text: Stina Blomgren
1928 fick kvinnliga friidrottare delta i OS för första gången. Motståndet mot kvinnor i korta byxor som sprang så att musklerna syntes var stort.
1950 blev det tillåtet för kvinnor att vara kusk i travtävlingar
Forskningen visar på ett samband mellan testosteron och agressivitet, men mellan manligt könshormon och vinnarinstinkt har man inte lyckats hitta någon koppling.
På den högsta nivån handlar idrott om unika personer med unika egenskaper. Där kan den medfödda för killar större muskelmassan på sikt inte konkurrera ut alla kvinnliga idrottskvinnor, menar Nathalie Koivula, forskare vid Stockholms universitet.
Kvinnor fick inte delta i OS friidrottsgrenar före 1928. Det ansågs opassande för kvinnor att springa med korta byxor så att musklerna syntes.
& Charlotte Rönqvist
illustration: Lina Hellgren
Grundaren till dagens Olympiska Spel, Pierre de Coubertin, skrev i OS stadgar:
"De Olympiska Spelen bör vara reserverade enbart för män ... en återkommande högtid för manligt atletism, med internationalismen som bas ... och med kvinnans applåder som belöning."
Varför heter det innebandy och dam-innebandy? Fotboll och dam-fotboll? Varför är den bästa ryttaren en man när den stora ridande massan består av personer av kvinnligt kön? Och hur kommer det sig att killar och tjejer inte ens kan bowla tillsammans? Darling har frågat forskare, idrottskvinnor och hela Sveriges ishockeyförbunds ordförande Rickard Fagerlund.Hur kommer det sig att den stora massan av kvinnliga hoppryttarinnor inte toppas av en elit av just kvinnor?
Handlar det om en medfödd vinnarinstinkt, om hormonhalter och muskelmassa? Eller om uppfostran och nedärvda beteenden?
Sedan 70-talet har idrottsforskarna grubblat mycket på just denna fråga. Och en sak är de säkra på:
- Det handlar absolut inte om biologiska skillnader. När det gäller idrott kan bara en liten del av prestationerna förklaras av procentuell muskelmassa och hormonella variationer. Resultaten är till nittio procent beroende av träning och urval, säger Nathalie Koivula som forskar på kvinnlig och manlig idrottspsykologi vid Stockholms Universitet.
Så sent som på sjuttiotalet påstods det att bollsporter som fotboll kunde ge allvarliga bieffekter för kvinnor. Tjejer som fick en fotboll på brösten kunde få cancer, sades det.
Och skrapar man lite på ytan hänger en del gamla fördomar om idrottande tjejer kvar.
Testa själv att säga till folk på en ditt nya jobb eller på en fest att du tränar i ett damhockeylag på fritiden. Spana in de artigt nyfikna blickarna du får... Nathalie Koivula tror i sin forskning först och främst på kulturella förklaringar till varför tjejer presterar sämre sportresultat än killar.
- Det har inte varit okej för tjejer att säga att de vill vinna under så lång tid. På det sättet har urvalet varit dåligt. Men dagens friidrottskvinnor slår ju samtliga femtiotalets manliga friidrottare. Om femtio år till, med ett annorlunda klimat, kommer det att se annorlunda ut, tror hon. Flera av de moderna sporterna skapades på artonhundratalet, under industrialiseringen av det viktorianska England.
- Det märks än idag på att sporter som betecknas som "kvinnliga" exempelvis konståkning, har som mål att vara vackra och behaga åskådarna. Men konståkning är en tuff sport som kräver styrka och målmedvetenhet - precis som ishockey, säger Nathalie Koivula.
Just ishockey är en typisk idrott som män och kvinnor skulle kunna delta i och tävla i tillsammans, menar hon.
Men Rickard Fagerlund, ordförande i Svenska Ishockeyförbundet, håller absolut inte med. Han är känd för sina kategoriska uttalanden om kvinnor och idrott, och har tidigare uttalat sig skarpt mot att damishockey kommer att introduceras som ny OS-gren.
- Kvinnor är normalt sett svagare än män. Och OS är den finaste tävlingen vi har. OS ska vara en tävling för seriösa idrottsmän, säger han på en knastrig mobiltelefonförbindelse från Finland, där VM pågår.
Rickard Fagerlund tycker dock att de svenska hockeykvinnorna börjat träna mer seriöst på senare tid. Därför han eventuellt tänka sig att ändra sig i framtiden. Men bara eventuellt:
- Herrarnas hockey har krävt lång tid för att utvecklas. Någon gång i framtiden kan kanske damhockeyn bli intressant, säger Fagerlund tvekande.
Sportbevakning i media kritiseras ibland för att vända sig till medelålders män och enbart medelålders män. Katharina Linderoth, producent på TV-Sporten på Sveriges Television berättar:
- Under innebandy VM ringde en förbannad tjej till redaktionen. Hon hade följt direktsändningarna av herrarnas matcher och hoppades på att få se lite av damernas spel I pausen. Tyvärr visade vi ingenting alls av damernas matcher.
Katarina Linderoth kunde den gången enbart hålla med. Hon menar att det inte rörde sig om ett genomtänkt beslut:
- Tjejen som ringde var också förbannad på att vi alltid skiljer mellan "fotboll" och "damfotboll", "innebandy" och "daminnebandy". Och jag tycker att hon har rätt, ord kan säga en hel del om värderingar, säger hon.
Under nittiotalet har allt fler kvinnliga reportrar och programledare anställts på sportredaktionerna. Sportintresset hos tjejer ska speglas i programmen, men mycket återstår att göra:
- Det är en stor skillnad idag om man jämför bara med åttiotalet. Idrottskvinnor organiserar sig mer. Och i yngre generationer tycker inte tjejer att det är manligt att säga att de vill vinna.
Marika Domanski-Lyfors, förbundskapten för det svenska damlandslaget i fotboll, tycker att lagsporter för damer får för lite uppmärksamhet av media. Det mest tacksamma för en sportkvinna är om hon är en individuell supertsjärna, som Pernilla Wiberg exempelvis.
- Visst är tjejer och killar olika, med olika förutsättningar. När flickor närmar sig 15-16 års åldern lägger många av. Jag tror främst att det beror på gamla fördomar och traditioner om vad flickor bör ägna sig åt.
Vi samlade Kristina Solerud, Kristina Becanovic och Amber Mace, tre unga idrottstjejer för att fråga just varför så många flickor slutar tävla i tonåren. - Sedan jag var sex, sju år har jag hållt på med olika sporter. För mig är sport en livsnödvändighet. Jag har aldrig funderat på att lägga av, men jag kom ihåg att det var som en boom när man var runt 15 år. Jättemånga la av i mitt dåvarande lag. Det verkar inte vara så många som pallar med när det blir för seriöst, säger 21-åriga Kristina Bekanovic, som spelar volleyboll i Solna, division 1. Hon satsar hårt på handbollen och tränar varje dag.
17-åriga snowboardåkaren Amber Mace menar att många tjejer i 15-16 års åldern väljer att satsa på skolan. Själv går hon andra året på naturvetenskaplig linje och skulle inte välja skidgymnasium i Norrland framför en vanlig skola. Hon och hennes pojkvän, som också är snowboardåkare, brukar åka runt och tävla tillsammans, i tjej- respektive killkategorin.
- Killar hävdar sig fysiskt med sport. Speciellt under gymnasietiden, säger Amber.
- Jag tävlade väldigt mycket när jag var yngre och det gick väldigt bra. Men för mig blev det jobbigt med pressen, jag kände att jag var tvungen att vinna jämt, säger 21-åriga Kristina Solerud som fram till hon var 16 år tävlade i golf. Hon älskar fortfarande att spela golf och kan ibland ångra att hon slutade med tävlandet.
Alla tre tycker att tjejer är lika mycket tävlingsmänniskor som killar, men på ett annat sätt. Tjejer väljer hellre att tävla i skolan än i sport när de börjar på gymnasiet.
- Killar i tonåren har nog ganska svårt att vara duktiga på flera olika saker samtidigt. De är oftast duktiga antingen i sport eller i skolan. Prioriterar de att hålla på med idrott är det bara det som gäller, säger Kristina Bekanovic´ som själv kombinerar sin handboll med att plugga biologi på universitetet. Dessutom jobbar extra som gympaledare på Friskis och Svettis. Och skulle hon bli erbjuden ett proffskontrakt av ett känt handbollslag skulle hon inte tacka nej.