 
Vi dansar inte som
vi brukade numera. Det är tur för stjärten
har varit instoppad alldeles för länge.
I shake my jelly at every
chance/When I whip with my hips you step into a trance.
(Bootylicious, Destinys Child)
Rumpan. Skinkorna. Baken. Röven. Stjärten.
Arschlet. Göten. Det finns många sköna ord
för att beskriva den utputande kroppsdel man börjar
skaka när man hör riktigt bra musik. Rumpgunget
kan sättas igång var som helst: på dansgolvet,
vid stereon eller framför diskbänken. Musiken
måste bara vara så pass grym att man snarare
känner den än lyssnar på den. När sånt
inträffar går man och vrider upp volymen lite
extra, trots att volymen säkerligen redan är tillräckligt
hög. Man vill känna basen slå mot kroppen.
Tvingar man sig då till att stå helt stilla,
inte röra en fena, så hör man hur förbannat
hög volymen faktiskt är (och man förvånas
troligtvis över att inte någon granne har börjat
protestera ännu). Men till slut går det inte
att stålsätta sig längre. Det är då
höfterna börjar vicka från sida till sida,
knäna böjs lite lätt framåt och baken
putar lite lätt utåt - för att sen återigen
börja guppa i takt. Plötsligt känns volymen
inte alls för hög utan alldeles precis lagom.
Vi kallar sån här musik för rumpmusik.
Det är inte all musik som kan gå under
beteckningen rumpmusik. Själv har jag väldigt
svårt att föreställa mig hur man skulle
vilja skaka rumpa till pop och rock. När jag tänker
rumpmusik så tänker jag på såväl
den klassiska varianten med salsa och samba, som den nya
som representeras av ny och gammal soul, dancehall, soca,
bootybass, hiphop, house och uk-garage. Det är musik
som är som gjord för att man ska skaka det ens
mamma gav en. Det är också musik som har sitt
ursprung i den svarta - ofta afro-amerikanska - kulturen.
I afrikansk och sydamerikansk kultur har bakdelen alltid
haft en mer upphöjd ställning än här
på blekare breddgrader. Dels har det sin förklaring
i att den anatomiska konstruktionen inte är helt likvärdig
världen över. Kvinnor med afrikanskt och sydamerikanskt
ursprung har alltså generellt sett ofta aningen större
rumpa än européer och asiater. Det har med all
sannolikhet en biologisk förklaring, men man skulle
gärna vilja tro att det beror på att de har en
helt annan danstradition än oss. Medan Europa har valsat
sig fram genom historien, så har det på de flesta
andra ställen i världen skakats på rumpan
istället. Men flotten, båten, bilen, flyget,
radion, tv:n och bredbandet har alla bidragit till att man
tack och lov inte tvingas leva som sina förfäder
bara för att man råkar vara född i en världsdel
med logdanstradition.
De flesta har någon gång hört hur
föräldrar eller andra från den äldre
generationen vädrat åsikten om att det sätt
vi dansar på nu för tiden verkar så tråkigt.
Ni verkar bara stå och skutta bredvid varandra,
ni tar ju aldrig i varandra. Nä, just det. Det
beror nämligen på att den påtvingade pardans
som tidigare var alenarådande på dansgolv var
ett ganska dåligt påfund. Blev man som tjej
inte uppbjuden, fick man helt enkelt finna sig i att tillbringa
kvällen som fastklistrad på en föga underhållande
stol. Horror! Medeltid!
Till skillnad från i västvärlden,
har solodansen varit självklar sedan urminnestider
i de flesta kulturer. Här i det o så framåtskridna
västerlandet har det inte varit lika självklart
att dansa utan någon partner. Det var inte förrän
sextiotalets twist, the original rumpdans, som den stora
solodansrevolutionen bröt ut. I och med den kom solodansen
att få sitt stora genombrott. Man behövde plötsligt
inte längre oroa sig för att inte ha någon
danspartner utan kunde lägga energin på att bara
ha roligt på dansgolvet och bli ett med rummet.
Idag kan det kanske uppfattas som aningen hysteriskt
att gå loss med en twist på dansgolvet (så
till vida det inte är en modklubb eller en allmänt
sextiotalsnostalgisk tillställning). Idag har rörelserna
till rumpmusik blivit aningen långsammare. Det är
mer ett rytmiskt rullande på höfterna än
att man skruvar sig upp och ned som en borrmaskin.
Bootybass är musik som, vilket hörs på
namnet, inte ska tilltala någon annan kroppsdel än
just bootyn. Själva texterna är ofta rätt
enformiga. De handlar i stort sätt uteslutande om svällande
bakar, tits, feta basgångar, sex och party. Bootybass
hördes allra först i Miami under slutet av åttiotalet.
Musiken kan beskrivas som ett hopkok av karibisk kultur
(Miami ligger nära Jamaica), sol- och avgastunga strandboulevarder,
hav, bikinis och trummaskinen Roland 808. Booty bass låter
väldigt simpelt ihopsnickrat. 808:an är också
en bas som är väldigt lätt att använda
sig av och så är den lätt att loopa vilket
är viktigt i booty bass. Men framförallt låter
basen otroligt fet i saftiga högtalare. När basen
låter som bäst, det vill säga när den
är på en helt vansinnigt hög volym, känns
det bokstavligen som att den penetrerar ens totala nervsystem.
Därför klarar man rent fysiskt bara måttliga
doser av booty bass.
Fredrik, tjugonio, är fascinerad av och har
lyssnat en hel del på booty bass. Han tycker att det
är som en direkt fortsättning på Africa
Bambaataas Planet rock.
- Booty bass är den perfekta mixen av techno och hiphop
och är väldigt långt från hiphopens
headnodbeats som kan bli lite sömniga ibland. En del
kallar musiken ghetto tech som jag egentligen
tycker är ett bättre namn än bass.
Rumpan är också en av de viktigaste beståndsdelen
i rnb, hiphop och ragga. Hyllningarna till stjärten
är otaliga. Men det är inte bara för texterna
som man sammankopplar den sortens musik med just bakdelen.
Den främsta anledningen beror kanske främst på
de som framför låtarna, det vill säga popstjärnorna.
Vissa artister associerar man helt enkelt direkt med rumpa.
Destinys Child slöt sig till den kretsen efter
att ha gjort förra årets stora rump-anthem: Bootylicious
(året dessförinnan gjordes den av Sisqo
med hans Thong song). Låten i sig är
sådär halvhärlig med sitt gitarriff från
Steve Nicks Edge of seventeen och den
i längden lite tjatiga refräng. Men får
man däremot se musikvideon samtidigt blir låten
plötsligt mycket bättre. Härligare rumpdans
måste man nämligen bege sig till närmsta
salsaklubb för att leta efter. Den som någonsin
varit på ett dansgolv det senaste året där
Bootylicious vält ut ur högtalarna,
vet att samtliga på golvet då gör sitt
yttersta för att skaka sina rumpor på ett lika
mustigt sätt som Beyonce, Kelly och Michelle
gör. Och i slutet av låten måste man bara
titta lite förföriskt på den man dansat
mot och med händerna på de svängande höfterna
mima lite sensuellt: I don't think you ready for
this jelly/ I dont think you ready for this / Cause
my body too Bootylicious for ya babe.
Jennifer Lopez är såklart en annan given
rump-artist. Inte sedan Marilyn Monroes dagar har
kanske en bakdel varit mer omdiskuterad än J-Los. Precis
när up-pushade tuttar och work-outade plankrövar
härjade som värst under slutet av nittiotalet,
dök Jennifer upp som stilikon med videon till Waiting
for tonight. J-Lo:s höftrullningar gjorde de
flesta av oss framför tv:n ungefär lika gröna,
som det illgröna laserljuset i videon, av avund. Med
videor som Love dont cost a thing och
Im real och spektakulära Versace-kreationer
samt den egna kollektion Sweetface clothing (som hon startat
tillsammans med Andy Hillfiger, Tommies lillebror)
har hon fått även oss européer att till
sist inse rumpans tjusning. För det är inte bara
det att skaka rumpa är bland det skönaste man
kan sysselsätta sig med, rumpan är också
garanterat med i topp tre över snyggaste kroppsdelar,
haja!
Shake
ya ass, but watch yourself/Shake ya ass, show me what you
workin with
(Shake ya ass, Mystikal)
RUMPMUSIKTIPS:
2 Live Crew Shake that ass
2 live Crew Shake a little somthin
T.O.K Shake yuh bam bam
Fattaru Skaka din göt
Juvenile Back that azz up
LL Cool J Bug Ole Butt
A Tribe Called Quest Bonita Appelbum
Sir mix-a-lot Babys got back
Elmore James Shake your moneymaker
Fast Eddie & DJ Sneak Booty call
Mos Def Ms Fat Booty
Funkadelic Loose booty
Craig David Booty man
Prince Paul Booty Clap
Beastie Boys Shake your rump
Public Enemy Shake your booty
Princess Superstar Kool Keiths ass
R. Kelly Feelin on yo booty
|