|
Bröllop – och sedan?
Inget mer kyrkligt ståt förrän barnen konfirmeras eller din begravning,
vilket som nu kommer först? Jodå. För den som gillar offentliga
ceremonier har Svenska Kyrkan ett erbjudande. Du får skilja dig i kyrkan
om du vill.
av Johan Berggren
Vi gifter oss.
Och skiljer oss. Hälften av alla de 30 000 "nöd och lust"-löften
svenskarna gör varje år, kommer statistiskt sett att brytas. Skilsmässan
är ett domstolsbeslut som upphäver den juridiska bindningen. Det kostar
450 kronor och kommer på posten efter ett par veckor. Men skilsmässan
behöver inte vara bara ett byråkratiskt antiklimax. Det går att
göra den högtidlig och andlig. Man skulle kunna tro att skilsmässoceremonin
är ett försök av den numera från Staten fristående
Svenska Kyrkan att göra sig mer attraktiv för de nu icke kollektivansutna
medborgarna. Så är det inte, skilsmässoceremonier har funnits
ett bra tag.
Sverige är inte en föregångsland
bara inom IT. Även här ligger landet av honung, mjölk och bredband
före. Redan för 15 år sedan utförde prästen Lars-Åke
Lundberg den första skilsmässoceremonin i Sverige. Paret lämnade
tillbaka sina ringar och fick sin fortsatta vänskap välsignad. Det var
en enkelt ceremoni med anglikansk förlaga. England är förebild
här, som inom så många kulturyttringar.
 En central liturgisk nämnd
fick i uppgift att ta fram en standardiserad skilsmässoritual. Skulle man
betona syndaförlåtelsen eller välsignelsen av den fortsatta vänskapen?
Reglerna för Kyrkans ritualers förfarande står uppskrivna i Kyrkohandboken.
Där fick inte skilsmässoritualen vara med. Den trycktes ändå
i ett tillägg.
Den tillkom efter häftig diskussion.
Ämnet är fortfarande känsligt, märker man om man ringer runt
bland lite präster på måfå i Stockholm och Södra Norrland.
– Sådant sysslar
vi inte med här, svarar lite överranskande någon som förskräckt
vill vara anonym - i Ljusdals församling.
Måhända inte invigd i Kyrkohandbokens tillägg.
Problemet är att äktenskapet
ju är ett av kristendomens sakrament, såsom dop, nattvard och konfirmation.
Det är lite magstarkt – även för en kundtillvänd organisation
som Svenska Kyrkan – att göra upphävandet av ett sakrament till
en fullt godkänd kyrklig ritual.
För de oinvigda blir därför
många intressanta frågor obesvarade: Ska man kasta ringarna ceremoniellt
i ansiktet på varandra? Lova att aldrig vara tillsammans, varken i nöd
eller lust – inte ens som ett litet avskedsnupp? Ska man dela ut en örfil
som avslutning? Limma ihop ett glas igen? Lämna tillbaks bruden till brudens
far? Definitivt inte det senare i alla fall:
– Att brudens far ska
lämna över henne till brudgummen är ojämlikt och fånigt,
men allt fler gör det ändå, berättar skilsmässoceremonins
präst Lars Åke Lundberg, som hellre vill prata bröllop än
skilsmässocermonier.
– De har väl sett
amerikanska filmer.
Däremot saknar filmens värld
lyckliga skilsmässoscener. Skilsmässan är som regel hemsk, uppslitande
för att inte säga Det Värsta Som Kan Hända. Kanske är
det dags att snygga till skilsmässans rykte? Den är åtminstone
ofta det bästa valet av två tråkiga saker.
Ett obestämt, men enligt
vissa präster, stigande antal människor skiljer sig i kyrkan. Tillmötesgående
präster tillåter dem att utforma en egen ritual där de, deras
vänskap och fortsatta liv välsignas. Enligt en (annan) norrländsk
präst kan det ha en mycket terapeutisk funktion.
– Det är viktigt
att kyrkan är med vid alla livets övergångar. Som kristen tror
man att krisen, det svåra, är en övergång till något
annat. Ceremonin är ett avslut och en övergång från ett
liv till ett annat.
Är du intresserad, så
prata med din lokala församlingspräst, de brukar vara tillmötesgående.
Men glöm inte bort att gifta dig först.
Skilsmässoceremonin är en äkta postmodern ceremoni. Postmodernt
i det avseendet att man plockar ihop det av religion och kultur som passar en.
Den troende anpassar sig inte längre, nu är det tron som får anpassa
sig till individens behov. Enligt folklivsforskare har ingen liknande ceremoni
funnits i någon annan känd kultur. Att upplösa förbund har
varit skambelagt, något man tvärtom velat dölja. Men nya tider,
nya seder – O tempora, o mores.
Eller vad säger du?
|
|
