Pontus är ung och skön. Han tog en bild där han gick ner naken och la sig i tången på stranden, i November, bärandes gasmask. En annan gång gjorde han ett experiment i en djurdräkt. Det var någon som sa att han var en av Sveriges bästa skatare, och han cyklar som Gonzo och låtsas saker som inte är. Fast det vet man ju å andra sidan aldrig. Pontus är dessutom rätt snygg och månadens Darling.

Vad är du intresserad av?
– Kreativ aktivitet och gamla prylar, som till exempel gamla kameror, veteranbilar och mopeder. Jag gillar Puch Dakota, Husquarna Silverpilen och Volvo P1800. Puch Dakota är en av mina fetischer.

Är manliga skatare motsvarigheten till kvinnliga modeller? Att ni är slut vid en viss ålder på grund av dåliga knän eller något? Är dina dagar räknade?
– Äh, ju äldre desto coolare. Då har man varit med länge och kan göra schyssta prylar. Ser man en gammal räv hålla på är det respekt, det är liksom mer tyngd i det då.

Vad tycker du om 80-talisterna då? Många av den generationens åkare verkar mest tycka om att nöta tricks som de lärt sig från något Tony Hawk tv-spel.
– I överlag är alla rätt trickfixerade idag. Det handlar bara om att göra tricks. Äldre skatare cruisar mer och njuter bara av själva åket, när man liksom flyter över ytan. Tricket är att ha ett bra flyt. Till skillnad från många nya skatare som mest kör för att försöka sätta ett trick.

Min kompis läste i The Face (av alla blaskor) att nästa stora grej bland skatare var... the gay pirate look. Är det något du känner igen?
– Skate är en accepterande kultur, så visst om man vill köra på det. Men det handlar inte om kläder. Visst finns det många klädfreak, men det är skatestilen och själva åket som är det viktiga och det som får tala för personen ifråga. Men man kan ju förstärka den grejen såklart genom vad man sätter på sig för kläder.

Du var i USA ett tag också och var på äventyr, berätta vad du gjorde?
– Jag bodde i San Francisco, Los Angeles och San Diego. Men jag pendlade till och från Malmö, eftersom jag inte ville flytta härifrån helt och hållet och för att jag inte trivdes. Jag åkte för Mad Circle. Det var en kompis till mig som gjorde grafik för dem, och tipsade om att jag var grym. Så jag skatade med dom vilket var bra. Min tid i San Francisco var bra, men det gick skitdåligt i L.A och San Diego.

Har du fått många gothgroupies för att du heter Alv i efternamn?
– Nej det har aldrig hänt. Men jag är dyster på insidan, en tickande bomb, så det kanske skulle passa. Planen är att jag ska explodera, komma in till själva kärnan och skita i allt annat. Jag ska skaffa lite pengar från den materiella världen, skita i lägenheten, sparka hunden, skaffa en industrilokal och bara köra på.

Hur fungerar balansgången mellan kommersialismen och integritet&konst i skatevärlden? Själva skateindustrin verkar ju till och med vara lika kommersiellt upp-fuckad som tv-spelsvärlden. Dessutom verkar de ju rikta sig till samma målgrupp.
– Jag har ingen lust att göra den där kommersiella grejen. Jag vill göra på mitt sätt. Men om jag gör den så är det bara för pengarna, vilket å andra sidan kan vara skönt efter år av ren skatefattigdom. Jag vill inte behöva ta ett nio till fem-jobb, jag vill kunna skata och leva på det. Och då måste man få in pengar på något sätt, så man kan fortsätta åka. Man får ju välja – knega på lager eller hora som skatare och göra det jag vill sen. Pengar är ju nyckeln till så mycket annat, jag vill till exempel öppna ett eget skateboardföretag. Man får helt enkelt urskilja – se den lilla delen av skate som ett jobb.

När du bråkar med folk, vad brukar ni bråka om då?
– Jag är väl ganska hård med mina åsikter och står för dem. Då kan det bli problem när jag stöter på en viss del av den här Tony Hawk Pro Skate-inställningen. Så det handlar för det mesta om själva synen på skate. Folk tänker för mycket på vad andra tycker, de lever för andra istället för hur de vill leva själva. Jag försöker att bara köra på och inte bry mig.

Är det ett problem?
– Nja, folk tycker saker och ting, men fuck it. Kör man på så är det lugnt. Jag försöker skita i cool&hip-grejen och istället bara leva ut. Sunt förnuft enligt mig.

Hur blir man målinriktad, och hur håller man sig där?
– Man bestämmer sig för vad man ska göra och sen jobbar man för det. Inget kommer gratis. Vill man ha något får man jobba röven av sig och se till att man tar vad man vill ha. Man måste vara envis och ha lite jävlaranamma.

Hur lär man sig skata?
– På samma sätt som ovan, och de tre T:na – Tur, talang, timing.

Vad håller du på att lära dig nu?
– Jag håller på att utveckla mig kreativt i fotografi. Jag dedikerar mig helt åt saker som man skapar; skate, film, layout och så vidare. Det är kreativa saker som är det meningsfulla.

Vad har varit svårast för dig att lära dig?
– Tyska, jag var inte ett dugg intresserad. Alltså kan jag knappt ett ord. Musik har också varit svårt.

Vad har du för skrivbordsbild i din dator?
– Det är en svart/vit bild på en gammal tant som sitter vid en dator någonstans på 60-talet.

Har du tillverkat ett eget vapen någongång?
– Ja, ett armborst. Och pilbågar. Sen har jag gjort andra vapen som har involverat toarullar, ballonger och ärtor. Jag har även gjort slangbellor såklart och knivar, egna machetas.

Vilka är dina favoritband?
– Joy Division. Och så lyssnar jag på The Cure för en snabb pick-me-up.

Vilken är din favoritfilm?
– Coppolas "Rumble Fish", "The Ring" och "PI".

Fick du mer tonårstjejfans efter att Avril Lavignes låt "Skater Boi" blev en hit?
– Nej, aldrig.

Vad gör du om du vill imponera på någon?
– Jag är snäll och hjälpsam, som en klassisk gentleman. Jag försöker väl helt enkelt vara schysst.

Vilken har varit din bästa affär?
– När jag fått in pengar på skate.

Din sämsta affär då?
– När Mark Gonzales frågade om jag ville köra för Adidas. Jag sa nej, haha.

Gonzales är ju något av en modern hjälte.
– Han är allas skatekung – han ÄR konungen av skateboard, märk mina ord. Han gör så nyskapande grejer, det är aldrig något på rutin eller av ren slentrian. Gonzales blommar alltid.

Så vad gör du på dagarna?
– Jag går i fotoskola måndag till torsdag, två mil från Malmö.

Vad är likheten mellan konst och skate mer specifikt?
– Hemligheten kanske är att inte tänka. Tömma huvudet och bara känna.

Vad inspirerar dig?
– Min pappa och farfar. Joy Division, Mark Gonzales och massa andra skatare.

Vilken konstform tilltalar dig mest?
– Video, olika videokollage, ljud, foto och kortfilm, allting. Jag gillar hela processen. Animering gillar jag också. Men även skådespeleri och experimentella konstfilmer.

Vem är din favoritkonstnär?
– Basquiat.

Vad tror du skate håller i sitt sköte för dig i framtiden?
– Jag har slutat med min brädspons Cliché, nu är huvudgrejen butikspons. Men jag är min egen chef och gör min egen grej med min egen syn på skate. Horandet tär så mycket på kärleken till det man gör. Men om man vill vara ifred får man vara beredd på att tjäna mindre pengar.