(film) (darling 55/02)
 

text: Sara Teleman






För att bekämpa sitt postpremiärtrauma (”Åh nej, varför är det så långt tills nästa Wes Anderson-film?”) lät nosade Darling fram regissörens liv. Kolla bara!
Disclaimer: Se ”The Royal Tenenbaums” innan du läser. Det blir roligare då.
Du har säkert gjort det. Följt ett spår. Gått och köpt ”Sympathetic sounds of Detroit” därför att du gillar ”White Stripes”. Läst Paul Auster för att du gillar hans fru Siri Hustvedts böcker. Själv brukar jag använda Saturday Night Live som guide i videobutiken: ”En film med Chris Rock, han var med säsongerna 90-93. Den ska jag hyra!”

ATT LÄSA:

Pauline Kael (1919-2001), var filmkritiker på The New Yorker och har kallats för ”the model of modern film writing”. Hennes recensioner, essäer och böcker skulle kunna få en sten att vilja gå på bio. Kael är Wes Andersons hjälte. När ”Rushmore” var klar hade hon fått Parkinsons och slutat att skriva. Han ordnade en privat visning av filmen bara för henne. Han tror att hon tyckte att den var konstig. Fast hon sa att hon gillade den.

Böcker (ett urval):
”For Keeps: 30 years at the movies”
”5001 Nights at the movies”
Wes Anderson och hans medförfattare Owen Wilson bestämde sig tidigt för att deras nästa film skulle handla om en skilsmässofamilj. J D Salingers historier om New York-familjen Glass (”Franny och Zoey”, "Raise High the Roof Beam”, ”Carpenters") är en av förlagorna. Familjen Glass är också medelklassmänniskor med tillräckligt med pengar, talang och självförtroende för att deppa ner sig ordentligt.
Huvudpersonerna är sju syskon som liksom Richie, Chas och Margot i ”The Royal Tenenbaums” alla är före detta underbarn. Wes har sagt att han egentligen inte är så förtjust i J D Salinger men att han gillar karaktärerna. Han har också sagt att trots de många likheterna har ”The Royal Tenenbaums” mer gemensamt med hans två tidigare filmer ”Rushmore” och ”Bottle Rocket” än något annat.
Eli Cash, Tenenbaums nyrika och nerknarkade granne är enligt Wes baserad på två författare: Cormac McCarthy (”Blood Meridian or the evening redness in the west”) och Jay McInerney (”Bright Lights Big City”). Den förre skriver extremt våldsamma cowboyböcker, den senare är en av Wes favoriter.


PÅ TAPETEN:

”Bad Route” heter den stora tavlan med maskerade män som hänger ovanför soffan i Eli Cashs vardagsrum. Konstnären heter Miguel Calderón. Han fick en idé, gjorde en
fotografisk förlaga och hyrde sedan en porträttmålare för att för att få den rätta kitschiga känslan. Wes Anderson köpte tavlan på Andrea Rosen Gallery i New York och skrev in den i filmen. Han gillar overklighetskänslan i bilden. Det hänger en liten tavla bredvid, en pennteckning av en kalsipp. Jag vet inte vem som har gjort den ha-ha. De små teckningarna som dyker upp överallt i till exempel ”Baumers” rum är gjorda av Wes yngre bror illustratören Eric Chase Anderson.


TIIA-TEEHRR

Amerikanska journalister har sett likheter mellan George S. Kaufman och Edna Ferbers pjäs ”The Royal Family” och ”The Royal Tenenbaums”. Ferber och Kaufman muntrade upp USA när det glada 20-talet gick över till ledset 30-tal. ”The Royal Family” handlar om en familj där alla är framgångsrika skådespelare och blev så småningom film i Hollywood.


ATT SE

Billy Wilder (1906-2002) har liksom Orson Welles influerat horder av regissörer där ibland Mr Anderson. ”Double Indemnity” från 1944 ska vara bra. ”Ninotchka” (1939) med Greta Garbo i huvudrollen har du säkert redan sett.

Wes Anderson citerar ofta andra regissörer i sina filmer. Till exempel någon av de här tre:
Louis Malle, en av de franska ”nya vågen”-regissörerna på 50- och 60-talet. I ”Les Amants” från 1958 spelar Jeanne Moreau huvudrollen. Hon är som vanligt drop dead gorgeus!
Jean Renoir, den gamla pain au chocolaten, gjorde klassikern ”La Grande Illusion” (1937). Den visas minst en gång om året på Cinemateket.
François Truffaut. Oj, oj, oj. Han har gjort många klassiker! ”Jules et Jim” (jag älskar den filmen), ”Les quatre cent coups” (är för filmen vad ”Räddaren i Nöden ” är för litteraturen) och ”Á bout de souffle” (missa inte Jean Seberg i modehistorisk frisyr) är obligatoriska. När The New York Times bad Wes Anderson att välja en film i hela världen och berätta varför valde han Truffauts ”L’argent de poche” från 1976.


WES LIGHT

När Wes Anderson var liten gjorde han en scenversion av Star Wars och en dockteaterversion av Kenny Rogers ”The Gambler”. Och han avgudade James Bond.


MERA ATT SE:

Skådisen James Caan har sagt att Wes Anderson ser ut som ”ett lillfinger med kläder på”. Regissören Peter Bogdanovich (f 1939) beskriver Wes som en person vars ”kraftfulla färdigheter som regissör står i direkt kontrast till hur han beter sig och ser ut. Han är smal som en pinne, beläst, liksom tweedaktig, artig, älskvärd, blyg ? en hemskt snäll, intelligent, städad, snabbtänkt och omättligt nyfiken ung man från Houston, Texas.” Jag tror att Peter Bogdanovich gillar Wes Anderson.

Peter själv är mest känd för ”Paper Moon”, ”Goddag Yxskaft” och ”Mask”.
Wes själv har nämnt Bogdanovichs film ”The Last Picture Show” som en av sina inspirationskällor. Den och ”The Magnificent Ambersons” (1942, manus och regi Orson Welles). ”The Magnificent Ambersons” är, till skillnad från ”The Royal Tenenbaums”, baserad på en verklig roman. Wes har inte läst boken. Samtidigt som han tittade på filmen läste han istället ”Reconstructing The Ambersons”, en bok som fyller i de delar av handlingen som klipptes bort mot Orson Welles vilja. Likheterna mellan ”Ambersons” och ”Tenenbaums” är flera. Den stora skillnaden, säger Wes, är att hans film är ”less tragic, with jokes as well.”


BONUSFAKTA SOM VI SNAPPADE UPP PÅ VÄGEN

Okej, get this: Ben Stillers pappa i verkliga livet är han som spelar Georges pappa i Seinfeld!


Eller vad säger du?

Namn:


Email:


Kommentar: