(serier) (darling 56/02)
 

text: Therese Svensson






Henrik Bromander är en liten kille som bor i Göteborg och gör serier med glosögda människor och sorgliga slut. Hans fanzine heter "Bromander" men innan dess hette det "Mediokra serier" (när han fick bättre självförtroende ändrade han namnet). Henrik började göra serier när han var sju år, då handlade det mest om Vietnamkriget. Nu pluggar Henrik litteraturhistoria för att han är en bokofil och känner sig ibland fortfarande bränd av en tjej på Hultsfred.

Var Sartre en sådan slampa som alla säger?
– Näe det var en ganska fin karl tror jag. Han var ju kommunist och så ser han ball ut med de där ögonen som går åt olika håll. Jag tror hans fru var en större slampa än honom.

Vad tycker du om kommersiella tidningar och media?
– De är äckliga men om det är bra människor som ligger bakom kan det bli hyfsat. Mega-Pyton är ett bra exempel på det. Jag tror dock att om man ska kunna ta sin konst riktigt långt och göra viktiga grejer som kan förändra saker måste man bygga upp allt själv från grunden.

Vad tycker du om serier som medium?
– Det är djävligt grymt för det är så direkt och snabbt. Både att göra serier och att läsa dem menar jag då. Det är så enkelt om man sätter sig ner med ett par polare och kanske druckit och rökt lite och så kan man rita ihop en serie om en kärlekshistoria med en 50-årig kvinna eller vad som helst, det går fort och är roligt. Det hade aldrig funkat om man själv och ens polare varit författare, då hade det tagit hur lång tid som helst. Eller om jag tänker så här: nu ska jag formulera hur jag känt mig den här hösten på två sidor med åtta rutor totalt. Det kan jag göra på en kvart, sen kan jag visa upp det för folk och det tar mindre än en minut för dem att läsa men sen förstår de nästan perfekt hur jag känt mig.

Är depression ett kriterie för att göra serier?
– Nej det är det väl inte... men jag har någon sorts klichébild av att om man är konstnär måste man känna sig oförstådd av omvärlden och vara deprimerad och
aldrig ha några kärlekshistorier. Men det finns ju undantag, typ James Kochalka och Simon G är ju väldigt livsbejakande typer som gör serier om hur kul de har
det hela tiden. Det funkar för en del människor. Men t.ex. med Mats Jonsson, nu när han nästan "lyckats" med sitt liv och har knullat en massa söta popbrudar då börjar man störa sig lite och bli avundsjuk, det var roligare att läsa om den fule, finnige Mats som var oskuld och så.

Så vad ska man göra nu?
– Man borde göra något åt fassypojken Tony Ernst som sågade Las palmas demo i senaste Gidappa. Lära honom en läxa av något slag.

Har du blivit bränd av något? en erfarenhet eller en brasa eller så?
– Jag hade en djävligt sorglig upplevelse förra sommaren med en tjej jag träffade på Hultsfred, sen åkte jag upp till Stockholm senare på sommaren för att träffa henne men det fick jag aldrig. Jag mådde väldigt dåligt efter det och det gör fortfarande ont ibland. Jag tror jag ska göra en serie om det snart.

Vad ska man tänka på när man flyttar ihop med någon?
– Det vet jag inte. Det har jag aldrig gjort. Jag tror man måste vara bra polare med personen om det är en man eller om det är en tjej kommer man nog bli kär i
henne till slut, det får man vara beredd på. Jag tror man måste vara redo på att en massa hemligheter som man själv och den andre har kommer komma ut till slut,
tex att man blev våldtagen av en magister eller att man röker gräs.

Varför har du alltid olyckliga slut, varför är det mer intressant?
– Därför att jag hatar lyckliga slut. Jag vill att huvudpersonen eller helst hela rollistan ska dö i slutet när jag ser på film. Det är något ädelt och fint med olyckliga slut och det mest olyckliga är ju döden. På sistone har jag börjat göra lite mer lyckliga slut faktiskt, jag vet inte vad det tyder på.

Har du runkat till kafka?
– Jag tror inte det. Jag har nog bara läst "Processen" och den är ju inte så upphetsande. Möjligen kan jag ha runkat till Crumbs album som handlar om Kafka, jag minns inte riktigt.

Så får du tag på fanzinet "Bromander": köp det på Bordertown i Stockholm, eller skicka 20 spänn (+ ditt namn och adress) till Henrik Bromander, Fabriksgatan 39b, 41251 Göteborg


A N N O N S :