Darling - häcken som ideal

	(ideal) (darling 53/02)
	text: Liv-Marit Bergman

Först kom musiken, sen Jlo och efter det kommer resten.

När vi var pubertetskiddos hade heteroflickorna snuskiga drömmar om Axl Rose och Rob Lowe, moppekillarna tapetserade väggen med Samantha Fox. 1980-talet var, som jag minns det, bystdrottningarnas årtionde, det var bröst som gällde och det var de som skapade allra flest komplex, särskilt om de inte fanns alls. Det där med häck struntade i alla fall Starlet, Frida och Veckorevyn i på den tiden. Jag minns hur jag blev lite överrumplad när min första pojkvän meddelade att min rumpa var alldeles förträfflig (nja, jag tycker den är lite för bullig, sa väninnorna när jag berättade). Medierna hade inte lärt mig att bry mig om häcken, jag visste inte vad en snygg häck var och har heller inte funderat särskilt mycket på det förrän de senaste åren. Särskilt mycket har jag tänk på det de senaste veckorna eftersom det har varit ett djäkla tjat om Jennifer Lopez rumpa. Jag vet inte hur tjatet uppstod men alldeles plötsligt har alla en åsikt. För min kompis Christian är Jlo’s rumpa idealet, polaren Fredrik rangordnar andra tjejers häckar med Jlos som måttstock (enligt honom är den för bred). Själv blir jag mest lite trött och önskar att vi kunde lämna hennes bakdel ifred. Hursomhelst, häcken har blivit vad brösten en gång varit, det vill säga, den högts rankade attraktions-featuren hos tjejer. Det beror på två saker: medicinsk utveckling och musiksmak.

Alla vet att vi i Sverige nu haft den stora svarta musikrevolutionen och nästan varje kväll kan du i storstäderna se före detta indietalibaner försöka skaka sina vita rumpor på klubbar där det spelas soul, rnb och hiphop. Rumpan är en oviktig kroppsdel när det ska hoppas upp och ner till Breeders men försök att lämna häcken hemma när du dansar till Gil Scott Heron, det går ju inte. Framför allt är det tjejerna som väntas skaka, och om det ska kunna göras ordentligt måste det finnas något att skaka på.

Tjejerna i min omgivning svarar ”vältränad” på frågan om hur en snygg tjejhäck är. Killarna svarar ”stor och rund”. Det gör tydligen ingen om det hänger lite, viktigast är att det finns något som putar. Kan gå att fixa med trappmaskin, men akta er, för snart är silikonrumpan här. Rumpfyllningskulturen sprider sig sakta hitåt från andra sidan av Atlanten och det är nu vi kommer in på detta med medicinsk utveckling: bröst kan helt enkelt inte fortsätta att vara intressant när vem som helst kan fixa ett eget idealsenligt par. Allt som krävs är en lätt självdestruktiv böjelse och ett banklån. Visst är ”silikonbröst-tjejen” fortfarande en löstidningssäljande dokusåpa–karaktär men tro mej, det dröjer säkert inte länge förrän rubrikerna är utbytta till ”Jag är stolt över min nya rumpa” alternativt ”Robinson-xxx: `Därför förstorade jag rumpan’”. Det är just större den ska bli.
Ännu har de inte snappat upp detta hos Lindex och andra klädkedjor som kör med underklädesreklam. Där mumlar man fortfarande något om ”En rumpa får se ut precis hur som helst”(my ass, hehe) när man ringer och frågar dem hur den perfekta rumpan ser ut.

Flickor med väl tilltagna bakdelar har all anledning att jubla över tidens anda. Det där med vältränad tror jag inte att ni behöver tänka så mycket på, vare sig det gäller att matcha idealen eller den generella killsmaken.

För min egen del väntar jag mest på att ryggslutet ska bli den nya häcken/nya brösten. (Om det fortfarande är Madonna som bestämmer lär det ju bli så). Jag är nämligen helt säker på att jag har ett jättesnyggt ryggslut. Det har jag räknat ut alldeles själv.

Eller vad säger du?