Darling - Magdans

	(magdans) (darling 55/02)
	text: Isabel Mohammar

Magen är jättebra på många saker och en av dess bästa egenskaper är att man kan dansa med den!

Det finns grejer som alltid haft en lite mystisk atmosfär omkring sig. Man vet inte så mycket om det och alla har sin egen uppfattning om vad det är och vad det går ut på. Det är också oftast är något som de flesta inte kan, men har övat på lite i smyg hemma i köket. En sån sak är magdans, eller för att vara korrekt: Orientalisk dans.

De flesta har väl sett magdans någon gång, om inte live så i alla fall på TV. Det ser väldigt snyggt ut och man blir alltid inspererad att åka österut. Böljande rörelser med magen och höfterna samtidigt som fingrar spretar och armar svävar runt, lite på känn kan man lätt tro och det är inte helt fel eftersom magdansuppvisningar kan vara improviserade. Fint är det i alla fall. Magdansen går tillbaka jättelångt i tiden men är idag väldigt populärt. Det finns också en lite nyare form som utvecklats i USA, ”Belly dancing”, men den kallar proffsen knappast magdans alls, för man har ändrat så mycket på grundreglerna.

Magdansen associerades från början med både religion och erotik och det här motsägelsefulla har gjort att den blivit både hånad och älskad av människor i alla tider. Man tror med ganska mycket säkerhet att magdansen uppstod från fertilitetsriter i gamla samhällen där man helgade Modersgudinnan. För att gudinnan skulle hållas glad och se till så att man fick bra skörd och blev med barn skänkte man gåvor till henne, och vad kunde vara finare och mer naturligt att ge henne än en flickas tjänster och oskuld? Voilà, vi har tempelprostituerade! Flickor blev ofta skickade till templen för att de avgivit ett heligt löfte eller för att slå två flugor i en smäll, nämligen att tjäna ihop till sin del av ett framtida bröllop samtidigt som de tjänade gudomligheten. I templen fick flickan förutom att låna ut sin kropp också dansa för männen, och då mest danser som centrerade magen, källan till Gudinnans fertilitet. Idag hyr man ibland inför ett bröllop i Egypten fortfarande in magdansöser, som bruden och brudgummen låter sig fotas med medan de håller en hand på hennes mage, allt för att de ska få ett barnrikt äktenskap.

Man dansar oftast magdans till orientalisk musik, men moderna magdansare använder sig också av musik från väst. Dansarna kan också ha något sorts rytminstrument för att hjälpa musikerna hålla takten, eller bara ha som ett snyggt komplement till dansen. Det vanligaste är ett slags cymbaler som man har på fingrarna och klappar med lite då och då. Man kan också använda andra props när man dansar till exempel ormar, svärd, slöjor och ljus. Det här är saker man tror har en primitiv och beskyddande kraft, och speciellt ormar som representerar både manligt och kvinnligt och odödlighet (för att den äter sin svans).

Magdans är anpassad efter kvinnokroppen, och rörelserna kommer främst från magen, höften och bröstet. Man dansar stadigt och jordbundet och barfota för att det förbinder en med Moder Jord. Magrörelserna ska vara flytande, lugna, komplexa och sensuella, fast med inslag av skakningar och justeringar. Man dansar i olika nivåer och kan till och med sitta ned på marken och dansa.

Magdans är den enda dansen där man får betala dansaren direkt. Det gör man genom att slänga pengar på golvet framför henne eller fästa det på hennes kropp. Det här har levt kvar från jättelångt tillbaka när fattiga grekiskor lät sy fast mynten de fick i sina kläder för att de skulle skyddas. Idag är väldigt många dräkter prydda med gåvomynt. På 1800-talet så var det vanligt att dansaren fick böja sig bakåt för att få pengarna; man skulle då blöta myntet och placera det på dansarens ansikte.

Britt Thellberg är en utövare av den äldre formen som hon dansat sedan 1986. Hon tycker mycket om Egypten och reser gärna dit för att få insperation och köpa dräkter och musik. Just nu håller hon på att medarrangera Stockholm Belly Dance Festival som går av stapeln 9-12 maj och vi fångade henne när det antagligen var som mest att göra. Hennes bästa moves är cirklande rörelser och åttor med rumpan och bröstkorgen och hon hävdar att hon bara är sådärbra på rockring (yeah right!)

Magdans verkar jättesvårt, hur gör man för att bli jättebra?
– Jättesvårt? Nja, det tar ett tag för att få det att ”lossna”. Vi är inte vana i västerlandet att släppa lös vissa delar av vår kropp på det sättet. Våra egna folkdanser och till exempel Riverdance har ett helt annat stelt, ”pinnigt” uttryck. Så i början tar det en del tid och träning att komma underfund om en massa nya muskler som man inte anade att man hade. Och det handlar om både frigörelse och samtidigt kontroll. Och mycket isolation och koordination. Själv hade jag nog en del mjukhet i kroppen gratis från tidigare intensiv judoträning. Men som med alla konster gäller det att kontinuerligt träna, för att inte tappa stinget! Viktigt att prova på olika lärare, gärna från ursprungsländerna för att få den rätta känslan. Och för att hitta sin egen stil så småningom, när man börjar få kläm på all variation som finns!

Vad är det finaste du prytt din navel med?
– Har faktiskt aldrig prytt min navel, åtminstone inte i de här sammanhangen! Det
verkar vara en missuppfattning som hänger med från gamla Hollywoodfilmer att man
ska ha en juvel där? På en av de solodräkter jag haft (begagnad fr Kairo) fanns
faktiskt en paljettdekoration på magnätet... Även Egypten/Mellanöstern har låtit
sig inspireras av Västerlandet, det ska vi inte glömma!!

Hur ska en bra magdansar-mage vara?
– Vältränad! Och: Träning, träning och åter träning! Finns inga genvägar. Sedan kan en del vara platta, en del mer runda och mulliga, och det har absolut mindre betydelse. Viktigast är hur man använder kontrollen av sina muskler, och framförallt hur man tolkar musiken! Skadar inte med många sit-ups, men också viktigt med alla olika ”åttor” som vi gör med höfterna/bäckenpartiet, horisontellt och vertikalt på oändligt många sätt.

Berätta om något kul som hänt när ni uppträtt!
– Jag hamnade en gång på bröllop i Giza, blev inbjuden av en guide som jag ridit
runt pyramiderna med i solnedgången. Giza är en ganska fattig by utanför själva
Kairo, och man hade inte haft råd hyra in en dansös, bara orkester och sångerska. Men min nyfunne vän ville gärna att jag skulle dansa för dem (vi hade hunnit prata en hel del under ridturen). Det hjälpte inga protester, att jag inte var rätt klädd (långbyxor, utanpåskjorta & gympadojor) Och jag saknade något runt höften, som markerar rörelserna. Då virade man av en äldre herre hans turban, och knöt den runt mina höfter, och jag mer eller mindre ”bars” upp på scenen. Och det är bland det häftigaste framträdande jag har gjort, sånt jubel som det blev!! De såg mig ju
innan som en ”turist” som dök upp som åskådare på deras bröllop. Och så snart
jag rörde mig till musiken, och improviserade tillsammans med deras trummis och
sångerskan, så bröt jublet lös. Och jag kände mig fullkomligt accepterad som en
av dem, och verkligen uppskattad.

Vilken är din bästa dans förutom magdans?
– Svenska polskor och hambo, jag har nämligen också varit svensk folkdansare. Gillar även latinamerikanskt som jag tävlinsdansat i, där är nog min favorit Rumba!

Varför finns det så mycket fördomar om magdans?
– Jag tror man har fått en viss bild av förenklade schabloner från de Hollywoodfilmer jag nämnde. Där man föll för en viss ”Orientalism”, som man spred utan att fördjupa någon analys eller kunskap. Men jag medger att det finns en balansgång mellan sensualism (som vi här behöver mer av!) och sexualitet, som vi lätt associerar till. Och visst finns det dansöser som ”går över gränsen” och som inte kanske spelar på dansen som sådan, med avancerade virtuosa rörelser och framförallt musiktolkningen, känslan, utan som tar fasta på lättköpta publiksensationer som kanske onödigt utmanande kläder. Eller att skaka brösten under näsan på herrar!
Därmed inte sagt att man ängsligt ska ”avsensualisera” dansen helt heller, för att få den att verka mer rumsren än den i verkligheten är. Om man inte själv pallar att visa upp sin egen kvinnlighet, så är det nog något annat man ska ha som hobby... Jag tror faktiskt att om man döljer eller förnekar sin kvinnlighet, så ligger det samtidigt något nedvärderande i det. Några från min grupp skulle till exempel uppträda på invigningen av ”Kvinnor Kan”-mässan i Uppsala. Och det ledde till protester och ruggiga insändare i UNT. Man ansåg inte att så'n dans hade där att göra, utan att det var ”kvinnoförnedrande”! Samtidigt som de tjejerna som uppträdde är mycket starka personligheter, med akademiska examina etc..

Vem skulle du helst vilja uppträda för?
– Invandrar-publik är de bästa! Blandad med hela familjer. När deras beslöjade damer själva stämmer in i sångtexterna, klappar takten eller lägger av sina speciella tjut med vibrerande tungor, då ryser man ibland! Men det vore också kul att få uppträda för vårt svenska kungapar! Jag vet att de uppskattar dansen som konstform. Och alla de andra i min grupp ISIS har uppträtt för kungen och drottningen i olika sammanhang utom jag. Så det vore häftigt att kunna säga att vi alla uppträtt för hovet!

Eller vad säger du?