(psykologi) (darling 53/02)
 

text: Elin Unnes



Anal, banal, sakral och andra saker man säger när man vill.

Nu är det dags att reda ut en sak. Hur man är när man är anal. Om du fått höra det är det säkert av någon som du inte är särskilt förtjust i, eller som åtminstone inte är så förtjust i dig. Av någon som känner att det är viktigt att påpeka att du är överdrivet renlig, kanske. Och vill visa att han vet vem Freud är.

Det är egentligen ett sätt att beskriva en personlighetstyp. Men det betyder inte att man är väldigt förtjust i rumpor eller att man tycker om att gå på toaletten. Det är mycket skummare än så. Det handlar om ens potträning. För om man inte lyckats gå på toaletten på ett harmoniskt sätt som liten så kommer det att märkas. Eller det trodde Freud åtminstone. När man ska börja lära sig bajsa på egen hand kommer ens jag, som sköter alla kompromisser och fixar så att man kan leva bra, att börja härja med ens det, som mest har hand om ens drifter. Eftersom drifterna skrämmer jaget vill jaget kontrollera dem och det gör jaget genom försvarsmekanismer. Till exempel börjar jaget göra tvärtom mot vad detet vill för att dölja en drift, så man blir helt hooked på att vara hygienisk och kanske. Eller så kan man bli lite sadistisk.

En gång sa en av mina kompisar till en annan kompis att han tyckte att hon var anal när hon ville att han skulle städa. Då blev hon sur.
– Först kändes det som om han förolämpade mig för att jag inte var avslappnad utan helt städfixerad eller något, och när han sen inte städade när jag ändå stod på mig så tyckte jag att han var extremt nonchalant och det var rätt mycket disrespekt.
– För att säga att någon är anal är ett ganska fult sätt att uttrycka sig på tycker jag, eller... det är ju inte direkt något positivt man menar...

Vad ska man göra om någon säger att man är anal?
– Jag har en teori, som jag inte alltid utövar i praktiken men som jag försöker tänka på då och då... att man ska vara som man känner för och om folk har problem med det så är det just bara deras eget problem...

Även om det bara är en helt vanlig torr psykologiterm blir folk sura om man kalla dem anala.
– Det är väl för att ofta när folk säger något negativt om andra människor och känner att det inte räcker med den negativa i sig själv utan att de måste använda negativa ord också så har man nog lite problem själv på något vis....

När ska man säga att någon är anal?
– När man ogillar någon och dens egenskaper, jag menar verkligen ogillar, inte när man bara är lite irriterad för stunden.
Anala stadiet enligt National Encyklopedien: enligt psykoanalysen den andra fasen, omkring 2 års ålder, i barnets psykosexuella utveckling. Stadiet domineras av konflikten mellan impulsen "att låta allt gå" och ett vaknande behov av kontroll. Lösningen av konflikten är av vikt för den framtida styrningen av barnets aggressiva impulser.
När ska man inte säga att någon är anal?
– När någon ber en att städa och man låtsas att man tänker göra det fast man egentligen inte har en tanke på att verkligen göra det och sen skiter man i det utan att säga något över huvudtaget… Eller när man vill fortsätta att umgås och vara trevlig mot den personen. Om man säger att någon är anal är det något slags statement att man inte gillar varann och i fortsättningen endast kommer att vara kyligt artig när det behövs.



Eller vad säger du?

Namn:


Email:


Kommentar: