerad med en slingrig våg längst ner i korsryggen. Hon är skatare med rätt attityd och dom rätta kläderna: Vitt linne, armébyxor och däremellan Calvin Klein som sticker fram precis så mycket som de ska.- Fast skorna är för nya, säger hon. De borde vara slitna här.
Hon stryker längs ytterkanten på den gråsvarta, tjocka skon. Oslitna skor är egentligen ett tecken på att man inte är en riktig skatare - nån som bara härmar modet.
- Men det syns på andra sätt också, en skatare är alltid skitig.
Hon heter Lisa Andersson och har åkt skateboard något år. Hon bytte bort gymnastiken för att istället rulla fram på bräda.
De bestämde sig samtidigt, hon och bästa kompisen Jenny. Köpte var sin skateboard och åkte till Fryshuset i Stockholm.
- Det var jättesvårt i början, jag slog mig hela tiden.
Hon ler och pekar på knäna.
- De var jämt blåslagna, jag gick omkring med svullnader och skrapsår hela tiden.
Lisa gillade inte tanken på att bara vara ett bihang borta vid Fryshuset. Värst vore det att bli tagen för nån som gick dit för att ragga killar.
- Jag var helskraj för att verka som en sån där tjej som gick dit bara för att kolla på killarna. Så jag åkte hela tiden. Oavbrutet. Tills jag blev jättetrött och gick hem. Vad som helst, men bara inte bli tagen för att vara en sån brud.
Nu åker hon flera gånger i veckan, och eftersom hon går i gymnasiet alldeles invid Fryshuset är det lätt att hinna med. Hon åker inomhus, sällan ute på stan. Åker hon på stan tittar folk, och hon tycker själv inte hon är tillräckligt bra för att tittas på. Folk tittar lite extra eftersom hon är tjej.
- Det är mest killar som åker, och mina gamla kompisar tyckte jag var töntig som åkte bräda. De tyckte att jag borde gå på klubb i stället.
- Men jag fick nya kompisar. Andra tjejer som skatar.
Och det finns faktiskt många.
- Massor av tjejer är skitbra. Men killarna har en attityd mot tjejskatare.
Att åka skateboard är inte bara sport, det är också mode. Framför allt för killarna.
- De är otroligt medvetna. De kollar in varandras kläder, säger "Fy fan vilka gamla skor", och har stenkoll på vad som är rätt och inte. Som tjej behöver man inte tänka lika mycket på hur man ser ut. Utom när det gäller en sak : Svetten. Brädåkning är jobbigt och svetten lackar lätt.
- Som tjej vill man ju inte sitta och lukta. Det känns djävligt ofräscht. Killarna, däremot, jag är så van vid att de är svettiga och äckliga. Det är de ju jämt. Så det är liksom accepterat. Men jag gillar inte att vara tjej och vara svettig. Men det finns inga duschar, så jag sitter på bussen hem och känner mig blöt och ofräsch.
För att släcka törsten dricks det mycket bland skatarna. Men inte Hooch.
- En skatare som drack Hooch, alltså, säger Lisa, och letar ord för hur hon skulle beskriva hur fel det skulle vara. Det är öl man ska dricka. Mycket öl.
- Definitivt öl. Verkligen. Vissa är rena alkisarna, även bland dem som är duktiga.
Visst åker Lisa ofta, men hon skulle gärna bli duktigare. Flera av hennes kompisar har sponsorer och visst vore det roligt om hon också kunde få det.
- Men jag har mycket kvar att lära. Och så skadade jag mig för ett tag sen och kunde inte åka på en månad. Ett ledband gick nästan av. Men det går bättre nu än i början. Det var så djävla svårt att jag hela tiden tänkte:
- Det här kommer aldrig att gå. Jag kommer aldrig lära mig, men det gjorde jag.
Mycket av Lisas pengar går till skatingen. Brädan kostar 1500 kronor, skydden ytterligare några hundra och skorna - som hon sliter ut på nån månad eller två - kostar nära tusenlappen. För att få råd jobbar hon extra, som alltiallo på ett fik. Nu ska hon gå klart sista året på gymnasiet, sen åker hon till USA som au-pair. Där finns det skatare.
- Jag ska försöka ta kontakt med dem via nätet. Jag kan inte så mycket om internet, men jag ska be brorsan visa mig hur man gör.
Tills dess nöjer hon sig med Fryshuset nya lokaler på Hammarby Fabriksväg 13, där hon och kompisen Jenny startat tjejskatingkvällar. Där går det att åka både ramp och street.
Varje onsdag mellan 19 och 22 samlas ett tjugotal tjejer. Killar är portförbjudna under den tiden. Tjejerna vill kunna träna på egen hand utan att ha en massa killar hängande omkring. Ett fyrtiotal tjejer finns på Lisas lista över medlemmar och hon skulle gärna se fler att det blev fler. - Det gäller bara att vara envis - att aldrig ge upp, då kan alla lära sig att åka.
/Augustin Erba