Nu måste ni hjälpa mig om ni kan, jag håller på att bli galen.

Det är så att jag tror att jag är lesbisk.Jag tror att jag har blivit kär i en helt underbar tjej som går i min skola, men klassen under mig (till råga på allt).Jag vet inte om hon är lesbisk, men ibland känns det som om hon tittar på mig lite extra.

Jag vet inte om jag ska berätta för någon att jag är lesbisk. Det är så att jag bor i en väldigt liten stad, så här skulle väl snart snacket gå och man skulle bli utfryst.

Jag vet inte hur jag ska göra, jag kan ju inte bara gå fram till henne och säja "jag älskar dig".Nu är det dessutom snart slut på terminen och sedan komer jag upp på gymnasiet medan hon börjar nian och då kommer vi aldrig att träffas.Snälla hjälp mig

/Eva

Hej Eva,

Jag sitter här och funderar över om man över huvudtaget kan älska någon man aldrig pratat med eller om det man älskar då är bilden av någon som överensstämmer med ens egna ideal och drömmen om kärleken. Men det är nog skitsamma. Du är helt klart betuttad i den där tjejen, och exakt vad kärleken då egentligen är spelar nog inte så stor roll. Som Jill Johnson säger:"Kärleken är". Det räcker så.

Det är nog också som du säger att snacket går fort i en liten stad, men det behöver ju inte vara helt åt helvete för det. Förhoppningsvis finns det gott om folkäven i din lilla håla som vet att man är en vanlig människa fast man är en tjej som mest gillar tjejer och som inte behandlar dig annorlunda när de fått reda på det.

Om du känner att du inte står ut om du inte får berätta för henne hur fantastisk hon är så säg det då. Eller så du gör inte det förrän du vet hur hon känner. Bli kompis med henne hursomhelst så kan ni ses även efter att du har gått ut nian.