![]()
Schalin: Moa och Johan har jobbat med kläder sen början av 80- talet och -96 kom den första egna kollektionen.
Nu gör de allt från baddräkter till tunga jackor. Det finns en tjej- och killinje, även om det mesta är rätt androgynt.
Eva Hjelte: Har just gått ut Beckmans efter att varit elev på diverse andra skolor i världen och vill fånga atmosfären i tiden och uttrycka den i kläder. Sin kollektion Griffin beskriver hon som "en enkel, och logofri look för både killar och tjejer".
Jessica Ramberg: Inspireras av japansk arkitektur och svensk funktionalism när hon gör kläder. Hennes kollektion heter Asket.
Jus: Ulrika Nilsson som öpnnade affären på Birger Jarlsgatan ville skapa nåt som inte fanns. En personlig butik som säljer små, udda märken till ett någorlunda rimligt pris. Kommer visa märket Lady Soul som är ett fransk streetwearmärke för tjejer.
Christina Ottosson: Gör klädmärket Fat City som är eleganta, lediga kostymer i slitstarka material.
Emily Björkeheim: Gör ena kläder utan tjafs för unga människor. Sin nya kollektionkallar hon Teen+, eftersom hon precis fyllt tjugo.
Nitty Gritty: Kommer visa Carhartt, ett märke med gamla anor inom den amerikanska workwearbranchen.
| ![]()
- Fan, vilka snygga skor han har, undrar var han har köpt dem, ska jag våga fråga, nej han ser arg ut, snygg är han också, tänk om man skulle våga gå fram till honom och bara säga något coolt om hur snygg han är... Jag kanske borde fråga om skorna i alla fall.
Hur många gånger har inte just det hänt när man har suttit i en tunnelbanevagn.
Det var just sånt som modejournalisten Karin Ström satt och tänkte på (ja, kanske inte killen, men på hur snygga kläder alla hade). Och efter att ha gått omkring på den årliga modemässan i Älvsjö och tyckt att den sög, att den bara var till för tråktanter som inte hade något bättre för sig än att bekymra sig om vilket nästa, moderna märke skulle bli och hur fort de skulle kunna införskaffa det, en mässa för Twilfittanter som behöver en snygg klänning till bridgeklubbens årsbankett, så bestämde hon sig för att ordna någonting som ligger närmare oss; som använder mode som ett sätt att visa vilken identitet vi har och vilken grupp människor vi vill tillhöra. |