Som tonåring hade jag en stor passion för naturvetenskap i allmänhet och bioteknik i synnerhet så jag gick en speciallinje på gymnasiet med inriktning mot genteknik. Det var väldigt spännande eftersom vi fick lära oss att göra självlysande tobaksplantor, klona fram antibiotikaresistenta bakterier och kolla upp vårt eget DNA för att säkerställa att våra mödrar inte hade tillverkat oss med någon person av annan genetiskt ursprung än våra fäder. Senare i livet har jag väl inte haft någon slående nytta av att veta hur man sekvenserar DNA eller vad en "primer" är, men gentekniken är ju en framtidsbransch, sägs det. Vad denna framtidsbransch har för utsikter skulle vi ju också få lära oss och därför bestämde våra lärare att det vore nyttigt för oss att åka till Skottland på studieresa.

Det var samma år som det första klonade djuret hade framställts, fåret Dolly, och vi skulle besöka hennes upphovsmakare. Som ung och arg vegan såg jag mycket fram emot besöket eftersom det naturligtvis dyker upp en del frågor till personer som har fått för sig att framställa ett får ur en juvercell på ett annat får. Dessa forskare hade alltså tagit DNA ur ett fårjuver och planterat in det i en äggcell som de sedan hade inseminerat ett annat får med som senare födde Dolly, en genetisk kopia av det första fåret från vilket man tagit DNA:t. Att fåret kom att heta Dolly beror förresten på att forskarna associerade juver med kvinnobröst och då kom de att tänka på att Dolly Parton har stora pattar och att fåret därför borde heta Dolly. Redan där borde man ju ana oråd.

Jag och mina klasskamrater besökte Roslin Institute, ett företag för genmodifiering av djur, ute på heden mellan Glasgow och Edinburgh. Jag hade gärna sprängt stället men de flesta andra nöjde sig med att få se sig omkring och kanske träffa Dolly. Fast ingen av önskningarna gick i uppfyllelse, vi blev inslussade på en vind där vi skulle få höra en grå farbror hålla ett föredrag om institutet och dess verksamhet. Vi satte oss i rummet och lamporna släcktes, endast overheadapparaten lyste. Gubben började prata med en extremt monoton röst ackompanjerad av vindens sus över heden. Detta tillsammans gjorde att det var nästan omöjligt att hålla sig vaken. Jag som var stenpeppad på att verkligen fråga ut den galne vetenskapsmannen satt och nickade till hela tiden och det gjorde även de andra. Det var tur för honom för de fragment av hans föredrag som jag lyckades uppfatta när jag vaknade till handlade om hur de skulle framställa djur med "bättre" egenskaper, dvs. grisar med mer kött, höns som lägger fler ägg, laxar som är fetare, människor som jobbar hårdare utan att ifrågasätta. Nä, det sista sa han inte men jag undrar vad de har för framtida forskningsprojekt. Något klonat får fick vi aldrig träffa, han skyllde på att hon bara hade en besöksdag i veckan och att vi inte hade lyckats träffa rätt på dag. Jag ställde den försynta frågan om de hade några statliga restriktioner om hur de fick bedriva sin forskning. Till svar fick jag veta att människor i alla tider avlat djur och att det inte var någon skillnad mellan att para djur för att få önskade egenskaper och på att stöka om i deras genbank på onaturlig väg. Alltså inget svar alls på min fråga. Inte heller fick vi svar på frågan varför ursprungsfåret som man tagit juver-DNA ifrån inte fanns kvar i livet. Forskarna hade nämligen inte kunnat påvisa att Dolly och hennes påstådda genetiskt identiska "mamma" hade samma gener eftersom de inte hade låtit mamman leva eller ens sparat hennes DNA. Man kan ju fråga sig varför världens medier blåste upp Dollyaffären så stort när det inte ens fanns bevis för att hon var något annat än ett vanligt genetiskt unikt får.

Inget är ju så upplagt för konspirationsteorier som ett genteknikinstitut i Skottland, mitt ute på heden och långt ifrån alla grannar. Om man därtill blir sövd och hetsad av en galen vetenskapsgubbe och inte ens får träffa fåret som stället är känt för så kan man ju inte annat göra än att fundera på underjordiska laboratorier där mutanter tillverkas. Jag hoppas verkligen att folk tar sig till sans snart och inser att gentekniken kanske inte är lösningen på allt och att man borde låta bli med att forska på andra levande kännande varelser bara för att stilla sin nyfikenhet och få mer pengar till forskning. Till dess får väl djurrättsrörelsen ta sig samman och planera en attack mot de skotska galningarna.