(ween) (drrling41/00)


> text:
Nille




DISKOGRAFI:

• The Oneness (1990)
• Pod (1991)
• Pure Guava (1992)
• Chocolate and Cheese (1994)
• 12 Golden Country Greats (1996)
• Mollusk (1997)
• Paintin' The Town Brown-Live 90-98 (1999)
• White Pepper (2000)


Några samtida countryartister som Dean Ween tycker Darlings läsare ska kolla in:

• Steve Earle
• Jimmie Dale Gilmore (som är lite mer folk)
• Junior Brown

 

 



Äntligen förklarar Ween varför vi älskar dem så mycket.

DARLING: Hej, är det du som är Dean från Ween?
DEAN WEEN: Eeh ja?
DARLING: Ni har gjort massor med konstiga skivor. 1996 gjorde ni en genreplatta ”12 Golden Country Greats”. Varför gjorde ni en countryplatta?
DW: Countrymusik är vad jag växte upp med. Mina tidigaste minnen av musik är countryplattorna i min pappas skivsamling. Countrymusiken var bättre på 50- 60- och 70-talet än vad den är nu. Det har blivit en annan grej. Men den musiken har alltid funnits i mig.
DARLING: Du menar mer Folk och Country & Blues, Bluegrass kanske?
DW: Ja, framför allt det bluesiga. Alla de bästa countrysångarna hade massor med Blues. Merle Haggard, Willie Nelson, Goerge Jones och Hank Williams, speciellt Hank Williams, det är ju den sorgligaste musiken på planeten jorden.
DARLING: En gång laddade jag min CD spelare med tio HW plattor och lyssnade på non stop i två dagar.
DW: Och du tog inte livet av dig?
DARLING: Nej, jag lyckades komma upp igen.
DW: Ha ha.
DARLING: Ni jobbade med riktiga gamla rutinerade countrymusiker på plattan, eller hur?
DW: Legender! De är legender i countryvärlden! De killarna som spelade på vår skiva har varit med på hundra och hundra och hundra countryskivor. De är samma snubbar som spelade med Merle Haggard, Elvis Presley, Roy Orbison, George Jones, Willie Nelson, ja alla man kan tänka sig!
DARLING: Är det sant att ni la på texterna efteråt för att ni trodde att de gamla countryrävarna bli skulle sura till när de hörde dem?
DW: Nä, de fick låtarna med text och allt, det var kool för dem. Vi la faktiskt sången samtidigt som de spelade.
DARLING: Ok då, det var bara nåt jag hört…
DW: Jag vet, det skumma med countryplattan är att det florerar massor med rykten kring den, mycket mer än kring något annat vi gjort. Och som vanligt är alla rykten intressantare än hur det verkligen gick till.
DARLING: Det känns som er mystiska humor gör folk förvirrade.
DW: Ja, så funkar Ween. Det största missförståndet kring countryplattan var att folk trodde att vi drev med countrymusiken. Det gjorde mig jättesned. I själva verket är countryn den viktigaste musiken för mig och definitivt den som ligger mig varmast om hjärtat.
DARLING: Ville ni göra countryn modernare?
DW: Nja, vårt mål var att göra en platta med ett genuint sound som från countryns guldålder. Hela grejen med skivan var att använda de gamla legendariska studiomusikerna som inte har några jobb längre eftersom deras sound inte efterfrågas. Vi ville göra en klassisk countryskiva.
DARLING: Oh yeah?
DW: Eh, med lite Weenflavour förstås…
DARLING: Vad tyckte den härdade countrypubliken om skivan?
DW: Den gick helt obemärkt förbi dem. Du måste förstå att Nashville där vi spelade in är helt uppbyggd på sin musikindustri. Alla sysslar med countrymusik. Det strömmar så många plattor ur Nashville varje år att ingen hinner bry sig om ett uppfuckat rockband från Pennsylvania. Plattan var aldrig menad för countrypubliken. Ween fans only.

DARLING:
Skulle du helst vilja vara en country cowboy eller en urban cowboy?
DW: Eh, hehe vi är nog ingetdera.
DARLING: Vad är en Hoe-Down?
DW: Jag vet inte om det finns längre, det är väl ett slags countryparty med liveband och grejer.
DARLING: Jaha, men ni har väl prövat squaredance??
DW: Nej nej det har vi inte.
DARLING: Är Ween speciellt amerikanska egentligen?
DW: Den frågan har jag fått tusen gånger. Jag tror att Ween är totalt och unikt amerikanska på det sättet att våra föräldrar exponerade oss för massor av tv och mediakultur och när vi startade bandet i sextonårsåldern börja vi spotta tillbaka alltsammans. Fast kört genom en fet stavmixer.
DARLING: Från USA kommer ju både den värsta skräpkulturen och de smartaste kommentarerna på densamma.
DW: Ja, just nu känns det som att vi upplever en dålig period för musik och mediakultur. Men saker har varit så dåliga så länge att folk snart har fått nog. Något bra kommer att växa fram mitt i all skit det är jag övertygad om.

DARLING:
Har ni blivit censurerade eller motarbetade någon gång?
DW: Aldrig, det bästa med Ween är att vi aldrig har gjort en skiva som inte baserats på någonting annat än vad vi verkligen ville göra just då. Vi har alltid gjort det vi velat och aldrig behövt vika oss för någon manager eller skivbolag eller sånt.
DARLING: När man lyssnar på Ween kan man tro att er humor är smart, smal och intellektuell. Är ni välutbildade killar?
DW: När vi fick vårt första skivkontrakt var jag arton, jag hade precis slutat high school och jobbade på en bensinmack och Aaron jobbade på en mexikansk restraurang. Plötsligt var vi ute och turnerade med första skivan så vi tänkte inte mer på det. Men jag kan avslöja att ingen av oss planerade att gå på college, vi är usla studenter.
DARLING: Finns det något utbildningskrav för att fatta Ween?
DW: Nej du, Ween är hundra procent feel good. Sätt på den och digga den för vad den är. Den kräver ingen förfining, ingen sofistikation.
DARLING: Vad bra. Vad har ni för relation till Beck?
DW: Vi har spelat en del tillsammans så man kan väl säga att vi känner varann.
DARLING: Det finns ju vissa likheter i er musik.
DW: Vi är ju i samma ålder och vi har väl lite samma musikaliska bakgrund.
DARLING: Beck är ju också ganska obskyr och egen på ett sätt som är väldigt likt ert. Hur kommer det sig att han är en världsstjärna medan ni är världens kändaste okända band?
DW: Hmm, jag tror att när Beck bröt igenom med loser så letade alla efter någon som kunde personifiera slackerkulturen. Han blev hela världens slacker fast det inte har något med hans personlighet att göra egentligen. Han är en extremt motiverad och ambitiös kille. Det har han ju visat sen dess genom att släppa en rad extremt samtida plattor. Jag missunnar honom inte hans framgång, han är ett stort Ween-fan.
DARLING: Har ni funderat på att kasta er in i politiken?
DW: Jag hatar politik och makt och har inga åsikter om nånting.
DARLING: Jag trodde det bubblade små Frank Zappor inne i er som väntade på att komma fram.
DW: Det där har vi fått höra i åratal. Vi gillar inte Zappa och jag tycker att det största felet med honom är att han var för smart och bara drev med den musik han gjorde. Skillnaden är att även om vi anklagas för samma sak så gör vi det vi gör som en hyllning till det som vi inspireras av, inte för att svärta ner det.
DARLING: Tror du att musik kan förändra samhället?
DW: Det har hänt förr och det kan hända igen...definitivt.

DARLING:
Vad är det som hindrar människor från att leva lyckliga idag?
DW: Media. Om du växer upp idag exponeras du för ett samhälle styrt av skräck. Om du kollar för mycket tv och filmer så kommer du ofelbart att sätta upp för höga krav på livet och dig själv. Vi lever i ett samhälle som bryr sig för mycket om reglerna, hur saker ska vara och ingen bryr sig om alternativen. Folk riskerar att bli besvikna på samhället och sig själva. Jag anklagar media, och Hollywood, och de som bestämmer vad som visas på tv.
DARLING: Hur funkar humor bland detta?
DW: Den är alltid närvarande. Det är kool att det är genom humorn som saker som inte är politiskt korrekta kan bli enormt populära. Som South Park till exempel, och nuförtiden är massor av reklamfilmer uppbyggda på en otroligt svart och ond humor som aldrig hade funkat för tio år sedan. Kul.
DARLING: På ert senaste album ”White Pepper” känns det som att ni har lugnat ner den värsta flamshumorn. Är det så?
DW: Det är inte gjort med flit. Det är helt enkelt de bästa sångerna som vi har skrivit just nu. Vad kan jag säga, vi blir äldre....vi skrev massor med låtar som kanske var mer klassiskt Weenmaterial men de var inte lika bra.
DARLING: Så ni vill bli mer seriösa nu.
DW: Jag säger inte att vi vill göra skivor med komplicerade och söta love songs, men vi har skrivit tusentals låtar genom åren så vi har naturligtvis höjt kraven på hur bra vi vill att våra låtar ska vara. Det krävs mer nu för att bli nöjd, en snabbt ihopslängd låt räcker inte, vi måste ställa högre krav på oss själva för att vi ska fortsätta ha kul.
DARLING: Är ni rädda för att tappa det, att bli gamla?
DW: Definitivt. Ända sedan andra skivan har jag känt att vi inte skulle komma på nåt mer. Men ändå fortsätter vi. Hemlisen är att fortsätta och inte bry sig om att man är rädd. När vi gjorde countryplattan fick vi ta emot tonvis med skit, vi trodde aldrig att våra fans, som mest är i 15-20 års åldern skulle uppskatta en countryplatta men vi gjorde den ändå och det visade sig att alla älskade den.
DARLING: Unga människor hänger ju ofta på band som kan leverera sound, stil och mode i ett fint paket, vad tror du får era fans att hänga på?
DW: För att vi är undantaget till den regeln. Det är det folk gillar. Vi fokuserar bara på att göra bra musik inget annat. Våra fans vet att nästa Ween platta inte blir en till Ween platta, de vet att det blir något annat och de ser fram emot att få höra vad det blir…
DARLING: Många tycker att Ween är knäppa fast du tycker att ni är jätteraka och vanliga, om ni nu är så straighta, kan du nämna något band som är riktigt konstiga?
DW: The Frogs, ett band från Chicago som du måste kolla in, de är det konstigaste mest subversiva bandet på planeten jorden.