Det är inte varmt men inte heller speciellt kallt, ganska ljummet, luften är sådär... mjuk som den kan vara. En kille parkerar sin rostiga bil bredvid bordet där jag sitter och jag måste flytta mig lite för att hans kamrat ska kunna öppna dörren på passagerarsidan. Han skrattar och ber om ursäkt för att han stör i kaffet. Fem minuter senare ber han om ursäkt igen, den här gången ska han tillbaka in i bilen och säger "I'm gonna get drunk tonight, you should too" med ett stort paket kakor under ena armen och ett sexpack öl under andra.

Ett par bord bort sitter en ensam tjej och läser och hon har ett glas rödvin bredvid boken och det ser så vackert ut. Hon är inte snygg, amerikanska tjejer är inte det för det mesta. Det betyder inte att dom är fula, dom har bara en annan skönhet än svenska tjejer. Svenska tjejer är snygga. Ibland till och med vackra.

Jag tror inte ens jag skulle använda termen "ser bra ut" på de amerikanska tjejer jag sett än så länge. Men ändå har jag sett vackra saker hos vissa flickor och ibland blivit upphetsad, helt omotiverat nästan. Som idag när jag hängde upp mig på en mun, den var så... speciell. Tänderna var så vita och hennes tunga som svepte över dom en gång, jag darrade till lite grann och fick koncentrera mig för att lyssna på vad hon sa.

Cigaretterna smakar annorlunda i San Francisco. Det blir mer rök, mer smak ja det känns liksom som om det blir mer rök i kroppen. Där på trottoaren i North Beach känns allt perfekt, espresson smakar bra, cigaretten smakar bra, jag fryser inte fast jag bara har en tunn tröja i marsnatten. En ny bil stannar och en stor svart man kommer ut och går in på videobutiken runt hörnet. Tjejen med rödvinet läser och det känns som om hon kommer fortsätta med det i all tid för all evighet. Jag kan säkert komma tillbaka hit om fem år och hon kommer sitta kvar. Jag gillar den tanken. Undrar om hon tänker att sådana som jag kommer komma och gå i hennes värld. Om en kvart sitter någon annan på den stol jag sitter på.

En kille vid ett annat bord säger något och det tar lite tid innan jag fattar vad han säger. Han talar svenska, dålig svenska och presenterar sig. David. Jag frågar varför han talar svenska.
-Varför inte?!, säger han med ett stort leende och en kantig svenska. Han ser ut att vara kanske 25-30, stor och rätt präktig.
- Varför, kontrar jag och han berättar att han älskade Ingmar Bergman och studerade film, lärde sig svenska och reste till Sverige.

- Alla vackra flickor i världen är svenskor. Om jag fick bestämma skulle alla tala svenska.
- Som svensk man kan jag inte hålla med, svarar jag och han skrattar ett stort skratt.
- Jag har en kvinna i Sverige också, säger han.

Det har inte jag. Senare på kvällen står jag på altanen i huset jag bor i och ser ut över de glödande ljusen. Just då skulle det ha varit trevligt med en svensk flicka som tänker på en. Sen tänker jag att det skulle vara coolt att träffa en amerikansk tjej. De verkar sköna, pratar ett annat språk och så där. Det är coolt.

/Kramar från Svante i San Francisco