grrl-länkar:

Riotgrrl

Nerve

Geekgirl

Cupcake

Grrl

Sissy

Bitch

Girlie

Cybergrrl

Girls on film

Brillo

Nrrd grrl

gURL

Foxy

Netchick Club House

Varför springa ute och bli kall med ett pappersplakat och skrika sig hes över hur orättvist det är att vara kvinna i samhället när man kan sitta skönt med en kopp kaffe och påverka och inspireras av andra på nätet? Cyberfeminismen riktar sig till 90-talets aktiva unga tjejer som ser feminism som en självklarhet, där humor är lika viktigt som kunskaper. Kvinnokampens (ö)kända stereotyper är dags att k-märkas, med andra ord.

Dagens tjugoåriga tjejer har mycket att tacka sina mammor, lärarinnor, storasystrar, fastrar och mostrar för att de deltog i demonstrationstågen mot kvinnoförtrycket i samhället. Utan deras arga aktioner under 70-talet hade knappast kvinnan uppnått den frigörelse som bl a lett till att deras döttrar (dvs vi) fått en bättre valfrihet. Våran huvudsakliga uppgift i livet hade kanske annars fortfarande bestått i att bli en söt och behaglig liten fru så fort vi blivit klara med grundskolan!

Då, under 60- och 70-talsvågen, hette det "systrar förena er i kampen mot mansväldet". BH:n brändes och sminket begravdes längst ner i papperskorgen. Idag, i slutet av 90-talet, kvarstår kampen om ett jämställt samhälle. Orättvisorna är fortfarande uppenbara. Men tonen hos den nya unga feminsimen är tuffare, mer cynisk och mycket mer skämtsam. En av anledningarna till varför det är så beror helt enkelt på att utgångsläget ju är annorlunda - unga kvinnor idag är döttrarna till den moderna kvinnokampen. Feminismen är så att säga medärvd, vilket den inte var för våra mammor.

Att man är feminist idag så självklart att man inte ens ska behöva säga det. Varför gruppera sig på gammalmodigt vis och starta en massa fåniga projekt som "Kvinnor kan"? Det är klart att vi kan! Eller som man kan läsa den i oslagbart bra boken DIY Feminism skriven av Kathy Bail (1996): Why are women treated as a "special interest group" when we make up 51 per cent of the population?

För den nya generationens feminister är huvudordet aktivism. Man vägrar se sig som ett offer i ett samhälle där männen styr. Istället för att bara skylla allt på männen bör man göra någonting åt sin situation. Har man problem ska man först och främt skylla på sig själv. Självömkan är den värsta sortens passsiva handlande. Det känns numera rätt tröstlöst att marschera på gatorna och ropa slagord för lika rättigheter. För att något ska hända måste vi se till att bli kvalificerade nog för att komma in på företagen och på sätt påverka omgivningen. Det krävs hårt arbete, och det är bara du själv som kan fixa det.

"D I Y feminism", som just står för "do it yourself", har många förgreningar ute på nätet: riot grrls, Guerilla Girls, Net Chics, cyber chix, geekgirls, tankgirls, supergirls, action girls och deep girls är några välkända exempel. De är alla aktiva inom olika områden och deras texter kan i stort sett handla om vad som helst - universitetsuppsatser, sex, killar eller bästa punkmusiken. Tjejer uppmanas att tänka positivt, globalt, socialt och politiskt på ett befriande kul sätt.

Själva uttrycket cyberfemisim myntades av engelskan Sadie Plant i början av 90-talet. Hon hävdar bland annat att kvinnans frigörelse är intimt förknippad med intelligenta maskiner och att kvinnor med sin speciellt välutvecklade förmåga att kommunicera är särskilt lämpade för att använda sig av datorer och internet. Du kan, kom med, vi vill höra din röst! Leve Sadie.

"grrls need modems!"
Jude Milton

Där ute i cyberrymden väntar en oändlig cybergrrl-värld på att upptäckas och användas av dig, om du inte redan upptäckt den. Kvinnorna på nätet finns där för att upplysa dig, uppmuntra dig, höra vad du har att säga, få dig att skratta, leka med dig och utbyta virtuella erfarenheter med dig. De är gamla/unga, opolitiska/politiska, studenter och arbetslösa utspridda över hela världen. De ger sin version av cyberfeminismen som grupper eller individer.

Cyberfeminismen antar former som arkiv, tidningar, diskussionsgrupper, datautrustningsförsäljning, utskickslistor, spel, litteraturlistor, musik, fråga-svar hörnor - oftast men inte alltid gjort för och av kvinnor.

Rent praktiskt är cyberfeministernas kreativa verk mycket användbara i vardagen för den aktiva, moderna kvinnan, som kanske spelar i ett band, vill göra sin egen websida, filar på en uppsats, eller funderar på vad hon ska göra med sitt liv. Du kan till exempel få råd och tips om vilka skivbolag som är grrl-vänliga, hur man fixar en förlagsdeal utan att bli lurad eller vilket program som just nu är mest användbart för hemsidestillverkning. Ovanstående exempel är typiska eftersom det är handling som står i centrum snarare än anammandet av särskilda teorier eller teser. Do it yourself!! Do it now!! Än så länge görs de flesta grrl-grejerna på nätet i USA och Australien, särskilt Berkeley i norra Kalifornien verkar vara ett grrl-centrum.

Två av de mest kända nät-tidningarna inom cyberfeminismen är geek girl och riotgrrl. geekgirl är världens första cyberfeminist-zine, och existerar i både tryckt och digital form. Zinet har sitt säte i Australien, startade 1995 och har 80.000 läsare i månaden, utspridda över hela världen. Rosie Cross som ligger bakom tidningen säger i boken DIY-feminism:
- Många unga tjejer och grupper som Riot Grrls, Cyber Chix och Modem Grrl håller på och invaderar nätet och gör sig hörda. geek girl försöker att stödja dem så mycket som möjligt. Genom intervjuer försöker vi fånga nätets anda för kvinnor och samtidigt göra en bra story.

Själva användandet styrs, liksom allt annat på nätet, av det du är intresserad av. För mig har surfandet på grrl-siterna mest handlat om att bli peppad av människor med liknande erfarenhet och att få gapskratta, men också att få ta del av mycket visdom och fräscha idéer, och förbaskat smarta och välskrivna artiklar i nättidningarna.

Personligen tycker jag rriotgrrl är roligare än geek girrl med sina musik- och tv-, ja överhuvudtaget populärkultur-orienterade skribenter. Och är man intresserad av musik är det fantastiskt kul att läsa riotgrrrls temanummer "musik" som är ute nu i mars. I det kan man hitta en rörande artikel om hur det var när skribenten Venus skulle bli av med oskulden och vilken musik hon spelat in på kassett för detta stora tillfälle.

Man kan också läsa om en medelklasspunktjejs dubbelliv och en vansinnigt rolig artikel om hur Runaways var den första egentliga grrl-gruppen och hur allt vad de byggt upp förstördes av Go-Go´s, som "..in the short time that the Go-Go´s were together they suceeded in warping grrlrock ´n ´roll until the next generation had to come in and rescue it with groups like Bikini Kill, Bratmobile, Luscious Jackson and Hole (notice how I left out En Vogue and The Spice girls)". Artikeln slutar med att skribenten uppmanar Dig att sätta ihop ett The Grrl Rolling Stones och motivera ditt val av medlemmarna. Man kan vinna en CD. Och så sitter man plötsligt där och pysslar - är med i tävlingar, anmäler sig till nyhetsbrevsutskick och listor, tycker till om ditt och datt och inväntar sedan hungrigt svar.

Den interaktiva effekten av grrlsurfandet är ofrånkomlig, helt enkelt för att det är så kul människor att ha att göra med. Mitt favoritpyssel i rriotgrrrls marsnummer heter "feed the supermodel". Under en bild av en supermodell finns en text som går ungefär; "har hon inte väl stora bröst för att vara så mager och ha så smala armar". Och så får man välja om man vill mata supermodellen med grönsaker, ostburgare, pasta, efterätt osv. När man valt maträtt ser man hur modellen blir rundare framför ens ögon och så kan man vinna en bok.

En av siterna från From GirLs to Women förde mig till ett pepp-arkiv med olika artiklar ämnade till att få en kvinna i varje tänkbar situation att må lite bättre. Där fanns till exempel en artikel adresserad till manodepressiva unga kvinnor med kreativa yrken, skriven av en psykolog och en hel rad artiklar om olika problem i kärleksförhållanden, som att känna sig kvävd av sin partner osv.

Jag hittade också ett intressant arkiv med citat från kvinnor från 1300-talet och framåt och blev rätt häpen över att en indiankvinna från 1800-talet kunde känna sig precis som jag. Inom cyberfeminsimen rinner kreativiteten över och grafiken, färgerna är ofta behagligare än i karlarnas rymd. Jag upplever att det är till mig dom talar även formmässigt.

Ett geekgirl fan skrev: "After a year´s aimless surfing-hearing of American college boys´ dicks and 1001 recipes for cupcakes - finally something worth reading".

(Här kan du läsa en intervju med tjejen bakom RiotGrrl.)

/Maria, Charlotte & Emi