 | ||
| |
En backfish är en ny tjej i stan, som sitter inne och deppar och saknar sina gamla kompisar. Men det är också namnet på bandet som fick The Posies-sångaren Ken Stringfellow att lämna Seattle för att tillbringa en isande kall och beckmörk decembermånad i en nedlagd Konsumbutik i Skellefteå för att producera Backfishs första CD. |
 |
 Västerbotten är ett musikalstrande län:
Wannadies / is there any news here? the gossip lady is out well, did yuo know that he´s rich soon dead and his wife is a 20-year-old bitch now you know just add it to the bowl did you hear about tony? the poor man who couldn´t say no now he´s engaged to emily and she wants her weddingdress all green / |
|
- Kom flickor, jag ska visa. Ni går av nästa bara, och uppför slänten. Den gamle mannen med den skotskrutiga shoppingkassen vet exakt var den beryktade nedlagda Konsumbutiken ligger. Vi kliver av bussen I ett snöigt och soligt Skellefteå, och börjar gå. Butiken, som är en av skivbolaget West Sides mest anlitade inspelningsstudior, är byggd i gult bricktegel med rostbrunt plåttak. Vid entren ute på lastkajen hörs envetna gitarriff. - Det är Elin som lägger grunderna på den första låten, berättar Katherine Bergström som öppnar dörren. Inne I det före detta personalköket där Konsum-personalen brukade tillbringa sina raster sitter Anna Wallmark, Katherine Bergström och David Johansson och äter medhavd lunch från Sibylla. Snart ansluter sig Elin Bohlin. - Det går bra. Kjell är nöjd, säger hon leende och tar en youghurt ur kylen. Studioinnehavaren och tillika teknikern Kjell NästÈn nicéar bekräftande. Om studiotekniker hade en uniform skulle nog Kjells kläder skulle passa perfekt att utgå ifrån: Slitna Levis med revor på knäna, gymnastikskor och en stor T-shirt. Dessutom ser han snäll ut. Backfish första CD "It´s Emilys" har fått lysande rescensioner."Ett av svensk gitarrpops stora löften", skrev Håkan Steen I tidningen POP. Bandet är nyss hemkomna från en turnÈ som förband till Wannadies, och I färd med att spela in en uppföljande EP. En video till singeln "Everyone" är under produktion. Det började på en musiklektion hösten 1993 när tre då sjuttonåriga tjejer hamnade I samma grupp. Ett intresse väcktes. Första replokalen blev en sysal, och en tvillingsyster till en av medlemmarna fick bli gitarrist. Totalt utan förkunskaper började de fyra spela popmusik, med The Doors som största inspirationskälla. Idag är halva bandet utbytt, och av the Doors hörs inte ett spår. Sångerskan och gitarristen Katherine Bergström är glad för det. - Det var en tillfällig förälskelse. Filmen hade precis gått på bio och vi var inspirerade, säger hon. Debut-CD:n heter "It´s Emilys", och Emily är en figur som dyker upp här och var I texterna. - Emily har alla sidor man man själv har men inte visar. Det är hela bandets alter ego: Man kan säga att det är alla våra dolda karaktärer samlade I en enda figur, säger Anna Wallmark. - Om någon exempelvis skulle påstå att vi är bättre än Wannadies så skulle det nog vara hon och inte vi. Katherine Bergström har skrivit de flesta texterna på skivan. - Överhuvudtaget är det tjejerna som skriver, mina låtar får aldrig vara med, säger trummisen David Johansson. Lama protester uppstår vid lunchbordet. Och David ger med sej; okej okej, han har väl inte direkt öst ur sig låtar men... Det var förra hösten som Anna Wallmark och Katherine Bergström tog tåget till Stockholm för att se en konsert med The Posies. De var mitt uppe I sökandet efter en ny trummis och en ny gitarrist: Backfish hade fått skivkontrakt för att spela in en singel på en samlingsskiva från WestSide, och två av de tidigare medlemmarna hade bestämt sig för att det blivit för mycket allvar och hoppat av. Med sig I jackfickan på tåget till Stockholm hade Anna Backfishs demo. - Jag hade inte alls tänkt ut det I förväg, men jag lämnade över kassetten till Ken Stringfellow. Vi hade träffat honom tidigare på Hultsfred. Han sade att han skulle lyssna på den, berättar hon. Någon vecka senare kom ett vykort från Seattle. Och I slutet på november 1996 anlände Ken Stringfellow till Skellefteå. Ken avböjde blygsamt alla förslag om att bo hemma hos bandets medlemmar. Han flyttade in I den gamla mjölkkylen som försetts med en våningssäng, ett litet bord och en trasmatta på golvet. Inte mycket till bekvämligheter: Kjell NästÈn säger att han blev lite orolig för den tanige och intensivt entusiastiske Posies-sångaren. - Han var ju vegetarian, och snabbmat gillade han inte heller. Dessutom satt han I studion mest hela dagarna. Så det blev inte att han åt så mycket. Tillslut blev jag tvungen att börja laga mat åt honom: Jag gjorde olika gratänger på blomkål och majs, berättar Kjell. Att antalet välkända popband från Skellefteå är så stort i proportion till antalet invånare (74 693 stycken) kan nog inte enbart förklaras med den väldokumenterade Björn Borg-effekten - att en tennisspelare blir stjärna och inspirerar till efterföljare: I Skellefteå vet man att satsa på musiken. När gruv- och skogsindustrin inte längre ger ungdomarna jobb har band med skivkontrakt fått möjlighet till anställning hos skivbolaget West Side Records via API, arbetsplatsintroduktion. Alla medlemmar I Backfish har API. En videoproducent är anställd på samma sätt. - Om ett band slår igenom eller om ett nytt produktionsbolag kan etablera sig så skapas det jobb. Jag tycker att kommunen gör helt rätt när de satsar på att det ska finnas lättilllgängliga replokaler och annat som underlättar, säger David Johansson. - Jag hade faktiskt ett "riktigt" jobb här förut. I den här Konsumbutiken, innan den lades ner, säger Elin Bohlin. |
Lyssna på Backfish