 |
Kan du klockan
eller tror du tiden finns kvar imorgon också? |
”Allting
är relativt”. Det här sa en mycket
känd person som studerat alltings samband och en
massa små prylar och kommit fram till denna sluttes.
När jag tänker på Einsteins relativitetsteori
kan jag inte låta bli att direkt koppla den till
tid. För tid känns som om den inte är samma
grej för någon. Den uppfinningsrika mänskligheten
har försökt underlätta detta lilla problem
genom att dela in tillvaron i år och dagar, timmar
och minuter och skapa först solur och nu till och
med små tidsapparater som vi kan ha på oss
hela tiden för att alltid undvika tidsförvirring.
Men hur man än gör, hur många klockor
man än har runt sig och kring sig och hur många
säkerhetsåtgärder man än tar sig
för så kommer tiden alltid vara en gäckande
skugga som bara flyter och som inte alls går att
styra på det sättet som vi tror att vi kan
det. När man behöver mer tid finns det inte
en minut att avvara, när vi har tråkigt går
tiden oändligt långsamt och man sitter och
tittar på klockan hela tiden och blir till slut
lite galen och stirrig för att minuterna går
så sakta. Alla människor kan delas in efter
vilket förhållande de har till tid.
För vissa personer verkar tid vara ett enormt
gummiband som går att stretchas hur långt
som helst. De har tid till vad som helst och säger
du ”vi måste gå om tio minuter”
till en icke-färdig sådan person så lyser
hon/han upp och ser det som en ocean av tid och börjar
laga mat, byta kläder eller skriva ett brev trots
att vad du menade var att hon/han snarast borde hoppa
i skorna och ta sig till bussen; Er tidsuppfattning överensstämde
helt enkelt inte. Det här är personer man alltid
får vänta på och när de kommer låter
deras ursäkt så självklar att du bara
inte kan säga emot. Och den är också självklar;
självklar för dem, för tiden är deras
vän och den låter dem hållas med att
göra en massa saker som andra människor skulle
säga att det inte fanns tid till.
En annan tidsmänniska är personen som
alltid verkar vara på språng. Vad han/hon
än gör så räcker tiden inte till.
Det kan verka som om de faktiskt har ett antal färre
timmar på dygnet för de verkar aldrig hinna
med något. De kommer försent till viktiga möten
trots att de börjat förbereda i god tid, de
missar deadlines och de kommer givetvis med andan i halsen
till bion, där du stått och trampat i en kvart
och varit på väg att gå för att
du är trött på att vänta på
personen som alltid är sen, och säger förlåt
en massa gånger och du förlåter av ren
medmänsklighet för att de verkar så stressade
(och förvirrade, det är en vanlig bi-anledning).
Den tredje tidstypen är den prudentliga som
alltid (upprepar: alltid!) är i tid, vad det än
gäller och vad man än ska göra. Ska ni
på picknick så kan du ge dig faan på
att hon/han står där med en korg packad och
ordentliga skor och knackar på din dörr innan
du ens har hunnit tvätta sömnen ur ansiktet.
De är såna. Verkar ha fått mer tid än
vi andra till förfogande eller så använder
de tiden de har på ett ypperligt sätt (eller
bara överdrivet). Jag ser framför mig minst
tre väckarklockor och för säkerhets skull
en Telia telefonväckning, som självklart inte
behövs för så fort första klockan
ringer så sprätter tidstönten upp som
en skrämd fågel och hoppar i de i förväg
i ordninglagda kläderna och äter den förberedda
frukosten. Eh ja, eller något.. Eller så är
de bara ruskigt bra på att passa kommunal-trafiken,
vad vet jag!
Den fjärde tidspersonligheten kan man kalla
tidssnobben som alltid tycker att hans/hennes tid är
viktigare än alla andras. Om han/hon har något
bättre att göra så struntar han/hon helt
enkelt i ert möte och låter dig stå där
och vänta så länge du orkar innan du blir
jättetrött och går hem. Nästa gång
du ses så får du någon medioker förklaring
som du ändå inte tänkt godta. De här
orkar man som regel inte vara så nära vänner
med särskilt länge och en mer hattig person
får du leta efter. Tiden är deras kompis eftersom
han/hon tycker att den lyder under eget styre. Han/hon
strövar omkring i sitt eget lilla rike av tid och
bara myser åt att kunna välja exakt vad som
känns bra att göra. Denna person kan både
vara i tid och inte, det beror på om du är
prioriterad eller inte. Det värsta personen vet är
att bli lämnad i sticket om ni har bestämt en
date. Därför är det det bästa man
kan göra. Kom minst en kvart för sent så
får du se din kompis bli den argaste människan
någonsin.
Leo är ständigt jagad av tid och säger
att problemet är att man inte riktigt vågar
ta sig tid när man redan är stressad. Han tycker
att han aldrig hinner med det han vill och bestämmer
ofta det han måste göra kan göras senare.
Bästa tipset för att hinna är alltså
att göra saker med en gång.
Vad är din inställning till tid?
– Ett nödvändigt ont. Visserligen skapat
av och för människan men icke desto mindre oundvikligt
att bli slav under. Känner oftast inte att jag har
tiden på min sida. Alls. Oftast bökar den bara
med mig och skapar en atmosfär av obehag. Hatar tid.
Mary däremot säger att hon alltid hinner med
och tror att hon kanske har ett speciellt förhållande
till tiden, att den typ stannar upp för att hon ska
hinna.
Hur ska man göra för att hinna med?
– Ja som sagt, jag hinner med massor utan att jag
ens vill det. Även om jag försöker komma
för sent hinner jag med. Jag vet inte hur jag gör,
det är verkligen inte så att jag planerar vad
jag ska göra för att hinna eller så...
eller det kanske jag gör; på något slags
undermedvetet sätt. Jag har dessutom väldigt
bra tidskänsla i kroppen, jag vet hur lång
tid det tar att gå till bussen/duscha/skriva en
text och försöker inte bestämma en tid
tidigare än vad jag vet att jag kommer komma hinna
till
Benny är en sån som stretchar tid i det oändliga
men håller med om att det inte finns tillräckligt
mycket tid. ”Eller så är tid jobbigt för
att den går för långsamt eller för
att det finns för mycket eller för att den går
för snabbt. Den kan aldrig hitta en bra balans.”
Han tipsar också om den bästa ursäkten:
”Det var stopp på gröna linjen (den funkar
alltid - i Stockholm)”.
Finns det tid till allt?
– Nej, man måste tydligen sova också
och då brakar ju alltsammans ihop.
Liza säger att hon nästan alltid hinner
med det hon vill, ”Det är bara att ta sig tid!”.
Hon tycker att hennes tid är viktigare än andras
för att den är hennes. ”Man kan ju inte
ta hänsyn till alla alltid för då får
man ju inget gjort. Dessutom kan man pressa in rätt
mycket på en viss kvot tid, bara man vill och gör
det”.
När bör man skynda sig?
– När det är absolut nödvändigt.
I och för sig är det taskigt att låta
folk vänta men ingen dör ju av det. Men om ens
försening kan innebära att man förlorar
jobbet eller missar värsta grejen så är
det ju inget bra, då bör man snabba sig lite
mer. Men 10 minuter mer eller mindre till ett vanligt
möte eller en bio känns varken från eller
till.
Bästa ursäkten?
- Det finns inga bra ursäkter. Jag ursäktar
mig aldrig när jag är försenad, allt är
så genomskinligt ändå.
|
