(ljugapa) (drrling48/01)


> text: Jonna Sima

”Plötsligt påstod sig hälften av ens tjejkompisar att de minsann hade hånglat med den där namnlöse snygga killen på landet, eller när de var på Mallis-semestern med föräldrarna.”

Det är skillnad på att ljuga och att bara förvanska sanningen lite. Skillnaden är att lögner kan få jobbiga konsekvenser och om man blir avslöjad kan man framstå som en person som det inte går att lita på. Att förvanska sanningen en aning, småljuga lite, är något som ingen behöver ta illa vid sig av. Vad gör det om 100 år om jag har sagt att jag är en centimeter längre än jag är. Förhoppningsvis har man inget direkt behov av varken stora eller små lögner när man är en vuxen. Då ska man ha hajat att man är okej som man är. Annorlunda var det när man var yngre och inte riktigt visste hur man skulle bete sig här i livet. Det där med konsekvenser av ens handlingar var något som tog lite tid att greppa.

När jag var typ tretton kändes det verkligen som att alla var normala förutom jag. Det är absolut ingen originell känsla, jag vet, men det var verkligen energikrävande att känna så. Vad jag inte fattade då, men som är uppenbart idag, är att folk överdrev eller underdrev - en djävla massa för att framstå i lite bättre dager. Inte bara för att ens fantasi spunnit loss utan för att det också var ett sätt att få kompisar. När Therese, som flyttade runt en massa när hon var liten, började en ny klass var det helt lätt att råka säga att hon ägde en häst och från den sekunden var det ingen misstänksamhet alls från de nya klasskompisarna. Alla ville leka med henne.

De små vita lögnerna som slank ur en då var inte direkt skadliga för någon.
Förutom att det ibland kunde vara lite meckigt att hålla reda på vad man sagt egentligen.
I skolan var de små oskyldiga lögnerna en del av vardagen. Det började med att man insåg att alla inte riktigt hade samma förutsättningar. Några kom oftare än andra i nya kläder och hade roliga skolgrejer, typ fina pennskrin. Andra lärde sig läsa och skriva snabbare än resten av klassen. De flesta insåg snabbt hur man skulle vara för att bli populär, eller i alla fall för att inte bli utanför. Man skulle vara rätt normal, alltså klä sig lite tufft, vara snackig och helst vara extra bra på något. Det kunde vara allt ifrån att vara grym på fotboll, till att vara värsta kartspecialisten, till att anses som klassens snyggo. Men var man till exempel bara lite lagom bra på fotboll, okej som back eller något, halvsnabb i räkning och läsning och såg ut som vemsomhelst, då var man ju tvungen att spetsa till bilden av sig själv en aning. Om inte annat, för att ens eget liv skulle bli lite mer spännande. Efter ett tag kunde man nästan inbilla sig att ens påhittade egenskaper, talanger och upplevelser var sanna. Men det var ju också bara en form av lek.

I tonåren accelerade ljugandet. I mellanstadiet började paniken spridas att man skulle bli den sista att få mens, vara sen med att få bröst, sist att få hångla, eller vara offret som aldrig någonsin skulle bli ihop med någon kille. Jämförelsehetsen hade satt igång. Plötsligt påstod sig hälften av ens tjejkompisar att de minsann hade hånglat med den där namnlöse snygga killen på landet, eller när de var på Mallis-semestern med föräldrarna.

Det var inte bara ljuget som växte, tjejerna gjorde det också medan killstackarna förblev babys några år till. Eftersom man som brud blev längre och mer vuxen började man ju såklart väga mer. Och eftersom vi nu pratar om en mellanstadietid under början av 90-talet, jämförde man längd och vikt med den storlek man hade i sina korvskinns-Levis. För det var Levis man skulle ha, helst ljusljusblåa. Då jeansen var dyra hustlade en del med sina jeans och klippte bort lapparna på sina urvuxna eller UFF-köpta Levis‚ och sydde på dem på ett par billigare jeans. En del bytte till och med lappar för att framstå som mer gasellaktiga än de egentligen var.

I högstadiet var paniken total om man ännu inte hade fått mens eller tits. För att inte tala om hångelgrejen. För att inte tala hysterien kring ihop-grejen och fylledebuten. Och sen hade också sexhetsen kommit in i bilden. Ja herregud, man kan bli nojig för mindre!
BH-storlekar diskuterades ivrigt i gympans omklädningsrum och de som hade bomber mörkade och sa en mindre storlek, och vi som hade tiny-tiny, vi la på lite.
En skämmig historia var när jag och en klasspolare var och provade BH:s på den Stora Klädkedjan. Jag hade sagt att jag fyllde ut en 75 B, vilket var rena rama bull. 70 A, var närmare sanningen. Hon, kompisen, räckte in en enligt henne snygg modell och jag vågade inte säga att den var för stor, så jag köpte den. Där gick jag omkring med två skvimpande tyglappar under tröjan istället för att erkänna min rätta storlek. Så där höll det på hela tiden. Folk sa att de tålde mer sprit än de gjorde. Så istället för att erkänna sina begränsningar, slutade kvällen i diket eller på Maria Pol- kliniken. Enstaka personers skryt om avancerade sexställningar gjorde resten skitstressade. Istället för att bara ha lite cosy, försökte folk sig på trix som kanske funkar i sexfilmer men inte så bra i flick- eller pojkrummet.

I gymnasiet började betygshetsen och det las på några extra poäng hit och dit på proven. Ingen ville framstå som misslyckad. Detta är något som många erkänner glatt efter att man slutat skolan. Men när man väl var uppe i myllret av smålögner, höll i alla fall jag på att bli tokig av att gå och känna mig misslyckad och freakig hela dagarna. Hur skulle jag kunna veta att de flesta gick omkring och berättade halvsanningar, precis som eh, jag själv gjorde?

Jeez, så minns jag inte det. Vissa borde lära sig att bara ta det lugnt.

sanning är ju bara så grovt överskattat.

Ja...så är de...

Hopplöst ämne, går inte att tala ärligt om det ?

alla ljuger. dom flesta iaf vilket är jobbigt.

mm, sluta prata om det, man får ångest. ljug om att du ljuger istället för att ge mig dåligt samvete.

Kunde inte ha sagt det bättre själv.

ännu större issue: ser folk verkligen igenom ens lögner på samma sätt som man så lätt ser igenom deras?

näe det här tror jag inte på, ingen ljuger. näe. inte jag iaf. jag kan låta bli att säga min åsikt om ett ämne, men ljuga? nej tack.

martyn (1010701 00:09:39): ännu större issue: ser folk verkligen igenom ens lögner på samma sätt som man så lätt ser igenom deras? haha, här har vi en funderare som skrämmer skiten ur hela bunten

Jag har sagt att jag hade en pojkvän när jag inte hade det....jo jag går på högstadiet så det förklara allt.

hur skulle man nå normen utan att ljuga? både för sig själv och andra.

Asså, är det bara jag som inte håller på sådär? Jag är alltid ärlig mot vännerna. Alltså jag visste det! Jag är inte från den här planeten! *aha*

håller med så jag kräks!

är det alltså normalt att hålla på sådär? är man onormal om man inte gör det? vilket är isåfall bäst. att vara helt normal och ljuga som bara fan eller att inte ljuga för att få kompisar och istället framstå som riktigt konstig?

yes. ljuga och stjäla, det är tragiskt egentligen

Jag flyttade mycket när jag var yngre...och jag känner igen allt efter två dagar i nya klassen (6:an)var jag tvungen att ställa upp i spring tävling mot klassens snabbaste tjej och vad jag sprang...och vann och jag fick den nya "snabbaste tjejen i klassen"...och var direkt en som var helt ok att laja med blev alltid först vald till fotbollen m.m!Jag kunde nog gå över lik i den åldern för att försvara den posten som sen alla försökte plock aav en....är så glad att jag vuxit i från det för det var en jobbig period både som barn och som förälder eftersom man aldrig var nöjd! //Lojsan

jag håller med. men små lögnar piffar verkligen upp dagen

Jag kan bara ljuga om saker som "hänt" förr, jag har inte lärt mig att göra det om min personlighet.

Ja...Jag har alltid varit ärlig. För ärlig, så man framstår som dum. Jätte söt dum tjej. hAH

jag minns inte att jag ljög nånsin som låt-mellanstadie-elev. jag fattade nog aldrig det där med "coolhet" o sånt. men det ska väl vara bra egentligen. ju

Jag är 25 (då är man vuxen va?) och ljuder nog lika mycket nu som när jag var 15...

Jag trodde att jag var den ända oskulden i skolan (förrutom "töntarna") redan när jag var 15. Hade man vetat hur det egentligen låg till hade man lugnt väntat några år till.

Den som skrev denna artikel är en jävla mytoman. jag har haft en klasskamrat som hade liknande drag. Han överdrev jämt saker för att verka speciell. Det störde mig otroligt jävligt mycket för jag visste hela tiden att han bara snackade en massa skit. jag blir så jävla lack när jag stöter på sådana personer som överdriver gång på gång så otroligt mycket. Man vet inte när de snackar sanning eller när de snackar blask.

Jag tycker att det är okej att ljuga ibland, men som wacky här tycker jag också att tjejen från den här artikeln är en jävla mytoman. SÅ FUCK YOU!!!!!!!!!!!!!! hahahahhahahhahahahahahahhhaha

när jag gick i lekis ljög jag om att jag hade kaniner och spindlar till husdjur.sen kanske man har dragit till med nån liten lögn då och då i låg- och mellanstadiet.men aldrig att jag behövt göra det de senaste 3 åren i högstadiet.eller så umgås jag inte i dom kretsarna.när jag och mina vänner "ljuger" för varandra sågör vi det sådär smått ironiskt så att man förstår att det är ljug.sen kanske vi luras med varandra med det är ju faktiskt en helt annan sak.sist men inte minst vill jag sjunga en sång: "Ljug mer,ljug mer.Åå hur ljuvligt att ljuga.Ljug mer,ljug mer.Åå hur ljuvligt med ljug." - Ville,Valle & Viktor

ljug inför lärare räknas ju inte.

det är ju okej att ljuga så länge man inte ljuger om andra. tex folk som ljuger om vad man har gjort när man har varit full och när man dementerar deras falska rykten så avfärdar dom det bara med ett "ja, men du var ju bara så full så du kommer inte ihåg det!"...sånt är det värsta som finns! ljug så mycket ni vill bara ni inte blandar in mig!

sant. det mesta iaf.

haha, PRECIS så var det faktiskt!

Jag har tjej är 23 o jag håller mig till en o samma. det blir bara massa skit av allt. men det förstår inte alla... så det är nog en sjukdom om man är otrogen.... så är det små Barn som gör det väx upp/////

Skrattade när jag läste. Alla känner vi nog igen oss från när vi var små. Själv brukade jag aldrig berätta allt, jag hade mycket bus för mig. Vem ville skryta med att man snodde godis på Konsum och åkte fast. Fast det är synd att barn får lära sig att de inte duger som de är. Alla är vi olika och unika. För den delen har jag överhuvudtaget alldrig ägt ett par Lewis jeans, och det skäms jag inte över. Det finns andra roliga saker att lägga pengarna på än ett märke på baken...

Folk fattar inte hur mycket annat folk ljuger förrän de börjar tänka på hur mycket de själva ljuger. Nån gång i högstadiet började jag höra mig själv utifrån och insåg att jag ljög rätt mycket. Varje dag, om saker som inte alls hade nån betydelse, typ som ett skämt som man berättade i första person istället för att bara säga det som ett skämt. Och en massa saker som varken gjorde till eller från. Dödslarvigt. Kände mig som ett fån. Senare, när jag har diskuterat det med kompisar är det jättemånga som också höll på med samma grej. Så tro inte att det är ovanligt. Ni är bara lite ovana att höra folk erkänna det. För DET däremot, är ovanligt. Som fan.

Uppenbaligen är händelserna i artikeln någon som alla säkert kan referera till. Den där extra kryddningen på händelser, för att få dem att verka roligare än de egentligen var och de där fantasitjejerna som spanade in dig. Garanterat är småljugandet och lögnerna något som växer bort ju äldre man blir men trots det finns det vuxna som går omkring och hymlar och ljuger. Mina flesta överdrifter har växt bort, men inte alla.

Lögner är ju kalasbra! Utan lögner stannar sverige, det är sanningen det..

ibland kan en sanning såra mer än en vit lögn...

då har jag nog varit j****gt ärlig!

Lögnerna i vuxen ålder är inte så mycket annorlunda än i ungdomsåren. Alla vill framstå i god dager och vill därför inte erkänna att det var deras handling eller kommentar som orsakade fel eller problem i jobbet/hemma/matchen/sängen. Förhoppningsvis ljugs det inte lika mycket om behåstorlek eller att kondomer är för trånga, men sanningar undanhålls och andras förtjänster tar många glatt på sig äran för.

Jag önskar att jag var lite bättre på att ljuga än vad jag är. En gång i tiden tyckte jag att det bara var dumt att ljuga, att man trasslade till allt i onödan. Nu har jag insett att man kan komplicera sitt liv hyfsat mycket genom att alltid tala sanning. Särskilt när man har svårt att hålla tyst, som jag.

àsså jag känner igen det här grovt mycket!! allt det här är ju verkligen saker som händer, pissbra skrivet!

Ja har dragit 10 vita lögner idag..tror ja..kankse mer! Ljuger gör ja varje da oxå..maybe =)

Jag ljuger fortfarande om de till synes mest onödiga saker. Även om jag är 20 år. Man säger det som man tror att folk vill höra. En slags modifierad bild av verkligheten bara... Jag vet att jag inte är en mytoman, mer en slags verklighetsförvrängare. Men visst kan det bli jobbigt. Jag önskar att jag inte hade ljugit så mycket om så få till synes onödiga saker.

Personer som ljuger är som lökar. För varje skal av lögner man penetrerar får man mer anledning att gråta... Varför inte bara stå för den man är och våga lita på att folk gillar en för den man är?!? Hur kul är det i slutändan när folk ifrågasätter allt du säger???

jag är bäst bara så ni vet!!!!!!!

hope jag skulle inte tro det...för det är nämlingen jag som är den absoluta BÄSTA

nej,jag går i åttan, ska börja nian i höst. Jag tycker inte att det är så i min skola. Alla blir accepterade för dom man är och det spelar ingen roll vem som har störst pattar. Här går man på det inre.

måste alla som skriver i darling skriva precis likadant? och använda identiskt ordval? något slags linda skuggeimproviserat snack med massa engelska överallt. ämnet är visst kul, men läser man den här texten, några dagar ur isabells dagbok, ledaren och en artikel av marie birde så skulle alltihop likagärna kunna ha skrivits av en random klysherizer. man väntar bara på att allihop ska börja (eller återgå till) att skriva krönikor i puls om hur taskiga alla var i högstadiet, att östermalmsstilen är trist och hur underbart det ska bli på accelerator när ni ska ha eran nya go-betweens tshirt och träffa era överåriga pandavänner som jobbar på nöjesguiden. samma samma jämt. aldrig något nytt.

fan vad sant!

Övermätt>> Jo, Linda Skugge är en "must reed" för iaf. mig, absolut. Men det är ju så, i alla kompisgäng har man en viss jargong, så också hos oss på Darling, även om vi är galet olika varandra på många sätt. Nej, jag gick inte på Accelerator. Vet inte ens vilka go-betweens är för den delen! Istället i stereon: Mr. Vegas, Usher, Fredro Starr, Ginuwine, M.O.P., Kings of Tomorrow, Ash:s Candy, Su su Bobien, Ms Dynamite, Wookies "Back up", Bilal, och Basment Jaxx:s Rooty, såklart!!!

om man inte haller pa och ljuger och overdriver sa himla mycket utan star for vad man ar har man sa mycket roligare.....eller?

gah...bara massa skit!! är ju nån mysko beskrivning på en fjortis!!! till vardags ljuger ja aldrig...har hänt att man ljugit förr ..men sanningen kommer ju till sist fram! alla ljuger! å vaddå försöker vara normal?! man SKA vara konstig!! ingen har då blivit berömd lr ihåg kommen efter ha dött genom att vara normal!! själv e man ju värsta freak så springer omkring i stan å skriker å skämmer ut sig! å vem f*n bryr sig om utseende?! blää för utseendefixerade människor å människor som ständigt ljuger!! sanningen vara längst!!

Hej! Jag befinner mej just nu i mitte av allt som du beskriver i allafall om betyg, bh storlek, sex och fylla... och jag måste verkligen hålla med. Ett tex med bh storlekar var när min klasskamrat hade börjat med p-piller å då så växer ju tuttarna... i allafall så stog vi i duschen efter gympan då en annan klasskamrat ställer sig å stirrar på hennes bröst å säger: Du har börjat med p-piller va? d syns på dina tuttar så där skulle jag vilja att mina oxå såg ut! Gissa om min klasskompis skämdes!

sådär är det väl alltid, mer eller mindre. tyvärr lärde jag mig aldrig haka på lögn-hetsen på högstadiet och blev sedd som ett totalufo. minns att jag hade tumstorlek 29/36 i jeansen på gymnasiet och ingen bh-storlek alls. inte var man killarnas våta dröm direkt... haha. tur att saker och ting förändras!

Vad jobbigt att alla måste bry sig om att undra och vilja konstatera att ALLA är så hit och dit; vissa ljuger mer än andra, så är det ju, se till att forska i varför om du nu är en jävel på å ljuga! Jag är inte det och bryr mig inte om folk vill ljuga, rör mig inte i ryggen kram å adjö

Tror fortfarande lite grann att jag var värst.

Det som är mest skrämmande är att alla verkligen gör det någon gång och att man tror att man är den enda... Håller fullständigt med.

men det tyder på god uppfostran att ljuga..det är artigast att inte dra till med smärtsamma sanningar som ingen ändå vill höra. bättre att valsa lite och förbli halvt neutral.

Det är verkligen jätteFULT att ljuga! Lögner förstör så himla mycket så jag fattar inte hur folk kan tycka att det är värt det. Om jag kommer på folk med att ljuga - det räcker med smågrejer, som att göra en bra historia bättre - så blir jag misstänksam och förlorar mitt förtroende för den personen. Nästa gång han/hon berättar en grej kan jag inte skratta åt det utan jag bara ifrågasätter det tyst för mig själv. SLUTA LJUG! Jag tycker att det är jätteviktigt att folk ska kunna lita på mig så därför är jag jättenoga med att inte ljuga!

SANNINGEN KOMMER ALLTID FRAM FÖRR ELLER SENARE. SNARARE FÖRR ÄN SENARE KANSKE..... BEHANDLA DINA MEDMÄNNISKOR SÅ SOM DU SJÄLV VILL BLI BEHANDLAD. BARA ETT TIPS!!!

ingen kan iaf ljuga mer än mitt ex.

Otäckt sant! Hatade skolan och allt vad den innebar! Helt klart jobbigt att inte vara bäst på brännbollen i mellanstadiet!! Skönt att äntligen ha fått lite perspektiv på tillvaron.

jag tror att Har man väl börjat ljuga är det nog svårt att sluta...

det är sunt att ljuga. hörde nånstans att folk ljuger i genomsnitt en gång om dan. det skulle bli mycket tråkigare annars.

men det

Skönt att man var tonåring under grungen. Då var det inne att vara lite loser (och ha pösiga kläder, så eventuella storleksnojor försvann)

ja. hela jag är en lögn. min uppväxt, min familj, min rikedom, mina erfarenheter, min tuttar, min hårfärg, min ögonfärg, min tandfärg, min läppstl, min lägenhet som inte är min. men jag kommer in på de rätta ställena iaf. och min psykolog säger att vi måste arbeta med min identitetgrej.

ibland är Darling väldigt Kamrat Posten...

jag känner igen mej, att man la till lite här å var för å verka mer intressant. men det jag tänker på är hru patetiskt det var att världen kunde kretsa kring vilket märke det var på jeansen och såna småsaker. det måste vart jobbit

LJUG! finns inget värre. när man vet att personen står mitt framför näsan på en o förvränger sanningen. men, det är mest pinsamt för personen i fråga som ljuger... *slår*

Att ljuga är naturligt, alla gör det. Men smålögner som framställer en själv i bättre dager, är de så dumma? Det är först när andra drabbas direkt av lögnerna som man bör tänka sig för.

Jag ljuger knapt aldrig, men där emot är det näöstan aldrig någon som tror mig. Mycket jag säger kanske låter osanolikt men är sant. De kanske ej tror mig för de tror jag ljuger lika mycket som dem? Är en människa som alltid blir hopplöst förstådd!

ee......alla ljuger nångång...vissa mer än andra

Fan vad skönt att höra att jag inte är ensam. Jag försöker sluta men ibland så kommer småljuget liksom av sej själv utan att jag hinner stoppa det... Sorgligt va?!

jao så är det nog... men jag ljög i nte så hemskt mkt för mina kompisar utan mest för mina föräldrar...nu på senare dar...så snor manj u lite sprit och så och jag kan lung erkänna att jag ej tål en hel flaska martini men 3/4 är lagom eller kanske lite mkt...men jag spyr inte av det...

mina kompisar ...haha dom stakrna dom sa att dom hade pojkvänner i storstaden sen skrev dom "jag älskar dig sofie /johan" och annat på små lappar som dom visade upp fast alla vista att dom ljög det är litttte småått larvigt...

Hmm...känns verkligen igen, men jag kom underfund med en grej, det är fruktansvärt tråkigt att gå omkring och småljuga hela tiden. För då känns det som om ens vänner inte tycker om en för den man verkligen är. Så jag försöker låta bli att ljuga helt och hållet, bortsett från om det är något som skulle kunna såra. Vill inte känna att jag fått saker, eller blivit omtyckt på falska grunder. Så även om jag inte känner att jag är tråkig, så blir jag hellre kallad det, än att gå omkring å försöka leva upp till lögner...

De e ju sant ju så alla ni patetiska människor där ute sluta ljug o skaffa er ett liv som e spännande i ställer!

Bottom Line: Man ljuger i tron om att man blir mer omtyckt. Visst vill man klämma fram med sanningen sanningen. Men det är alltid för sent, man vågar inte... Allt i rädsla för att framstå som en stor, jävla, oseriös idiot. Det är väl inte dirket någon slump att oseriös och ordet osanning står på samma sida i ordlistan. Själv så ljuger jag aldrig.

Bottom Line: Man ljuger i tron om att man blir mer omtyckt. Visst vill man alltid klämma fram sanningen. Men det är alltid för sent, man vågar inte... Allt i rädsla för att framstå som en stor, jävla, oseriös idiot. Det är väl inte dirket någon slump att oseriös och ordet osanning står på samma sida i ordlistan. Själv så ljuger jag aldrig.

Jag börjar nian, känner inte igen mig själv men mina kompisar passar in i den mallen i det du skriver. kanske inte i lika stor proportioner som det beskrivs i artikeln. Jag Har en kompis som gråter ibland för att hon inte har D- Kupa som en annan kompis till mig. Förra året stoppade hon två behåar på sig varje dag + massa vadd. Nu har hon lagt av med det men gråter fortfarande. Jag blir så arg på hur tjejer (nu skriver jag tjejer för att det oftast är bara tjejer) har svårt för att vara glad för någon annans framgångar!! Eller hur man kan vara avundsjuk för att någon annan har fått större bröst(vem fam bryr sig?)/mens före en själv/ja..listan kan bli lång. Man kan ta sig och fundera varför alla håller på och ljuger hela tiden, ända från första början. Man ska vara störst, bäst & vackrast. Inte undra på att 'kändishetsen' är stor i Sverige. blä.

Om man ljuger = Dåligt självförtroende. Man ska våga vara dålig, inte vara så jäkla normal hela tiden (vilket alla egentligen är)alltså, i botten inte vara så "rätt", dvs. vara ärlig hela tiden. Det är ju då man har kul, på rikigt alltså. Då fixar man sig kompisar som tycker om för dne man är och inte paulina med den och den brorsan, pojkvännen... osv. I och med att man ljuger låter man sig bli utnyttjad för någonting man inte har. För om man inte hade ljugit hade den personen kanske aldrig visat så mycket uppmärksamhet. Alltså en falsk realtion från början. Är det ingen som fattar det. Att ljuga är som att ta ett stag åt fel riktning, ett bakslag. Alltså i slutändan.

på mellanstadiet när alla andra började med tuffa grejer lekte fortfarande jag och min bästis massor med "små gubbar". Men vi ljög och sa att vi gjorde massa andra saker istället.....ingen kunde kolla upp det eftersom de inte fick vara med! För vi visste ju att de var helt fel att leka med dockor när man var 11 år. Vi kunde inte sluta det var som en drog. Det och ljugandet.....*snyft*;)

Jag håller precis med!!! Det är hemskt att ma inte får vara sig själv nuförtiden. Det är klart att man ljuger.....Jävla samhälle!! Jag tycker iaf att de e förjävligt!!!!

men jag fattar inte. Jag höll aldrig på och ljög så där, mina polare sket väl i min BHstorlek och sån sk*t... All den där stressen stämmer inte in på mej! (åh hjälp, är jag onormal?) De e väl bara å ta det lungt.

Det är förjävligt men det är rena rama sanningen :/ usch vilken ångest..

Slutet av mellanstadiet var värst. I högstadiet var jag cool...Nu e jag ännu coolare..

jag ljög/ljuger aldrig så jag vinner!

Man ska framstå som den man är!

det kommer jag inte alls ihåg att det var så. inte med kläderna iallafall. kanske med finaste suddgummit eller pennorna..eller snyggaste kille/tjej. eller kanske..ja...det är nog rätt ändå...

Jag säger som Albert Engström: "Det är för väl att lögnen finns, för tänk om allt man hörde var sant!"

Tragiskt m såå sant...

känns ige4n.. förutom betygshetsen.. jag mörkade alltid neråt, från mellasnstadiet & uppåt, för att inte verka så jävla duktig... det passade inte min sklackerimage. då kunde ju folk tro att man hade pluggat... (vilket hade vart ett stort misstag, men tänk om...) såvida man inte spikade. då fanns trots alt stoltheen att man måset få berätta...

Ehh...ahaaa...var det så man skulle ha gjort...

det känns som att jag har missat något...var det verkligen så det var?? jag var visserligen den som skröt och tålde mest sprit men det var ju inte så att man ljög....bara lite.

uscha, så var det. men jag var faktiskt duktig å höll mig till dom "äkta" som inte ljög så mycke, man fattade vilka som gjorde det ju. jag ljög nog lite jag också förskönade grejer som annrs skulle låta tråkiga osv. inget allvarligt

Visst, men jag minns även från gymnasiet att set var fult att ha PLUGGAT till ett prov. Helst skulle man helt pladask skrivit mvg utan att ha ansträngt sej det minsta. Som att visa att man hade ett liv, liksom.

ja. och sen så var det lägenheten och jobbet och lönen och familjen och rikedomen och kontakterna och upplevelserna, resorna, planerna. fy fan. men vi är alla in the middle of it och det bara rusar på. var ska vi sluta? när får vi sanningen spottad i ansiktet??!! tadaa.

so true!

var en bra artikle tycker jag...känner till den där hysterin mycket väl...å jag som alltid var sist i utvecklingen tyckte det var jättejobbigt...

jag ljög aldrig sådär. liksom varför skulle jag? jag var inte "tuff" men inte heller "tönt".

hmm vill se mer av sånt här mycket bra artikel. Det är ingen lätt ämne att skriva om

Ja. mellanstadiet.. det var hemskt, så var det.. jag gör det fortfarande, förresten, men inte i samma utsträckning.. svårt att låta bli att ljuga

De är helt stört, min lillasyster är 13 och man kan fråga henne vikken BH storlek hon har och få veta 70B såfrågar man nästa dag och då är det 75B

Jag tycker det är det roligaste som finnas att ljuga om andra för andra,så dom blir arga på varandra. Fruktansvärt kul!!

Ett av följande alternativ är ljug: * Min vän har legat med Robert Aschberg. * Min vän har legat med en i Westlife. * Min vän har legat med Henrik Dagård.

Varför ljuger ni?! Det finns ju ingen anledning! Eller är det kanske för att tracka oss som avslöjar vår riktiga bh-storlek i omklädningsrummet? Fega inte, STÅ PÅ ER DÅ!

det är snyggt med ljug! ohederlighet är äckligt. jag får tyvärr anstränga mig hårt för att inte vara verklighetstrogen.

Tur att man inte är tjej, låter ju som värsta nojjan. Fanns det nån tid över till annat? Bättre att vara kille den tiden, okej att vara nördig, tramsig, flamsig, gilla tv-spel osv. Jepp. Hade det bra minsann... (Mysbyxor rules, Levi's är SO 90's)

hm, sorligt men sant...

Ljugandet slutar aldrig, jag satt i fredags och lyssnade på en kompis som berättade att hon var nätverksdesigner, i själva verket är hon en projektledare som ansvarar för att datorerna ska flyttas från ett ställe till ett annat.. livet är komplicerat när man känner ett behov att förbättra sin verklighet inför sina kompisar.

Jag ska börja i 6:an och jag vet att det blir mycket sånt... I våran klass juger det vardagligen... Jag tycker att folk ska lära sig att nångång prata sanning efter som om man juger så kommer sanningen fram för eller senare och det gör den personen ennu lesnare... Jag vill bara att alla ska sluta juga!!!! SLUTA JUGA!!!!!!!!!!!!!!! SLUTA JUGA!!!!!!!!!!!!!!!

Varför ljuga och hitta på? Sanningen kommer fram till slut ändå och då står man där som ett fån. Det är bättre att säga som det är och kanske få lite skit (varför man nu ska få det) än att framstå som en lögnare. Vem tror på någon som ljugit en gång? Inte någon jag känner i alla fall. Hej

VAD ÄR SANNING I VÅR VÄRLD?

Är sanningen så hemsk? jag förstår inte varför mäniskor inte kan vara ärliga saningen kommer fram för eller senare.

jag har ljugit rätt mycke på sista tiden. det känns inge bra.

Lögnen är som sanningen en del av livet! För vem av oss har inte utnyttjat en vit lögn för att inte såra en person vi tycker om.

Usch!!! När man ljuger for andre er det hemskt!!!! När man uptäcker andras löngner vet man ju inte vad man ska tro!!Jag talar av erfarenhet Nej sanningen är mycket bätre.

Så ärligt. Så vanligt. Så sant. Så hemskt.

själva ljugandet är ju endel i glansen att växa upp.. det är sånt man kan sitta och titta tillbaka på nu och bara garva.. hur mycket ansträngde man sig inte .. för att inte tala om`hur rädd man var för att bli påkommen.. thoose were the sweet days..

Ha ha ha! Bra beskrivning. Fast det var kul också. De värsta myterna man hörde gällde alltid folk man kände halvbra så man inte vågade ifrågasätta dem till personen i fråga. Det fanns många roliga rykten...

JAG HATAR LÖGNARE, SPECIELLT DOM ÖVER 18 år... FAN VA JAG HATAR LÖGNARE, JAG TÅL INTE 1 LÖGN OCH JAG TAPPAR ALL KONTAKT MED MÄNNISKAN....

KUNDE INTE SAGT DET BÄTTRÄ....

nu för tiden måste man ljuga för att vara cool.

JA DET ÄR JU BARA SÅ....

Mmmmmm, detta var nåt jag kände igen! Ojojoj! Har verkligen varit med om allt detta! Eller rättare sagt hört allt detta skitsnack!

Jag ljuger sjukt dåligt. Fast sen är jag så envis att det inte är klokt, och måste hålla fast vid min lögn, så då ljuger jag dåligt OCH stångar mig blodig för att folk ska tro på det.

- En vit lögn är alltid tillåten.

Nachos skrev att har man en gång börjat så e de svårt att sluta ljuga men de e en lögn för ett tag när jag var yngre typ om man skulle berätta om nåt man tyckte va stort så la man alltid på lite special effekter....vilket kompisarna märkte rätt snart men de har jag slutat me för typ 3 år sen eller nåt.....så de går visst att sluta...

den som har ljugit mest när han dör vinner. elakhet går också bra

känner igen mig i det där.. alla tjejer är rädda för att inte bli accepterade och ska skryta hela tiden. fuck. fast jag ljuger ibland också. swing

om det e så som du har skrivigt att det är så e jag väl ett jävla helgon...och alla andra jag känner bra också...

...ljuger man när man överdriver sanningen...

Du skriver på ett kul sätt! .. visst ät det tråkigt att det var så .. hehe .. jag själv tillhörde aldrig de populära, men ville det förstås .. Nuförtiden fattar man väl att man inte missat så mycket i livet genom att inte alltid ha stått i centrum osv. Människan är (tror jag) helt enkelt gjord för att göra bort sig, och det händer ju minst en gång varje dag .. Om man inte är en av dom där perfekta människorna som alltid varit "poppis" (fy vilket äckligt ord) , alltid haft tur , alltid haft rätt (enligt dem själva) vänner , alltid haft kul på alla (enligt dem själva) jättehäftiga fester .. Den sortens folk känner de flesta till, och JA , det finns trevliga människor som är populära hos många människor, men om det är uppbyggt av/på lögner .. FUCK 'EM !!!

hmm...

Det finns ju folk som ljuger så bra att dom tror på det själv! Jag känner en o hans beteende irriterar alla...han tror nog att ingen fattar att han ljuger, i själva verket vet alla om det!

Är 25 nu... Men minns det likadant som ni skrev. Jag höll mig väl sådär lagom till sanning och ljug men vilken otrolig hets i/från omgivningen! Jag tror det är tuffare idag... Hoppas ni klarar er bra alla mellan- och högstadieelever. Stå på er och spar debuten till då det verkligen känns härligt lägligt! (Glöm för fan inte kondom - P-piller hjälper inte mot könssjukdomar!) Ljug lagom mycket... Inte om mens och hästar och sånt, det upptäcks ju förr eller senare oftast. Tyvärr. Vardagslögner om att varit ihop med en kille på landet och hånglat lite är väl okey. Nu ska jag sluta tjata. Sköt om er!

Visst ljuger vi för att passa in, för att inte hamna utanför. Visst blir lögnen sanning om den lever tillräckligt länge.Visst blir vi lögnen vi memorerade för att inte avslöjas. Om vi alla är en lögn då finns det inga sannigar... eller?

alla lögnare kan dra åt helvetet!!!=( det är inte bra att ljuga men får en grön tunga,....

Jag är skitless på att ljuga och bli ljugd på, jag vurmar för en återgång till traditionella moraliska värderingar.

När jag var typ sju år var jag ute i skogen och sprang. Jag såg ett rådjur. Det sprang iväg. Sen ramlade jag. När jag kom in sa jag till mamma och pappa att jag hade sprungit PÅ rådjuret. De tyckte det var jätteskoj och började entusiastiskt berätta för vänner och bekanta. Jag är arton år nu och när den där episoden kommer upp måste jag krysta fram nåt om hur lustigt det var. Man kan ju inte helt plötsligt säga: "Eh, jag ljög faktiskt bara. Inte sprang jag på nåt rådjur. Ville bara få lite uppmärksamhet."

Ja, där ser man. Ni patetiska människor som måste göra som alla andra gör hela tiden. Förvisso har jag haft genetiken på min sida och alltid haft ett tilltalande utseende, bra bollsinne och ett bra sinne för siffror, logiskt tänkande samt att jag alltid har haft lätt för att ta till mig all skit som man lär sig i skolan. Musikalisk och mkt språkbegåvad är jag också, för den delen. Eftersom jag är så jävla duktig och snygg, så har jag aldrig känt nåt patetiskt behov av att framhäva mig genom att ljuga inför folk. Eller att passa in för den delen. Jag är en outsider som folk tycker om och beundrar, för att jag är udda. Det ni. Men ni som gör allt för att se ut som alla andra, och försöker följa alla jävla trender som existerar.. Ni kommer aldrig att förstå. Ni har sålt er själva och till 98% chans, så kommer ni aldrig att bli er själva igen. It's far too late for you people.

En sista sak till er losers: Skaffa förfan aldrig barn! Om ni nu tvingat måste göra det, så ändra lite på generna. Fyfan va hemskt det skulle vara om mitt framtida barn skulle vara tvungen att växa upp med en massa medelmåttor.

Kungt.

Jag har en syrra som är 29 år och hon har ljugit hela sitt liv. Om precis allt! Fortfarande så kan hon inte berätta något utan att ljuga, och det är så patetiskt för ALLA vet ju att hon ljuger, tom om det mest uppenbara som är så lätt att kolla. Om man konfronterer henne så ljuger hon igen och säger att hon aldrig "sa just så"! Hon ljuger fortfarande om storleken på kläder, skor, bröst, inkomst, sin familj mm. Jag tycker det är så himla synd att det tydligen aldrig kommer att sluta.

Jag har en syrra som är 29 år och hon har ljugit hela sitt liv. Om precis allt! Fortfarande så kan hon inte berätta något utan att ljuga, och det är så patetiskt för ALLA vet ju att hon ljuger, tom om det mest uppenbara som är så lätt att kolla. Om man konfronterer henne så ljuger hon igen och säger att hon aldrig "sa just så"! Hon ljuger fortfarande om storleken på kläder, skor, bröst, inkomst, sin familj mm. Jag tycker det är så himla synd att det tydligen aldrig kommer att sluta.

Det bästa jag vet är faktiskt att fantisera,den största lögnen är att inte våga det är lögn.att fanisera är bra för alla allr hels om man har glimetn i ögat medans man gör det.Berra vishetens fader

Det är inget fel att ha livlig fantasi o leka lite i livet det är festligt.Att ljuga för mig är att ha bakankar,det är falskt

joo att ibland så behöver man säga en liten vit lögn!! men vissa personer dom lever sej så in i deras lögner så dom skapar en fantasi värld..!! det e ej bra!!!...alla ljuger nångång i livet...så det e bah att vänja sej...!! :)) poss på er alla!!

hmm...säkert så för vissa...

Det var ganska intressant att läsa detta, rent ut sagt skönt. Och alla kommentarer också. Jag förstår nu hur sanslöst mycket många människor i min närhet lider egentligen. Tidigare har jag avskytt dem och betraktat dem ogillande men nu tycker jag mest synd om dem. Som t.ex. de flesta tjejer i min klass. Jag inser nu att hela deras uppenbarelse är en lögn. Dessa hobbysnobbar med blont hår som "natuuuuuurligvis är deras riktiga hårfärg" (bara ett exempel) och skryt om sprit, vilda fester och annat skit som de strör kommentarer om runt sig i tid och otid, nu förstår jag att allt detta bara är påhitt. Nu avskyr jag dem inte längre utan tycker väl mest synd om dem. Själv har jag alltid varit en sån här cruiser som är med alla, vilket är ganska skönt för då kan man välja sitt sällskap utan att man blir klassad på något sätt. Och jag håller fullständigt med Jocke; ljuger man om sin person (och annat med för den delen) så SÄLJER MAN SIG. Det är bara så. Och vem vill sälja sig, egentligen? Om människor kunde se saker och tings egentliga värde skulle allting bli så mycket lättare. Lär er det, ni som tycker att ni skall vara förmer än alla andra. Rätt som det är så står ni där utan alla era fina tillbehör och attribut och är en av dem ni alltid tyckte var sämre. Tänk på det. Tack för mig.

jo, livet e lite svårt ibland då händer lätt detta.

tragiskt va många männskor som svarat å känt igen sig...skaffa sig ett liv istället för att fantisera om ett!!

Det är tur att lögnen finns, för Tänk om allt man hörde var sant......

Allt är en enda komplott på min vännerfront för tillfället...jag försöker att se genom det. Har en nära vän annars är det inte så många som kan räknas som riktiga vänner. Det är jobbigt för jag försöker att ALLTID säga sanningen - har faktiskt inte en baktanke i allt jag gör. Känner mig dock lite ensam at the moment - det blir så tyst....

Jag ljög aldrig. Efteråt har jag fått höra att alla tyckte jag var enormt underlig. Men är det inte ännu underligare att inte våga stå för verkligheten?

Trist att jag aldrig får känna igen mig i era texter, eftersom jag jämt varit ENSAM och UTANFÖR.

jag måste hålla med, men jag tycker att det blev bättre under gymnasiet. det var bästa tiden för mig. för då tyckte jag att många hade mognat, men det är ju som man upplever det.

Alla ljuger, å det e inget fel me det så länge det inte sårar nån. Å nödlögner e helt ok.

Hm, intressant. Det här har jag aldrig tänkt på, men det bidrog säkert till att jag aldrig förstod mig på folket i min klass. Det var mycket mer givande att umgås med vuxna, de gick ju att resonera med. Sen dess har jag växt om de flesta vuxna också, tyvärr. :(

VA FAN! att ljuga är mänskligt.

Man skall ljuga till dom som luger/har lugit. Men man skall inte ljuga för dom man älskar. honnesty is the best policy

jo detta stämemr verkligen,men jag ljuger så jag blir sämre istället..skumt

hjälp. du skrev ju om mig ju. gaaah

Go sister go, nu är jag väl inte en liten flickis men jag känner igen det så väl. Förstår inte varför det ska ge folk ångest att de läser en av de stora sanningarna här i livet. Det är väl bara att inse att det är så det är, det betyder ju inte att man själv måste må dåligt, för man kan ju faktiskt leva sitt eget liv precis som man vill i alla fall...

Ja,jag går 2:a året på gymnasiet å jag håller hellt mé!Precis så var och é dé!! Vet inte riktigt hur man ska komma ifrån det bara!Men om man é medveten om det så kan man ju iallafall försöka att uppmuntra varandra istället för att alla går å trycker ner varann!!

äh. du ljuuuuuuger.

Faan va skönt att man va en outsider som tyckte att allt sånt där bara va jäävligt töntigt å trivdes fett me att hänga i sitt lilla gäng på 5 pers, å tyckte man va bra mkt coolare

Å e man duktig blir man kallad för stud å vågar inte säga sina resultat på prov utan säger att man fick urdåligt

jag ljuger så mycket så att jag inte vet vad jag heter ibland.

jo jo mensan. Man ljuger även om hur självsäker man är, hur jobbiga ens föräldrar är, hur fruktansvärt underbar killen är, hur mycket man röker. eller det kanske bara är överdriv? eller det kanske bara är jag?

jag känner inte igen mig alls! oerhört tragiskt om det finns människor som faktiskt haft det så!

åh! så sant som sagt! jag kommer mkt väl ihåg dessa små lögner. nu talar man om det...skrattar åt det också. ojojoj! synd bara att fallet är så!

exakt skit jag kommer ihåg allt det är såååå typiskt

att ljuga är helt normalt och det har vi nog alla gjort någon gång! någon nöd lögn hätr och där är väl ingen fara men att ständligt gå i en värld av drömmar är helt galet anser jag! //John

hm.. jag ljuger inte. kanske hittar på lite ibland för att spica till det men det är mer händelser. inget "häftigt" eller så men man vill ju ha något att komma med i en diskussion. fast jag skall börja ljuga mer för det är as-kul. men bara till folk jag inte kommer träffa igen. typ säga hej jag heter egentligen pelle men jag var tvekönad när jag föddes och mina föräldrar tyckte det skulle vara bäst med en liten flicka. vad heter du? eller dyl.

det är moget att ljuga och att vara psykiskt elak. tjejer blir mogna tidigt. darling är hipsters, på gott och ont. á dieu

Hm... naaa... joo, d va nog lite så i... fyran o femman. Utan sex- o fyllegrejerna. Sikket white trashigt folk ni va, åh du Jonna. Tycker d va lite jävligt synd att d fortsatta ända in i gymnasietiden... hm. Jag va outsider med, kanske e därför.

stämmer så jäkla bra

jag ljuger hela tiden. allt jag säger är ljug. det enda som är sant i det här messet är min e-mail. suck.

man får väl skylla sig själv, det är eg. ingen som bryr sig iaf.

Ah, skit. Jag var alltså töntig, som fick mens och allt sist av alla? Fan... jag hade ingen aning. Men blev iaf längre än de andra. Det är väl nåt? Iiih! Jag är faktiskt koolast, ja bäst, i hela matrisen världen. Vad betyder väl resten? (nu ska jag gråta lite.)

störst av allt är sanningen. det är den som spelar roll, som får folk att gråta hela jvla nätterna o i slutändan ta livet av sig. för livet e så jkla sant. d e fan d värsta

Mm. Jag ljger hela tiden, inte så mycket nu längre, men förr ljög ja om allt. Och sedan blev det jättehemskt när det blev avslöjat av någon man tyckte om, någon som inte fick det att stämma riktigt. Då mår man piss. Däröfr vill man sluta ljuga, men det är inte alltid så lätt när man inte tycker att man är tillräckligt bra som man är.

Det är farligt att ljuga. Är själv just nu insnärjd i en härva av lögner. Har två killar jag träffar och den ena får inte veta om den andra. Så det blir mycket lögner och det är lättare att komma ihåg sanningen än en lögn. Har flera gånger gjort bort mig för att jag inte kommer ihåg vad jag sagt när jag ljugit och på så sätt har ännu en lögn skapats. Inte bra alls!!! Sluta ljuga, är mitt råd.

Det där med Levis lapparna käner man ju igen... Behå storlekarna också. Det jobbiga är att jag fick tits bland de första i klassen, när man var 11-12 år, men det fortfarande har samma storlek nu är jag är 19 som då.

jag har sexat upp håkan h

haha! nu ljög jag!

jag går första året på gymnasiet nu å jag tycker att det är ganska precis så...

övermätt (1010715 11:31:56): måste alla som skriver i darling skriva precis likadant? och använda identiskt ordval? något slags linda skuggeimproviserat snack med massa engelska överallt. ämnet är visst kul, men läser man den här texten, några dagar ur isabells dagbok, ledaren och en artikel av marie birde så skulle alltihop likagärna kunna ha skrivits av en random klysherizer. man väntar bara på att allihop ska börja (eller återgå till) att skriva krönikor i puls om hur taskiga alla var i högstadiet, att östermalmsstilen är trist och hur underbart det ska bli på accelerator när ni ska ha eran nya go-betweens tshirt och träffa era överåriga pandavänner som jobbar på nöjesguiden. samma samma jämt. aldrig något nytt. ------------------------------ Men... det gör ju du också?!?! "random klysheriser"?? er... ta dej i häcken, typ.

Jag har problem med gräsfläckar på min fru efter samlag i trädgården, eller hade. Sen ringde jag Via direkt ba

ja exakt

Håller med. Fullständigt. Det har ju kommit en hel del små vita lögner då jag var liten...min bror hade t.ex en kompis som hade tusen av allt ;) Och jag var från slovakien. Inte. Men jag sa att jag var det. Däremot har jag inte ljugit mycket på senaste tiden...inte så att det skadar nån i alla fall. Ha're bra

jodå..för fan. även om det inte var så öppet så var det precis så alla tänkte! tur att ja inte brydde mej ett skit

Jaaa...jag håll verkligen med om att det är så...fast nu förtiden är det mer att man nästan skryter med att man fått ett IG på ett prov...så lite ändras det här i världen!

=)

Jo jo

Jag håller verkligen med, har man inte mer än 70a är man genast mindre värd än alla andra, och har man aldrig varit full är man ju heeelt ute.

min dotter tycker det är lättare att juga än tala sanning,