De pratar på ett läskiga kristet sätt om stereotyper och sina fans, tycker internet är hemskt spännande, och den yngste har blivit tjock – det handlar om Hanson! Woho!

Det är en kall, grå oktoberdag i centrala London men hundratals övermognade tjejer står redan och köar utanfor Carling Academy och fryser arschlena av sig. De har stått där sen kvällen innan. Detta kan bara innebara en sak: Bröderna Hanson är i stan. Det är inget band man egentligen snabbt lyckas gräva fram ur musikminnet, men vänder man på ekvationen och istället nämner pop-spetsade ”Mmmbop” (för att inte nämna de miljontals människor som kände sig plågade under sommaren 1997) kommer bara en grupp i åtanke. Hanson. De bestod av tre unga killar – Isaac, Taylor och Zac Hanson – som råkade uppnå världsomfattande framgång och sålde 8 miljoner skivor av sin debutskiva, ”Middle of Nowhere”, efter att ”Mmmbop” släpptes. Den kvasirockigare uppföljaren ”This Time Around”, vilken kom 2000, var naturligtvis en kommersiell flopp - bortom deras tonårsfanbase - mindes den allmänna publiken Hanson endast för den smittsamma bubbelgummusik de skapat som småkillar. Vad de flesta har missat är att trion, trots att de fortfarande är väldigt unga, är självproducerade låtskrivare. Något som blivit än mer uppenbart på deras senaste skiva, ”Underneath”, som de nu håller på och marknadsför genom intima, ackustiska spelningar i USA, Japan och Australien. De är tillbaka med mer erfarenhet, ett självstandigt produktionsbolag, och nytt management. Dessutom har vissa saker förändrats på det personliga planet.

När Hanson träder in i ett rum märker man hur granna de är. Zac, den yngste och trummissen i bandet, är 17 och har blivit ganska tjock. Taylor, 20, hann både bli make och pappa under 2002, något de flesta fansen blev chockade över. Isaac är en blandning av Coldplays klädstil och Austin Powers ansikte. Han gör dessutom en imponerande, och hemskt nördig, imitation av Fat Bastard från Austin Powers filmen. De är alla mognare till utseendet, men har kvar den pubertala charmen och den väl inövade skivbolagiska artigheten. De kommer trots allt från en stor familj (7 syskon sammanlagt), och har blivit fostrade och utbildade av sina föräldrar hemma i Tulsa, Oklahoma.

Hur kommer det sig att ni, efter tre års frånvaro, fortfarande lyckas locka stora folkmassor till era spelningar?
Taylor: Man kan inte riktigt ta beröm för lojala fans, som står vid ens sida så pass länge. Men just nu gör vi inte reklam for någonting. Dessa spelningar handlar endast om fansen. När det blir dags att släppa skivan och singeln nästa år, kommer vi kunna blåsa nytt liv i vårt förhållande med fansen.
Isaac: Vi känner att vi haft röta för att vi har människor som tycker om vår musik tillräckligt mycket för att fortsätta vara intresserade.
Zac: Självklart vill vi locka nya människor till oss i samband med nytt material.

Varfor separerade ni från ert skivbolag Island Def Jam för att starta eget?
Isaac: Om du inte kan satsa på dig själv, vem ska då göra det? Om man har möjligheten och kunskaperna att förverkliga ens passion och dröm, varför inte?

Men är det inte riskabelt, ni har trots allt investerat tusentals dollar ur egen ficka för att få det att funka?
Zac: Det finns inga garantier i risker!
Taylor: 10-20 år i framtiden kommer människor titta tillbaka på musikindustrin och inse att detta var perioden då allt förändrades. Vad som hände med oss var att vi avslutade albumet och presenterade det för skivbolaget, som tyckte om vad vi hade gjort. Men vi bestämde oss helt enkelt för att släppa skivan själva.
Isaac: Under de senaste tre åren tog vi en mängd olika stora beslut, som till exempel att producera albumet själva. Att starta eget skivbolag, 3CG, var någonting vi haft i åtanke ett bra tag.

Vad har ni för planer med 3CG i framtiden?
Zac: Vi vill hitta musik som är inspirerande.
Taylor: Ett av våra främsta mål är att skänka låtar till andra artister, producera för andra. Vi skulle jättegärna vilja skriva låtar, och tänka 'wow, vi skulle aldrig kunna spela in detta själva', och helt enkelt ge bort dem till artister vi gillar.

Hur valde ni medarbetare till ”Underneath”?
Taylor: När vi började jobba på det nya albumet, visste vi att vi antagligen skulle producera en stor del själva. På den sista skivan hade vi inte samarbetat med några låtskrivare, så vi började tänka lite på sånt till denna skiva. Människor vi var fans till. Gregg Alexander från the New Radicals var en av dem, och Matthew Sweet hade vi träffat innan. Vi samarbetade även med Michelle Branch innan hennes egen skiva släpptes.



Ni tillbringade en sommar i Frankrike, berätta om det?
Zac: Det var en av de häftigaste sakerna vi gjort. Människor kallar det ett låtskrivar-lager, men egentligen handlar det bara om en massa människor som samlas för att skapa låtar ihop. Det bara råkar vara jäkligt bra artister och skrivare.
Taylor: Vi skrev med Ed Robertson från Barenaked Ladies och Carole King bland andra.
Isaac: Vi skrev en massa bra låtar, men tyvärr ingenting vi kan använda på denna skiva.
Taylor: Vi skrev så många UNDERLIGA låtar, man skulle aldrig kunna lägga dem på en Hanson skiva.

Hur var det att jobba med låtskrivare med så pass olika bakgrunder?
Zac: Det är komiskt, eftersom samarbetet är planlöst, så varje morgon vaknar man och måste skriva en låt med killen man insåg kvällen innan att man verkligen hatar.

Var ni utmattade efteråt?
Zac: Alla är utmattade, både fysiskt och känslomässigt. Jag skojar inte, enorma fyllor på natten var inte ovanliga.
Taylor: Man befinner sig mitt i södra Frankrike, det finns inget annat att göra än att äta en massa quiche, dricka kaffe och alkohol, samt skriva och skapa musik.

Taylor, hur har det varit att bli make och pappa vid så ung alder?
Taylor: Det är otroligt. Jag menar, självklart innebär det anpassningar. Men kärnan av det hela är att min fru älskar och stöttar det vi gör. Och min son är olidligt söt. Lägger man ihop det, funkar allt bra.

Hur svårt har det varit för er att komma ifrån ”Mmmbop” stereotypen?
Taylor: Huvudgrejen för oss är att vi aldrig har distanserat oss från något vi gjort tidigare. Det är budskapet, man måste börja med att vara stolt över allt.
Isaac: Varje historia börjar någonstans. Man skapar en roll och utvidgar den. ”Middle of Nowhere” och ”Mmmbop” är bara grunden för allt som kom efteråt, och allt annat som kommer efter det.

Tror ni ”Mmmbop”-imagen har påverkat intresset för ert mognare material?
Isaac: Jag tror att varje band konstant måste utvecklas ihop med sin publik och visa olika sidor av sig själva. Utmaningen är att förändra och utvidga det folk tror man är. Det är inte endast intressant för oss, utan för publiken också.
Taylor: Det handlar om att skapa en skiva man verkligen är stolt över. Det finns miljontals skäl till varför något funkar eller inte. Grejen med oss är att vi har en stark passion för det vi gör, och vi visar det och låter publiken välja. Om våra fans väljer oss eller ej, tja, det enda vi kan göra är ju bara att hålla tummarna. Men det viktigaste är att låta människor se vad vi sysslar med.

Hur kommer internet påverka era aktiviteter och musik?
Taylor: Så fort en grej är skapad för att det ska funka bättre, kommer det vara ”the next big thing.” Jag tycker det är väldigt spännande.
Zac: Nätet är viktigt för oss som ett band eftersom det är ett väldigt effektivt medel att kommunicera med vår publik på. Det handlar om innehåll – att ge fansen mer, och man måste ge fansen skäl till att vilja investera i en som artist.

Vad är framtiden för er?
Taylor: Målet för tillfället är att fortsätta spela ackustiskt, live, och göra saker annorlunda, på vårt sätt.

Hansons album ”Underneath” kommer någongång i år. Du kan chatta på hansons site här: www.hansonline.com