(hockey) (drrling45/01)


> text: Heather Duke

Penismatematik i omklädningsrummet.

Jag växte upp i olika ishallar i Sverige. Inte för att jag var ett hockeyfreak som barn utan för att min pappa var professionell hockeyspelare. Och eftersom mina föräldrar inte är idioter var det en självklarhet att de skulle dela alla sysslor som hade med mig att göra. Mamma tog hand om mig på dagarna och på kvällarna var det pappa som passade mig så att mamma skulle kunna ta det lite lugnt.
En vanlig dag kunde se ut ungefär så här: Jag var hemma och lekte med mamma (eller gick i skolan), sen kom pappa och vi lagade middag som vi åt upp och efter det åkte jag med pappa till ishallen där det var träning. Ishallen var alltid lika kul. Man kunde göra vadsomhelst där. Vissa dagar sprang jag omkring i korridorerna med pappas timer och försökte slå världsrekord. Andra dagar gömde jag mig under läktarna och var spion eller klättrade upp bland flaggorna. Ibland fick jag till och med chokladbollar av kiosktanten. Men det bästa var ändå att jag var helt själv i denna galax av skoj. Kunde det bli bättre? I believe not.

Så där höll jag på och frodades och växte upp bland hockeytrunkar, timers och läktare som om det inte fanns ett enda trubbel i hela världen. Fast när jag tänker efter så är det inte hela bilden. Jag spenderade faktiskt en hel del tid i själva omklädningsrummet också. Det var den tråkiga delen av att följa med till ishallen så givetvis gjorde jag allt för att vara därinne så lite som möjligt. Det enda man kunde göra där var nämligen att sitta ner och pilla på någon färgad tejp och titta på medan en drös 25-åringa nakna killar tog på sig sina hockeyskydd. Fast jag tänkte såklart inte på att de var nakna, för mig var de ganska fula och helt ointressanta så jag tittade aldrig så noga på dem, jag var mer intresserad av deras diverse koola skydd. Mitt favoritskydd var det för smalbenet och mitt töntigaste skydd var den där konstiga suspensoar-trosan som de hade istället för normala kalsonger. Jag fattade aldrig vad som var dealen med den.

I alla fall, innan jag fick gå ut och leka i ishallen var jag tvungen att vänta på att pappa och resten av hockeylaget bytt om. Det rörde sig kanske om tjugo minuter innan varje träning. Och träning var det flera gånger i veckan, nästan året runt. Så allt som allt kanske jag spenderade 1 timma sammanlagt varje vecka med att titta på nakna 25-åriga män och deras kukar - under hela min barndom. Lägger man ihop all tid som jag fick vänta i omklädningsrummen med alla dessa hockeykukar i alla dessa olika städer kanske det rör sig om flera år av kukstudier landet runt. Känner du någon som spelade hockey på 80-talet är det en mycket stor chans att jag sett hans wiener. Oddsen är nog 5 av 10.

Fast hallå, vad hände med min mentala hälsa då? Blev jag skadad av det här?
För det första var jag ju aldrig intresserad av det som hände omkring mig i omklädningsrummen, jag ville ju bara att tiden skulle gå så att jag fick gå ut och leka. Och för övrigt så var ju alla hockeyspelare pappas kompisar så jag såg det efter ett tag som helt naturligt att folk skulle gå omkring nakna om de var kompisar. Hippie-style liksom. Så rent allmänt har det nog inte stört mig att se så mycket nakna svenska män.

Men i ett av lagen pappa spelade i hade en av forwardarna också en dotter, Jenny. Hon var några år äldre men brukade ändå ibland sitta med i omklädningsrummet innan en träning. Jag ringde upp Jenny som idag är 24 och frågade henne om det här har påverkat henne.
- Nja, det vet jag inte, men jag kommer ihåg det mycket tydligt. Jag blev alltid så generad av att vara där inne, det var som om jag såg något hemligt. Men samtidigt var det såklart ganska spännande eftersom det var de vuxnas värld som man helt plötsligt fick vara med i, eller titta på i allafall haha!

Hur ser du på killar idag?
- Ja, nu var jag ju inte med så mycket, jag kanske hängde i omklädningsrummet tio-femton gånger allt som allt. Så jag vet inte om det har påverkat hur jag ser på killar idag, men jag är i alla fall helt galen i dem. Det bästa jag vet är att umgås med dem, men så känner väl de flesta tjejer?

Nej. Men gillar du hockey nuförtiden då?
- Nej usch jag är inte ett dugg intresserad, det där fick man ju nog av när man var liten och blev meddragen på en massa matcher hela tiden.

Jenny och jag är och var nog ganska olika varandra. Men vi är i alla fall lika på så sätt att man blir ganska ointresserad av hockey när man har vuxit upp med hockeyprat vid middagen, hockeyprat på semester och hockeyprat i tv-soffan, då får det liksom vara nog. När det kommer till killar däremot är jag och Jenny som dag och natt. Jag är ganska ointresserad av killar fortfarande. Jag fick nog aldrig upp det där superheta intresset för killar och deras kukar som samhället tyckte att man skulle i mitten av tonåren. Jag vet inte om det beror på att jag fick se så många nakna män och deras kukar ihop i en naturlig och avslappnad miljö eller om det beror på något annat. Det kan vara vadsomhelst, men jag vet i alla fall att jag inte blev negativt skadad av att se allt det där. Och jag vet också att jag inte tycker killar eller kukar (eller hockey) är så värst exotiskt, farligt eller konstigt överhuvudtaget. De är bara människor och grejer precis som allt annat.