|
|
 Hon
är inte alltid ”bara” gästartisten.
I vanliga fall är Paola en av de stadiga medlemmarna i ”proggdansbandet”
Moder Jord. Och så går hon femte året på Konstfack. Målerilinjen.
”Jag ritar på vaxduk med tuschpenna.”
Hon pratar gärna om
sig själv i förbifarten: ”Jag är född 7:e februari 1973.
Jag är fåfäng. Jag är skitbra på att imitera, min kille
brukar be mig göra vissa ljud när vi är på fest eller så.
Jag gillar att städa, men har märkt att man gör konstiga miner
när man står och diskar”
Det var någon som sa
att ”Paola, är det inte hon som låter lite som Nina i Cardigans”.
Jag råkar av någon anledning nämna det för Paola som tycker
att det var en sorglig sägning:
– Det var tråkigt
att höra. Både för Nina och mig. Det är ju inget man vill
höra. Det är samma sak om någon tycker att man är lik någon
annan. Det spelar ingen roll om den man är lik är skitsnygg och kool,
man vill ju vara sig själv. Jag är Paola.
Det är intressant med folk som
väljer bort sitt efternamn. Hos de flesta sitter ju identiten i bägge
namnen, man är Anna Persson, inte bara Anna... Hur tänkte du?
– Jag ville passa på
att vara lite anonym. Det är jobbigt med efternamn när folk ska hålla
på att uttala eller stava det fel. Eller börja fråga om vart
man kommer ifrån. Paola är enkelt och fint.
Är ”Yours To Keep” den
bästa låten på Teddybearsskivan?
– Jag har svårt
för att bestämma mig för bara en grej. Men jag tror gärna
på när andra säger att det är den bästa låten.
– Det var skönt,
sättet att spela in den. Jag gillar inte att skriva låtar och speciellt
inte texter. Jag är självkritisk och tycker ofta att det blir pretentiöst
och töntigt när jag skriver.
Det blir det för ganska många,
men de flesta verkar inte bry sig bara.
– Kanske spelar det
ingen roll för att det är så många som inte lyssnar på
texterna ändå. Jag gör det inte. En gång kom jag på
mig själv med att inte höra vad jag själv sjöng. Men jag tror
i alla fall att jag har lärt mig texten nu. Det tog så otroligt lång
tid bara! Jag har lyssnar och övat hundratals gånger, men jag glömmer
fortfarande ibland.
Vad skönt med någon som erkänner
att sånt inte sitter med en gång. Andra får det där att
verka så djäkla enkelt!
– De ljuger! Eller
så är jag puckad, men det är jag ju inte...
Hur är det att komma in på
scenen och bara sjunga en låt?
– Det är jättekul
och skönt. Man kan lägga ner mycket tid på att göra en grej
och göra det så bra som möjligt, lägga ner massor av energi
på det. Men jag tänker på det hela tiden, på vad man kan
förbättra och så. Jag och en kompis har precis sytt scenkläderna.
Man vill ju gå in och synas och eftersom det är en så kort stund
man står där vill man ju markera låten. Ja, jag erkänner,
jag är fåfäng. Jag vill inte vara en tråkmåns.
Kan du inte recensera Teddybearsmedlemmarna?
– Klas är
bäst! Men ok: Jocke pratar högt, ska höras och överröstar
alla andra, han pratar snabbt och mycket och ibland drar han samma skämt
flera gånger i rad som en gammal gubbe. Han kan också vara riktigt
taskig, men på ett roligt sätt.
Patrik: Hm, när
vi var på väg hem från Hultsfred satt han, jag och hans flickvän
och pratade. Han kom in på plantor, han har odlat en basilikaväxt som
blivit jättehög och så hade hans tjej råkat ta kål
på den när han varit borta ett par dagar. Det känns typiskt för
honom, han kan vara söt mitt i allt det tuffa.
Klas: Det är
svårt att säga något om honom som Teddybearsmedlem. Vi delar
ju säng... Det är han som gör allting, vilket nästan ingen
vet. Klas är bäst. Alla tror att alla Teddybearsmedlemmar är så
macho och tuffa, men det är de inte! Klas har gjort pärlhalsband till
mig. Mina kompisar tror att han gör såna saker spontant, men man får
jobba för det. Typ lägga ut ledtrådar om att man jättegärna
skulle vilja ha någonting och sen få honom att tro att han kommit
på grejen själv.
I Teddybears är ju Patrik Arve
”the swedish tiger” och Jocke ”Jocko apa” och så. Vilket
djur skulle du vara om du var med i bandet?
– Jag är ju inte
med i bandet och så tycker jag att det är töntigt med de där
smeknamnen, även om det passar dem rätt bra. De har haft dem sen de
var små och sen dess har de hängt med. Jag tror inte att de skulle
ha kommit på att de skulle vara djur om de börjat spela idag.
Har du någon grej som får
dig att känna dig som besatt?
– Det beror på
hur man använder ordet. För mig är besatt = stressad och olycklig
och det är ju inget man vill vara. Jag kan nog vara besatt av min konst.
En gång blev jag besatt av kopieringsapparaten. Det var när jag höll
på med en bild och skrev ut den i alla olika slags varianter. När jag
är bakis måste jag ha sushi, det är också någon slags
besatthet. Förr var jag tvungen att äta pulvermos när jag var packad.
Jag kunde gå runt halva stan för att få tag i det. Sex kan man
bli besatt av, om man inte fått det på länge och känner
sig lite sjuk. Då måste man ha sex för att bli frisk.
Kommer du alltid vara konstnär?
– Konsten är ju
inget man kan pensioneras ifrån... Rösten däremot har redan hunnit
bli sämre. Jag tror jag har skrikit för mycket. Annars är det jag
som är minst orolig för framtiden. Jag kan leva som jag gör, med
att göra lite utställningar, sälja något då och då,
på stipendier och sånt. Det är skönt.
Paola är aktuell som gästartist
på Teddybearsskivan. Förresten försöker hon deala till sig
ett skivkontrakt, men först måste hon göra en demo.
|
|
