- Om allt går åt skogen kan du ringa din vårdcentral och få ett dagen-efter-piller.

Visst, det är klart att det är oglamouröst med barn och att vänta barn: Man kräks, barnet kräks, man blir vattenfylld och tung och otymplig, brösten läcker och fläckar ner alla ens skjortor, man har aldrig tid för sig själv och barnen får kolik och skriker. Vad är det egentligen som gör det så underbart?

Jag pratade med Rosario, 30, som är mamma sedan ett halvår tillbaka. Hon hade också hört att det var så fantastiskt att få barn, men när hon väl fick barn själv så blev fantastiskt ett alldeles för litet ord.
-Innan man själv fick unge så fattade man inte vad de pratade om, när man bad om en förklaring om vad som är så underbart sa de bara: Du kommer att förstå när du själv är där, och det är det man gör.
- Sen när man står på andra sidan så önskar man att alla ska få uppleva samma sak, men samtidigt är det en så privat sak att man inte vill prata om det riktigt. Det känns fel att fläka ut både mig och barnet på något sätt.
- Men jag förstår att man tycker att det är konstigt med barn: Man träffar ju aldrig några och när man väl ser en unge är det värsta UFO: t man kommer i kontakt med, för barn finns inte när man är ung, ingen har barn, man pratar aldrig om barn, klart man blir handikappad och dessutom säger ju alla att det bara är jobbigt med barn och då är det ju lätt hänt att man drar sig ifrån dem. Allt som är främmande är ju jätteotäckt.
- Sen har man ju en föreställning om att man inte kan förverkliga sig själv bara för man har barn. Det är också fel. Klart att man kan förverkliga sig själv då också, men man måste välja lite andra vägar bara. Det går ju inte, framförallt vill man inte, jobba 22 timmar om dygnet och sånt.
- Och visst är det oglamouröst med barn. Glamour är ju mycket yta, lyx och flärd, barn är på riktigt, de är äkta...Och det finns inget man blir så glad av än när en liten, drägglande skrattar mot en. Då är livet underbart.

Jenny, 23, och Kristian, 29, som är i femte månaden nu tycker att det som är mest irriterande är att det inte finns några snygga mammakläder.
- Så fort man har lite mage så ska man sätta på sig stora tält, det verkar som om man ska dölja så mycket som möjligt, det är jättekonstigt. Av alla plagg så är det högst ett som är okej. Någon borde börja designa snygga mammakläder, alla vill ju faktiskt inte se sunkiga ut bara för att man råkar vara med barn, säger Jenny. Är det fult att vara gravid? Är det fult att ha mage? Jag tycker inte det.
- Ja, det är jättekonstigt och det är konstigt att alla tror att man inte har någon koll längre bara för att man har barn. Det är samma sak med barnvagnar och andra tillbehör, alla saker är det små löjliga prickar eller blommor på! Varför är det så? säger Kristian. Man slutar faktiskt inte ha bra smak bara för att man blir en till i familjen.
- I för sig verkar det som om många föräldrar gör det, påpekar Jenny, med tanke på vad de sätter på sina barn. Det verkar inte som om föräldrar bryr sig om att ungarna ser ut som skit och har asfula kläder, ska man ha ett mindre värde bara för att man är liten? Det är klart att man vill ha snygga kläder då också, eller?

Lena, 22, planerade att skaffa barn när hon var 17 och är mamma till världens sötaste Robin på 5 år.
- Jag vet inte varför vi planerade det. Vi ville ha barn helt enkelt och tänkte att det var lika bra att fixa det tidigt. Sen hade Robins pappa, Jakob, en ung mamma, och det påverkade väl lite. Hon var cool, hon hade klarat det jättebra, då skulle vi också klara det.
- Alla andra var väl lite förskräckta, undrade om vi visste vad vi hade gett oss in på och sånt, men det är klart att vi visste det, man är inte dum i huvudet när man är 17. Det som var lite synd var att det tog slut mellan Jakob och mig strax efter att Robin hade fötts, men det har gått bra ändå. Nu har vi delad vårdnad, har Robin varannan vecka var och det är rätt skönt. Då behöver man inte bekymra sig för vem som ska sitta barnvakt varje helg i alla fall, för jag har ingen lust att sitta hemma hela tiden och passa Robin. Och det fattar min familj och mina kompisar, det är väldigt många som ställer upp på mig och det är skönt. Jag är ju fortfarande ung och vill gå ut och festa. Man behöver inte sluta leva för att man har barn, man ser till att man skaffar hjälp bara. Det är en sak som man lär sig när man får barn: att det är okej att be om hjälp, det är helt omöjligt att klara allt själv hela tiden, man får ju inte glömma bort sig själv heller.
- Det som är tråkigt med att ha barn är om man har fixat någon att hångla med och när man berättar att man har en son blir de livrädda och vågar aldrig träffa en igen. De fattar visst inte att man inte vill att de ska vara barnets pappa. Jag menar, Robin har redan en pappa, han behöver inte en till. Så jag brukar alltid vänta ett tag innan jag berättar om Robin, det kanske är fel, jag vet inte, men man vill ju inte skrämma iväg killarna det första man gör heller.

Olle, 24, har en synpunkt på det där med att ha varit med en tjej som har barn: - Det är ju sånt man hör skräckhistorier om: Plötsligt springer det in tre barn och man får panik. Jag tror att det är en darwinistisk grej: Att man känner sig i underläge för att man inte har fixat ungarna själv, därför blir man rädd och flyr.

Olle igen: Men är det inte så att det är djävligt med barn för att naturen vill ha det så, så att jorden inte ska bli överbefolkad. Om man ser till att det är lite oglamouröst skaffar man inte lika många ungar.
- Men Olle då skulle det ju inte vara så roligt att göra barn, ha sex.
- Det är ju klart, det kommer aldrig att ändras, men ändå...

/Marie