 |
Sen Sodom
och Gomorra har det inte funnits någon riktigt naturlig plats att synda
på, men så uppfanns Finlandsbåten... |
Jag var en av pendlarna. Folket
som reser regelbundet mellan Finland och Sverige ment det där medför
hatade jag kryssningsgästerna som åkte frivilligt. Som skrek i korridorerna,
spydde på rummen, knullade sina ragg i vår gemensamma hytt, rökte
på toaletten, fyllde barerna, lät sina barn springa otyglade, snuskpratade
med alla av det motsatta könet och förvandlade taxfreen till ett oigenomträngligt
helvete av instoppade jeansskjortor och halvraserade permanenter.
Tidigare hade jag varit skolsupare
– på färjan kunde man alltid köpa ut oavsett ålder
– och nöjesresenär, fortfarande i mitt tycke det enda sättet
att få ut nånting av Östersjöhelvetet. Det är när
folk som är på väg någon annanstans och är tvungna
att ta färjan för att få över bilen. Då reser man ju
oftast i sällskap av folk man uppriktigt tycker om och kan göra allt
på sitt eget vis. När vi var yngre och aspirerade till nån slags
klass innebar det mycket "schyssta viner" och belevat skitsnack. Det
var ju dessutom på nittiotalet så den enkla utvägen var att ironisera
över allt och alla omkring oss. Men det var ungdomens naiveté.
Nån gång i sitt liv
bör alla genomgå en treårsperiod av intensivt syndande - för
många infaller den strax efter gymnasiet - då ens moral formgjuts
för resten av livet. Då bekantar man sig med de droger och subkulturer
man kommer att känna sig bekväm med och de sexuella och sociala mönster
mot vilka man senare formar sig en uppfattning om normalitet. För att utforska
allt detta är finlandsfärjan optimal, därav alla gymnasieklasser
och muckargäng som ålar sig hem från discot på morgonkvisten.
Numera vet jag följaktligen att ett schysst rödvin är helt fel
om ambitionen är att bli knökfull; att karaoke är ganska kul; att
det går att ha sex med främlingar men att det oftast inte är värt
besväret. Ska man parta med sina vänner är en Finlandsfärja
i själva verket ganska optimerad. Och sålunda har jag själv blivit
en skrikande resenär i den glada hopen av människor som de japanska
backpacker-tjejerna är rädda för och de andra resenärerna
hatar.Skymningslandet
Finlandsfärjorna existerar egentligen
inte som annat än kulissen för verklighetens Dogma-filmer och dokusåpor.
Alla som man pratar med är ense om att reglerna ombord inte är de normala.
På något sätt är färjorna transitional space och på
det bygger hela kommersen. Du är varken på havet eller i land, Finland
eller Sverige, ute eller inne. Du är ideligen omgiven av befolkningsgrupper
du vanligtvis inte möter. Det kan vara din busschaufför vid bordet intill
och mannen som har hand om dina skatteärenden på den andra sidan. Hur
ofta går ni på samma krog annars?
Man behöver inte vara sociolog
för att se normsystemet luckras upp så fort klasarna av frustrerade
passagerare har klämt sig igenom den lilla pappkulissen där den brittiske
fotografen och hans trötta assistent tar kryssningsfotografier. Antagligen
tvingas man köa bara för det där lilla ögonblicket av falsk
frihetskänsla när man väl är inne. Den känslan försvinner
så fort man ställer sig i kön till hissen och återvänder
bara under det mycket korta ögonblick mitt på natten man stapplar ut
på det kalla däcket och ser hur mörk natthimlen är ute på
havet.
Vad designen av skeppen ska skapa för stämning är ett ständigt
mysterium. Att Silja försöker vara lite snofsigare än Viking är
klart men vem var det som bestämde vilka nyanser av blommigt och grått
som är acceptabla på tygerna och att all armatur ska vara mässingfärgad?
Att ölbaren där den evinnerliga trubaduren sjunger hits av Creedence
Clearwater Revival ska vara i trä? Rederierna har ju inte byggt en bar utan
bara illustrerat konceptet av en bar, på samma sätt som varje treåring
vet att en farmor har grått hår och går med käpp, oavsett
hur blåhårig och pigg hans egen farmor är. Det blir lite som
Platons skuggor, utom att iakttagaren står väldigt långt borta
från grottan. En gång i veckan går ett team av specialister
ombord och reparerar de konstgjorda krukväxterna.Som på tv, fast inte
riktigt
Personalen beskriver sin färja
som ett flytande Mallorca, men det gör inte upplevelsen rättvisa. Trots
att våldtäkter och stöld nog händer ombord är nämligen
finlandsfärjorna förvånansvärt trygga. Den allmänna
acceptansen av råsupandet gör det lättare också för
tjejer att krypa nedför korridoren i fred - trots den tungt sexualiserade
atmosfären ombord. Alla som vill ha sex kan ju få det, no need to argue,
there's plenty for all.
 Ett drag som däremot
påminner om södern-resan är den engelska som ymnigt talas. Det
ökar nog på den glamorösa stämningen. Man är ju internationell
ungdom om man stöter på någon på engelska och får
använda alla fraser de kör med på tv. Är man medelålders
visar språkkunskaperna på världsvana och finess. Vann mår
ravnd åff Bejliss får ål!
Jag pratar med Alex som har
jobbat på Silja Line några somrar. Han blir agressiv och frustrerad
då han tänker på kunderna.
- Den dominerande passagerargruppen
är skogsfinnarna. Det är män med mustach, plånboken i bakfickan
och tre barn, för vilka det är en stor upplevelse att få åka
på kryssning. Den mentala underklassen, typ. De gör ett sådant
nummer bara av att gå till taxfreen, varje liten grej.
- Casinot är ju ett
skämt, men för dem är det Las Vegas.
Men de som jobbar ombord är lika strikt klassindelade.
- Befälet är svenskar,
med högskoleexamen, och de håller sig för sig själva. Så
är det de där människorna med halvtaskiga betyg som har gått
en hotell- och restauranglinje. De hamnar lätt ombord. Längst ner på
skalan är grovdiskarna och det kan jag säga, det går helt enkelt
inte att hålla rent i de där köken som buffetmaten lagas i.
- Själv jobbade jag
i lagret i taxfreen. Där finns dels evighetsstudenterna, typ någon
som har studerat tolv år på KTH, och de som alltid varit lagerarbetare.
På min sista dag kom Gösta som snart skulle pensioneras fram till mig
och sade "Du ska se till att utbilda dig nu så att du inte blir en
annan gammal gubbe som går runt och letar efter shoppingvagnar."Katharsis
Man kanske tror att finlandsbåtarna
är underhållningscentra, men det stämmer inte. Är man för
gammal för bollhavet och för smart för att investera i illasittande
kläder med någon vagt bekant logga på ärmen finns ingenting
att göra förutom att vältra sig i synderna.
Många har ett behov av att berätta om sina bravader senare, nästan
bikta sig. Fråga en relativt främmande person om han gjort någon
kul på finlandsfärja nån gång så kommer berättelserna
att få öronen att knottra sig. Du skulle aldrig berätta för
dina arbetskamrater om hur du raggade upp en nån äcklig och desperat
person på krogen och hade sex med honom i hissen. Skedde det däremot
på en kryssning är det ju begripligt och till och med acceptabelt att
prata om ibland. Att vänstra är en social tabu både i Finland
och Sverige, men på färjorna är det ju inte otrohet utan det oemotståndliga
Getting Laid On Board -syndromet (GLOB). Sjön suger.
Darling bad en massa människor berätta
ifall dom har syndat på finlandsfärjorna. Av nån anledning svarade
inga tjejer. Det här berättar killarna.
|
