(fängelser) (drrling39/00)


> text: Anna Björkman

 

 

 

Vi har sett på Kvinnofängelset att man måste jobba när man sitter på kåken. Men vad tillverkar svenska skurkar när har åkt fast?




Det visste du inte – att stolen du sitter på just nu kanske är tillverkad av tjuvar och banditer? Inte bara möbler. På svenska fängelser tillverkas pärmryggar, klädvårdsrullar, leksaker, kammar, röravslutningar, penselskaft, hushållsmått, reservdelslådor, presentförpackningar, lastpallar och allt du kan tänka dig ända fram till vägskyltar. Vid anstalten Hall tillverkas bland annat toaletthyllor av olika slag. Det är en hel underjordisk industri och allt finns att läsa under säljande ordalag på www.krimprod.kvv.se, en i sanning bisarr upplevelse. Stilren formgivning och så oblyg lansering av produkter som fångarna tillverkar i fängelserna. Vad sägs till exempel att slå till på skåp som i IKEA-anda döpts till ”Ronja”? Eller varför inte klädskåpet ”Viskan”:

”Klädskåpsserien Viskan passar för omklädningsrum och liknande. Skåpen är höga och rejäla med plats för kläder, skor, stövlar, väskor med mera. Inredningen består av hatthylla och klädstång med krokar. De dubbla plåtdörrarna är pulverlackerade och höger- eller vänsterhängda. Dörrarna går att få i färgerna röd, gul, blå och grön. Stommarna är alltid grålackerade.”

Darling ringer Sven-Åke Hansson vid Kriminalvårdsstyrelsens regionkontor i Stockholm, men han vill helst inte säga så mycket utan hänvisar till Kriminalvårdens årsrapport, ”Arbetsdriften 1999” och ovannämnda internetsite. Där beskrivs, på fortsatt reklamspråk, vad som gäller:

”KrimProd står för produkter och tjänster producerade av kriminalvårdens enheter.
Alla intagna är skyldiga att delta i någon form av programverksamhet. Det är bra för själen och öppnar nya möjligheter för de intagna efter frigivningen. Verksamheten spänner från manuell montering till exempelvis ytbehandling samt trä- och stålbearbetning i moderna anläggningar. Allt arbete sker under överinseende av bransch- och yrkeskunniga arbetsledare.
Att få ett jobb är en av de viktigaste förutsättningarna för ett liv utan brottslighet efter strafftiden. Inom kriminalvården finns många alternativ när det gäller arbete. Vi är verksamma inom många olika branscher som till exempel mekanisk industri, träindustri, montering, service, tvätt och jordbruk.
KrimProd-namnet står för:
* att produkten/tjänsten är tillverkad inom respektive är utförd av
kriminalvården
* att produkten/tjänsten uppfyller kvalitetskraven enligt uppgiven
kvalitetsnorm
* att eventuellt patent/mönsterskydd avseende ”Egna produkter ägs av kriminalvården”

Stefan är 53 år och har suttit i sammanlagt 30 år på olika fängelser. Nu är han på Österåker utanför Stockholm för grovt rån, på sitt tredje av sju år innan portarna öppnas. Han säger att det finns en allmänt utbredd uppfattning bland de intagna att de utnyttjas i legotillverkningen.

Det låter lite slaverimässigt?
– Ja. Vi kallar det gruvan! Industrin kallas gruvan. På alla kåkar. Man ”ska ned i gruvan...”

På Österåker – främst en narkomanvårdanstalt dit man söker och får eventuell plats efter intervju – är det emellertid annorlunda. Där har de ingen ”legotillverkning”. Stefan förestår istället häktets eget lilla tvätteri och sysslar med data och musik vid sidan om (”...så jag har fullt sjå”).
– Vi har arbetsplikt här också, men Österåker är väldigt speciellt, vi har väldiga möjligheter här.
Innan har han suttit på ”Kumla, Hall, Norrtälje, Långholmen... jag har suttit på ALLA fängelser..”
– Hall är bland oss tjuvar betraktat som ett ganska bra fängelse, men det är ett gammalt interneringsfängelse, det var mest den yttre säkerheten man arbetade med där. Kumla är värre. Det är ju så, att när Kumla byggdes var det som avlastningsanstalt, man skickade dit problemkillar. Det blev en speciell atmosfär och den sitter djupt på Kumla. Jag har suttit många år där.

Oftast får man jobba i träindustri eller metallverkstad, berättar
Stefan.
– Och det är legojobb för det mesta. Vissa delar kanske är IKEA-möbler, mycket IKEA görs ju ute på svenska fängelser. Och så gör man lastpallar till Televerket och SJ och så har vi då tvätteriet.
Hall tvättar åt landstinget, industriell tvätt.
– Ja, det kommer ju lastbilslaster med tvätt. Sen är det sortering, in i tvättmaskiner, tumlare och sen så vikning.

Det brukar också finnas, berättar Stefan, ”ett litet utelag på varje fängelse”. Precis som i ”Kvinnofängslet”
– Som sköter om gräsmattor och annat, det är oftast ett förtroendejobb, när man är inne på permissionsgång.
Själv har han även erfarenheter från snickeriet.
– Hyvlade bräder, stod på ena sidan månad ut och månad in. Fan, vilket trist jobb!

Legotillverkningen är enligt Stefan överhuvudtaget rätt långt från ”stimulerande”.
– Det är väldigt dåligt, om man ska tala om kvalitet på jobb. Det krävs ingen utbildning, man står som en robot, det leder ju ingenstans.

Men, KrimProd hävdar ju, förutom att det är ”bra för själen”, att ”Avsikten med programverksamheten är att förbättra de intagnas möjligheter på arbetsmarknaden och i samhället efter frigivningen”?
– Nej. Det är ju dåligt med det.

Trodde Sverige var något slags föregångsland i att så att säga rehabilitera fångarna?
– När jag var ung fanns det lite grann ambition att ge en utbildning, men det finns det nu ingenstans. Det är besparingar och så är det en slags uppgivenhet från kriminalvårdstyrelsens sida.

De tycker inte att det leder någon vart?
– Ja, precis så, och eftersom ingen anstalt får välja vilka killar de ska ha, förutom Österåker, är det väldigt svårt att bedriva utbildning, för det är inte alla som vill ha det.

Vad tjänar man vid legotillverkning?
– Från tre kronor i timmen upp till max tio kronor i timmen, 40 timmars arbetsvecka. Så går det bort tio procent i veckan till permissionsfonden, man sparar ihop till en eventuell permission, men det är inte så vanligt med permissioner idag.

Vad gör du för pengarna?
– Man köper röka, telefonkort, frimärken och kvällstidningarna... Det är svårt att få det till att gå ihop.

Måste man jobba?
– Ja, det råder arbetsplikt.

Vad händer om man vägrar?
– Först får man en varning för arbetsvägran, därefter tio dagars påbackning på straffet.

Om man blir sjuk, då?
– En karensdag, alltså en dag helt utan lön, och då måste en läkare eller sjuksyster skriva intyg.

Men är jobben inte på något sätt berikande?
– Nej. Aldrig någonsin.

Hur tycker du att det skulle vara istället?
– Ja, för det första borde det vara någon form utav utbildning. Sen måste det vara ett system som gör att man får ett visst ansvar och därmed löneförmåner. Det är en enkel pedagogik. Om själva systemet uppmuntrade skötsamhet och flit så skulle det stärka självkänslan för oss intagna på nåt vis.

Kriminalvårdsstyrelsens Sven-Åke Hansson hälsar per mail att ”Många jobb kan upplevas som monotona även utanför vår verksamhet och att kommentera ett enskilt fall går inte, eftersom jag inte känner till vilka förutsättningar som råder.”
Han hänvisar vidare, att angående ”ersättning vid deltagande i Programverksamheten regleras detta i KVVFS 1999:4 paragraf 2”, på det här viset:

”Vid deltagande i programmet arbete skall ersättning utgå i förhållande till utfört arbete sedan detta är avsynat och godkänt. Därvid skall utförande, noggrannhet och kvantitet utgöra grunderna för prestationsbedömningen och ersättningsnivån. Den högsta ersättningen kan utgå till en intagen som vid avsyning av utförande, noggrannhet och kvantitet bedömts ha gjort särskilt god insats, tagit särskilt stort ansvar i arbetet och visat gott uppförande.”

– Lägg märke till att detta är ingen lön, utan ersättning, säger Sven-Åke Hansson.
– Vi betalar hyran, maten, kläder och tvätt.

Stefan tycker att man skulle börja från ett annat håll.
– Man skulle ju arbeta för att intagna ska återknyta goda sociala kontakter, familj, släkt och så vidare. Bygga upp intagnas självförtroenden, för det är dåligt med självförtroenden.

Stefan heter egentligen någonting helt annat.

Sven-Åke Hansson säger att Kriminalvården inte tillverkar möbler åt IKEA eller lastpallar åt SJ och Telia.


Eller vad säger du?
Namn:

Email:

Kommentar: