![]() | ||
![]() |
När man var liten och klädde ut sig till vuxen skulle det aldrig ha
fallit en in att klä ut sig i fädrernas kalsonger. Mormödrars mamelucker, fastrars spetsunderklänningar och bh-åar med kupor stora som tvåliters lingonhinkar utgjorde basen i utklädningslådorna i barndomslandet. Det var någonting fnissigt och
glamoröst kring dessa
plagg. Däremot fanns där inte en kalsong, så långt ögat nådde.
Fädernas och farföräldrarnas kalsonger var en alldeles för fantasi- och
flärdfri
historia för att riktigt ha en plats i riddarkrig och Tarzan lekar. Är det inte urkonstigt att man ännu inte lyckats uppfinna en bekväm och värdigt sexig kalsong när man lyckats hitta på så fantastiska kläder som jackor med snölås, fotsvettsmotverkande sulor, ankelstrumpebandshållare och suspensoar? Få män jag känner äger kalsonger som både är bekväma för dem och sexiga för andra. Skön och sexig är två begrepp som inte tas i samma andetag när det är kalsonginköp på gång. En kalsong gör just inte mer än värmer och täcker här i norden. Den sexiga dimensionen av underkläder tycks bara vara något kvinnor drabbas av så fort de ska köpa minsta bh eller nattlinne. Och ärligt talat, skulle en karl ta på sig stålskenor, spetsar och små kuddar för att bli sexigare för kärlekspartnern? Nej, dom är ju så foxy ändå i sina gråa långkallingar med nopprigt gällivarehäng tycks tillverkarna resonera. Jag har emellertid märkt att den moderne mannen lite i smyg verkar besväras över kalsongerna som har den där praktiska, sköna funktionen men han knappast är herre över. Kalsongen där den sexuella dimensionen helt utelämnats på designerns ritbord. Kalsonger vars praktiska präktighet för befälet, inte den moderne älskaren, med sina engagerade krav på sig själv och situationen. För mannen måste kalsongen vara en pålitlig vän som inte sviker i känsliga situationer. Som inte låter händelserna gå i förväg, som inte blottlägger en prunkande sanning allför otimat. Kalsongmarkanden är full av opålitliga plagg som gör att den moderna mannen handikappas och helst klär av sig under täcket eller ber att få släcka ljuset. De skämtsamt vida Boxershortsen till exempel där delar av det genetiska paketet i tid och otid glider ut i de olika håligheterna. Där finns y-fronten, designad enbart med urineringsbevämlighet för ögonen, utan någon som helst tanke på att kalsongbäraren faktiskt kan komma att hamna i en intim situation där han inte vill oroa sig för om hans könsorgan exponeras för tidigt. I den intima situationen vill mannen inte heller gärna att besvärande droppande läckage syns utanpå kalsongen som därför inte kan vara för tunn eller i en avslöjande färg. En genomskinlig acrylbh med spetsar och pushupfunktion är vardagsmat. En genomskinlig acrylkalsong med spets och pushup-kudde är otänkbar. Män skulle inte finna sig i sådan obekvämlighet. Tillverkare säger att det män frågar efter när det gäller kalsonger är sköna material och icke skavande sömnadslösningar. Den moderne mannen kräver lycra och bomullskalsonger och populärt värre har det kalsongmärket blivit som tillverkar kallingar som absolut inte skaver, eftersom man har tygbitarna sömnade vid varandra istället för ovanpå varandra. Kalsongen måste så klart få vara funktionell. Den har en uppgift då de med stora paket behöver stöd och fasthet. Män med hängpung måste ha en pålitlig kalsong där han garanterat har kontroll över sina genitalier så de inte letar sig ur kortbrallorna på sommaren till exempel. Sportande ska alltid ha något som ger extra stöd och skydd ifall familjelyckan skulle hamna i vägen för en läderboll. De som väljer att obesvärat ha könsorganet dinglandes free balls använder inte kallingar. Kalsongen är inte bara en angelägenhet för den som ska bära den. Inget annat plagg kommer närmare människosläktets fortplantning. /Maria Lindén |
|