|
  Historierna
om vad som finns och händer i tunnelbanans underjordiska gångar är
många. Med vad är sant och vad är skröna? Darling löste
biljett och sökte sanningen om underjordens mest använda tunnlar.
”Det
lever människor i gångarna som går från T-centralen mot
Östermalm, människor som tillbringar sin mesta tid därnere och
får ljus från luftschakt och äter det vi dräller ner.”
”Det lever miljontals råttor i gångarna och tunnlarna. På
morgonen när ljuset tänds hinner man ibland se de snabba djuren fly
undan. Och i de mörka tunnlarna finns stora grå råttor som är
blinda eftersom de aldrig ser dagsljus, och de är extremt aggressiva eftersom
de aldrig upplevt något annat djur än sig själva. Plus att de
äter varandra.”
”Sverige har importerat ryktet om nolltolerans från amerikansk tunnelbana.
Om natten släpper vaktbolagen in vargar i tunnlarna för att hålla
graffitimålarna borta.”
”Det finns en spökhistoria om en massgravplats som skulle ha legat där
Medborgarplatsens station nu är. Där kan man känna kalla kårar
och höra jämmer när man reser ensam om natten.”
”Det går rykten om en grotta i anslutning till tunnelbanenätet
som ryska maffian använder som kärleksgrotta.”
”Initiationsriter för ett gäng ska ha skett i tunnelbanan. Till
exempel att gå genom en tunnel mellan två stationer. En extremare
variant är att man måste ha sex på spåret.”
”Under Solna fann SL en hel medeltidsby, något som tystades ner för
att spåret skulle kunna dras vidare.”
Vi har hört mycket
men vet lite om de tunnlar vi vistas i så gott som dagligen, och mörkret
tätnar ytterligare när sanningen ska fram.
– Folk säger ofta
”visst bor det en massa folk där nere”. Men jag har aldrig sett
någon, annat än arbetare. Skulle jag se någon skulle jag ropa
i radion och så kommer väktarna, det är väldigt förbjudet
att vara där, säger Filip Loeb.
Filip har kört tunnelbana
i nära ett och ett halvt år och säger sig aldrig ha sett några
spännande grottor eller gångar i tunnlarna. Det är mörkt,
smutsigt och en och annan enstaka råtta. Det närmaste spänning
han har kommit är när han vänt tåget vid Odenplan.
Då får man gå
ur tåget och gå till andra änden. Det finns inget ljus alls och
man går på en träspång som knarrar så att det låter
som om det är någon som går efter. Det är lite småläskigt,
en del ber ledningscentralen att tända där när de ska vända.
Mer än fantasins faror
och påhitt tycks Filip dock inte ha upplevt under sin tid som tågförare.
Han säger att inte ens i fikarummet går några spännande
historier.
Trots det som sägs vara
så alldagligt är det svårt att få åka med i förarhytten
vissa sträckor. Blåa linjen går bra, men delar av röda och
gröna linjerna är knepigare att få tillstånd att åka
igenom, och för att ta bilder behövs ytterligare tillstånd. Varför
det är så kan SL inte svara på, det inget militärt säkerhetsområde
enligt försvarsmakten, som hänvisar till Länsstyrelsen. Där
säger de att det är inget som de har med att göra, att det finns
viktiga tunnlar som kan ansluta till tunnelbanans gångar, men att de i så
fall är stängda och försedda med ordentliga larm.
– Allmänt är
vi inte pigga på att man ger för mycket utrymme åt tunnlarna
i pressen, vi vill inte locka ner folk, att folk ska tycka att det är en
spännande och ball miljö. För det är det inte, det är
mest kablar och en och annan råtta. Och det är fruktansvärt farligt
där, säger Maria Adolfson, pressansvarig på SL.
På SL har de inte mycket
uppgifter om tunnlarna att ge. Däremot understryker de faran i att gå
in i dem. Senast någon utomstående tilläts att gå in, var
vid sprickbildningen i en tunnel i Alby då en fotograf fick gå in
i skyddsutrustning och ta bilder som alla sedan fick använda.
Det är många
som kontaktat oss och undrar varför man inte gör konst på väggarna
i tunnlarna och ljussätter det och så, och det är ju en bra idé
men det går inte eftersom om vi hade konst där skulle det bara locka
dit folk. Det är en säkerhetsfråga, säger Maria Adolfson.
Men det är sällan
SL har problem med att folk går ner, tillstår hon, mest är det
graffitikonstnärer som går in för att måla.
Det händer vidriga olyckor,
både att folk blir brända och att de blir påkörda. Det är
ju inte som med spårvagnar att strömmen är där uppe, utan
den är där nere där man är. Men det brukar inte stoppa klottrare.
Graffitimålarna rör sig ju mest där deras målningar syns,
och enligt SL finns det inte så många andra gångar.
– Det finns inte så
många gångar och sådant som man kan tro, det finns en liten
tunnel vid blåa linjen vid Kungsträdgården och det finns något
ute mot Akalla. Och när vi hade Kulturhuvudstadsår fick vi förfrågningar
om man inte kunde få låna dem och ha utställningar där,
men det har alltid varit blankt nej, säger Maria.
Enligt polisen finns det dock
många stickspår och tunnlar att gömma sig i längs spåren.
De bekräftar till exempel uppgiften från graffititidningen Underground
Production att det går ett parallellspår från Medborgarplatsen
till Slussen, ett utrymme som i alla fall tidigare använts till att måla
graffiti. Det ska också finnas ett utrymme ovanför spåren vid
Slussen där man lätt kan ta sig ner och där det varit en utställning
med bland andra konstnären Akay.
En anonym källa hos tunnelbanepolisen bekräftar:
– Jo, det finns, vissa
ställen har gott om sådant. Det är bra om man kan vara många
om man måste jaga någon då.
Enligt polisen sker svåra
olyckor mycket sällan i tunnlarna, det är inte många som går
där. Främst är det förfriskade resenärer som ska slå
en drill. Knarkare och uteliggare har bättre utrymmen att hålla till
på.
Till och med Maria Adolfson
på SL har hört historierna om råttor, spärrvakter har berättat
om vad som sker när ljuset tänds på perrongerna. Men Antcimex
kan inte styrka de ryktena, tvärt om.
– Nej, de är inte
mer i tunnelbanan än någon annanstans. Bara för att det är
ett mörkt hål betyder det inte att det är attraktivt för
djur att krypa ner där, säger Jan Jungestan på Anticimex.
– Främsta skälet
till att de inte skulle trivas i tunnelbanan är att det är väldigt
lite som fungerar som föda, inne i gångarna finns i stort sett ingenting
och på perrongerna är det så lite att det inte föder många
råttor.
– Man skulle nog märka
att det var råttor i tunnelbanan. För de tillhör ju gnagarna och
utforskar sin värld genom att gnaga. De skulle nog gnaga av kablar och annat.
Och så skulle man se mycket spillning, säger Jan Jungerstan.
Är vår tunnelbana verkligen
så trist och präktig som det verkar? Eller ingår det i en stor
mörkläggningsplan? Ett som är säkert är att det är
en farlig miljö att vistas i alla fall.
Fotnot:
Inga myter eller rykten har kunnat styrkas, och förblir just myter och rykten.
|
