Annamaria
1. Scream betydde jättemycket för mig, jag gick i sjuan eller åttan när jag såg den och kom på att jag gillade skräck jättemycket, så under nästan hela högstadiet struntade jag och min bästis Tres att umgås med några andra än varandra, och stannade hemma och kollade på skräck istället. Våra kompisar hette Michael Myers, Freddy Krueger och Jason Voorhees.
2. Girlfriend in a coma, och Liftarens guide till Galaxen, för de fick mig att tänka så mycket. Dels på hur allting hänger ihop, och på att allting kanske inte är så jävla viktigt hela tiden, för man vet liksom inte, helt plötsligt kanske allt bara försvinner och då är ju inte ens betyg så relevanta längre.
3. När jag gick på mellanstadiet, runt 94-96, lyssnade de flesta på radio NRJ och sånt där. Jag brukade sno min äldre brors skivor, med härlig grunge såsom Pearl Jam, Nirvana och lite annat, du vet säkert. Det var väl kanske så som jag fattade att det fanns mer är det ALLA andra gillade, om man bara forskade lite så kunde man hitta massa annat kul.
4. Datorn. Genom den fick jag vänner när jag var liten och utstött. Jag träffade en pojkvän och en bästis på internet när jag var ung.
6. River Phoenix, Jason Lee, Peter Parker, Angelina Jolie och Stefan Lindberg
7. Nej
8. Ett tag var jag väldigt inne på brädkillar, och det hade att göra med Jason Lee, och att jag hade sett Mallrats för första gången. Och för att jag fick ett PS med tillhörande Tony Hawk spel.
9. Jag tycker det är fult och inte så upphetsande med smink på killar, eller när de är allmänt överstylade såsom hockeykillar. Det vet jag inte vad det kommer ifrån.
10. Uhm, det är väl när jag drömt något, men annars nej.
11. Nej, det hade varit skitbra om det alltid blev så bra som det blir på film.
12. Ja herregud, jag blir ofta ofta besviken för att det inte går så bra för mig som för huvudpersonerna i filmer eller böcker, de verkar alltid ha så kul. Plus att i verkliga livet kan man inte använda riktigt lika bra metaforer för saker. Och ofta, ofta blir jag besviken på att alla tjejer i media överlag verkar enbart bry sig om hur de ser ut och hur de ska få en karl.
13. Det där med metaforerna. Man kan liksom inte använda dem lika bra i verkliga livet. Och såklart faktumet att jag inte stött på så många mutanter.
14. Alla dokusåpor, Pippi Långstrump, Eddy i tekken 3 och min dator.
15. Mallrats tillsammans med Fame Factory. Oj så skoj.


Annika
1. Ingen speciell.
2. Narnia-serien för den har liksom format min uppfattning om världen som jävligt komplex och samtidigt fantastisk. Borde läsa om böckerna på senare dar.
3. Kent, därför att de höll mig uppe när jag var typ 11 år. Nu bryr jag mig inte så mycket, Kent är mitt ex nu.
4. Datorn! För det första är det nördpoäng och kred om man är tjej och kan datorer! Dessutom gillar jag folk som fattar datorer för de tänker lite likt mig.
5. På senare år har popkonsten influerat mig eftersom jag för det första gillar Marilyn Monroe och för det andra så går jag på estetprogrammet och det är mycket fint som finns bland popkonsten. Speciellt den futurist-realistiska delen där allting är liksom kärnvapenstrålat.
6. Ewan McGregor, Marilyn Monroe, Bill Gates bara för att veta om han hånglar bra. Magnus O, min framtida man (han är typ fiktiv)
7. No way.
8. Ärr över ögonbrynet, käkben, skäggstubb = vet inte - Emoglasögon = från pop - Dreads & slappa byxor = från skate - Eventuellt skägg, svart hår, svart nagellack på korta naglar = från rock
9. Turnups på killar, Clarks, tiara, överhuvudtaget saker som en pandapojke kan tänkas ha på sig. Indiepandorna förstörde mitt sexualliv.
10. Ja, efter att jag drömt. Eller läst många böcker samtidigt. Nej nu kommer jag ihåg! Jag hade sett Varghunden och fick för mig att jag hade en osynlig hund som räddade mig från alla faror. Mia Tuck hette den och det heter min också. Jag tänker fortfarande på den ibland.
11. Oftast
12. I popkulturen förstår folk varandra, och ingen är någonsin ensam i hjärtat.
14. VHS, Pippi Långstrump, gröngölingarna, mina 70-talister till äldre syskon, hyrvideo och godis, mellanstadiedisko, mellanstadiemobbing & aldrig ett ”ja” ikryssat på frågachanslappen.
15. "Rädda Joppe - död eller levande" Jag tappar alltid bort de jag älskar mest. Och sen blir jag helt galen. Mitt monster är oron.


Johanna
1. Den första filmen som jag verkligen, verkligen tyckte om var Dirty Dancing. Såg den när den kom och jag kommer ihåg att min mamma inte tyckte om det eftersom det är en del sex och en abort och lite så där. Jag såg den ändå. Säkert flera gånger i veckan. Sen brukade jag och mina kompisar försöka lära oss dansa som i filmen på fritids... Jag ser den fortfarande kanske en gång i månaden och tycker att det är en av världshistoriens bästa filmer. Den andra filmen som betytt mycket för mig är Breaking the waves - min favoritfilm sedan den kom. Eller ja... Jag såg den på bio. Kommer ihåg att min kompis hade fått två fribiljetter till valfri bio av sin mamma och vi åkte in till "den stora staden" med buss för att se någon rulle. Den vi ville se var fullsatt och då föreslog hon någon dansk film som jag inte hade hört talas om. Vi såg den och under de vågade sexscenerna satt vi bara och gapade. Efteråt var vi upprörda och sa att det var porr, men att den ändå var bra på något konstigt sätt. När den kom på video var jag tvungen att hyra den för att på något sätt luska i historien. Jag föll som en fura. Spelade in den från svt när den sändes och sen köpte jag den på köpfilm för att jag ville ha den fina filmen i ett fint omslag. Filmen betyder mycket för mig eftersom jag identifierar mig med Bess. Ibland känns det som om hon och jag är de enda i hela världen som vågar tro - när jag skriver 'tro' menar jag tro på allt möjligt till exempel godhet, kärlek och så vidare. Bess tro gör henne naiv och det är likadant för mig. Antagligen är dessa egenskaper både mina bästa och sämsta. I hennes fall leder de henne till döden, så det är ju inte en speciellt munter historia, men jag finner ändå alltid tröst i den. Tror att jag kanske tolkar den lite annorlunda än "normala". Jaja... Denna film ser jag om och om igen, både när jag är förtjusande glad och när jag är riktigt, riktigt deppig.
2. Liftarens guide till galaxen betydde väldigt mycket för mig när jag läste den första gången. Jag tyckte att den var innovativ och skrattade hur mycket som helst. När jag på senare dar försökt läsa om den har jag dock blivit besviken, tyvärr. En bok som betytt väldigt mycket för mig är en introduktion till Schopenhauer. Läste den när jag var deprimerad och den hjälpte mig mycket. Han är sådan man har något slags hat-kärleks-förhållande med som både kan hjälpa och stärka beroende på hur man tolkar honom och beroende på vad man behöver just då. Vet inte vad den heter och jag håller på att flytta så jag har packat ned den i någon av alla femtielva lådor, men jag vet att jag kommer läsa den många, många gånger.
3. Björk. Började lyssna i och med att singel Play Dead kom.
4. Jag säger film. Bra film kan man se om och om igen och verkligen lära känna alla karaktärer†tills de blir ens eviga vänner, eller fiender.
8. Vad är dina turn-ons, och tror du att de kan härledas från någon popkulturell källa?
Bra ryggar, Patricks ryggdans i Dirty Dancing, där han har bar överkropp och så där! Händer, krulligt och bångstyrigt hår samt STORT självförtroende
9. Hockey
10. Självklart alldeles när man vaknar. Sen dagdrömmar jag rejält och ibland är det svårt att skilja på vad jag drömt och vad som verkligen hänt, men efter att†man luskat lite hos kompisar brukar det ordna sig.
11. Jag vill kunna göra det när det verkligen behövs (men det tycker jag inte att jag har några problem med), men jag vill blanda ihop dem och dagdrömma i övrigt.
12. Ja. Jag trodde att universitetslivet skulle bli som i Beverly Hills 90210, där folk demonstrerade om någon var full på balen och så vidare. Jag kanske inte TRODDE att det skulle vara precis så, men nästan. Jag blev besviken. Sen blir jag nästan alltid besviken när man går in i skivaffärer och de som jobbar där inte är lika roliga som i High Fidelity. Sen kan man ju dra upp hela den romantiska myten som tydligen bara existerar på film och TV…Vise versa så är ju hela Fantasy-genren en stor jävla "icke verklighet". Och jag hatar det.
13. Populärkultur har en tendens att ge en förenklad syn av verkligheten. Nästan vad det än gäller.
14. Kuben, Ronja, Cindy, monchichi, Beverly Hills och Ricki Lake.
15. Breaking the waves vs Ricki Lake


Henrik
1. Just nu är det nog Elephant, Donnie Darko och Guds stad. Annars gillar jag djupa psykologiska dramer som på ytan tycks handla om nåt helt annat typ; Apocalypse Now och Fight Club
2. Hunter S Thompsons författarskap är mest betydelsefullt eftersom det direkt påverkat vad jag gör idag och varför jag gör det. Dessutom måste jag nämna Lipstick Traces av Greil Marcus som är så inspirerande en bok nånsin kan vara.
3. Det har varierat kraftigt från punk i tidiga tonår till techno i minimalistisk tappning som jag fortfarande älskar. Dessutom har jag parallellt med detta alltid haft en förkärlek för svårmodiga, ofta brittiska, män som lyckas förmedla och på något märkligt sätt övervinna den där känslan av alienation det innebär att sitta och knarka i en förort till ingenstans. Brett, Bobby, Jason, Shaun Ryder, Ian Curtis och faktiskt även Robert Smith.
4. Helt klart musik. Till skillnad från andra genrer erbjuder musik ofta ett helt paket med andra popkulturella spår. Det kan vara allt från kläder, åsikter, attityder o s v. Jag har upptäckt en massa annan popkultur, böcker, filmer mm, genom musik. Om jag tänker tillbaka kan jag dela in mitt liv efter musiken jag lyssnat på och se kvalitativa skillnader. Så är det inte med någon annan kultur. Böcker började jag exempelvis inte läsa förrän jag var 25.
5. Kultur är ett sätt att göra tillvaron begriplig. Tror min tillvaron skulle vara oerhört mycket toftigare, kanske även obegriplig, utan popkultur. Allt jag tänker och gör går att på nåt sätt relatera till kultur
6. Nina Hagen, Vincent Gallo, Chloe Sevigny, Paris och Nicole, Kate Moss.
7. Folk som är "på riktigt" förtjänar spö, inte hångel. Det är just myter som gör folk intressanta. Inte vad dom äter till frukost (om inte det råkar ingå). Jag fastnar alltid för hur folk uttrycker sig, för mer eller mindre medvetna handlingar.
8. Ser ingen direkt skillnad. Turn-ons är ett sätt att producera "känslor". Jag väljer nog filmer, böcker och musik på samma sätt och av samma skäl som jag väljer och uppskattar allt annat.
9. Det är samma sak här. Men generellt kan jag säga att jag blir extremt avtänd av främst två saker som dessutom hänger ihop. Asketism och saker som utger sig för att vara "äkta". Kan vara allt mellan folk som tror att dom ser "naturliga" ut till doktor kosmos.
12. Det finns en rad grundläggande materiella omständigheter som jag kan känna utgör en typ av "verklighet"; som det kapitalistiska systemet, skillnader mellan människor, begär och så vidare. Hur vi sedan upplever, tolkar och hanterar detta handlar om språk och kultur. Där är inte popkulturen sämre eller mindre verklig än någonting annat. Må det vara vetenskap, journalistik, finkultur eller whatever.
13. Egentligen finns det ingen skillnad. Jag tror att vi alltid upplever verkligheten indirekt, förmedlad genom "kultur", vilket innebär att popkulturen är den enda "verklighet" som faktiskt existerar för oss.
14. En kompis sa en gång att han upplevde mig som Douglas Coupland på dåligt tjack. Det var nog menat som en diss men jag blev väldigt glad.
15. Simple Life blandat med ett anständigt liv till ett soundtrack av T Raumschmire.

Eller vad säger du? Namn: Email: Kommentar: