|
Mittemot en av Stockholms
vackraste kyrkor, ligger passande nog studion för miniskivbolaget
Gudrecordings. Där komponerar Magnus Henriksson
sin egensinniga musik. Än så länge har Magnus
bara gett ut en tolvtumssingel under pseudonymerna ”Existensminimum”
och ”Anti-man”.
 På
singelns fyra låtar, hörs alltifrån suggestiv
techno till melankolisk jazz. Den avslutas med att ett monotont
beat ackompanjerar Magnus egen förvrängda röst,
som säger fraser man ofta hör när pinsam tystnad
uppstår, som ”jorå, men jaha, mmm visst,
jomen”.
Är det män du är anti-emot, eller vad är
det du syftar på med ditt Anti-man?
- Nej,
det jag är emot är att man gömmer sig bakom
pronomenet ”man” när man uttrycker sin åsikt.
Jag tycker det är fegt att säga ”man ska inte
göra så” istället för ”jag
tycker inte man ska göra så”.
Så det är inget feministiskt statement?
- Namnet
kan tolkas på olika sätt... Och det är också
fel att pronomenet ”man” är detsamma som ”man”
– könsvarelsen. Mannen används då som
norm när man verkligen vill understryka betydelsen av
sin åsikt och det är fel, tycker jag.
Vad menas med existensminimum?
- Jag
är intresserad av att ifrågasätta normer.
Just existensminimum är intressant, eftersom det innefattar
vad man absolut behöver för att överleva -
enligt svensk lag. Och i den kvoten innefattas sånt
som att ha en tvapparat. Det utgås alltså från
att man behöver en tv för att överleva, det
är verkligen helt snett!
Med namn som Gudrecordings, Existensminimum och Anti-man,
verkar du inte särskilt bekymrad för att bli prettostämplad?
- Jo,
jag vill inte ha några stämplar på mig. Men
jag tycker om namnen för att de väcker tankar och
associationer. Det är trist att så många
som gör musik inte vågar säga någonting
eller ha humor med sin musik och sina val av namn, speciellt
inom dansmusiken.
Magnus Henriksson är aktuell med sitt electroprojekt
Carius-Bactus, som ger ut en singel den 30 mars (Gudrecordings).
Han kan även ses spelandes bakom diverse instrument i
den månghövdade pop-combon Chihuahua.
|
