|
Tyvärr hörs sällan
ljudet av en brummande Mortierorgel i svenska ishallar, åtminstone
live. Hockeyorgeln har aldrig blivit en tradition i Sverige.
Istället bjuds det på dånande rockmusik av
den gamla skolan, plus en och en annan "Live is Life"
med österrikiska stadiumrockarna Opus. En glad
liten orgelmelodi skulle faktiskt vara att föredra i
nio fall av tio, men hockeypubliken är frälst på
sin stadiumrock. Hockeyorgel anses vara mesigt och förlegat,
och med tanke på hockeyorelns ursprung är det knappast
något att vara förvånad över. Hockeyorgeln
är nämligen det sista som påminner om att
ishockey har spelats under mer civiliserade tidevarv.
När de första stora isstadierna byggdes i
Canada och USA, fanns inte mycket annat i underhållningsväg
att installera förutom just stora orglar. Orgeln var
tidigare populär i stumfilmsbiografer eller stora danspalats,
och lät hämmad, guttural och, på något
vis, civiliserad. Inte alls så där brutal och pang-på
som hockey och stadiumrock känns. Men kombinationen orgel
och hockey fungerade och i takt med att hockey blev en allt
större publiksport, lärde sig fler och fler att
uppskatta lite orgeltrudelutter mellan våldsinslagen
på isen. Men det finns ingen i Sverige som kan berätta
mer om det. På Scandinavium och Globen upplyser de om
att hockeyorgeln aldrig har slagit igenom här. Så
istället ringer vi till Kanada, där de förstår
sig på det här med hockeykultur:
- Orglar på hockeymatcher går tillbaka
till tiden när elorgeln började säljas i stora
antal i musikaffärerna. Man använde orgel för
för musik på skridskoevenemang som "family
skate" i ishallar. När ett hockeylag sedan skulle
spela så var det bara så att någon satte
sig bakom orgeln och började lira för att den fanns
där! Nu har det blivit tradition, säger Michael
Foster, som brukar sitta bakom orgeln när Vancouver
Canucks spelar hemmamatch.
- Det som fansen gillar att höra är "If
you're happy and you know it", för den uppmanar
dem att visa hur kul de har. Och det är vad både
hockey och orgelspelandet handlar om - ha kul. Låtar
som ökar tempot är alltid populära också,
som "The Mexican Hat Dance". Annars är "Hockey
Night in Canada" och "The Hockey Song" av Stompin'
Tom Conners riktiga klassiker som också gör
sig bra på orgel.
Michael Foster låter förvånad när
han får veta att hockeyorgenl inte ens existerar i Sverige
("ni som har så mycket bra hockeyspelare"),
men han har också märkt av en utveckling som går
från glada orgeltrudelutter mot dånande stadiumrock
på löjligt hög volym i Canada och USA.
- Musiken har ju samma funktion, de spelar inte musik under
tiden det är action på isen, utan i avbrotten i
spelet. Och jag tror att många yngre hockey gillar rockmusik
mer än orgelmusik. Men jag tror att orgel och hockey
är en så djupt rotad tradition här att ingen
har modet att slänga bort orgeln helt.
Så vad spelar man på en hockeymatch förutom
den där trudelutten som till och med finns med i Electronic
Arts datahockeyspel (da-da-da-daa-da-daaaaa!) och "The
Hockey Song"? Mark Huth, husorganist på
Rose Garden, hemmaarena för Portland Winter Hawks, säget
att han gillar att testa saker som publiken inte är van
vid:
- "Strangers in the night", "Misty", till
och med Bachs "Toccata och fuga i D-moll"
har jag testat att spela utan att någon misstycker.
Men roligast är förstås att spela "How
much is that doggie in the window" när någon
sitter i utvisningsbåset. Och jag är säker
på att många i publiken skulle älska ifall
jag spelade "Three Blind Mice" eller "Send
in the Clowns" när domarna åker in på
isen, men det är faktiskt mot reglerna!
- Den enda låten du verkligen INTE får spela
på en hockeymatch är "Three Blind Mice",
säger också Michael Foster.
- Det är för att den låten hånar domarna
och NHL och alla andra hockeyligor ger dig böter ifall
du spelar den. Men det är lätt att förstå
varför. Ingen vill att organisten ska sätta igång
ett upplopp i publiken mot de tre domarna!
|
Ljud
som automatiskt gör en människa glad: Kazoo. Klingande
glockenspiel. Och såklart enkla små trudelutter
spelade på orgel i en ishall - hockeyorgeln.