 |
 |
Ingen
kan ha missat att det finns en koppling mellan saxofoner och sex. Tänk bara
på alla ”erotiska” filmscener som dränkts i hest saxspel.
Tänk på ordvitsar av typen ”Ingvar Nordströms saxparty”.
Eller på Bill Clinton. Här ger två anonyma saxofonister sin syn
på saken. |
K E N
N Y : Jag vill börja
med att bryta ned hela resonemanget. Saxofoner har ett rykte om sig att vara sexiga.
Syndiga. Men det är stor skillnad på olika saxofontyper.
C
A N D Y : Ehm, jag
tycker att det är främst sopransaxen som är sexig. Den ser mer
sofistikerad ut än den andra saxofonerna. Inte lika goofy som de andra, som
liksom böjer sig uppåt. Sopransaxen är mer fallosaktig.
K
E N N Y : Oftast
börjar man spela altsaxofon, det är lite av det förpubertala stadiet,
ha-ha. Men efterhand växer man upp till nästa nivå. Man blir en
man - eller en riktig kvinna, men oftast är det faktiskt män som spelar
- och kan axla tenoraxofonen.
C
A N D Y : Jag spelar
helst tenor…
K
E N N Y : Allt blir
större och rejälare. Munstycke, klaffar, tyngden och framförallt
tonen. Det är lite som att komma ut ur målbrottet. Och jag tycker att
det är tenorsaxofonen som är det erotiska intrumentet, inte de andra
typerna.
C
A N D Y : Ja, jag
vet att det är så man brukar se det. Men jag tycker nog att sopranen
är sexigare än tenoren. I mina ögon alla fall.
K
E N N Y : Sopranen
har en mer, hmm… intelektuell karaktär, tycker inte du det? Lite fin,
svårbemästrad och spröd. Kanske sexig på ett kvinnligare
sätt?
C
A N D Y : Kanske.
De flesta vet inte ens om att det finns sopransaxar. När du ser en saxofon
i en sexig filmsscen är det oftast en tenorsax.
K
E N N Y : Sen låter
sopransaxen inte särskilt mycket som en saxofon egentligen. Mer som ett klassiskt
instrument.
C
A N D Y : Klassiska
instrument kan också vara sexiga! Tänk på alla cellospelande
tjejer som skakar med håret och gnider stråken så där lidelsefullt
mot den kurviga kroppen. Också en filmkliché, precis som sekreteraren
som tar av sig glasögonen och skakar ut håret.
K
E N N Y : OK, jag
håller med om det.
C
A N D Y : Baritonsaxofonen
då? Den är manlig, rejäl, dominerande! Men ganska goofig.
K
E N N Y : Baritonsaxofonen
är ett slags gruvarbetarinstrument. Manligt, visst, men den saknar tenorsaxens
virilitet. Robust men tråkig.
C
A N D Y : Du menar
att det är tenorsaxofonen som är det riktigt syndiga instrumentet. Varför?
K
E N N Y : Den är
ganska stor till att börja med. Tonen är ganska grov och rättfram.
Som en riktig karl. Sen är det också ett utpräglat soloinstrument.
Tenorsaxen går sin egen väg, den leder musiken. Tenoren är patriarken,
medan piano, bas och trummor är dess kuvade familj. Rent musikaliskt kan
man säga att den uppfyller bilden av klassisk manlighet. Klassisk och puckad
manlighet. Sen om det är erotisk eller inte. Jag vet inte, faktiskt.
C
A N D Y : Men utseendet
då? Har inte det betydelse för vilken sax som är sexigast? Jag
tycker nog fortfarande sopransaxen ser sexigast ut. Gjord av mässing eller
vit metall… och fallisk.
K
E N N Y : Fast tvärtom
tycker jag. Blockflöjt är till exempel ett väldigt osexigt instrument
och den är rak och gjord i trä. Penisformad, om du så vill. Tenorsaxofonen
är däremot lagom stor och har en vackert kurvig form. Den glittrar vackert
i scenljuset. Mässing är fint. Men inte fjolligt. Rejält och snyggt.
C
A N D Y : Vem är
den sexigaste saxofonisten? Det kanske måste vara en tenorsaxofonist. Jag
tänker lite på Benny Goodman här, fast han spelade klarinett.
Det kan aldrig bli sexigt, mer fjompigt. Och så var han förstås
vit och hade små runda glasögon. Nej, det är fel. Det måste
vara en riktig man som hanterar ett blåsinstrument för att det ska
vara sexigt.
K
E N N Y : Jag tänker
på David Sanborn när du säger det där. Han var altsaxofonist
på 80-talet. Haha, alt-saxofonist! Spelade slickt, snabbt och duktigt. Hemskt!
Pastell-sax! Men han var i alla fall stor då och iinfluerade många.
C
A N D Y : Rob
Lowe i ”St. Elmos Fire” är ett bra exempel på hur en
klyscha-sexig saxofonist ska vara. Snygg, bar saxofonen liksom på ryggen
och blåste sådär intensivt i hornet. Fast det syntes att han
aldrig hade hållit i en saxofon tidigare. Tenorsaxen är ganska sassy.
I kärlekssånger med saxofonsolon är det nog alltid en tenorsax,
faktiskt.
K
E N N Y : Det finns
ju en slags närvaro i saxofonsoundet som är erotisk. Eller hur man ska
säga.
C
A N D Y : Det funkar
ju inte riktigt lika bra med andra instrument. Spela gitarr för sin älskling
är mer lägereld. Och det funkar inte heller att säga ”well
honey, I’m just gonna whip out my violin”!
K
E N N Y : Jag kom
på en anekdot om David Sandborn nu! Han hade alltid som krav att få
en vitamininjektion innan han gick upp på scenen!
C
A N D Y : Ha-ha-ha!
K
E N N Y : En klassisk
saxofonklyscha är den här: Jag vet inte var jag har sett den, men den
känns väldigt bekant. Du vet, en latinamerikansk man sitter i ett fönster
och spelar saxofon ut i New York-natten. Han har långt, lockigt mörkt
hår och är naken. Fast han har en liten jazzhatt på huvudet…
var har jag sett det?
C
A N D Y : Jag kom
att tänka på en scen från ”Sista tangon i Paris” med
Marlon Brando. Det är en stor svart man som spelar saxofon medan hans
flickvän syr i en knapp i hans gylf… tror jag adet är i alla fall.
Och så biter hon av tråden med tänderna medan han spelar, för
att det ska bli extra symboliskt!
K
E N N Y : Den hade
jag lyckats glömma bort!
C
A N D Y : Kommer
du ihåg killen som spelade saxofon i Tina Turners band? ”I’m
your private dancer”, la-la-la… Han hade bar överkropp, var säkert
inoljad också, långt hår och så liksom… jag
kan inte säga det på svenska… grinding his saxophone! Kenny
G var också långhårig va?
K
E N N Y : Usch. Där
kan man prata om osexig saxofon.
C
A N D Y : Candy
Dulfer är ett bättre exempel i så fall. Holländsk tjej,
men jag har alltid trott att hon var från USA. Inte sådär överdrivet
sexig.
K
E N N Y : Hon har
väl gjort musik till filmer också? Det är konstigt att det just
är i film som saxofoner ska vara så där sexigt. Både på
bild och på soundtracket. Det känns lite 80-tal. Amerikanskt tv-drama.
C
A N D Y : Fast det
funkar i vissa filmer. Martin Scorseses ”New York, New York”
med Robert De Niro. Han är en hetsporre, det är saxofon, droger,
dåliga saker soom händer, bad news…
K
E N N Y : Saxofonen
har fått lite oförtjänt dåligt rykte. Bill Clinton
spelar ju sax. Och sen visar det sig att han håller på att snuska
sig med praktikanter! Och hemma i Sverige är det konstigt. Alf Svensson
är ju saxofonist, fast han är ledare för ett kristet part som kämpar
mot dålig moral och sånt.
C
A N D Y : Nu låter
det på oss som att det inte finns några bra och sexiga saxspelare
på riktigt. Vi glömmer bort någon. Maceo Parker i James
Browns band!
K
E N N Y : Ja just
det!
C
A N D Y : Han är
ganska grov och manlig i sitt spel. Han är på riktigt ju! ”Blow
your horn, I don’t want your trash!”
K
E N N Y : Så
slutklämmen är att saxofoner visst är sexiga, men alla saxar är
inte lika sexiga? Och alla softa töntar från 80-talet har gett oss
saxofonister dåligt rykte.
C
A N D Y : Jag tror
att man hittar rötterna till saxofonernas sexighet hos beatnikarna på
50-talet. De spalade bongos och saxofon och var lite farliga. Och lössläppta.
Och sexiga.
|
