Åh Bill, Bill, Bill! Min första crush var Bill Murray. Jag satt i baksätet i bilen och dagdrömde mig bort till en uniformklädd Bill i filmen Stripes. No, Bill, I want you! Tänkte jag och såg i min fantasi Bills nuna sväva ovanför trädtopparna, pekandes på mig. Nu har jag bilden på datorn och säger att det är min kille. Jag är så jävla töntig.

Min bästa Bill-scen är början i Stripes, där han mister sitt jobb som taxichaufför, sin tjej och sin lägenhet på samma dag. Sen ska han göra armhävningar och klarar typ två. Då kommer han på att han ska ta värvning vilket naturligtvis är en fruktansvärt dålig idé och filmen ballar ur totalt och blir förutsägbart amerikanskt patriotisk. Men innan dess är han en snygg slacker så den är värd att se bara för öppningsscenen. I Ghostbusters var Bill dr.Venkman och hade en av filmhistoriens bästa replik: ”Back off man, im a scientist!”. I Groundhog dag (Måndag hela veckan) går han igenom pärsen med tesen ”Varje dag är som resten av ditt liv”. Och i fantastiska Caddyschack (Tom i bollen) spränger han murmeldjur, odlar sitt eget gräs och är kompis med Chevy Chase. Om jag någonsin skulle vilja bli tagteamad av två killar skulle det definitivt varit med de två.

Bill Murray har visserligen varit med i några bisarrt dåliga filmer, som till exempel Charlies Änglar, Mannen som visste för lite, Space Jam (!) och den där filmen där han ärver en elefant. Inte för att det verkar som om han riktigt bryr sig om vilka filmer han är med i, vilket är en av anledningarna till varför jag gillar honom. Men jag tror att Lost in Translation rättfärdigar alla hans tidigare dåliga filmval. Sofia Coppola fick dock övertyga honom att vara med genom att fylla honom med drinkar och smicker, men det var tur att hon visste hur man ska övertyga folk. Fast han kommer ju alltid vara bäst i Saturday Night Live förstås. Åh Bill, Bill, Bill.