(stereo total) (darling 54/02)
 

text: Elin Unnes






Europa – om Europa skulle vara ett band.

En gång för fyra år sen såg Therese ett lite tysk/fransk/italienskt band på en rockklubb som låg i en squashhall i Stockholm. Hon var trött och hade egentligen tänkt gå hem tidigt, men när det lilla tremannabandet började spela ville varken hon eller någon av de tio andra i den squashluktande källare gå därifrån. Nu har Stereo Total kommit tillbaka till Sverige, och spelar innan The Strokes på Cirkus inför en stor, skrikande publik. ”Den största skillnaden mellan våran publik och Strokes publik är åldern” berättar Francoise, som är en av de som sjunger i Stereo Total, på engelska med fransk brytning, ”de är riktigt små alltså, little teenie bopperz!”.

Brezel, som också sjunger och bygger flera av deras instrument berättar att de brukar ha fler tjejer på sina spelningar, ”En gång var det en tjej som slängde sina trosor på mig! Jag blev skräckslagen, vi spelar ju ingen troskastar musik direkt så när jag såg någonting som kom flygande tänkte jag ”Åhnej, nu har de börjat kasta flaskor på oss!”. Efter konserten plockade jag upp dem för att kolla vad det var och Francoise som stod precis bredvid högg dem ifrån mig och sa ”Va, vad är det här!?”, haha!”. Francoise skrattar högt och hest och sen försöker de övertyga varandra om att det är helt den andres förtjänst att alla tjejerna kommer och kastar underkläder. De har piggnat till lite sen vi hälsade, men klagar över att de är hungriga. All näring de fått i sig under dagen har kommit ifrån Ramlösa, kaffe och röda Gouloise, ”Men det är gott också, haha!” skrattar Brezel, ”Vi var på fest igår. När vi var ute och gick på gatan i Norge fick vi syn på en kompis. Vi blev helt överraskade och det visade sig att hon var i Norge för att DJ:a på ett ställe. Efter spelningen drog vi dit och festade och stannade jättelänge. På planet över till Sverige sov vi bara hela tiden, så vi har inte haft tid att äta något alls”. Brezel och Francoise är ihop, de bor ihop i en lägenhet i Berlin och när de pratar med varandra pratar han som är från Tyskland ("En liten hemsk småstad, så fort jag fick satte jag mig på ett tåg därifrån och Berlin var den första stora stationen") franska och hon som är från Frankrike tyska. Det känns fint på något sätt, och låter lite roligt. Tillsammans gör de musik som är väldigt svår att beskriva. Men den är åtminstone delvis elektronisk, väldigt popigt och man vill dansa så fort man hör dem.

Hur kommer det sig att ni turnerar med the Strokes?
FRANCOISE: Nicolai, basisten, är fransk, eller så är det bara hans föräldrar som är franska. Så han kom för att se oss när vi spelade i New York på Knitting Factory, det är ett bra ställe…

Har ni varit på Mercury lounge?
BREZEL: Ja, vi har varit där och gått ut en gång, inte spelat men… vi gjorde något annat, hehe.
FRANCOISE: Vet du var vi spelade en gång, vi spelade högst upp på World trade center. Det var en japansk kille som visade oss bilder på hur det ser ut nu, det känns riktigt läskigt.
BREZEL: Det var en fransk DJ som hade en fest där och han bad oss att spela mitt i hans DJ-set med våran stora orgel och så. Och det <i>var</i> läskigt för där uppe så var det alla de här arslena som jobbade där i slips och grejer som bara kommit upp för att dricka cocktails. Och de tyckte nog att vi var för högljudda för dem. Så det var alla de här japanerna som sett oss dagen innan som räddade oss, de stod och dansade och ropade.
FRANCOISE: Ja, så varje fall så såg Nicolai oss och frågade om vi ville följa med på en amerikansk turné, men vi hann inte, så då frågade de nu igen och då kunde vi. Så nu reser vi som galna, ett nytt land varje dag! Och nu flyger vi också, i vanliga fall har vi en liten bil som vi åker i.
BREZEL: Vi får bo på hotell nu, men när man har bil så behöver man faktiskt inte bära så mycket, och så brukar vi ha med oss en annan tjej som kör och det blir roligt med själva resan. Men det går ju fortare med flyg och är där finns mer lyx, som inatt hade jag aldrig kunnat tänka mig att sätta mig i en bil och börjat åka någonstans, det skulle ha varit en mardröm.

Har ni någonsin velat vinna Eurovisionschlager-festivalen?
FRANCOISE: När jag var en liten flicka så var det en dröm! Jag älskade att titta på den och jag tänkte alltid ”Åh, tänk om jag kunde vara med!”. Vi gjorde en sång om det på första skivan.
BREZEL: Fast det var mer som en mardröm. Den handlar om en tjej som är med, men när hon vinner och får priset så inser hon att hon inte har några kläder på sig. Och allt går fel.
FRANCOISE: Hon ska gå upp på scenen men lyckas inte för att hon snubblar hela tiden. Men tävlingen brukade vara helt fantastiskt, med bra låtar och bra artister, men nu är det jättedåligt. Den har blivit gammaldags och dålig.
BREZEL: Nu är det som om de tyska bidragen tävlar om vilka som kan vara mest korkade, det är mest bara väldigt irriterande.

Tycker ni att ni är en del av den electronica-vågen i Tyskland?
FRANCOISE: Alla som är med är väl våra vänner.
BREZEL: Men vi har gjort det här så länge så vi har alltid känt oss helt individuella och aldrig som delaktiga i någon våg. Och när vi startade så fanns det nästan ingen i Berlin som höll på med musik, och helt plötsligen så fanns det en hel scen. Så vi har väl alltid känt oss som totala… outsiders.

Är det viktigt att förbli oberoende?
BREZEL: Jag vet inte, för oss har det aldrig varit aktuellt eftersom vi alltid vetat exakt hur vi vill ha våra låtar. Vi har aldrig haft kontrakt med stora bolag, utan alltid bara varit på små indiebolag, nu har det i och för sig hänt att vår label, Bungalow, har fått ett kontrakt med Virgin. På alla bolag är det ju alltid någon sorts självexploatering, de ger en en massa pengar, men man måste också sälja en massa skivor åt dem. Som vi har det nu så ligger vi på en massa olika indielablar, en i japan, en i USA och så vidare, det är någon sorts undergroundorganisation som finns överallt som gör att vi kan resa var som helst, men det har inget att göra med att vi måste vara indie och inte kan vara kommersiella.
FRANCOISE: Så länge vi kan förbli fria och göra vad vi vill så spelar det ingen roll.
BREZEL: På den andra skivan så var det några låtar på tyska som innehöll lite ordlekar och roligheter. Och vid ett tillfälle så blev det här populärt i Tyskland så vi slutade med det med en gång för att inte gå för mycket åt ett håll bara.
FRANCOISE: Men då var storbolagen intresserade, men de var bara intresserade av den typen av låtar.
BREZEL: Vi ville inte det eftersom det kändes som en fälla för oss, eftersom vi hade tänkt göra den här skivan, "Jukebox", som var mycket mer, eh, olyssningsbar. Åtminstone för de stora bolagen. Och vi litade inte på dem, att vi skulle få göra som vi ville. Men det finns ju fördelar också, med den här Virgin-dealen till exempel, med marknadsföring och så.

Vilket märke skulle få använda er musik i en reklamfilm?
FRANCOISE: Någon ringde mig för ett tag sen och berätta om en sån sak. Det finns en reklamfilm för soppa som går just nu, en sorts färdigsoppa, och i bakgrunden är det en jättestor Stereo Total-plansch! Haha, men vi visste ingenting.
BREZEL: Vi måste stämma dem.
FRANCOISE: Ja, det är för färdigsoppa liksom, Knorr.
BREZEL: Och de i reklamen ska vara lite unga, och äta soppa och gilla Stereo Total.
FRANCOISE: En annan gång i en ungdomstidning som eter Bravo var det en annons med texten ”Huvudvärk? Svårt i skolan? Blablabla” och en bild på en ung tjej som såg lite sjuk ut, och hon hade på sig en Stereo Total t-shirt på sig, haha. Det hade de inte heller frågat om.
BREZEL: De kunde åtminstone ha sponsrat oss med lite piller eller något.
– Det är samma sak som med genrer. Vi vill inte begränsa oss till ett sammanhang. Som electronica, visst vi använder lite elektroniska instrument, men vi ha så många andra influenser också. Och att kalla sig pop känns också fel eftersom det är så mycket radiomusik som beskrivs som pop, och den vill man inte ha något att göra med.
FRANCOISE: Det finns inget märke som jag spontant identifierar mig med, men om någon skulle fråga så skulle jag ju tänka efter åtminstone, du vet är de här assholes eller inte?

Vad använder ni för grejer när ni gör musik?
FRANCOISE: Jag har en trumma, en helt vanlig livetrumma, det är det på de flesta av våra låtar. Och en trummaskin, och ett litet instrument som Brezel har byggt åt mig, en liten sega-handkonsoll, där jag styr musiken med tummarna på varsin liten minijoystick.
BREZEL: Och jag har mest bara väldigt små grejer. Jag har en pytteliten synthesizer som jag haft i säkert femton år, jag har två jättesmå samplers, en orgel och en gitarr.
FRANCOISE: Och gitarren kan spela bas samtidigt, det har Brezel byggt till också.

Bygger du mycket instrument?
BREZEL: Ja, jag har byggt bland annat en telefon som är en synt på tangenterna, och när man pratar i luren får man robotröst som man kan påverka med tangenterna.

Är Ringo er favorit-Beatle?
BREZEL: Han är den som är mest funky åtminstone.
FRANCOISE: Den roligaste.

Gillar ni euron?
FRANCOISE: Euron est fantastic! Vi behöver inte växla hela tiden när vi turnerar i Europa, det är väldigt praktiskt. Och en detalj som jag verkligen gillar är att alla olika länder har olika motiv, så då kan man samla överallt man är, så ser man var man varit.
BREZEL: Euron är kool, men mycket av det som Europa representerar gillar jag inte. Som att jättemånga av de lagar och bestämmelser som finns är satta av människor som inte på något sätt blivit valda till sina positioner.

Stereo Totals femte skiva, "Musique Atomatique", finns ute nu.