 |
Det är Riot Grrrl med mycket musik och energiska
arga texter om händelser textförfattarna
upplevt. |
 |
Killed
by Beautys manifest:
· Vi i KBB är likhetsfeminister, vi anser
att det inte finns någon som helst anledning
till att behandla de båda könen olika,
vi anser att könsrollerna är socialt konstruerade
och inte medfödda i biologisk mening.
· Vi är av den åsikten att även
män kan vara feminister, trots att de inte levt
under det förtryck kvinnor gjort. Vita kämpar
väl lika mycket mot rasism trots att de inte
är svarta?
· Vi tar Systerskap ger styrka på allvar
och skall hjälpa andra tjejer, inte stjälpa.
· Varje person har eget ansvar för vad
man har skrivit.
· Vi tror inte på separatism som mål,
utan kanske som medel. Om det täckta könet
uppmuntras att bli starkt kan de båda könen
mötas halva vägen, lika starka.
· KBB är en kamp för ett samhälle
där alla är fria att vara sig själva
och är lika mycket värda.
· KBB kämpar för ett samhälle
där inte flickor ses som objekt utan som subjekt.
· Vi tänker skjuta sönder hela etablissemanget
som hela tiden får oss att må dåligt,
vi ska rasera alla normer, ideal och mallar.
· Vi ska sparka arslet av patriarkatet.
Gör såhär om du vill ha Killed by
Beauty fanzine:
Maila till killedbybeauty@hotmail.com och så
får vidare information
Därifrån. Feliziah berättar att de
ska skaffa postgiro snart och bilda förening
och hoppas även att Presstop och Pressbyrån
ska sälja, så att fler kan få tag
på fanzinet.
Man kan även få tag på KBB genom
Yelah
och Riot distro. |
Det var några
tjejer och en kille som tröttnade, likt så
många andra, på allt men som inte packade ner
engagemanget och la sig framför TV:n och började
gnälla. De gjorde ett fanzine istället och ska
just komma ut med nummer 4 av ”Killed by Beauty”
som är ett stort, snyggt, svart/vitt femmo fanzine
och innehåller allt från texter om sexism på
konfirmationslägret till låttexter av Bikini
Kill och kärlekshyllningar till Courtney.
Om presstödet gavs till fanzines som det här,
istället för till Aftonbladet och SVD hade allt
varit mycket roligare.
Hur började du med ert fanzine och vad vill ni med
det?
IDA: Jag och Feliziah började
prata med varandra över nätet i och med att hon
startade upp KBB. Jag tyckte att det lät spännande
med ett feministiskt fanzine och hade en massa åsikter
som jag hade behov av att sätta på papper. En
massa åsikter har jag fortfarande och genom att skriva
i ett fanzine når jag ut till fler. Det är viktigt
att få folk att tänka till. Givetvis hägrar
drömmen om ett jämställt samhälle och
driver mig framåt.
FELIZIAH: Våren 99 kläcktes
tanken i mitt huvud, ett fanzine, yeah, och varför
inte göra ett feministiskt? jag var vid den här
tiden trött på alla emozines som stog mig upp
i halsen.
I ”Killed by Beauty” #2 skriver ni att Darling
förut var feministisk men är nu en sämpig
nyfeministisk tidning, berätta om det?
FELIZIAH: Sämpig var den
inte, utan ”feministisk” tidning för nyfeministiska
brudar skrev jag. Men jo, det var så här. När
jag ”hittade” Darling framtidsnumret 3/98 blev
jag helt till mig. En tidning som var helt klippt och skuren
för mig. Jag älskade Darling, jag hade till och
med dubbla prenumerationer. Men sedan 2000, när ni
bytte linje blev allt kaos tyckte jag. Det var konstigt
och konstlat tyckte jag, hiphop hit och dit och jag kände
mig inte alls hemma. Det var då alla profilerade sig
som feminister och Göran Persson blev utstyrd
i Amelia i röda strumpbyxor, då Muf & Folkpartiet
var feminister, Vecko-Revyn blev feministisk och det kändes
som om alla bara ”hakade på” den stora nya
feministvågen, den senaste trenden. Darling var/är
en introducerande tidning för brudar till feminismen
tycker jag, det var lite så för mig och mina
vänner i alla fall och jag tyckte inte Darling levde
upp till den tidning den var innan. MEN nu är det annorlunda.
Darling har arbetat sig upp igen och blivit mycket, mycket
bra och läsvärd. Nu känner jag mig hemma
igen med roliga Le Tigre
intervjuer, subkulturer och power puffarna. (Jag har inte
mutat Feliziah OBS/Therese Svensson anm.)
Vad är feminism för er?
FELIZIAH: Att ALLA ska lika
rättigheter, kvinna som man, att kämpa gemensamt
för att få dem.
LISA: Att visa och kämpa
för det faktum att mina tuttar eller min pussy inte
har det minsta att göra med vem jag är eller vad
jag kan. Det enda som skiljer tjejer från killar är
var sakerna hänger, uppe eller nere
MIKE: Jämlikhet och ett ord som är onödigt
att det behöver finnas, eftersom jämlikhet borde
vara självklart.
HELENA: Feminism för mig
är en livsstil och en grundläggande värdering
som sitter i ryggraden. Att vara feminist är först
och främst att vara medveten om att ett förtryck
av ena halvan av mänskligheten utövas. Sedan är
det personligt hur man vill (om man vill!) förhålla
sig till detta och försöka påverka situationen.
JOHANNA: Rätten till frihet,
lycka och mitt eget liv.
ANNA: Att alla, oavsett kön,
ålder och ursprung, ska få lika behandling i
samhället.
IDA: Att inse att det inte
är okej att kvinnor är underordnade män och
att kämpa för att ändra på det.
Varför är systerskap så viktigt?
IDA: För att bli jämställda
kan inte tjejer hålla på att förhålla
sig till killar hela tiden. Inte för den skull sagt
att killar inte också kan vara feminister, men tjejer
måste kunna genomföra saker på egen hand
också. Vi måste sluta att förstöra
för varandra och istället peppa varann.
LISA: För att veta att
man inte är ensam om vad man vill. Man lär sig
av varandra och ser nya vägar att gå. Ensam stirrar
man sig lätt blind på detaljer och fastnar vid
petitesser som raka eller inte raka. Ibland behöver
man ett slag på käften för att komma vidare.
HELENA: Ingen vinner ett slag
ensam. Tyvärr är det en av feminismen brister
- oenigheten. Därför är lokala föreningar,
sammanslagningar och projekt jätteviktiga. KBB är
ett bra exempel på ett forum där många
olika intressen får rum att uttrycka sin mening. Att
få sina åsikter bekräftade och känna
stöd från likasinnade är a och o.
FELIZIAH: Jo, man ska hjälpa
andra tjejer, inte stjälpa. Det finns en föreställning
om att tjejer inte kan hålla sams och bara tävlar
med varandra om allt hela tiden och jag tycker att det stämmer
en hel del. Det är fel att tro att vi blir starkare
genom att trycka ner andra. För att få makt och
för att stärka vårat eget värde, tjänar
vi på att låta bli och förtala varandra
och snacka skit, istället ska vi stödja varandra.
Inom ”feministscenen” eller vad man nu vill kalla
den så finns det skitsnack även bland feministtjejer,
du vet, vem som har de ”rätta” åsikterna
om porr och om vad systerskap är och vem som sminkar
sej och vem som inte gör det, vem som rakar benen och
om hon som inte gör det. Det är rätt sjukt
tycker jag. Borde vi inte lägga ner all den energin
på mer ”viktiga” saker istället för
att motarbeta oss själva? Om det är det som är
systerskap, att snacka skit och bara passa in i den rätta
mallen då rasar ju allt.
JOHANNA: Systerskap är
viktigt eftersom man känner sig uppfylld och stärkt
av andra bra personer. man fattar att man inte är ensam
helt enkelt.
ANNA: Om kvinnorna någonsin
ska lyckas undslippa männen och samhällets förtryck
gentemot dem så måste kvinnorna hålla
ihop, och vi måste tro på oss själva och
på varandra om vi ska kunna komma någonstans.
Systerskap är viktigt eftersom att kvinnor nu förtiden
alltför ofta är rivaler, trots att det finns mycket
viktigare saker att vara ilskna mot än varandra. Systerskap
är hålla ihop.
Vem har betytt mest för er personligen?
LISA: Jag själv. Utan
att ha vetat vad jag ville, hade jag aldrig kommit någonstans.
Annars är förebilder bra såvida man inte
kopierar folk rakt av. Allt från Frida Kahlo
och Divine till Eddie Vedder, det vill säga
folk som avviker från den väg som folk tycker
de borde ta och gör vad fasen de vill.
MIKE: Mina föräldrar,
Tony Erba & Ian McKaye
FELIZIAH: Starka chicks finns
det ju gott om trots att de är starkt underrepresenterade
i ett historiskt perspektiv. Svårt och svara på.
Jag skulle ju kunna svara min pojkvän, familj och mina
vänner men den som har fått mig och tänka
mest är nog Kathleen Hanna. Ingen har påverkat
mig så mycket som hon. The queen of my world.
HELENA: Ur journalistiskt perspektiv;
Linda Skugge och Linna Johansson.
JOHANNA: Mamma, mormor, manics,
Laura Wingfield och Bikini Kill.
ANNA: Kathleen Hanna
har betytt jättemycket för mig, hennes musik och
hennes texter har inspirerat mig oerhört. hon kan,
vill och vågar - och det är något jag finner
väldigt beundransvärt. hon är ingen sell-out,
men inte heller är hon rädd för att synas
och höras i flera olika medier.
IDA: Det måste vara min mamma. Hon har peppat mig
att göra vad jag vill och har alltid varit ett djävligt
bra stöd.
Om du var med i ett riot grrrl band vilket skulle det
vara då?
FELIZIAH: Gissa 3 gånger.
Bikini Kill, helt klart, eller kanske Bratmobile,
Allison dansar så djävla snygg cheerleader-dans,
det är kitsch på hög nivå, men det
får nog bli Bikini Kill i alla fall, Kathleen och
jag, vilket team. Jag tror att jag är lite småkär
i henne. När Le Tigre kommer i april kommer jag svimma
av förtjusning och skrika som ett fanatiskt Beatles
fan. Vi vill göra en intervju med Kathleen då
men frågan är om jag skulle våga, hon är
så mäktig att jag skulle nog bara sitta och stirra
på henne och få fram tafatta små fraser.
Men jag vill, jag måste, jag ska.
JOHANNA: Jag skulle vara med
i Belly. De var typ inte så riot grrrrl, men
Gail Greenwood var ju med och ”king” är
en av de allra bästa skivorna nånsin.
ANNA: Le Tigre eller Bikini
Kill! De är absolut koolast med skön musik och
viktiga och bra texter. Den bästa kombinationen.
IDA: Mitt band skulle heta
Hämndankan och vi skulle göra sjuka musikvideor
med glasankor som gick omkring på olika ställen.
Vilken är bästa textraden ur en låt?
IDA: Vad som helst med Mika
Bomb.
HELENA: Madonnas Human
Nature: ”I'm not your bitch don't hang your shit on
me.”
JOHANNA: Det är så
svårt att säga, men kanske ”who's got the
right to tell me not to fight?” med Little Miss.
ANNA: En av de bästa låtraderna
är ”all that glitters isn't gold when inside is
dead” och det är ju från en Le Tigre låt
(thethe empty) och allt.
FELIZIAH: ”I can be salty
if I wan't. Maby I give you a little punch, maby I'm having
u for lunch” - T.N.C.Q – Souls
”I'm so sorry if I'm alienating some of you. Your whole
fucking culture alienates me. I can not scream from pain
down here on my knees. I'm so sorry that I think!”
- White boy - Bikini Kill och ”We're the girls with
the bad reputation, We're the girls gonna make you pay,
we're the girls with the bad reputation, we are gonna have
our say” - Finale - Bikini Kill
Varför är småstäder så kassa?
IDA: För att de är
små och ofta har dåligt utbud på kul grejer.
Sen att det ofta råder en viss jantelag och att det
lätt blir mycket skitsnack.
LISA: De är egentligen
inte kassa, det är bara vår evinnerliga längtan
efter något bättre, som gör att vi flyr
till storstäder och istället för ångest
över att allt är så förbannat trångt.
Hade vi varit smarta, hade vi stannat kvar i småstaden
och gjort något av den, startat klubbar, fixat replokaler,
öppnat fik etc.
FELIZIAH: De är kassa
för att alla vet allt om alla, och även om man
inte gör det florerar genast konstiga rykten om man
gjort något, man får inte plats att växa,
inte en chans att vara sig själv och till slut blir
alla insnöade och fördomsfulla. Att vara barn
i en småstad kan nog vara bättre, det är
sen när man blir tonåring det blir så djävla
jobbigt.
MIKE: För att utbudet
i den lokala videobutiken är så hårt begränsad.
HELENA: Mycket för att
samhället har vinklat uppfattningen så att de
SKA vara kassa. Ungdomarna ska inte vilja bo kvar, alla
ska veta allt om alla, alla ska dricka hb och hänga
vid den lokala korvkiosken. Det finns en färdig mall
som ska följas. Sen ligger det självklart en del
sanning i påståendet, men perspektivet har blivit
så ensidigt. Hmmm...ska göra en film som heter
”Lovin’ Åmål!”
JOHANNA: Det är bara lata
människor som inte tycker om småstäder.
småstäder är bäst.
ANNA: De är inte kassa!
de har sin charm, så länge man kan ta sig därifrån
så fort man vill… Fast storstan är ändå
bäst. kanske för att jag bott i Stockholm i hela
mitt liv och för att det är vad jag är van
vid. Men småstäder är fina de med i lagom
portioner, när man behöver lugn. Fast då
är ju landet förstås ännu bättre.
|
