|
Josef är Messias-figuren som stigit ner från
himlen för att rädda den svenska filmindustrin (innan den imploderar
av tråkighet). I verkliga livet är Josef en ganska vanlig kille från
Örebro som gillar tv-spel. Just nu väntar han på att byråkraterna
ska bevilja honom svenskt medborgarskap och ett pass – annars blir det svårt
att glassa runt på filmfestivalerna nästa år.
Du är sjukt produktiv, det sägs
att du redan har gjort 50 nollbudget-kortfilmer och två långfilmer.
Och du är bara 22?
- Alltså, jag har ingen koll på hur många kortfilmer det är.
Kanske 40-50 sammanlagt, men den där siffran har gått upp och ner.
Jag gjorde dem innan jag kom in på DI (Dramatiska Institutet) och började
med långfilmerna ”Coola killar” och ”Jalla! Jalla!”
Men alltså, alla är inte bra, några är skit. Men det var
kul att spela in dem.
Vad är ”Jalla! Jalla!”
- Det är arabiska. Man säger det när man vill att någon ska
skynda sig.
Alltså, vad är det för
film?
- Jag kom på en idé att göra en film om en snubbe som inte får
stånd, liksom. Jag gjorde en kortfilm om det som blev rätt kool. Så
jag tänkte att man kunde göra en långfilm om det. Men den handlar
om en kille som ska bli bortgift och så. Men det är inte en film om
kulturkrockar utan det är en film som… Äh, du fattar när du
ser den.
När får du prestationsångest?
- Vad menar du, om jag inte kan få stånd? Hahaha… Allt kan ju
ge prestationsångest. Man får tänka på något annat,
liksom.
Funkar det att ragga med frasen ”jag
är regissör”?
- Väldigt sällan.
Men du har testat?
- Ja, det är klart. Det är nåt som alla regissörer kör
med. En av de vanligaste anledningarna att bli regissör är för
uppmärksamheten, man vill synas. Men jag brukar aldrig säga att jag
är regissör. Jag säger bara att jag jobbar lite med film.
|
