|
 |
När house
har blivit tråkigt är det Basement Jaxx som
får en att börja dansa |
Sommaren 2001
har varit en bra sommar och en comeback för pop music
lovers. Nästan all house och hiphop har blivit tråkig,
techno har legat i malpåse sedan 93 så nu kommer
popscenen tillbaka. Gitarrpop och Synthpop. Det vet alla som
var på Hultsfred. Det var ju Kents, Håkan
Hellströms, Broder Daniels och Ladytrons
festival. Det är pop i år, med undantag av kanske
en enda skiva, och gissa vilken det är, ja just det:
”Rooty” med Basement Jaxx.
Ni är runt
30 eller hur? Vad sysslade ni med när ni var runt 20?
- Vi pluggade, gick på klubbar och raves, lyssnade på
all sorts musik, spelade i små band, och var mer intresserade
av amerikansk musik än europeisk. Jag spelade funk, säger
Simon. Du tänker väl inte fråga hur vi träffades
va?
Eeeh, nej?
- Det frågar alla.
Basement Jaxx hade
aldrig varit mina favoriter. Då när
de kom stod de ju får något mesigt i housemusiken,
det lite sliskiga och tillrättalagda. Det var inte dåligt
för att det låg på listorna, det var dåligt
för att det inte hade den där enerigin som får
folk att dansa hela natten och svettas som dårar, som
house music ska ha.”Rendez-Vu”, ”Red Alert”
och de andra singlarna passade bäst som soundtrack till
Seabreeze-drinkar på någon mediabar med svartklädda
blondiner. Då var det 1999, nu är det 2001 och
jag gillar inte ens house längre när jag blir helt
förtrollad av ”Rooty”. Till och med första,
smöriga singeln ”Romeo” är helt fantastisk,
det finns en svettig elektrostämning på många
spår, för att inte nämna den nästan mesigaste
”Just 1 Kiss” (visst blir en hel kväll räddad
av ett hångel?) Basement Jaxx - om man struntar i vad
deras musik kallas - har tydligen fattat allt i år och
räddar dansmusiken. Hurra!
Simon Ratcliffe
och Felix Buxton gör house på samma
sätt som Latin Kings gör hiphop, både
vad det gäller attityden och att ha ett eget sound. De
snackar mycket om förorten, gör en stor sak av att
de hänger i Brixton och inte i centrala London, de jobbar
med folk som bor i kvarteret och testar sina nya låtar
bland öldrickare på den lokala puben. Och precis
som när Dogge, Salla, Chepe, Boastin
och Masse reser sig på 9, och siktar på
målet så det blir full träff med ”Mitt
kvarter”, är nya Jaxx-albumet ”Rooty”
ett bländverk som sopar mattan med konkurrenterna och
som visar att house inte bara är djuuupa elpianon, och
att samplingskonsten inte dog med DJ Shadow. Och resultatet,
tja det blir som som någon slags housens Multi Kulti.
Ibland är det fantastiskt och ibland är det bara
för mycket.
Är ni seriösa
i studion? Jobbar ni 9 till 5?
- Ja definitivt. När vi gjorde ”Remedy” så
jobbade vi dygnet runt och kunde hålla på med
ett spår i all evighet. Den här gången var
vi mer ... (Felix knäpper med fingrarna i luften några
gånger).
Var kommer era konstiga
ljud ifrån?
- Vi blir influerade av allt som händer på gatan,
folk som går förbi och olika sorters musik som
spelas i kvarteren där vi har vår studio. Melodierna
vi spelar ... vi använder inte ett piano, vi använder
en sampling, ljudet av ett tåg eller nåt, ok?
Ett ”wchiooo”-ljud-tillexempel. Vi spelar in atmosfärljud
och alla möjliga ljud och spelar melodier med dem.
Är det inte
lite som Art of Noise höll på?
- Herregud ja, vi är kanske inte så futuristiska
egentligen... hahaha. Men om man bara använder färdiga
ljud som redan finns blir det tråkigt. Det låter
som musik för en reklamfilm då.
Är det bara
ni två i studion?
- Yea. Yea. Och massor med sångare som kommer förbi.
Och några musiker. Vi träffade en tjej på
puben som är med och sjunger på skivan.
Har ni någon
favoritpryl för ljud?
- Nej, jo vi gillar lådor man kan förvränga
rösten med. Vi har prövat vocoders och talkboxar,
men nu letar vi efter något nytt. Men man ska höra
rösten. Timbaland, han brukar alltid göra
bra saker, men på senaste Missyskivan är det en
vocoderlåt där man inte hör vad hon sjunger.
Berätta om
er egna label Atlantic Jaxx.
- Det var så vi startade. Det är vad vi har hållit
på med de senaste sju åren. För ingen ville
ge ut vår musik i början, så då fick
vi ge ut det själva. En kille som heter Mark Jones
från Wall of Sound gav oss pengar för att göra
det, och då gav vi ut vår första ep (Basement
Jaxx EP 1, 1994), och den betalade för den andra ep:n
(Basement Jaxx EP 2, 1994), som betalade den tredje (Summer
Daze, 1995) och så vidare. Efter den andra ep:n hade
vi etablerat oss som något lite annorlunda, och hörde
att Armand van Helden letade efter ett ex. Vi har alltid
haft något slags albumtänkande, ”all quality”,
att ha med att dansspår, ett lugnt spår ett jazzigare
spår, så att olika personer kan få ut olika
saker. Den första var mer ett experiment. Felix
jobbade, jag gick på college, vi fick göra den
på lediga helger. Så blev den färdig, och
ingen ville ge ut den, så vi gjorde det själva.
Den såg ball ut, den sålde lite och fick lite
uppmärksamhet. Tony Humpheries spelade den på
sin radioshow i New York och det var lite Ӂh.
Wow.”
Har ni varit lediga
något sedan den förra skivan?
- Nej, vi gick direkt in i studion igen. Vi spelade live på
Glastonbury, som var ett slags klimax på de två
senaste årens jobb, och det var fantastiskt, men då
höll vi i praktiken redan på med nya låtar
i studion. Men vi hade semester när vi blev färdiga
med den här skivan i mars, i två veckor, och nu
är vi tillbaka
Känner ni er
inte som Daft Punk eller Chemical Brothers ibland?
- Vi gör inte samma sak, men vi gillar deras saker också
- det är som med rockmusik där det finns olika stilar,
det finns Daft Punk, Chemical Brothers, Orbital
och Basement Jaxx. Det var kanske samma personer som köpte
Daft Punks ”Homework” som köpte vår förra
”Remedy”, men jag tror inte att de som köper
Daft Punks nya köper ”Rooty”.
Hur länge ska
vara Basement Jaxx? Kommer ni sluta som Pet Shop Boys och
hålla på med musikaler?
- Svårt att säga. Vem vet? Vi kommer nog att vara
kvar i musikbranschen. God laughs at human beings that make
plans.
SKIVSAMLARBONUSFRÅGA:
Vad är det för sampling i er gamla klubbhit Samba
Magic?
- Det är Airto Moreira - Samba De Flora. Du kan
köpa den på London Jazz Dance Classics eller nåt
sånt, någon av de samlingarna. Vol 1 eller 2.
Soul Jazz är labeln. Yea. Båda är värda
att ha.
|
