(film) (drrling47/01)


> text: Tommie Jönsson




Betty Blue









Det stora blå









Den blå filmen









Blue Velvet

 

 

 



Filmer som är blå och varför du bör undvika dem.

Det är inget tvivel om att blått är en väldigt viktig färg i filmsammanhang. På stumfilmstiden tonade man utomhusscener i blått och inomhusscener i sepia för att det skulle bli någon som helst skillnad mellan cinematisk dag och natt. När technicolor kom började man förvandla dagsljustagningar till nattscener med ett mörkblått filter framför kamerans lins - så kallad nuit americaine.

Någon gång på 80-talet gick bruket av blåtoner till överdrift i filmindustrin. 80-talet blev det blåa decenniet, med ”Betty Blue”, ”Blå Lagunen”, ”Blue Velvet”, smurfarna, ”Det Stora Blå” och Madonnas ”True Blue” på soundtracket. Även filmer som inte hade ordet blå i titeln slösade på den blåa lystern på duken. 80-talsfilmernas nattscener badade alltid i ett kallt, blått sken. Neonljus silades genom persienner och cigarettrök ringlade sig mot taket i fejkat månljus. Flashdance-Jennifer Beals dansade i blått laserljus och jobbade på en verkstad så blåvita svetslopporna yrde. Matthew Broderick hackade kod i det ljusblåa skenet från en bildskärm. Dolph såg mäktig ut när blåa strålkastare reflekterades i svettdropparna på hans imponerande käkben i ”Rocky IV”. Rutger Hauer i ”Blade Runner”. Listan kan göras betydligt längre och blåare.

Allra gladast i att missbruka blått på film var ändå fransmännen. Det är deras fel att jag numera undviker filmer med blått i titeln.

Vi kan börja med att se på ”Betty Blue - 37,2 på morgonen”. 1987, när filmen var färsk var den något alldeles särskilt. Jag vill minnas att det var närmast en erotisk upplevelse att se den, med sina rika färger och Beatrice Dalles många vredesutbrott. När jag nyligen ploppade in den i videon föll den däremot platt. Klumpigt straight-out-of-scenskolan-agerande, överstyrda färger som får mig att tänka på TV4:s bildmixer, och en tråkig adaption av den klassiska franska idén om vilda, hämningslöst passionerade kvinnor som tänder eld på hus och stönar högt under sexakten. Klassiskt exempel på euro-mjukporr för höga ögonbryn. Att ”Betty Blue” fick bättre vitsord från kritikerna än andra smygerotiska filmer från samma tid, till exempel ”9 1/2 vecka” är obegripligt, men det kanske kan förklaras med att den var just så där fransk och passionerad och att alla filmkritiker var kära i Beatrice Dalle. Hursomhelst var den en hit och ”Betty Blue”-affischen prydde väggarna i många tonårsflickrum på sin tid.

En annan poster som klängde på det sena 80-talets pojk- och flickrumsväggar var den djupt blåskimrande bilden från Luc Bessons ”Det stora blå”. ”Det stora blå” var en så poetisk och vacker film att långfikande gymnasister inte kunde motstå att analysera sönder den och se om den ett oändligt antal gånger. Det var en bra film att se själv och försjunka i förundran över havets mäktighet. Det var en bra film att ta med en date på. Det var en bra film att bli en myspysande, navelpetande ambientflummare till. Och därför ryser jag än idag varje gång jag ser den där filmaffischen. ”Det stora blå”, denna ”poetiska” och ”majestätiska” film om en mans kärlek till havet och delfinerna banade väg för ett helt årtionde av delfindyrkan, kult kring dykarcertifikat och osexig fluff-ambient som Enya och Deep Forest (minns ni dem?). Egentligen är inte ”Det stora blå” någon dålig film, men den har precis som rockbandet Grateful Dead dragits i smutsen av sina fans. I filmen ”Det stora blå” ser jag inte gränslös cinematisk kärlek till det havsdjupet. Jag ser bara klumpiga metaforer, gulliga delfiner och smaklös sentimentalitet i samma division som den berömda målningen av det gråtande barnet. ”Det stora blå” är bara skapad för dem som kryper upp i den vita skinnsoffan och bränner rökelse och äter en fräsch sallad baserad på delfinmärkta tonfisk-konserver.

Uppföljaren till ”Det stora blå”, den av Besson producerade ”Atlantis” från 1991, är till och med snäppet värre. Det krävs lobotomi för att uppskatta filmer om korallrev och sälar som parar sig till Eric Serras musik. ”Atlantis” luktar väldigt mycket av Jean-Michel Jarres kanske sämsta platta, ”Waiting for Costeau”. Vilken dussindokumentär om delfiner på Discovery Channel är faktiskt att föredra.

Värst i genren ”franskproducerat blått blaj” är ändå en film från 90-talet. Kieslowskis ”Trois coleurs: Bleu”. Den kallades både ”viktig” och ”en milstolpe” när den kom, men till skillnad mot de ovannämnda filmerna har den faktiskt ingen särskild njutning att erbjuda sina tittare. ”Betty Blue” är ju trots allt finkulturell smygerotik för finniga filmklubbsmedlemmar. ”Det stora blå” är ett par timmars fluffig eskapism som kan fungera som tröst efter en deprimerande vecka i verkligheten. Kieslowskis blåa film, däremot, är bara en orgie i olidligt höga pretentioner. En film som påminner om Pink Floyds platta ”The Wall”, om vi ska jämföra med något från musikens värld. ”Bleu”, ett försök att göra ett fullkomligt trovärdigt porträtt av en sörjande människa med ett minimum av dialog, lämnar en känsla av ofullkomlighet och tankar i stil med ”skulle inte den här berättelsen vara mycket bättre om Ingmar Bergman hade regisserat den?”. Den är så kontinentalt pompös att den hela tiden balanserar på komikens rand. Det blir heller inte bättre av att Zbigniew Preisners ödestyngda musik stryker under händelserna med sina irriterande korta krevader av Carmina Burana-körer och stråkar. Reaktionen på ”Bleu” blev logiskt nog det garde av gymnasiala filmklubbsmedlemmar som ”gillar kultur” kramade ihjäl filmen. De slickar ju alltid i sig allt blått och svulstigt som produceras i Frankrike, som det vore en klick blåmögelost på en saltin.

Det är inte så enkelt att alla blå filmer är unkna. Men som tumregel bör man vara försiktig med kombinationen blått-franskt-skenbart kulturellt korrekt. ”Det Stora Blå”, ”Betty Blue” och ”Trois coleurs: Bleu” är sinsemellan mycket olika, men en sak har de gemensamt: De är kulturellt korrekt fluff för filmälskare som tror att europeisk film automatiskt är bättre och mer ”äkta” än amerikansk, trots att pompösiteten och den frånvarande självdistansen är den samma.

Om man mot all förmodan tycker att de ovannämnda exemplen på fransk blåfilm är underbara och vill gå vidare i sin jakt på essensen av cinematisk blåhet kan jag rekommendera den blåaste av alla blå filmer: ”Blue” av Derek Jarman. Som namnet anger, är filmen blå. Lika blå som en blue-screen på en kraschad PC, faktiskt. Det visuella i detta 70 minuter långa färgbad består av en filmduken helt täckt av en blå färg medan voice-overs och ett vackert soundtrack rullar på. Idén är såklart väldigt konceptuell och über-minimalistisk. Filmen har en tragisk bakgrund i att Jarman tappade synen på båda ögonen och det sista han såg var en särskild nyans av blå. Det är ett intressant formexperiment, visst, men i ärlighetens namn är det inte en filmupplevelse. ”Blue” fungerar absolut bäst bland massa andra videoinstallationer på något galleri med vitmålade väggar, och där skulle jag nog placera ”Trois Coleurs: Bleu” också. ”Det stora blå” och ”Betty Blue” åker ner i samma låda som till exempel David Lynchs ”Blue Velvet”: snygga, blåtonade bagateller som alltid går hem bland gymnasister med medlemskort på Cinemateket.



Eller vad säger du?

Namn:

Email:

Kommentar:



Damien (1010602 13:33:20):

Blått är flått!!!


j (1010603 11:39:08):

ha,ha,ha jag känner mig träffad, Blue kanske går upp på cinemateket någon gång, så kan jag se och älska den med...


charlie (1010603 13:03:18):

blått är ju vackert


Alvflikkan (1010603 18:44:19):

Min Blå är det ändå ingen som slår, han är underbarast av allt och alla! ;)


Lolaï (1010603 21:04:34):

Blått är den finaste färgen i hela världen... Alltså måste ju blå filmer vara de bästa!


Wilma (1010603 23:02:17):

Dissa blått! Jäkla monarki och höger färg säger jag! Tacka vet jag rött!


blù (1010604 01:44:17):

Gillette Cool Blue :)


sweetie (1010604 13:24:27):

Blå filmer... normaaaaaalt! smurfarna e gulliga, där tar min lista på blått slut!


foxy (1010604 17:33:18):

eftersom att högerpolitiken är ovanligt blå kanske jag har fördomar mot den färgen., färgen som jag älskade som barn, som jag hatar nu.


mats svensson (1010604 20:00:01):

Äntligen någon som sågar Kieslowski. Dock är ju röd vit blå helt OK jämfört med praktpekoralen Veronikas Dubbelliv. Konstigt att alla som gillade frihet jämlikhets och boderskaps filmerna aldrig fattade att de var kritiska till frihet jämlikhet och broderskap. (hon vill inte vara fri hellre leva för sin man=den blå, dom vill inte vara jämlika för då kan inte kille få stånd=den vita, det är inte trevligt att veta för mycket om folk, för mycket broderskap är dåligt (röda).


Isbecca (1010605 00:39:22):

Det roliga med eran artikel e att det inte någonstans kommer fram att 'blå' filmer på islänska, betyder erotiska filmer... :] 'Ljus blåa' filmer, e alltså 'lätt erotiska'...*komiskt..


Emma (1010605 12:02:01):

äh, den blå filmen är ju bra!fast den röda är bäst. =)


My (1010605 12:24:47):

Blue Velvet är ju en asbra film!!!!!!! Dessutom är väl blått flott...


Sanna (1010605 13:06:16):

Jag älskar blått...


lilla blå (1010605 13:36:50):

blått ä jättevakkert!


marcuS (1010605 13:50:48):

Hade faktiskt precis tänkt rösta in le Grand Bleu på min topp 5 lista över dom bästa filmerna...


Hallon (1010605 13:58:49):

Blått är flott men inte lika gott som Richards snopp =)


Johan (1010605 14:20:53):

ha! håller helt med, en sak bara - blanda inte in david Lynch i det här!! har har väl iiinget med kontinentalt pompösa fisförnäma filmet att göra! annars har du hetl rätt, men blue velvet var en helt okej film, kanske inte så mkt mer, men okej... och den var väl inte så värst "blå"?? bara lite, inte som blajjet det stora blå som jag somnade till för övrigt...


Mia (1010605 18:19:06):

Dissa inte Det stora blå, den är ju underbar ju!


ebba (1010605 21:33:57):

tja, den blå lagunen måste vara en av de sämsta filmer jag någonsin sett..


hello johan (1010606 00:47:17):

vafan. den här artiklen känns lite "hej. jag visste inte riktigt vad jag skulle skriva. men det var en film med blått i som jag inte gillade. så jag dissar alla filmer som någonsin gjorts som har något med blått att göra så att jag kan skriva en hel meningslös artikel om det även fast jag egentligen kanske gillar de flesta av dem."


gestapo (1010606 13:14:04):

jag gillar inte smurfar. smurfar är ett främmande raselement. jag gillar inte främmande raselement.


UTROTA (1010606 14:20:12):

jag hatar också smurfar. de är fula och missbildade.


Belgarath (1010606 14:49:09):

Cthrag Yaska lyser ju med ett blått sken, blått är ju den vackraste av färger, förutom att det är maktens färg.


Gaston (1010606 16:25:15):

Perfect Blue glömde ni! En psykedelisk manga-film som får en att må illa ibland.


Stefan Nylen (1010606 17:23:39):

Ni glömde alldeles bort den svenska Hillman-thrillern RYTTARE I BLÅTT !!!


mia bira (1010607 12:02:14):

what about bruna filmer?! *asg*


tjejen (1010607 13:47:49):

Blått är den snyggaste färgen ju..!!!


´killen (1010607 13:48:54):

blått e FUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUULT!!!!!!!!!!!!!


Jim Thirlwell (1010607 15:00:21):

blå blå är mina ögon små men det skall du ta och skita i din jävel


Snömosalarmet (1010607 20:31:49):

"hello johan" slår huvet på spiken. Det är svårt att skriva bra artiklar om man börjar med en helt godtycklig hypotes (filmer med "blå" i titeln i suger) som man sen tjurskalligt håller fast vid no matter what. Jag menar, 'bevisen'... Betty Blue: En film Tommie älskade när den kom ut på 80-talet, men som idag inte känns lika fräsch. Nähä? Ring polisen! Det stora blå: "Egentligen är inte ”Det stora blå” någon dålig film" ...men uppföljaren är dålig, fast den heter ju inte nåt med "blå" så öh vafan. Fudge it! Bleu: Den enda av filmerna som Tommie uppriktigt verkar avsky. Okej med mej.


Henrik (1010608 08:53:10):

Det hela stämmer ju. Man kan vara rätt säker på vad man får om man väljer nåt blått. Blues är ju blues, liksom...


e (1010608 09:37:47):

Kan vara det sämsta jag någonsin läst. Verkar mest som ett internt misslyckat ironi-skämt från spermaharen. Hypotesen artikeln bygger på är ultradum på sedvanligt pulsbilage-vis. Artikeln skulle kunna bli bra/rolig ändå, men därtill är författaren alldeles för ointresserad (av både artikel & film). Dessutom extremt ikonsekvent skrivet. Vågar knappt tänka tanken att detta skulle vara äkta. Att någon så extremt intelligensbefriad "skribent" skulle kunna existera på riktigt är alltför osannolik.


just a girl (1010608 13:12:39):

blått e ju vackert...


BadFlickan (1010608 13:44:16):

Färgen blå är en kärleks symbol för de som älskar havet å den klarblå himlen!!! blå är en vacker färg, med många nyanser i det stora havet...Min älsklings film é: The Big Blue= det stora blå =)


Carro (1010608 20:45:59):

blått e coolt!!!!!!!!!!!


trukkur (1010609 02:31:03):

blått står för porr eller pojke som mina kläder när jag var liten.


alltid rött alltid rätt!! (1010609 22:36:26):

du glömde en blå sak på film; på "Hellraiser"- filmerna (iallafall de som är gjorde på 80-talet) har ett sånt dära babyblått ljus när det blir läskigt, alltså när Pinhead kommer. Varför då? det finns väl läskigare skalor av blått, typ stålblå. eller så kan de väl ta någon annan färg, typ lila. Jag förstår mig inte på 80-talet.


Maria (1010610 20:07:28):

ÄLSKAR BLÅTT!!!!!


Anonym (1010610 23:32:44):

SLUTA SPELA SVÅRA!


Mikaela (1010611 07:58:23):

Det är ju alltid lätt att kritisera andra. Hur många filmer har du själv regiserat?


james (1010611 07:59:55):

Lär dig svenska för fan! Fluffigt!!?


harald (1010611 08:01:09):

Gud vad jag är trött på människor som dig med så jävla negativ inställning!


Jenny (1010611 08:04:38):

Du ville säkert själv arbeta med film men hade ingen talang och blev kritiker i stället. Därav denna bitterhet. Gör något konstruktivt själv i stället för att tracka ned på andra. Det är lättare att stjälpa än att hjälpa!


Carina (1010611 10:22:42):

Förvånar mig att artikelförfattaren inte hyllar bob hund i samma andetag!


jag (1010611 12:46:10):

hmmm...jaa, jag ser juh hellre en "blå" film än en "orange" eller "brun" film....:)


Nisse (1010612 12:47:42):

Du verkar glömma sätta filmerna i sin rätta kontext. Dvs i den tid de kommer ifrån.


Freakyn (1010612 17:46:24):

Blått är elakt, moderater är blåa och smurfar är blåa. Alltså, blått är en ond färg.


Lilla My (1010612 19:40:58):

Blå är den bästa färgen av alla, smurfar rokkar, Det Stora Blå är en vacker film, RÖSTA BLÅTT! =)


bellan (1010612 21:15:53):

den blå lagunen är väl en toppenfilm, eller vad säger alla filmexperter här ute i cyberspacen


Anonym (1010613 07:35:59):

Ni glömde en av 80-talets stora hits "New order - Blue monday" :)


Jonna (1010613 09:24:59):

jag åker i alla fall till hultsfred nu!


Arvid (1010613 12:54:18):

Svag artikel får jag säga, också borde ni haft med Jag är nyfiken: blå såklart, eftersom färgen i titeln har mening, till skillnad från en del andra.


Rascar Capac (1010615 11:03:51):

Var är Pellefant?


eileen (1010615 17:23:10):

meningslost.


PAULINA (1010615 17:45:44):

Artikeln e lite väl bitter och blå anser jag. mycket PK!


subhuman girl (1010616 13:37:49):

vad är det för fel på bob hund?


malva (1010616 13:39:53):

jag har en röd doktor kosmos t-shirt. stoppa valfriheten säger doktor kosmos.


johanna (1010616 15:28:29):

visst visst, lite väl många 80-tals blupers har dykt upp med blåa-titlar, men att blanda in 'Bleu' är... galet. Kieslowskis 'Bleu' är otroligt vacker och jag tycker synd om dig, Tommie, om du har problem med att hålla isär taskiga B-rullar från fotografiska mästerverk. Synd.


gorgeous (1010616 20:41:59):

mitt rum är blå/vitt och jätefint. blått är superflått


gurra (1010616 22:42:04):

det tas ju bara upp en 4:a filmer ca, va faen kan man dra för slutsats av det....


Em (1010617 19:09:46):

Ja, jag ska inte försöka låtsas som jag "kan nått", det här blir mina högst subjektiva åsikter... "Trois Coleurs: Bleu" är faktiskt en av mina personliga favoritfilmer jämte "La doublevie de Veronique" av samme (polske) regissör för det vackra fotot, den vackra musiken, berättartekniken som bygger på överlappningar och förtätningar, det poetiska... det är vackra filmer helt enkelt. Det finns mycket mer att se i dessa filmer än det som upptäcks första gången. Jag kan kanske förstå att de upplevs som pekorala och tråkiga om man inte kan ta till sig historien i det långsamma och tankfulla tempo den berättas i, men jag uppskattar kvardröjandet vid detaljer, och att låta kamran, liksom ögat vila vid det vackra. Det hade inte blivit bättre med Ingmar Bergman som regissör, det hade överhuvudtaget inte blivit samma filmer. Kieslowski liksom Bergman har sitt eget unika konstnärliga avtryck, de gjorde båda filmer som inte liknar några andra. Att man sedan inte tycker om deras uttryckssätt är ju lika godtyckigt som om man tycker om blåmögelost eller inte. För närvarande "ska" varken konst eller film vara vackert, det går ju mode i det som allt annat. Vad det sedan innebär att "gilla kultur" till skillnad från att gilla kultur skulle jag bra gärna vilja veta, och varför Tommie Jönssons sätt att gilla kultur är bättre än finniga filmklubbsmedlemmar. Man kan alltid diskutera objekts konstnärliga värde, men sist och slutligen handlar det ju ändå bara om smak. Och när film diskuteras på detta godtyckliga sätt- film med blått i titeln=dåligt- undrar man verkligen med vilken rätt han utnämner sig till smakdommare. Så tycker jag.


carina (1010618 14:20:29):

bob hund - så oerhört medelklassradikala, så svenska. resten av världen somnar...


Anders (1010618 15:03:29):

Är det möjligen samma skribent som dissade Dark Side of the Moon för något år sedan? Tycker mig känna igen resonemanget: Svårtillgängligt = Pretantiöst = Dåligt Även om jag håller med om att brist på självdistans är tråkigt, så blir jag också ganska less på den antiintellektuella attityd Darling håller sig med och som dikterar att allt som kräver en ansträngning från tittaren/lyssnaren bara är pretantiös självupptagen dynga. Bekvämt, då man slipper anstränga sig för att förstå något...


Nicolas (1010618 15:33:54):

Jag skulle vilja leva hela mitt liv i blå!!


GÅ IN PÅ MIN HEMSIDA! (1010618 16:13:22):

http://medlem.tripodnet.nu/Badbomben/hej.html


hanna (1010619 11:51:24):

jag håller med "hallå Johan". den här artikeln kändes helt meningslös..


Karin - f.d. student i Sankt Petersburg (1010619 21:45:10):

Vet ni vad? På ryska är ordet "ljusblå" ett slanguttryck för homosexuell.


sue ellen (1010620 14:53:27):

en annan genre (förutom kulturfilm) där blått förekommer flitigt är ju rymdfilmer. otaliga ggr har man ju stått i videoaffären och sett omslag med 2-3 ansikten ute i rymden, och så helst en blå ljusstråle i bakgrunden. (se t.ex kalkonen supernova med sötnosen james spader)


henrik (1010620 16:01:15):

Tommie, du kan verkligen producera text. Grattis.


F (1010620 18:34:46):

aporpå blue velvet, när kan nån dissa alla lynch-filmer så man kan ha ett papper att visa upp för alla (killar i gymnasiet)som gillar han såå mycke. jag orkar nämligen inte skriva själv.


david lynch (1010621 17:38:03):

david lynch är bra, mobba inte blue velvet...


Anders (1010622 00:44:11):

Någon som har sett China Blue????????


Viktor (1010622 17:59:15):

Blå färger brukar horor klä sig i. Bo Lundgren också den satans samhälls marodören... Fy fan för blått, tacka vet jas siris, mmm//Sylvester


Niklas (1010622 18:11:32):

Jag höll på att dö en gång då jag i min kärlek till filmen "Det stora blå" försökte leva likt Jean Renos karaktär i filmen, jag höll på att drunkna efter att gett mig ner på 30 meter, mina lungor fylldes med vatten och jag lover jag tänkte fan inte på delfiner under tillfället utan mer på vilket typsnitt mitt namn skulle ha på min grav sten. Det stora blå är en Gudarnas film, den enda riktiga kärleken. För många tårar har skipats under filmens gång. En annan sak är filmen "Grease" är det en grön film "Miljöpartiet", jag menar gamla språkröret Birger.S liknar väl Olivia N J lite???


sanna (1010623 15:39:28):

Det Stora Blå är ju ett skämt. Vi såg den på vår rörliga-bild -lektion på gymnasiet eftersom vår lärare var besatt av den och kunde analysera historien i timmar. Själv satt jag och höll mig för skratt och plågade mig igenom klyscha efter klyscha i denna odyssé genom pretentiösa metaforer. Jag skulle skämmas om en kille föreslog att vi skulle titta på Det Stora Blå tillsammans.


Natte (1010623 21:33:52):

Blått e ju snyggt.. Det passar helt enkelt...=0)


Bombar Kalaset!!! (1010624 03:22:09):

Blått är sooooft...så man kan knappast dizza alla filmer som heter nått med blått eller blue...vilken jävla keff ide...å bara komma på nått sånt...helt psykat...


Bombar Kalaset!!! (1010624 03:22:17):

Blått är sooooft...så man kan knappast dizza alla filmer som heter nått med blått eller blue...vilken jävla keff ide...å bara komma på nått sånt...helt psykat...


Jello (1010624 10:36:46):

visst. blått är ju värst av allt. bo lundgren är ju faktiskt hemskare än kalle b. men är inte alla färg-i-titeln-filmer dåliga? jakten på röd oktober? röd makt? stekta gröna tomater?


K. (1010624 14:01:26):

"Betty Blue", Blue Velvet, "trois coleurs:Bleu" är bland de bästa filmer jag någonsin sätt. Det finns kanske något där som du inte kan ta till dig, av någon anledning, och jag är ledsen för din skull. Det är sällan man ser något så vackert och poetiskt som i filmer som dessa. Att du sedan(för sakens skull, för att du frenetiskt letade efter titlar med "blå" i eller att du kom på denna "lysande idé" klockan tre på natten när du borde sovit(?))drar alla dessa filmer under en kam är en skymf. David Lynch går väl knappast att jämföra med de andra två regissörerna och jag förstår inte varför du talar om sådant du inget vet.


Mike (1010624 14:53:08):

Finns det något bättre än när himmelen är blå? Är det slut på saker att klaga på så att man måste börja klaga på färger? helt sjukt och Det stora blå är en helt sjukt bra film


Burr (1010624 20:38:30):

Blått är den vackraste färg som finns..


Majk (1010624 22:07:11):

Om bajs vore blått skulle jag ha Elvis Presleys fetaste kycklingmacka i bakfickan.


Sara (1010625 08:16:42):

Hur korkad får man bli egentligen????


Ylva (1010625 09:00:06):

Du verkar nästan arg... Det är ju kul med dåliga filmer. Jag är skitglad att de finns! Tänk om alla filmer var bra, gud vad jobbigt!


Orca (1010625 11:20:06):

Vad det gäller blåa filmer, så tror jag inte att Luc Besson tånkte på färgen i det stora blå


Anonym (1010625 14:53:56):

När jag badar i riktigt kallt vatten blir mitt ollon blått. Sånt e livet men vafan man överlever det mesta


Jesper (1010625 14:54:16):

När jag badar i riktigt kallt vatten blir mitt ollon blått. Sånt e livet men vafan man överlever det mesta


Sydney4U (1010625 15:05:51):

true blue 4 U Best in test U ..


Jonkebonke (1010625 16:36:44):

Men snälla nån. Tre franska filmer gör väl i rättvisans namn ingen trend... (Även om det i artikeln plockas vissa poäng vad gäller finniga filmklubbsmedlemmar.) Hur många fler B-filmer med ordet "blue" i titeln finns det..? Inte många. Och våga inte ens nämna "Blue Velvet"!


jaha (1010626 17:36:10):

jag gillar blå filmer. blått är vackert. fåordighet är bra.


Silverflower (1010627 15:53:41):

Blue rocks! Snyggaste färgen genom tiderna. Synd bara att de e höger-färg... :(


uninvited (1010627 19:05:14):

betty blue och blue velvet är ju bra. ni har inte fattat nånting.


Man I like Heineken. Do you like Heineken? (1010627 21:41:32):

No, my dad only drinks Pat's Blue Ribbon.


mamma (1010627 21:51:22):

varför inte GRÖNT?!


JöFu (1010628 23:53:40):

BLÅst på konfekten och Nu BLÅser vi snuten. (Ett litet tillägg bara.)


Emmypemmy (1010629 02:28:37):

tänkt på att alla som försvarar filmjävlarna använder ord typ 'poetisk' och 'djup'? Adjektivet 'poetisk' säger mig verkligen ingenting, poesi är kul men hur fan kan något vara poetiskt? Inte vara prosaiskt? Inte vara Beck-film? Inte vara sitta-på-kafé-ha-tråkigt-röka-cigg-snelugg-i-motljus-vardag? äh baksug.


lina (1010629 07:07:43):

den är dålig


otto (1010629 11:37:08):

äntligen äntligen nån som dissar tidernas pekoral, den blå filmen! Kieslowski måste vara 1900-talets mest överskattade regissör... Innan jag såg Juliette Binoche i andra filmer än Kieslowskis trodde jag att hennes ända talang var att pluta med munnen och se ansträngt gåtfull ut... som alla gör i hans tomma filmer... "Blue is the color of the red sky"


sandi (1010629 17:41:01):

vaffö kommenteras inte den blå lagunen i artikeln... kanske beror det på att den bra...? va vet ja?


Paula (1010821 12:03:24):

COUSTEAU you moron


maria (1011005 22:08:34):

en bra film är alltid en bra film


Anonym (1011023 10:00:59):

rd


Robert (1020205 18:50:11):

Lilla Blå fanns det ett barnprogram som hette. Det handlade om en liten elefant som badat i bläck... Ganska kul faktiskt :-) Värsta film jag någonsin sett (i hård konkurens med "Hanna-Bi" och "Sånger från andra våningen") är förståss "Blue Velvet" så något ligger det kanske i det...


Johan (1020605 11:25:57):

Blått är snyggast!


Ronny (1020704 14:56:56):

Hej alla! Jag letar efter filmen "Betty Blue". Finns det någon som har den och kan tänka sig att sälja den, så vore jag mer än tacksam. Tack på förhand - Ronny


Ronny (1020704 14:57:17):

Hej alla! Jag letar efter filmen "Betty Blue". Finns det någon som har den och kan tänka sig att sälja den, så vore jag mer än tacksam. Tack på förhand - Ronny


Arne Anka (1020708 15:14:42):

"Lilla Blå, hur fick du namnet Lilla Blå? Bet i mammas penna så den sprack itu..."

Untitled Document
Hej •• Brev •• Blått •• Sture Dahlström •• Blå film •• Min kompis är adlig •• Förortsmoderat •• Denim •• Etta James •• Månadens Darling •• Jag hjärta min syster •• Kära dagbok •• Fråga Darling •• FAQ •• Debatt •• Chat •• RÖSTA!!!
Gamla nummer •• Bli en Darling •• Shop •• Prenumerera •• Annonsera •• Pappers Darling>>