|
Så tvådimensionell har världen aldrig varit
som den flimrar in och ut i medvetandet nu.
Huvudet har bjudit kroppen sitt adjö
och sinnet, minnet skyddat sig från larmet.
På väggen mitt emot föraktar landets grundare den bakfulla.
Jenny reser sig och går: Stenmänniskorna vänder henne ryggarna
och skrattar. >>>
 
 >>>
|
