MÅNADENS SERIER är Queer as Karin och Bromander. Klicka på namnen och läs.
Queer as Karin kan du läsa mer om i detta nummer på gör det själv-sidan, och vill du veta mer om Bromander kan du läsa en intervju med honom i Darling # 56 (www.darling.se/nr56).

Serier kanske är bland det roligaste som finns, eller det sorgligaste, eller fulaste, tråkigaste, störigaste, raraste eller ja vad som helst. Det finns nämligen serier om allting: serier om förutsägbara (eller oförutsägbara) superhjältar, om bög-hamstrar, sexiga robots, marxistisk manga, Hunter S Thompson stylee journalister i framtiden, när man kommer på att man vill säga till någon att man är gay, politik, indieskivor, konst, maniskt playboytidningssamlande, Kafka, farorna med katolsk uppfostran, snålhet, alienation, besatthet, kriminella sjöjungfrur, övergrepp, pirattjejer, hur det är att handla på NK och mycket, mycket mer. Serier är ett fantastiskt medium för det blandar illustrationer med text, filmkänsla med papper, dialoger med visuellt berättande och allt annat däremellan. Serier är ett naturligt eklektiskt medium och nästan alltid skapat av en underdog/outsider, vilket gör att det blir väldigt normlöst och pluralistiskt. Serier är dessutom mycket bra när man ska lära sig ett nytt språk eftersom man med hjälp av bilderna pusslar ihop vad alla ord betyder. Dessutom slår ju inget att torka sig i arschlet med ett gammalt solblekt gäng Kalle Anka & co på utedasset.


Ghostworld.

Dirtyplotte.

Serier är som musik eller film, man prövar sig fram tills man hittar det man gillar och plockar upp saker på vägen dit. Serier ger en mycket frihet för om man är trött kan man bara titta på bilderna (som när man var liten), och så kan man läsa sina favoriter hur många gånger som helst och det är lika bra varje gång. Jag tror jag har läst samlingen The Essential X-men 3 en miljard gånger och jag går alltid tillbaka till Transmetropolitan, Tank Girl och Meat Cake fastän jag läst dem flera gånger om. Det ligger alltid diverse högar med böcker, tidningar och serier där jag bor, men framförallt ligger en stor hög kring min säng. Ibland tänker jag att det ser ut ungefär som att det blåst riktigt mycket och allt har samlats kring min säng, som en sorts sandbank fast av litteratur och serier istället för sand (thank god). Några gånger har jag städat undan högen när det kommit storbesök, men nu får mina kompisar och gäster hänga där det finns plats och ställa folkölen på travarna av serier och böcker som täcker en stor del av köksbordet. Ibland har man tur och hittar något gammalt pitabröd under en stor hög. Det är som en ständig skattjakt där man bara kan dra vinstlotter. Och när jag sist hade besök av mina föräldrar och min syster fastnade de flera timmar i köket – mamma tittade i en bok om Bruegel, pappa i illustrations-boken ”Visions of space” och min syster läste gamla MAD. Nörderi tack vare tillgänglighet. Böcker och serier är som diamanter som ska användas, inte samla damm i något skåp eller bokhylla.

Love and rockets.

Mina kompisar har likadant, min kompis Max har som en vall av böcker, serier och tidningar kring sin säng och Linas sovrum är nästan som en filial till serieteket.
Det bästa är när det regnar ute och man ligger och läser en hel dag, käkar en massa och lyssnar på god musik. Om man är ihop med en annan nörd (eller bara känner någon som är lite horny) kan man dessutom få in ett ligg som bonus (nördligg är förresten grymt eftersom intresse, spontanitet och kuferi ofta är gemensamma nämnare i nördkulturen).

Meatcake.

Subgirl.

Serier är förresten dessutom ett bra verktyg om man är dum i huvudet och vill sluta vara det. Att rita serier och läsa serier är roligt, bra avkoppling och så lär man sig se ur olika perspektiv lite bättre. Man kan uttrycka idéer, perspektiv och tankar i serier som ofta får ett ganska personligt genomslag eftersom man kombinerar bild med text. Man kan dessutom byta huvudperson och miljö och fram och bak i tid och rum utan att man måste göra en massa invecklade förklaringar.

Serier har alltid haft något subversivt över sig eftersom det inte finns några regler att följa, men samtidigt anses det ligga det något slags barnslighet över mediet och själva hantverket, vilket gör att det knyter an till en komisk plattform och blir lätt att ta till sig. Serier är ungefär som medeltidens narrar. Och har serien ett högre teoretiskt budskap av något slag kan den enkla serieformen ofta skapa ett lätt absurt intryck, surrealistiskt fast ändå så otroligt rankt på sak och personligt. Serier kan uttrycka allting; från barnvänliga Kalle Anka-liknande historier till avvikande politiska åsikter, som i gamla fanzinet PUSS exempelvis. Och serieinfluerad konst hänger i konsthallar och museer världen över. Jag har för mig att en tavla av Robert Crumb ingår i Moderna Museets samling, och (exempelvis) Errós serieinfluenser kan man inte gå miste om. Och den uberytliga popkonsten med Lichtenstein och Warhol som dess posterboys, hade förmodligen inte kommit fram utan varuestetiken eller superhjälteserierna som den generationen växte upp med.

De tidigaste, och vanligaste, inslagen av serier i mainstreamkulturen är politiska satirer. Idag har man visserligen seriesidor i de flesta stora tidningar, men ofta är det tyvärr serier med en otroligt trött idé bakom (eller ingen idé alls). Det är nästan alltid serier som handlar om manliga missnöjda svennar mellan 20-40 som fastnat i tonåren. Typ Rocky eller Mats Jonsson. Och annan kälkborgerlig mansnorm uppklädd i subkultur-kostym. Vilket såklart är synd eftersom många kanske tror att detta är det enda alternativet till Fantomen och Kalle Anka. Vilket det såklart inte är. De serier som kommer fram är oftast de sämre alternativen, i alla fall om du är en sucker för kvalité eftersom dessa serier knappt kan klassas som vuxen-serier eller alternativa serier. Ofta går de hand i hand med gamla serier som Knasen och Hagbard, fast med moderna modifieringar – en hiphop-hund istället för en viking, en konststuderande slacker istället för en värnpliktig slacker. Det är alltid någon menlös dum-söt poäng och nivån ligger fortfarande på Kalle Anka stadiet, om inte lägre. Men om man gillar mainstreamkultur så är ju det schysst, och man behöver i alla fall inte leta efter det man vill ha.

Serier är fantastiska eftersom de inte begränsar sig till något. Serier kan vara fula men ha en fantastisk historia eller så kan de vara otroligt vackra utan någon handling alls. Serier är som ett språk, ett nördspråk, och jag är i så fall fan glad att jag är en nörd.

Har du gjort en serie kan du skicka den till den här adressen:
Therese, Darling
Fricksgatan 1b
214 26 Malmö