Hänger man på SuicideGirls.com och lyssnar på Led Zeppelin eller Cramps är det fest hela natten.


Det är ju sugigt när normens ide av skönhet är ens totala motsats. Inte bara min motsats, utan kvinnans motsats. Germaine Greer sammanfattade normens ide av skönhet såhär: ”Ju längre bort från kvinnans former, desto kvinnligare är det”. Vilket stämmer väldigt bra. Har en kvinna hud, hår, svett, blåmärken, egna åsikter, egen stil och en egen sexualitet är hon inte längre ansedd kvinnlig i normens ögon. Kvinnlighet idag är när en hona rättar sig efter normen, och låter den styra.
Därför är det skönt när någon tar saken i egna händer och skapar ett utlopp för sin egen kreativitet och sexualitet. Ett forum där man inte blir reducerad eller kompromissad, utan tillåts och uppskattas, utan att någon lägger sig i. Suicide Girls är ett sådant forum. Det startades för något år sedan av Missy och Sean och har sedan växt, med hjälp av deras hårt arbetande vänner, till en stor site med medlemmar från hela världen. På Suicide Girls kan man läsa intervjuer med bland annat Sleater-Kinney, gå med i diskussionsgrupper, skriva och framförallt bläddra bland hundratals pin-up bilder på punk-, rock-, goth-, indie- och Ghost Worldtjejer. Bilderna ser helt olika ut eftersom det är tjejen själv som bestämmer hur hon vill ha det; en tjej är klädd som en gotisk snövit, en annan mekar i ett serverrum och några andra tjejer badar badkar, skrattar och matar varandra med godis. Många tjejer har med sina favoritböcker när de poserar. Men alla bilder, och framförallt alla suicidegirls, andas klassisk pin-up stil – som Bettie Page fast med en modern punktwist. Med andra ord; väldigt bra, smart, roligt och foxy.

I vinter ska Suicide Girls-tjejerna ut på en burlesque-show turné (gammaldags varietéaktig stripshow, kolla till exempel www.velvethammer.com) i USA i vinter, och till våren släpper de en bok.
När jag pratar med Missy på Suicide Girls säger hon:
– And from there the sky's the limit, maybe we will work on getting a SuicideGirl on the moon...

Hur gjorde ni Suicide Girls?
– Alla jag känner är till exempel tatuerade och piercade och det är sällan representerat i media, förutom på ett twistat sätt. Alla kvinnor jag känner är vackra och unika och sexuella men alltjämt är de kvinnor som porträtteras med en sexualitet, passiva, silikonfyllda, solbrända blondiner. Jag har alltid älskat pin-up fotografi och tänkte att jag skulle börja fota mina vänner som känner sig sexiga och bekväma med sig själva. Riktiga tjejer, inte plastiga kreationer.
I början var det bara ett konstprojekt, men jag ville ha en plats, ett forum, där tjejer kunde uttrycka sig i text såväl som bild, eftersom en HEL tjej är så mycket sexigare än en tvådimensionell bild...
Sean och jag startade siten och det rullade på. Vi kunde aldrig drömma om att det skulle få sån resonans, jag antar att det är många människor som är trötta på överbearbetad sexualitet.

Om du kunde välja vemsomhelst, död, levande eller fiktiv, vem skulle du vilja ha som en Suicide Girl?
– Bettie Page är i stort sett den ursprungliga Suicide Girl. Hennes pin-up modellstil är en av de saker som har inspirerat siten. Jag skulle älska att ha Angelina Jolie eller Brody Armstrong från The Distillers som modeller på siten. De är båda vackra och har en attityd och personlighet som passar.

Vad letar du efter i en suicidegirl?
– Suicidegirls bryr sig inte om konventionella regler. De är väldigt ofta tatuerade eller piercade och använder sina kroppar för att reflektera sin individualitet. De har något att säga och vägrar att få sin sexualitet reducerad och förvägrad genom normen och medias färdigskapade mallar. De är vackra, unika, självsäkra och bekväma i sina egna kroppar. De är säkra och trygga och bryr sig inte ett skit om vad andra tycker.

Har du några riktlinjer som du går efter när du fotar, typ speciella pin-up poser som du använder?
– Jag försöker att fånga varje tjejs unika skönhet och sexualitet i deras fotograferingar. Det finns inga standardposer, utstyrslar eller miljöer för en Suicide Girl-fotografering. Varje fotografering baseras helt på vad tjejen ifråga gillar. Jag jobbar med modellerna för att hålla en viss kvalité rent bildmässigt. Jag ger minimalt med tips och förslag, men för det mesta är tjejerna bara är sig själva och gör sin egen grej under fotograferingarna.

Hur många är ni som jobbar på Suicide Girls nu?
– Just nu är vi fem stycken här i vårt huvudkvarter i Hollywood, och så är det tre stycken i San Francisco.

Har ni fredags-öl på ert huvudkvarter?
– Vi får inte öl så ofta som vi borde. Vi spenderar i stort sett 19 timmar om dagen, sex dagar i veckan ihop, så på fredagskvällar vill vi bara ut ur huset. Vi kanske kunde klämma in två till kvalitetstimmar om det var fri alkohol inkluderad, vi får se över den frågan.

Suicide Girls är typ lite som ett av de unga kvinnornas motsvarighet till grupper som Cabaret Voltaire och Guerilla Grrrls – på så sätt att ni kapar kulturen, omvandlar den efter era egna huvuden och ifrågasätter deras grundvalar. Det är lite dada. Är ni medvetna om ert nära samband med konst och att ni på egen hand skapar en kulturell revolution?
– Det är så smickrande och överväldigande att bli jämförd med sådana viktiga rörelser, tack!
Suicide Girls startade som ett experiment för att se om människor skulle uppskatta en kvinna som var sexig på sina egna villkor. Det fick respons och har blivit ett utlopp för så många fantastiska kvinnor att uttrycka dem själva. Det är en familj, en gemenskap och ett forum för artistiskt uttryck. Jag känner att jag har sån tur att vara involverad med en sån fantastisk grupp av människor och kan knappt fatta att det jag gjorde för mitt eget kreativa utlopp har blivit så populärt och viktigt för så många människor.

Vilken är din favoritkonstform?
– Jag älskar pin-up konst och fotografi. Vargas pin-up illustrationer och de gamla WW2 pin-uperna av Bettie Grable är helt underbara. Kvinnorna är så vackra och det finns en närvaro i konsten som får kvinnorna att lysa.
Men jag tror att de flesta suicidegirls favoriserar musik som konstform. Om vi inte hade varit suicidegirls hade vi nog varit nördiga skivaffärsbiträden som vet alldeles för mycket om 7” och importer.

Ni planerar ju en Suicide Girls burlesque turné, Hur kommer det sig att de fantastiska burlesque-showerna har fått en renässans i USA?
– Jag tror att människor håller på att komma i kontakt med sin sexualitet och att de har kul med den. För det mesta har vi i usa varit helt uptight vad gäller sex och sexualitet, men nu verkar det äntligen börja lossna lite. Jag tror burlesque traditionen går ganska långt bak i amerikansk kultur och historia, men på sista tiden har det gått till en ny nivå som många människor inte alls är bekväma med – som strippklubbar och dylikt, där själva konstformen gått förlorat. De ”nya” burlesque-showerna är intelligenta och lite komiska, samtidigt som det är sexigt. Jag tror att den öppna känsligheten verkligen fastnar hos människor, för det är många i det här landet som söker och längtar efter den känslan.

Jag funderar, återigen, på om jag ska skaffa min första tatuering. Och eftersom du borde vara expert på området undrar jag om du har några bra tatuerings-tips?
– Undvik tatueringar på brösten och magen eftersom kroppen ofta ändrar form där. Tänk över saken i åtminstone en månad och hitta en bra tatuerare. Fråga folk med snygga tatueringar vad de kan rekommendera. Se till att tatueraren är specialiserad på den typ av motiv du ska göra. En tatuering varar ju för alltid, men det är bäst att se på det som att den representerar en tid i ditt liv som du kanske vill komma ihåg. Ha kul med det och var inte rädd, det gör inte ens speciellt ont.

Okej, då vet jag. Vad brukar ni lyssna på för musik på kontoret?
– Allt från Justin Timberlake till Falconer. Vi tycker i stort sett om allting som har ett beat. Våra nuvarande favoriter är Atmosphere ”Seven's Travels”, The Shins ”Chutes too Narrow” och nya Probot skivan.

Ert huvudkontor ligger ju på Sunset blvd i Hollywood, hur är det att jobba där?
– Det är ganska kul här i Hollywood. Det finns mängder av intressanta människor att kolla på.

Ni hade ju er bas i Portland förut, hur är det där, är det kul eller bara ångest?
– Portland är för det mesta kul, vi kan driva med våra pretentioner där. Eftersom det ofta är dåligt väder där har Portland ett ångestladdat rykte, men alla där uppe är mycket kreativa och politiskt aktiva. Det är definitivt det mest driftiga stället jag bott på. Människorna där skapar en massa saker och arbetar på olika projekt. Man måste ju göra något för att fylla ut all den där dötiden man spenderar inomhus.

Har du några tips till andra som gör saker själva?
– Var sann mot dig själv och ha roligt. Inget suger mer än när din passion förvandlas till arbete. Då förlorar det sin dragningskraft och magi. Ha kul och fortsätt lära och pusha dig själv.


Du kan kolla mer på www.suicidegirls.com