(skitsnack) (darling 57/02)
 

text: Lisa Thorsén, illustration: Karin Aspenström




Kompisrelationer som krisar liknar dokusåpor. Till slut snackar alla skit om alla. Matilda Ardelius och hennes kompisar avslöjade myten om sig själva som det alltid lika superstarka tjejgänget.

– Enda anledningen till att man pratar skit är att man är rädd, säger Matilda.

Forskaren Yvonne Andersson undersökte under en period Baren, Big Brother, Villa Medus och Robinson. Undersökningen ägde rum under samma tid som bevakningen av dokusåpor flyttade från tidningarnas nöjessidor till tyngre avdelningar. Ibland var debatten hätsk. Dokusåporna anklagades för cynism, människoförakt, fascism, mobbing. Men Yvonne Andersson hittade inte mycket av fascism och mobbing. Däremot såg hon att en stor del av programtiden gick ut på att någon deltagare pratade negativt om en annan deltagare som inte var närvarande - skitsnack helt enkelt.

Kanske kan man säga att all media speglar sin tid. Matilda känner i alla fall igen mönstret från det som blev jobbigt i hennes eget gäng.
– Det är avsikten som avgör om något är skitsnack eller inte, säger Matilda, om jag pratar om en person som inte är närvarande med någon, och inte har för avsikt att den jag pratar om ska få veta vad jag säger, då är det skitsnack.

Matilda, Jessica, Sofie, Helena och tre tjejer som heter Emma umgicks mycket.
– Vi var alltid starka utåt men gruppen var ofta splittrad. Vi drev på vår gemensamma uppfattning att alla skulle tycka om alla lika mycket och att alla skulle vara med på allt. Man blir helt trött när man tänker på det!

Ungefär en gång i månaden drog det ihop sig till middag. Den slutade nästan alltid med att några satt på muggen och grät och andra satt i mobilen och grät. Fast meningen varje gång var att de skulle ha kul. Kanske var alla inte på det klara med när något man säger är ett förtroende och när det är skitsnack. Det fanns ett driv under middagarna att allt skulle upp på bordet. Det drivet medförde också känslor av svek.
– Vi kunde spela ut varandra. Om jag sagt något i förtroende till någon annan i gänget var jag rädd för att det skulle komma upp, typ ”det där du sa till mig i onsdags Matilda, vad menade du med det egentligen? Ska du inte säga det till Emma, hon sitter ju här nu?”

Det var en skruvad situation. Den gemensamma ambitionen att tillhöra ett starkt och sammansvetsat gäng krockade med alliansbyggande och frihet för var och en. Förtroenden krockade med skitsnack och svek. Rädslan för att hamna utanför lurade under ytan. Matilda känner att skitsnacket gror just ur rädsla för att bli utanför, ensam, borträknad. Och när rädslan väl är etablerad föder den liksom sig själv.
– Det låter som om allt var hemskt. Men det var det inte. Vi hade verkligen kul också. Men man kände sig aldrig riktigt trygg, man ville alltid kolla bakom ryggen. Ingen av oss kunde veta när det var vår tur.

Ofta handlade de konflikter som kom upp under middagarna om rätt stora och svåra frågor.
– Hur mycket kan man lita på sina kompisar? Var går gränsen för det som är tillåtet? Hur mycket kan man kräva att andra ska ställa upp? I konflikter bestämde vi vem som gjort rätt och vem som gjort fel och sedan fick de leva med sina roller av offer och förövare tills det hela rann ut i sanden.

Yvonne upptäckte en sak till i sin undersökning: Skitsnacket stannar ofta vid skitsnack. Programformen bygger på konflikter. Dokusåporna förädlar i mycket liten utsträckning sitt eget informationsinnehåll. Relationssnacket gäller här och nu och lyfts inte till en generell nivå. Enligt en annan forskare, Jan-Erik Nordlund vid Karlstad universitet, är det minst lika viktigt att prata om dokusåpan och deltagarna som att titta. Det betyder inte att deltagarna är självklara förebilder.
– Skitsnacket är nog det som är mest kul att kolla på. Det ger nycklar. Som tittare förstår man saker under ytan eftersom man vet mer om deltagarna än de vet om varandra. Man vill förstå, säger Matilda, men att snacka skit själv eller att tillhöra en grupp som snackar mycket skit är obehagligt. Det är nåt man vill bort ifrån.

Senaste året har flera relationer exploderat i gänget. En av Emmorna och Matilda hade en särskilt nära relation som byggdes upp under den tid Matildas föräldrar skilde sig.
– Vi var så tajta att allt blev skevt. Jag åkte hem till henne varje dag och såg på Sunset Beach. Sen gick vi ut med hennes hundar. Ja, det var väl vad vi gjorde ungefär. Vi behövde inte göra så mycket, det var mysigt att bara sitta och klia varandra på armarna i hennes soffa och vara tillsammans. Efterhand blev det så att hon bestämde och styrde mer och mer över mig. Så började vi tjafsa, vi kände oss låsta i roller. En dag fick vi nog båda två. Vi bråkade otroligt mycket i några månader. Det var som att göra slut med någon, berättar Matilda.

Den urladdningen fick henne att ändra på flera relationer. Hon ville inte bara bli ledd längre. Och Emma ville inte bara leda.
– Vi fick ett mycket mer avspänt förhållande. Jag blev mer mig själv, säger Matilda.
Nu har det gått en tid. Matilda tycker att de alla skaffat sig en viss distans. De hänger fortfarande ihop, och har lärt känna varandra bättre, som enskilda personer.
– Vi är faktiskt sju personer som tycker väldigt mycket om varandra även om skitsnacket har förstört många förtroenden. Vi har pratat väldigt, väldigt mycket om det. Nu är vi på rätt väg. Det kan till och med hända att vi skämtar om den där känslan av otrygghet, att en 8:e osynlig person infiltrerar vårt gäng.
Nu kan de ta upp jobbiga saker med varandra som hänt förut utan att alla behöver lägga sig i.
– Sist jag fick kritik blev jag stolt över mig själv. Jag bara lyssnade och kunde säga förlåt. Tidigare var det vanligt att jag gick i stenhårt i försvar.

Matilda tycker att det är jätteskönt att bestämma allt efter eget huvud numera.
– Det kan nästan bli för mycket. Men för mig handlar det om att ta reda på hur mycket grupp och hur mycket individ jag behöver för att må bra.

Mikael Curman är organisationskonsult och gestaltterapeut.
– Skitsnack kan vara som att rapa. Man måste lätta på trycket helt enkelt. Om man är väldigt förbannad och upprörd över något man blivit utsatt för behöver man få ur sig det till någon som lyssnar bara. På det viset kan det vara bra.

Annars anser han att skitsnack kostar väldigt mycket. Typiska skitsnackssystem, som finns i alla sorts grupperingar av människor, bygger på en gemensam fiende. Allt går ut på att vara inne eller ute, vän eller fiende, vinna eller förlora.
– Det blir jätteotäckt. Sådana system skapar en väldig massa rädsla. Man vaktar sina ord noga och svarar falskt. Till slut kan ingen vara sig själv längre.

Den som vill slippa skitsnacket kan göra som Matilda och hennes kompisar valt att göra.
– Att säga något rakt ut till den det gäller är ju skitsnackets motsats. Det är att lösa problem och skapa ett öppet klimat. Då får man chans att växa.
Men behöver vi ändå skitsnacket, i någon form? Om vi inte pratar skit om varandra kanske vi gör det om teve-personer?

Marianne Östergren är konsult i relationsteknik och har skrivit boken ”Skitsnack”. I den tackar hon kändisarna för att de lånar ut sina liv till oss ibland: ”De är måltavla för allas frustration, vrede, sorg, besvikelse, glädje, avund, sexualitet och andra känslor inom oss som vi inte riktigt orkar ta itu med, utan behöver få hjälp med att ventilera. Ibland kanske dessa känslor kan mogna så pass mycket att vi orkar känna efter vad som saknas i våra egna liv, eller vad som kanske behöver förändras”, skriver hon.

Just den här dagen när jag träffar Matilda har Sverige slagit Nigeria i en VM-match. Matilda älskar sporttävlingar. Fotboll har hon alltid kollat på. Med pappa, han fattar vad man ska kommentera.
– Idag gick vi igång på hur dåligt Ljungberg fick spela utan att bytas ut. Ett klart fall av skitsnack! Jag skulle aldrig gå fram till honom och säga hur värdelös han var. Om jag fick en chans skulle det bli mer ”Ljungberg, kul att se dig”! Skitsnack om teve-personer har mer med avundsjuka att göra. Om man träffade alla man pratar skit om på teve skulle man vara mer imponerad än nedlåtande.
När det gäller dokusåpor är det mest Robinson Matilda hängt med i. Hon är nyfiken på taktik och hur deltagarna bygger allianser.
– Det händer väl att man säger något riktigt lågt, som ”va fan, har hon det där linnet på sig, ser hon inte!” Men mest handlar det om taktik och allianser.
Det där med alliansbyggandet känner hon förstås igen från sitt eget liv och den period som blev jobbig med gänget.

När det gäller vad man säger om varandra till varandra försöker Matilda och hennes kompisar numera att stanna vid en vänligare form av nyhetsskvaller.
– Jag brukar ringa till en kompis i Kalix för att få reda på vad som händer i Bergshamra. Han har blivit sambandscentral sedan han flyttade. Vem som har strulat med vem är alltid kul att veta bara någon inte blir sårad.


Eller vad säger du?

Namn:


Email:


Kommentar:


A N N O N S :