Men det är svårt att prata på med en raggsocka intryckt i munnen.

text: Karin Christensen
ill: Björn Ahlén

Ibland får jag för mig att jag> borde hålla käften. Fast sedan tänker jag på att det inte var så skojigt att vara kutryggig och förtryckt på högstadiet: 1991. Åsa i djungelmönstrad baddräkt och brun hy:
”Karin, har du verkligen simmat 2000 meter?”
Bleka Karin i mörkblå baddräkt: ”Ja det har jag.”
Åsa: ”Nej, det har du inte. Ljug inte.”
Karin (som är jättebra på att simma): ”Jo...”
Åsa: ”Nej, du ljuger.”
Karin: ”Okej då... jag har femhundra meter kvar.”

Att alltid ha en fet raggsocka intryckt i munnen, och jämt och ständigt applicera ett trevande "eller jag vet inte" på allt man någonsin yttrade; något sa mig att någonting var fel. På engelskalektionerna satte vår lärarinna bänkarna i en stor ring i klassrummet och deklarerade beskäftigt: ”Let's talk now!” Det var alltid Åsa eller Maria som pladdrade på ohämmad ”hej-jag-har-varit-i-Brighton-med-EF-språkresor”-engelska, alla andra satt tysta och plågades. I synnerhet jag eftersom jag blev röd i ansiktet och undrade om jag kanske skulle dö. Lärarinnan tog mig avsides och sa att jag var tvungen att sluta vara så blyg, annars skulle det inte gå bra för mig här i livet. Hon sade aldrig de magiska orden "stå på dej", nej, det som var viktigast var att kunna tala om vad som helst på engelskalektionen inför hela klassen. Hon gjorde klart för mig att det inte räckte med att kunna böja hjälpverb eller att ha läst ”Wuthering Heights” - det var kört för mig om jag inte tog tillfället i akt på engelskatimmen tala om vädret, mitt sommarlov eller hur man bakar brownies.

Senare tog meddelsamhetens nemesis mig i besittning, och inte bara det, självförtroendet växte. Det är inte det att jag måste yttra mig hela tiden. Men jag älskar att diskutera. Sedan är det ju v a d man säger som är viktigt, en liten men naggande god truism som engelskalärarinnan tydligen hade missat.

Så hamnade jag för några veckor sedan i oblid ordväxling med min kompis. Han är rätt dominant och hetlevrad, och jag är inte precis flegmatisk heller. Först håller han en monolog, sedan håller jag en monolog. Detta utvecklas till en diskussion som förutom att den handlar ganska mycket om att överösta varandra, även kryddas med diverse mer eller mindre subtila invektiv, diskussionen blir tendentiös: "Du är en sån misantrop!" och "Men du då, du älskar ju att lyssna på din egen röst!". Samtidigt ringer det en liten envis klocka i mitt huvud: "Det är bara för att jag är tjej som han blir så provocerad, han är inte van vid att diskutera med tjejer", och jag är nästan säker på att han hör något motsvarande "Hon är så djävla kategorisk". Våra diskussioner är inga engångsföreteelser. Samma mönster: jag har gråten i halsen, han kallar mig för "lilla gumman", jag orkar inte lyssna på vad han egentligen har att säga, han avfärdar mig med att jag är en bortskämd övre medelklassunge utan någon koll på verkligheten. Så lägger sig slutligen en isig dimma över oss, och ingen säger något på fem minuter. Skål, gesundheit och håll käften. I mitt huvud pulserar en irriterande skuldmedvetenhet. Från försagd femtonåring till barnslig och gapig
artonåring till misantropisk tjugoåring till en tämligen väluppfostrad, vältalig men fortfrande rejält lynnig 24-åring - var ska det sluta, och varför blir det inte bättre än så här? Sa jag något som var obefogat, är jag rabiat?

En liten klarsynt och rationell ängel knackar på min axel och säger: "ingen har rätt i den här diskussionen, men du har argumenterat föredömligt, oaktat att du brusar upp lite för mycket". Och både jag och min kamrat har varsin liten vän som knackar oss på axeln i stunder som dessa, och vi sitter i varsitt hörn av soffan och trummar med fingrarna mot låren. Och eftersom jag är sårad och dessutom inte känner mig speciellt sugen på att efter stridens hetta ägna mig åt diplomati eller åsiktsrelativism (jag HAR simmat tvåtusen meter, och hör sen!), så går jag. Någon vecka senare träffas vi och har skitkul, men jag vet, och han också, att våra bråk har dikterat råmärkena för framtida diskussioner: musik (där "får" man ha olika smak, inte ens vi orkar bråka om Wire är ett bra band
eller inte), anekdoter om excentriska släktingar, matlagning. För husfridens skull.

Det är väldigt lätt att resignera och bittert konstatera att "det är lika bra att hålla käften", fast vad tjänar det till? jag vet ju att det trots allt känns bättre med en rejäl åskknall än bara röra sig en ljummen gråzon bland ofarliga samtalsämnen. Och varför ska man tycka synd om sig själv?
"Ack och ve, här har jag gått hela mitt liv och varit generad och handfallen och stum, och nu, när man väl säjer nåt, vad händer..." Det är väl bara att köra på antar jag. Fast fan vad det gör ont ibland.

jaja... jag vill bara säga att jag alltid drömt om att få vara en sån som alltid vågar stå för vad de tycker... de blir respekterade...

Jag blir helt galen när killar kommer med repliken "men LILLA gumman". Tyvärr verkar jag vara den enda i min skola som blir/visar det. Tycker andra om att bli nertryckta på det sättet? är jag bara överkänslig?

Oj oj oj vad jag känner igen mig...

jag brukar alltid stå för vad jag tycker men jag blir inte respekterad för det

jag säger vad jag tycker

Jag blir arg. Ofta, på min skola och dess elever. Men varje gång jag öppnar min mun för att säga minsta lilla sak så får jag kommentarerna: "ååååh, inte nu igen. Tyst, jag orkar inte" eller "jaha, nu börjas d"....Så frustrerande.

Ja, vad ska jag säga...jag e så trött så jag årkar inte läsa den, kan ni inte korta av den för sånna som går in seeennnnttttt på natten?

"Men LILLA gumman." Grymt bra argument i en diskussion. Ska lägga mig till med det där tror jag...

vilken töntig text. men det var säkert jättemånga som blev imponerade av ordvalen.

det är faktiskt litet skönt när killen (eller tjejen, de kör också med sådana "argument") börjar säga nedvärderande saker som "lilla gumman". har man bara hållt sig kall är det inga problem alls att platta till den stackarn rejält genom att på något slagkraftigt sätt påpeka att om det där var det bästa han hade att komma med så har vi nog ingenting att diskutera. men det gäller ju som sagt att hålla sig lugn... annars får det liksom inte riktigt samma effekt.

Jag blev inte imponerad av ordvalen. Jag tyckte bara det blev jobbigare att läsa.

vaffan ska jag alltid bli gråtfärdig när jag egentligen är förbannad för??? är det nåt vi flickor fått itutat oss sedan barnsben eller är det bara mig och textförfattaren ovan det är fel på?

jag står för allt jag tycker, ochalla ser upp till mej, mina åsikter är deras åsikter. men det rätt jobbigt i längden.

var det bara för att visa hur bra du var som du använde så svåra ord? i övrigt håller jag med dej.

Känner också igen det där med att bli tårögd och gråtfärdig när man blir förbannad. Jobbigt. Det är bra att stå på sig! Fast ibland går det liksom inte fastän man gärna vill...Orden kommer inte ut.

Jag har alltid sagt vad jag tycker och avd jag står för. och många hatar mig.. Men ajg har många vänenr. och det är så djävla skönt och få höra: " julia jag tycker att du ör bra" "jag tycker udu är cool" det avr en tjej som jag trode hatade mig men hon sa att många kilalr i klassen tyckte att ajg var cool och det tyckte hon med och ajg blev så himla glad. Jag håller inte käften om en kille säger nåt ajg bråkar like mycket med tjejer som killar. ajg står ör det ajg tycker och det kommer jag alltid att göra..

En mycket bra artikel, men jag måste bara få påpeka (vilket också är mitt ständigt återkommande diskussionsämne) att det heter "engelsklärare" och "engelsktimmar". Utan "a" mellan orden alltså.

En sak som är go är när man har gått emot hela klassen och läraren på en lektion, och verkligen kämpat för sin sak.. Sen på rasten kommer folk fram och talar om hur modig man har varit, och att dom håller med. Man blir ju förbannad. Kan dom hålla käften en hel lektion får dom fanimej hålla käften sen åxxå, för det är faktiskt inte så kul att vara "den som alltid säger emot". Så det så.

kallad det diskutera, samtala eller argumetera om du vill - vi vet ju alla att det egentligen heter att jävlas (för det är ju det man gör, eller hur!)

jag ska ha stock

Ville bara säga att jag känner i gen situationen på pricken! Var länge den som bed om ursäkt för att jag hade åsikter. Nu kan jag istället bli helt rabiat :) Har också en vän som jag alltid hamnar i heta debatter med. Vi har någon konstig "klapp-på-huvudet-du-kommer-nog-till-insikt-lilla-vän"-inställning till varandra. Skumt - men roande ibland.

Yes! Bra skrivet! (men vad menar ni med svåra ord, är det det så är det nog inte meningen att imponera, det är nog ni som är obildade. Ha!). känner igen det där med sockan i munnen, men nu får det fanimej vara slut med det! Skärp er (och mig) tjejer!

Känner på pricken igen mig i textförfattarens beskrivning. Gud vad skönt att få läsa om någon annans erfarenhet, minskar min egen ångest över liknande situationer! Gillar att diskutera allt med alla. Vet inte om det till stor del handlar om att jag gillar att höra min egen röst, men tror att det mest handlar om att jag är starkt engagerad i många frågor. Diskuteras saker som jag inte kan så mycket om håller jag mig ödmjukt lite tystare. När jag är hemma hos min mamma och min bror råkar vara där drivs dock ofta allt till sin spets i diskussionerna. Trots att vi tillhör samma familj ser vi på världen på så olika sätt. Diskussionerna mynnar därför ofta ut i livliga argumentationer om huruvida man kan förändra världen eller inte, osv. Oftast säger vi emot varandra argt och högljutt. Man kan knappast säga att vi delar samma politiska grundinställning. I dessa situationer tenderar jag att helt förlora min annars ganska förfinade förmåga att behärska mig och att argumentera sakligt trots att jag är arg. När jag diskuterar med familjen känns det som om så mycket står på spel. Det faktum att jag bara måste inse att vi inte kommer att tycka likadant om mycket, eller någonting kan det verka ibland, tar så hårt. Det blir på något sätt svårt att hålla det på det intellektuella planet som man annars kan göra, eftersom man måste dras med dessa människor som man älskar men som inte kan förstå en. Allt bli uppförstorat och känslomässigt på något sätt. Det är lätt att känna sig knäckt och förödmjukad efter en så´n diskussion trots att det inte var någons mening. Min nya stategi är att sluta försöka omvända mina familjemedlemmar utan istället så lite frön med hjälp av kloka och behärskade ord i framtiden.

Men hallå... kunde du inte skrivit lite om HUR du förvandlades från blyg femtonåring till vältalig artonåring... det skulle jag vilja veta.

Jag har alltid sag vad jag tycker och det är inte alltid så bra. Men det är det som är bäst tycker jag, vad man bara måste lära sig är NÄR man ska hålla käften. Att såra andra är ingen bra ide men det blir ofta så tan att vara meningen.

Äsch, jag orkar aldrig bråka med folk. Livet är alldeles för kort för att man ska hinna ödsla affekt på idioter. Om jag känner att jag börjar bli irriterad på den jag pratar med så klipper jag av diskussionen med ett "detdär får stå för DIG". I situationer där jag måste använda käften för att ta mig förbi någon brukar jag fjäska, eller använda våld istället.

jag vill oxå kunna alltid säga precis vad jag tycker, men jag tror att ingen orkar bry sig om vad jag har att säga

jag känner igen mej väldigt mycket i berättelsen, men jag va mest blyg i fyranfemmansexan till en dag så träffade jag mitt självförtroende i form av en pojke. pojken försvann, men självförttroendet var kvar. numera är jag femton, och får hålla föreläsningar för åttor om att man ska våga vara sej själv. det bästa är att jag ryter till på direkten om nån snakckar skit, så dom inte vågar göra om det. men nackdelen är att jag skrämmer folk, och att jag har en överdos av "jag är så jävla snygg å bra" att jag förtränger den riktiga världen. men om jag fick välja mellan att vara som jag var i femman (osäker, titta ner i marken, en riktig vän) eller vara som jag är nu ("översjälvsäker", många vänner, åsikter som sitter som berget) så väljer jag hellre detta liv än att någonsin vara den jag var. jag är bara femton, men jag har redan hittat mej själv. vad ska jag spendera resten av livet att lista ut?

De killar med låg självkänsla, är de kilarna som väljer små mjuka våp till flickvänner. De killar som väljer tjejer som säger vad de tycker och skiter i om de är obekväma är de riktiga godingarna. Så ändra inte på er, för det finns faktiskt riktiga killar där ute, som inte vill ha små patetiska varelser till flickvänner.

jag tycker att man ska stå för allt man har sagt och gjort och att man aldrig ska skylla på fyllan eller att man inte var sig själv på annat sätt. allting gå utan att öppna ett paraply i rumoan ( som ett polskt uttryck lyder)

jag tycker att man ska stå för allt man har sagt och gjort och att man aldrig ska skylla på fyllan eller att man inte var sig själv på annat sätt. allting gå utan att öppna ett paraply i rumpan ( som ett polskt uttryck lyder)

Så som du tänkte jag när jag var tretton, fjorton femton, sexton sjutton osv. jag trodde hela tiden att jag hittat mig själv helt och hållet, och kommit över "vem är jag" funderingarna. Sen insåg jag att man bara hittar en liten bit hela tiden, man vet på sätt och vis alltid vem man är men det tar längre tid att upptäcka det än man vill tro. Man vet absolut inte helt och hållet vem amn är när amn är femton, det är bara att bittert konstatera. Vissa vet nog inte ens det när de är sjuttio. Jag vill inte trycka till dig på något sätt, jag ville bara ge lite upplysningar.

Man ska inte säga LILLA GUMMAN. Inget kan göra mig så arg. "En liten flicka som tycks ha kommit fel". FFFFYYfan

Jag är en sån där som gärna talar inna jag tänker. Mången gång har jag på gränsen till att bryta ihop ältat "varför sa jag så, varför, varför, varför". Numer har jag insett mina brister och vet att endast två saker går att göra: 1. Att med den inre lilla inre rösten hastigt överlägga så att grodorna kan stoppas eller 2. kasta iväg ångesten och skita i vad folk tycker. Oftast blir det nr 2 men jag arbetar på ettan med. För en av de bra sakerna med att blis tor är ju att man inte längre går och oroar sig för att bli trackad för vad de tuffa tjejerna ska säga eller att man ska bli utfryst. Accepterar inte folk dig som du är , är de inget att ha. Sen att vara ödmjuk är ju en annan sak...men det tar vi en annan dag.

Känner igen mig. ÅÅÅHhh vad jag känner igen mig. Jag har också en killkompis som säger "lilla gumman" och även om han egentligen är jätteschysst, driver han mig ibland till vansinnets gräns. Men jag har ett vapen; jag brukar ge igen med "lille gubben" eller "lille ponken". Bra va!

Hm, alla killar i min klass retar mej: fjortis säjer dom. Dom fattar inte när man bli sårad eller när dom går för långt! Svin är dom...Sen när man visar att man blir sur, så säjer dom "Blev du SUR nu? Vi retas ju bara..." Och så blir det ens eget fel. Fan, jag vill att...ja dom ska mogna!

hmmm… detta är onekligen ett lurigt område. jag ahr ett problem där jag med, vore bra om nån ville hjälpa mig. jag gillar att diskutera, inte för diskussionens skull, men för att jag är nyfiken på hur andra tänker. men så gillar jag ju att prat väldigt mycket med, och är kaske inte tillräckligt bra på att lyussna. hur som helst har jag en ganska underbar vän som heter Stina, och vi bråkar en massa för hon är inte lika diskussionslysten som jag. resultat: jag tror att hon är komplett ointresserad av allt jag säger och hon tycker att jag prata i munnen på henne så fort hon vill säga nåt. det som irriterar mig är också att hon är 20 år men kvar där karin var 1991. suck. hon säger inget. och säger hon nåt är det inte alltid så intressant att det går att bygga vidare på. det är att likna vid att kasta gris med nån som inte ens anstränger sig för att ta emot bollen, och n ä r hon väl anstränger sig, så lyckas hon inte. gris. kramar // L för övrigt julia, jag står för vad jag tycker. tack för din beundran, och Stå På Dig.

det som jag blir mest irriterad över är att jag är abslout den enda tjejen som säger vad jag tycker i min klass. jag sitter och tjoar som en dåre och försöker få någon med på min sida, men just då håller alla på killen som jag diskuterar med. det är först efter lektionen som de kommer smygande "bra sagt, helt rätt". kunde kanske kläckt ur sig det liiite tidigare, så hade man sluppit sitta och känna sig som en utomjording med helt sjuka åsikter,eftersom tydligen ingen tyckte som jag just då!man tycker att folk kunde vara mognare än så...

Jag kan döda folk genom att prata med dom. Fast man kan inte lita på någon, alla är galna utan jag...

hm,jo.oftast så är det juh faktiskt tjejer som inte står för vad de tycker.jag menar,att inte säga emot när man bli kallad hora,det är juh inte riktigt...

Det ÄR bra att kunna tycka men det är, tyvärr, inte alltid så roligt att mötas av de kommentarer som åsikterna frigör! Eftersom jag är en " tyckare" tycker andra att det är legitimt att kommentera mina åsikter hur som helst! Ger man sej in i leken får man leken tåla MEN hur mycket ska tåla? Jag tycker visserligen fortfarande till men har lärt mej att hålla käft för att inte bli ett legalt villebråd för andras betydligt mera syrliga kommentarer!

Åhhhh vad underbart. äntligen någon som faktiskt kan skriva!!! som vet vilket ord som passar var, vad det betyder ovch nyanserar sig på ett annat sätt än shift-tangenten. underbart att läsa, tack. skicka mig ett mail,snälla... om du känner att du vill diskutera, eller bara formulera dig så otroligt vackert så skriv. jag måste tyvärr erkänna mig en aning för lyrisk för att kunna tillägna mig samma förmåga som jag lovordar dig för, men det brukar gå bättre. kan inte du ge resten av redaktionen kurser eller ngt?

Jag har blivit nedtryckt ordentligt några gånger i mina tonår, och fått kommentarer av lärare som denna; du blev lite nervös av att hålla föredrag va, du var lite röd på halsen.. Sedan dess blir jag knallröd om hela överkroppen vid minsta tecken på att jag står i centrum... Nån som vet hur man råder bot på det?

jag går på högstadiet, men aldrig har jag blivit förtryckt sådär.... det är ju miffo att gå runt å hålla käften när man blir dåligt behendlad....

Jag förstår inte var de svåra orden står att finna? Ni är ju bara bråkiga.

Underbar text men jag undrar hur gick det till?? hur fick lilla Karin egentligen så stort självförtroende så att hon vågade stå upp o diskutera?? bara undrar o sen känner jag igen mig i rödast.. det är hemskt med alla som dessutom anmärker det... asså jag har feta problem med det.. *uschhh* puzz på alla surfare där ute..

Det var ett väldigt ståhej om s.k svåra ord. Bra och intelligent text. Varför ska allt vara så väldans enkelt jämt? Det går tydligen utför.

Karin regerar in i 3000-talet. Alla killar som kallar tjejer för "lilla gumman" ska slita spö på torget.

Oj tack för alla kommentarer. "Svåra ordval"? Hmmm... Okej, jag tar åt mig av kritiken (vissa formuleringar jag använder är jag kanske inte så stolt över) men jag tror knappast att jag kommer att inspireras av Patsy i "Helt hysteriskt" ("Eh", "Eh Eddie", "Eh", "Ehr")nästa gång jag skriver en text. Vem mår dåligt av ett sjysst "laissez faire" ett litet "paradigmskifte" eller ett skönt "mimikry" (det sista har något med insektsskal att göra) - jag erkänner, jag gillar ord. Ord var mina enda lekkamrater när jag var liten snorig och klädd i mörkblå polarn&poretbrallor!!! Orden står på min sida, men det gör tyvärr inte cosinus, tangens och alla fraktaler i hela världen. Så varför inte göra det man är bra på. Visst heter det "engelsklektion" och inte något annat, Sara. Mea culpa. Tack för allt beröm och för alla som känner igen sig, det betyder jättemycket för mig. /Karin Christensen

Det här var bra skrivet. Inte alla ord man förstod men i alla fall. Jag har alltid varit den som pladdrat mest och jag har aldrig varit särskilt blyg, men jag känner igen mig i det där med diskussionen - ibland tror folk att man är galen och egoistisk osv om man höjer rösten (om man är tjej speciellt). Du skriver fantastiskt bra o roligt!

En j-vla bra text dethär. Jag tror att några är födda till såna "bossar" och några till socka-i-munnen. Det roliga är att fatta att detta ändå inte gäller hela livet. Sen när man träffar nån som förut var "boss" och ser att den egentligen stagnerat på samma stadie, medan man själv kommit vidare i livet, det är nåt det =) Livet är faktist att ständigt köra på, ständigt orka. Töntarna kan ha sina gäng och köra runt... eller är det bara fråga om hur man vill ha sitt liv?

iallafall, när jag blir stor,, och får barn, då ska jag lära min dotter att visa när hon är arg, och min son att respektera tjejer, och inte säga nervärderande ord om oss. men om orden tar slut, kan man ju alltid ta till " Men LILLA, LILLA Gubben..."

Är ingen som läser darling någorlunda bildade? Om ni inte förstår orden föreslår jag att ni slår upp dem istället för att komma med kommentarer om ordvalet.

Jag tycker inte att man behöver krångla till sitt språk för då är det ju bara ett "få tal" som förstår texten o det viktigaste är väl att så många som möjligt känner igen sig? Ämnet var bra i denna artikelen, men språket är töntigt. Jag håller med dom som har klagat.

ååå, vad jag känner igen mig. Man får en hisklig baksmälla av en hetsig diskussion.

När någon tar till knep som att kalla en för "lilla gumman" i diskussionens hetta bör man lägga ner den direkt. Jag finner det under min värdighet att diskutera med en sådan person. "Den här diskussionen är inte relevant längre. Du för den på en sådan låg nivå." Sedan vänder man på klacken och går. Försöker hålla sig från att slänga ölglaset i ansiktet på honom.

Fortsätt med dina ordval, Karin. Folk behöver få anstränga sig lite.

jajamensan

KIKKI!!! Säg tillbax!! "Nä, men lilla gubben..."

Det är svårt att ändra en stil om man har börjat å va tex. blyg...då blir man så himla uppmärksammad om man kör ett solonummer på scen..

En jätterolig grej: Det finns ordböcker!

hmm.. jag tycker alla som säger vad dom tycker o står för det är ganska starka personer. o dom som dessutom har bra åsikter e ju bara så smarta! tycker man känenr sig som värsta uppblåsta nollan då.. men, antagligen kläcker jag väl ur mig en del bra saker oxå.. haha.. jaja, kul med smarta människor i alla fall!

Det är skönt med tjejer som vågar stå för vad de tycker och inte alltid böjer sig för vad killarna i sällskapet anser om det aktuella ämnet.

mmm. ibland blir man arg. så arg att man inte får ur sej ett ord utan bara går därifrån eller gör nåt annat dumt. sen. efteråt kommer man på det där bra svaret man skulle kastat upp i ansiktet. faj fän.

Jag har vart vrålkaxig sen jag började sjuan, för då fick jag en grön bomberjacka och bytte namn. Och börja röka. Jag var typ trött på att va liten o ful. Så jag la av me det. Men mitt självförtroende är, efter nio års mobbing, ändå kasst. Men det synns inte, så so what?

hmm...jag fattade ikke ett skit av insändaren..för utom att den handlar om retorik. Det är bara att babbla på om vad man tror på.Sen löser det sig.

Jag blev kallad "lilla gumman" av min kvinnliga arbetskamrat, som är 30 år äldre än mig, när ja sa emot att jag inte tyckte om att nli kallad det , då var jag en bitch på dåligt humör. Hellre bitch än "lilla gumman" vilket är nedervärderande mot kvinnor!

hrmm, jag står på mig hela tiden, o kan ändra mig oxå om jag inser att jag har fel, jag tycker det e kul, jag blir inte ett skit respekterad, för tyvär är jag ju bara en rabiat kvinnosaks kvinna med hår under armarna o äääääääcklig(!) för att jag inte följer normerna*suck* och kikki: det är det som kallas förlöjligande, läs dom 5 härskarteknikerna, du hittar dom säkert på nätet, där får man en aha upplevelse

När jag lyssnar på de pubertala diskussionerna i skolan så är det ändå ingen som verkar ha koll på innehållet, för som sagt så var det ju viktigare att man sa något än att man sa det rätta. Jag har lärt mig att ta för mig i diskussioner och jag vet att jag har den kunskap som krävs i många fall och oroar mig inte längre för vad folk tycker. Jag blir respekterad av vissa, man kanske skulle kunna säga de flesta men inte av alla. Det kommer man nog inte ifrån. Men poängen med detta är att jag tror att respekten kommer med kunskap, med det man säger och inte som i skolan när och hur högt man säger det.

äh det är fan helt lönlöst att hålla käften. sen behöver inte det betyda att man måste köra över alla med stora åsikts-ångvälten jämt. fast det är ju helt lönlöst att sitta och komma på smarta repliker och aldrig säga dem.

åh jag bara MÅST få påpeka att det kanske värsta jag avrit med om var när vi hade redovisning i skolan om hur reklam påverkar och bygger upp könsroller och sedan pratade om hur tjejer förväntas vara (tysta snälla mjuka gulliga rosa dekorativa) och ifrågasatte det och om det måste vara så och frågade klassen vad de tyckte och bad om lite diskussion. följande scenario utspelar se i klassrummet: ALLA killarna började säga emot och strö åsikter omkring sej om hur de ansåg tjejer skulle vara och att vi hade fel och bla bla bla. jag frågade specifikt tjejerna om det inte var nån som ville replikera, säga nåt i debatten, ha nån åsikt. .t.y.s.t.n.a.d. Jag blev jättebesviken. Sen efteråt kom flera fram och sa att det var jättebra, att vi hade rätt och allt vad det var. Men SÄG det då! annars kan man fan itne sitta och gnälla och se plågad ut hela tiden........ det var det!

Jag tror inte grabbar är medvetna om hur "lilla gumman" upplevs av kvinnor. Framförallt inte eftersom så många mödrar (mammor) dagligen säger detta till sina döttrar... - Ett argument är aldrig värre än det känns!

Ja, för all del, visst ska man säga avd man tycker-men tänk på att ord sårar ibland...

Det är faan inte alls skojj att säga vad man tycker och stå för det man säger hela tiden. Respect får man, men man får faan inga ragg. Vem vill ragga upp den där som hela tiden ska bråka om att ha rätt hela tiden. Sug och svälj för faan.

jo...den här berättelsen kan jag känna igen mig lite i. Ibland blir man tillrättaviSad att hålla käften...och sen när man ska diskutera så blir man osäker..."kan jag säga det här"?...osv.annars bra berättat./elin

Här sitter en tjej som för en vecka sen fick högsta betyg i gympa...men som läraren drog iväg efter lektionens slut och sa att han ville prata lite med mej. Visst! - Jo..det är nåt jag måste säga till dej, som ett tips vidare i livet...Du måste dämpa dig lite, du är för dominant Lina. -Men jag har aldrig vart taskig mot någon! Jag tycker jag verkligen behandlar mina klasskompisar med respekt..? - Jamen...du märks lite för mycket..tänk på det. Fatta!! han sa rakt i mitt ansikte att jag borde hålla käften i framtiden. Min egen jävla lärare! Det var verkligen nåt osm jag inte trodde skulle komma från en vuxen, relativt intelligent männinskas mun. Varför skulle jag ändra på mig? För att...behaga omvärlden eller ?För att cementera hans åsikter om att killar får väsnas, men om tjejer låter och faktiskt tycker nånting måste det vara nåt fel som går att ändra. bajs på honom helt enkelt...

jag tycker att man skall vara som man ar dar med basta

Visst,jag säger va jag tycker...Tror ni det gör att jag blir respekterad?? Visst,jag är med i "tuffa gänget"...Tror ni det gör att människor,både killar & tjejer,behandlar mig jämnlikt?? Då tror ni fel...Jag är en Barbie,and that´s it...

Det där låter precis som jag! När mitt självförtroende blev bättre släppte en spärr och nu måste jag säga vad jag tycker hela tiden, det finns inget stopp!

oj... det lät lite likt mig det där. nedtryckt "tönt" med dominata "vänner". började högstadiet, ny klass, ny skola... och vad hittade jag liggandes i korridorerna på den nya skolan, jo ett självförtroende. jag blev klarsynt. jag var inte annorlunda, jag var speciell. mina åsikter var ju en del av mig som ingen såg, jag beslutade mig för att visa hela mig. först klädstil, jag var ju ingen modeslav. mitt yttre började sakta förändras... sen denna tysthet. det stämde ju inte. helt plötsligt såg alla mig, då var det väl klart att de skulle få höra mig med. å så blev det. jag är nu en av dessa "alternativa" människor som säger det jag tycker. men, dessvärre, på grund av att jag jämt säger vad jag tycker. så verkar folk få något filter för öronen å hör inte vad jag säger... för jag säger för mycket.

jag står alltid för vad ajg tycker och jag är rätt respekterad oxå. blyg har jag aldrig varit heller men inte fan kan jag skriva sånna här bra texter om nånsens för det

jag håller nog inte med där du.

Jag har fått för mig att killar inte tycker om när tjejer är sådär högljudda och ska överrösta dem särskilt inte de killarna som det går att disktuera med men vem bryr sig?

det värsta som finns är folk som klagar på ordval. VEM FAN hänger upp sig på ord?! inte den som skriver i allafall så att klaga på författaren tjänar inget till.. antingen är ni ordsnobbar som reagerar över andras ordval bara för att dom inte är lika exotiska som era, eller så är ni blåsa som inte kan fatta innebörden av en text bara för ni inte fattar vissa ord.. oerhört töntigt att klaga på nåns språk allafall..det är inte precis som om hon satt och letade i en ordbok efter svåra ord? så varfÖR ens reagera? phOO.

hehe det värsta som finns är inte att bli kallad lilla gumman, det värsta som finns är tjejer som blir gråtfärdiga när dom blir kallade "lilla gumman" sluta vara så lättpåverkade

klart man ska säga vad man tycker, och bara för att man har olika åsikter behöver man ju inte börja bråka för det. Jag och mina vänner tycker olika om mycket, diskuterar OFTA, men bråkar aldrig. Bara för att man har en järnvilja behöver man inte argumentera med "lilla gumman" , j-igt frustrerande....

jag går inte i skolan längre

det är jävligt störande när man säger vad man tycker och inte får igång nån diskussion med den som tycker annorlunda, utan personen ifråga bara blir sur. det gör mig så jävla avig. Tack för moi

Någon mer som sommarjobbar? Då vet ni att det uppkommer diskussioner i fikarummet.Och ibland finns det juh vissa man inte kommer överens med... Det är en tjej på mitt jobb som bara avbryter mig hela tiden. För tre fyra år sedan (nu är jag 20) skulle jag inte vågat säja emot men nu gör jag det. Vi gillar inte varnn nåt vidare. ibland lönar det sig att va kaxig! varför ska hon avbryta mig, vara taskig, otrevlig osv? som tur är gillar de andra jobbarkompisarna mej och jag gillar dem. Det är bara den hära tjejen som är så egotrippad o börjar babbla om sin unge och sina fiskar och då brukar jag gäspa med vilje... hehe... man ska vara så snäll som möjligt men aldrig på bekostnad av ens egen rätt att UTTRYCKA sig. Bra artikel förresten.

Någon mer som sommarjobbar? Då vet ni att det uppkommer diskussioner i fikarummet.Och ibland finns det juh vissa man inte kommer överens med... Det är en tjej på mitt jobb som bara avbryter mig hela tiden. För tre fyra år sedan (nu är jag 20) skulle jag inte vågat säja emot men nu gör jag det. jag sa "Du du avbröt mig, det är otrevligt". Då blev hon skitsur och det blev pinsamm stämmning runt bordet, fast jag kunde inte hålla mig. Vi gillar inte varnn nåt vidare. ibland lönar det sig att va kaxig! varför ska hon avbryta mig, vara taskig, otrevlig osv? som tur är gillar de andra jobbarkompisarna mej och jag gillar dem. Det är bara den hära tjejen som är så egotrippad o börjar babbla om sin unge och sina fiskar och då brukar jag gäspa med vilje... hehe... man ska vara så snäll som möjligt men aldrig på bekostnad av ens egen rätt att UTTRYCKA sig. Bra artikel förresten.

Oj, vad jag kände igen mig. Men de som pratade i högstadiet hade absolut inget att säga och kommer aldrig att ha det för det kommer att bli hemmafruar med villa, volvo och vovve! Ibland är det faktiskt bättre att hålla tyst. Me som tjej har man press på sig att prata bara för att övervinna det där med att det bara är killar som pratar!

Glömde bara säga; Jag är otroligt kaxig men jag sitter inte å snackar å diskuterar för det. Att vara kaxig och bara ha elaka komenatrer i huvet så fort du ser en person kan vara oerhört jobbigt, Att jag är kaxig inebär att jag kan säga ifrån regält, jag går inte med på att NÅN sätter sig på mig...

Ja, visst är det Johan!!! Det är så patetiskt med killar som inte har något bättre att säga och drar till med ett LILLA gumman. Verkligen lyckat...

<tala är silver tiga är guld>

Jobbig när 'jag' blinkar överallt. Usch!

Man får självförtroende av att träna Kung Fu. Om inte annat så blir man en oerhört kaxig tjej, och det är kul. (förutom när man är på vippen att få något oönskat yrke bara för att bevisa att man kan allt man vill)

kikki, låt inte killarna kalla dig lilla gumman. Säg till dem att slut med en gång!!

faan.. att diskutera med killkompisar är så j-vla kul tycker jag, om man har rätt person att snacka med dvs.. killar i min klass tror alltid att tjejer inte kan någonting, och även om man skulle säga något som är rätt, och t.o.m bevisa det så räcker det inte för dem, de är ändå "BÄST" för de är KILLAR. Men mina bästa killkompisar, som är 3 år äldre än mig, är lättare att snacka med. Men det är dom som gillar att säga "Lilla gumman"... så det finns nog inga bra diskussions-partners...

Det värsta är bara att man ofta får öknamn, typ "Besserwisser" om man tar för vana att vädra sina åsikter och gillar att diskutera. Detta bara för att man oftast har rätt! *ler*

det tjänar visst till å säjja va man tycker tillslut måste ju det man säger gå fram till nån..

"Lilla gumman" är verkligen...åååå

Säger alltid vad jag tycker och argumenterar. Respekterar andras åsikter om det finns en grund. Känner igen det där med att folk kommer fram efter en lektion eller diskussion och berömmer. Stå på er och kämpa för era åsikter. (gråten har vi tjejer fått på köpet)

Det här med "lilla gumman", det är ett väldigt bra sätt att få folk ur balans på. Använd det ofta och njut av reaktionerna kommentaren kan frambringa. För övrigt kan man köra på den gamla patenterade metoden att aldrig säga vad man tycker, utan bara skita vad andra säger utan att förklara sig. Folk som är sänkta blir sura, medan nica människor också blir det. Men man slipper iallafall prata med dem. Förlvrigt är det inte vad man säger som spelar roll, utan vilka välslipade retoriska knep man använder sig av. Tyvär, måste man väl tillägga. Förövrigt har jag lite svårt för folk som hela tiden måste hävda sina åsikter. De framstår mest som väldigt osäkra på vad de egentligen tycker. Folk som är säkra på sig själva verkar lyssna mer på vad andra har att säga, så de kanske kan omvärdera sina egna åsikter. Hmmm, något mer? Nej, det räcker så.

Killar kan. JAG kan.

Mm... Känner igen sig Alla (i allfall många) driver med en bara för att man inte gillar att snacka...

hejhej.... det kan kännas så underbart att säga nåt bra ibland. en replik som kommer på precis rätt ställe och som får den andra personen att stanna upp och tänka efter. som ni kanske har förstått är jag inte särskilt pratglad av mig, men när jag lyckas säga nåt sånt som jag nyss beskrev, växer jag åtskilliga centimeter....

hejhej.... det kan kännas så underbart att säga nåt bra ibland. en replik som kommer på precis rätt ställe och som får den andra personen att stanna upp och tänka efter. som ni kanske har förstått är jag inte särskilt pratglad av mig, men när jag lyckas säga nåt sånt som jag nyss beskrev, växer jag åtskilliga centimeter....

Tycker oxå att man ska våga säga vad man tycker, även om det inte alltid är det lättaste. Man ska våga stå för sina åsikter även om andra inte tycker som en själv. Det ser man tydligt på vissa stora kändisar som aldrig vågar ha några riktiga åsikter, utan bara försöker slingra sig och gå nån gyllene medelväg så att ingen ska ta åt sig... Irriterande! Våga gå mot strömmen, och ha egna åsikter. Men man ska ju inte heller vara helt stenhård i alla saker utan i alla fall lyssna på vad andra tycker och tänka över det, vara lite öppen och klarsynt lixom...

jo jag e jävligt blyg ibland o jag hatar det rent ut sagt! men vissa dagar så kan jag släppa ut allt o tjattra me alla som kommer i min väg. jag har ju då hållt så mycket inom mej dom dagarna då jag va tyst så det släpper jag ut o det tar ett pra timmar. då älskar jag att snacka men inte annars, inte alls...

Åhh, jag vill döda när killar ler överlägset och bara ignorerar ens fullständigt logiska och klarsynta argument! Eller när de ber en lugna ner sig, när det enda man gjort är uttryckt en bestämd åsikt utan tillstymmelse till hysteri i rösten.

annars tycker jag att "liten gumma" är ett ganska sött ordval när man tänker på den vackra flickan.. om det används i positiv bemärkelse så att säga..

Björn du har ju missuppfattat precis allt. Vi pratar om debatter och hetsiga diskussioner här, inte om ömhetsbetygelser. Vad man kallar varandra i sängkammaren och vad man försöker trycka till varandra med i en argumentation är skilda saker. Lilla gubben är förövrigt jättegulligt det med. Är du en liten gubbe, Björn?

"Nina, du måste försöka och vara lite snällare, inte ha så mycket attityd, Grabbsen blir rädda då"

När någon säger "lilla gumman" är man förlorad, det är som om de anser att de är flera nivåer över en, efter det spelar ingen roll vad man säger så sluta säga det!!!!

jadå.. jag är ju det :) men jag missuppfattade inget. fast jag medger att jag halkade ur samtalsämnet en smula..

för övrigt så betonade jag ju även att det var skilda saker..

man ska säga vad man tycker... jag vet. men de kan tyvärr inte jag med någon jag inte känner så bra... hur gärna jag än vill. ciao

Om man har åsikter blir man oftast illa omtyckt. Eftersom ingen annnan tycker som man själv....

flicks som genomskadat harskarteknikerna och vagar havda sig ar det sexigaste som finns..go kicki go.och alla andra.kor ner deras 2000 m i halsen pa dem. praktiskttips till alla "små gummor": Grab,Twist and Pull!!

en sak e jävlig: om man diskuterar i grupp så kan folk sitta å prata lite i mun på varandra ända tills en kille börjar prata. då blir det tyst å alla lyssnar på honom. det STÖR mig för killar har bara starkare röster, inte mer att säga. deras åsikter hörs ALLTID

Fan vilken jävla taskig brud..synd att det finns gott om dem överallt.Karin...jag tycker att du rockar..bara så att du vet det...Och du..den där engelskaläraren...hon blev säkert avskedad och jobbar som spärrvakts kontrollant På gröna linjen hos föredetta-SL-vad-det-nu-heter nu.Det behövs fler tjejer som vi,för haur kul är det att ha en socka i käften när man har hur mycket som helst att säga? Dessutom smakar dom illa.

Det är ju just sådana här flickor man vill ha!!! Stå på er!!!

Hmm..jag känner igen mig som fan, enda skillnaden är att jag är tjej i motsatt position. Det är alltid jag som lägger huvudet på sned och säger "men vännen.." eller "lilla gubben.." i diskussioner. Jag tror ingen har kallat mig lilla gumman förutom pojkvänner som varit keliga, tror ingen skulle våga kalla mig det i en diskussion. Jag kör med samma taktik som killarna, MOT killar. Rena nertryckningsmetoderna ibland. Det funkar iallafall, dels för att mina argument håller och eftersom jag suger musten ur dem genom mina nedsättande kommentarer. Jag undrar bara, är det verkligen RÄTT av mig att göra så? Dvs få killarna att känna sig underlägsna? Borde det inte vara på lika villkor? Alltså, om man som tjej inte vill bli kallad lilla gumman, borde man då säga motsvarande till en kille?

jag är också en såndär människa som ger mig snabbt i disskutioner(jag vet att jag är löjlig) egentligen borde jag göra min röst hörd lite oftare....jag är ju faktiskt åsikter...

jag brukar alltid först säga vad jag tycker, men när det verkar som om nån annan blir sårad av det ändrar jag mig. Men då blir det mig det blir mest synd om sen!

Ojoj. Det här var den tråkigaste, och mest själlösa artikeln jag någonsin läst (måste dock erkänna att jag hoppade över ett stycke av tristess). Om du ska skriva om ditt patetiska liv kan du väl åtminstone välja något intressant att skriva om, eller på.

Håller med graham, urtråkig. Men hur lång tid tog det att skriva, med ena näven i uppslagsboken?.

Helt sjukt ju att man alltid ska bli gråtfärdig när man egentligen vill slå till nån. Jag hatar sånt! Jag är precis så. Skit jobbigt ju!

"Åsiktsrelativism"- nyspråket infiltrerar media. Bra text men för övrigt mycket akademiskt ordbajseri.

innan var jag oxå den tysta, lilla snälla flikkan som satt i ett hörn och lyssnade när de "mer värda" uttalade sig. sen kom jag på att jag är oxå människa, jag kan prata och mina åsikter är lika viktiga som deras (om inte viktigare). jag orkar inte vara tyst mer så jag har slutat med det!

det är pissjobbigt med alla blinkande jag. sluta!!!

det är jävligt skönt att slänga ur sig något som bara känns sådär rätt... tyvärr brukar man inte komma på det förrän man sagt något korkat innan.

Ibland är det ganska skönt att bara sitta och lyssna på en intelligent diskussion utan att medverka själv. Lärare är dock ett släkte som inte verkar förstå detta. Men man vill ju inte bara häva ur sig något om vädret och förstöra en vacker diskussion bara för att vara "aktiv" på lektionen och höja sitt betyg. Så det så. Sen har tystnaden i och för sig i vissa lägen att göra med ett pyttelitet självförtroende, men dessa lärare och även andra gör det inte bättre genom att säga att man "måste börja prata mer", för då börjar man tänka mer på att säga Något än att säga något Relevant och Vettigt.

Jag håller med "jag!" Precis så är det. SUck.

fasen, hur gör man när man bara kan stå för sånt som är tråkigt.

jag tycker det är jätte bra att stå för vad andra tycker. lätt också

Heja alla som vågar visa att de hatar att bli "lilla gumman"-ade. Och alla andra: Bli lite arga istället för ledsna, jag tror det funkar - även om jag vet att det är äckligt lätt att halka ner i söt-liten-flicka-syndromet när man (som jag) en gång varit där. För övrigt gillar jag att artikelförfattaren inte väjer för "konstiga" ord.

en sak till...: "Jag avskyr dina åsikter, men är beredd att offra mitt liv för din rätt att hysa dem"

Jag är i en sån familj där min pappa jämt ska bestämma, och mamma lägger sig ner för honom. Tyvärr är jag likadann som honom så vi bråkar och disskuterar JÄMT om olika saker. Och det är så skönt att göra honom arg genom att vinna en debatt...

det är för lite starka åsikter i våra vardagliga samtal. sluta mjäka!!

Imorgon är det ju Girl Power dagen enligt Spice bruttorna... så.. VÅGA göra VAD NI VILL imorgon... och efter det.. do as you please. Shit i vad andra tycker. Låssas som om du är en kändis som fan ska ha massa respekt och du själv har massviss med åsikter... och fan att du vågar stå för dem!

Snacka på! Kallprat är döden om det är det enda som finns.

Och jag som började tro att jag var den enda i hela världen som betedde mig på det sättet, hamnade i konflikt med människor för att jag sa vad jag tyckte. Det har gått så långt att jag börjat undra om jag ska sluta säga vad jag tycker, men det kan jag ju inte!

Ville bara säga att jag dock sällan blir ledsen när jag diskuterar, bara så arg att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen. jag älskar att argumentera. Eftersom ordvalet blev så oerhört omdiskuterat måsta jag också få uttrycka min åsikt. Visst slår jag upp orden, jag vill lära mig flera "fina" ord d v s ord som inte andväns så ofta, inte i mina umgängeskretsar i alla fall. Men jag tycker att man ska ta hänsyn till de som inte är lika bildade, t ex invandrare eller personer som helt enkelt inte är så bra på svenska, för det borde ju allat hålla med om att ju fler det är som förstår desto roligar är det ju att dela med sig av sina åsikter. Är det förresten något fel med att vara obildad, det vore ju fruktansvärt tråkigt om alla var lika. En sak till. Det är lätt att säga att man ska stå för vad man tycker, men när man till slut är helt ensam är det inte så lätt längre. Till vilket pris är det värt att alltid stå för sina åsikter?

känner igen mig så himla mycket!!!

Jag har också varit den där tysta lilla flickan som hellre höll med i det som alla andra sa än att säga vad jag själv tyckte. Men sedan jag bytt skola först gången kom jag på att det inte lönar sig att vara blyg. Ingen märker en och man får mycket svårare kontakt med människor. När jag sedan bytte skola igen tänkte jag minsann lägga av med mina blyga fasoner. Tänkte att nu ska jag börja lägga mig i å diskutera å säga vad jag tycker, men sorglit nog ändras man inte över en natt. Men, jag jobbar på det! Tänker inte låta folk trampa ner mig längre! Tänker visa att jag också kan tänka!

tycker att det inte borde vara tjejjer som skulle lära sig att prata mer i klassrummet, utan killarna som skall lära sig att lyssna och inte trycka ner tjejjerna!

jag irriterar mig på killar som bara måste häva ur sig några riktigt spydiga och sexisiska kommentarer när dom pratar med tjejer som insett att vi lever i ett samhälle där kvinnan på många plan inte har samma rättigheter som männen och som med andra ord kallar sig femenist femenist. Inte för att kommentaren oftast har med diskussionenen att göra utan bara för att dom måste.

Du har inte tänkt på att uppskatta din kompis försök till inlägg i diskussioner istället för att anse att hon bara har trista saker att säga? Backa upp henne och se henne som den härliga men blyga tjej som hon säkerligen är, varför är ni annars vänner om du störs på hennes hopplösa blyghet? Kanske känner hon att du tycker att det hon säger är tråkigt och tro mig, i den sitsen är det rätt svårt att pressa fram något kul och av intresse då det enda man tänker på är att det man säger måste vara "rätt". Se till att du och andra ger din kompis uppskattning istället för att sucka av tristess så ska du se att hon har massor att komma med!

Jag hade det problemet hela uppväxten, alla sa: Du ska då alltid DISKUTERA och de menade det som något negativt när jag gillade att vända på argument och stå för mina åsikter. Så ville jag ändra mig, men det vet vi ju alla att det är inte så lätt. Men härom året (jag är 24 nu) så kom "betalningen". En kompis sa till mig att hon och ett helt gäng andra hade suttit på Kåren och pratat om mig och alla hade tyckt att jag var bra för att jag var så rak och ärlig, till och med de som jag inte kom överens med sa det. Så sensmoralen är väl att man ska stå på sig och stå för sin åsikt (så länge man har tänkt igenom den och sett den från "den andra synvinkeln"). Sen lär man sig väl med tiden och åldern oxå att välja sina diskutioner, och känna igen dem som inte kommer att acceptera mina åsikter nomatterwhat. Man behöver ju inte diskutera jämt...

Om man skall säga vad man tycker? Det hela beror väl på hur viktigt det är för en själv eller för andra att säga någonting. Man behöver ju inte alltid säga allting. Ibland kan det vara schyste och bara observera. Men oftast så känns det ju alltid bättre att säga vad man tycker, visa var man står och ibland även provocera enbart diskussionens skull.

åhhhhh man säger bara inte lilla gumman till nån...

att bli kallad lilla gumman eller liknande är nåt utav det mest irriterande som finns.att bli behandlad som om man inte skulle förstå eller ngn annan bullshit.jag blir galen och har lust att slå på människan som just nedvärderat mig.våldvåldvåld.

Fula tjejer som börjar säga emot killar blir ignorerade av alla förutom de lika fula killar som raggar på de nyss nämnda. Snygga tjejersom säger.....De säger inte emot...jo de säger emot de nyss nämda fula killarna men fnittrar och sväljer svadan när boyfriend-material:et öppnar munnen. framförallt lyssnar de till whatever som man säger. Jag roar mig kungligt. Pratar goja. Guldlock heads bobbin' all around. jag kan gå på hur mycket som helst.

eeehh... min kompis är precis likadan, hm, flera av dem när jag tänker efter, han bara pratar och pratar och pratar... Om jag säger nåt så bryr han sig knappt om att kommentera det... Fan, jag blir så himla trött. Fast jag gillar ju ändå att hänga med honom... Visst att det är bra att våga prata, men jag önskar att människor kunde lära sig att lyssna också.

det är en som en dröm att jag ska våga stå för vad jag egentligen tycker. jag vill det men...

Jag tycker att sånna som inte kan ge sig är sånna som bill clinton som gör ganska dumma grejor, typ bomba o sånt, det är så det skapas krig! Sen ska man väl stå på sig men man får la tänka på konsekvenserna också!? Jag vill till finlandi nu!

Jag är en sån som vill börja säga vad jag tycker och stå för det. Jag försöker. Men med ett liv fyllt av blyghet och tillbakatryckt så går det långsamt. Det känns i alla fall befriande att veta att andra brutit sig ur självförminskandet. På nåt sätt så ska även jag klara av det..

Usch...när du skriver det där om att alltid säga "fast jag vet ju inte" eller "tror jag iallafall" så känner jag igen mig. Måste sluta med att säga så, det låter oseriöst och obildat fast jag har börjat bättra mig, faktiskt!

Alltså vad handlar artikeln om egentligen? Har jag missat nåt?

Hmm. jag har inte tänkt på förän precis nu att jag inte brukar börja gråta längre när jag blir förbannad. alltså kan jag inte heller komma ihåg när jag slutade eller varför. kanske bara för att jag inte blivit tillräckligt asförbannad på ett tag.

Stå på er och håll inte käften! Spotta ut sockan och skrik för allt ni är värda!

För mig är det en självklarhet att säga vad jag tycker, så länge inte nån tar illa upp eller tar skada av det. Om man har något att säga, har en egen vilja och inte håller mé så tycker jag att man ska säga vad man tycker, hur ska folk annars veta vad man vill eller tycker om saker å ting ?

Heja! Heja!

jag tycker det var ett javla tjat om svara ord i kommentarerna men jag tycker nog forfattarinnan har ratt och att man som anvander lillagumman uttyck skall kastreras for att undvika fortplantning och forvisas till nagon odslig plats dar de inte kan gora sa mycket skada.

Hellre bitch än bimbo.

Man ska alltid stå för vad man tycker, sen ifall det går mot ett pinsamt gräl med nån man inte ens känner kan man faktiskt sluta prata om den saken.. Det får jag göra rätt mycket när köttätare ifrågasätter poängen med att vara vegetarian, å det e lixom inget fel med det... "Nää, det e bäst vi lämnar ämnet innan jag äter DEJ.." ;o)

Jag tror man behöver stå på sig ibland. Det kan var nyttigt. Man lär sig hantera en ohållbar situation och komma på nya argumnent. Nästa gång man kommer i en konflikt vet man var gränsen går utan att det blir överdrivet. Argumenten blir vassare, självförtroendet höjs och man blir lugnare.

att alltid säga vad man tänker är inte ärlighet, ärlighet är att mena vad man säger

HALLÅ

hallå julia

Kom på en sak medan jag satt och läste alla kommentarer.. Bara lite historia först: Förr i tiden var jag ganska tyst, lyssnade nästan bara (i skolan och sånt, men även på andra ställen). Nu pratar jag när jag vill och säger vad jag vill. Vågar stå för mina åsikter osvosv. Hur som helst, vad jag kom på var att jag "blev smartare" när jag lyssnade än "nu när jag pratar". För när man lyssnar har man tid att fundera och vara psykologisk, och kommer på smarta grejer (och vissa repliker att sticka in. har man varit tyst och plötsligt säger något så lyssnar ju alla också desto mer då). Iaf slutsatsen är helt enkelt att nu när jag pratar mycket så känns det som att jag inte tänker lika mycket, eller i alla fall inte riktigt på samma sätt, som när jag var tyst och iakttagande. Nevermind. Huvudsaken är att man har balans. Och tack Esther för den sista meningen. Jag är tamejfan stolt för att jag är så jäkla bra på att lyssna, samtidigt som jag faktiskt kan prata ordentligt också - när jag har lust. Varför är folk så jäkla ego och ska _bara_ prata?? Skärpning alla ego-själar!

Härligt! Jag blev glad av att läsa din artikel! Det finns alltså fler halvneurotiker där ute. Tyvärr är jag själv fortfarande för blyg för att argumentera mycket och högt jämt. Det blir bara med mina närmaste kompisar och med min älskling. Jag måste lära mig att stå på mig och skita i vad andra tycker även om jag inte känner dem så väl/inte känner dem alls. För vad f-n kan hända? Att någon tycker att man låter för mycket? Jamen, då kan de ju bara gå därifrån.

Sen så finns det ju faktiskt små 14-åriga "jag vet allt trots mitt myrperspektiv" flickor som förtjänar att kallas för "lilla gumman" och inte inser hur fel de har. Av någon anledning så är det mer ovanligt bland småkillar, kanske för att de bajsar ur sig sina åsikter utan att ta sig själv på sånt dödligt allvar.

PS. Jag slöläste artikeln. Jag kan på intet sätt relatera till det som står där, eftersom det där lär vara ett typiskt tjejproblem. Eller finns det killar som har samma problem??? (könsroller, förtryck, bla bla bla kvasi-intelligenta fjortis-feminister (slå den ord-sammansättningen om ni kan! Ha nu blev nån sur i alla fall!))

Kikki: Håller med dig fullständigt. Det är fan edt värsta som finns att bli förminskad och förnedrad på det sätt man blir när någon bara klappar en på axeln och säger "Men lilla gumman...". Men, det är ju så det alltid har varit. Männen använder sig av härskarteknikerna för att det kvinnor ska tappa sin tyngd så att ingen lyssnar. Inte fan är det någon som överseende säger "Men lilla gubben..." när en kille säger vad han tycker...

Stå på dig för annars blir du stådd på, så är det bara...

jag säger att jag läste första raderna sen orkade jag inte mer skulle gärna läsa men den e för lång.verkar mesig också. jag menar inte att jag är nån eller så men jag klarar inte av svaga människor. stå på er säg vad ni tycker! (om det var det skiten handlade om?)

men varför är inte orden där när man behöver dem?

Det viktiga när man för ett samtal med en annan människa, ÄR att det blir just ett samtal. Detta innebär att båda parter måste LYSSNA då den andre har något att säga. Annars blir det ganska meningslöst. Det värsta jag vet är besserwisser-typen som bara mal och mal, totalt övertygad om sin oöverträffliga intelligens och riktighet och som så fort man öppnar munnen, AVBRYTER FÖR ATT FORTSÄTTA MALA OM SAMMA SAKER IGEN FAST PÅ HÖGRE VOLYM, som om man inte hörde... sådana personer gör mig jävligt irriterad. Och är ganska meningslösa att överhuvudtaget försöka samtala med, eftersom det hela antingen slutar i tystnad, eller i gapskrik för att göra sig hörd tillbaka. Dettta är vad jag har att säga.

Jag kan då prata och stå i när man sitter en grupp kompisar eller liknande, men så fort en vuxen är med är jag mycket mer tyst. Har funderat mycket på varför det är så... Det kan vara så att jag känner att jag har ingen makt över dom (för vuxen är ju det högsta man kan bli i min värld just nu)Så jag känner kanske att det är inte lönt att säga något för dom kan ändå vrida till det så att dom får rätt på något sätt. Hmm... Så här kan jag väll inte ha det!? NÄ!

Tack! skönt att läsa! Jag brukar aldrig backa för en diskussion men ibland känner jag att jag snart försvinner om jah´g hela tiden måste försvara en massa sakfrågor.... Ledsen

vet ni vad eran nya (nya å nya)design suger.. men det är bra att ni har sånt här.. men Läser ni det?---? Jag säger alltid vad jag tycker så det sååå!

jag orkar aldrig läsa allas kommentarer för de är jämt så många så förmodligen kommer ingen att orka läsa min heller... men jag ville bara säga att jag står för vad jag tycker & säger det oxå. alltid. det är helt självklart för mej. och som någon/några redan skrivit tycker jag oxå att det e störtskönt att kunna slå ner alla "lilla gumman" och "men är du feminist eller"-repliker för de som säger så har ju verkligen inget bättre att komma med! & då har man vunnit! yes! och som allas vår älskling jonas gardell säger "låt aldrig folk sätta sej på dej. låt dem gärna sätta på dej, men låt dem aldrig, aldrig sätta sej på dej." läs & lär! peace

Jag blir så j.... irriterad när någon säger: "LiiillllAAAA GuummmmAAN!" o klappar en på huvet, speciellt när vuxna människor säger det! Bara för att vi är yngre än dom och bara för att vi är Tjejer ska vi då inte få vår åsikt hörd?? kan vi då inte ha rätt? Vi måste verkligen KÄMPA för att få vår röst hörd! det här med att kvinnor inte ska få sin röst hörd...det kommer från förr i tiden då "kvinnorna satt hemma framför spisen o födde barn" Om det inte hade varit så, om det hade varit tvärtom, hur skulle det då vara "MÄN"?! skulle inte VI så säga: "LILLA Gubben"??? det är precis som fotomodeller och måttot att kvinnor som ser bra ut är smala, Hur tror ni att anorexi och Bulimi skapats?? Jo för att om man inte hade tagit en PINNSMAL flicka som modell utan snarare en lite småmullig, eller NORMAL flicka så skulle inte allt det där funnits! Jag tycker inte alls att "Män" ska kolla ner på oss "Små flickor" för om det inte hade vorit för att vi "Stått framför spisen o fött barn" så skulle ni säkert SVÄLTIT till döds vid nu, och ni skulle heller inte ha några barn! Och självklart, om vi inte hade er så skulle vi inte kunna vara gravida eller ha någon mat att laga, så TÄNK!!! Vi är PRECIS Lika mycket värda som människor som NI! Kanske är ni mer Fysiskt lagda men vi är mer Psykiskt lagda. "En värld utan män är inte en värld". MEN "en värld utan KVINNOR är inte heller en värld!" Tänk på det!

en tid i mitt liv var det jobbigt att tycka. jag tycker gärna å ofta men ett tag slutade jag med det bara för att andra skulle få tillfälle att tycka. ja menar jag vill inte var en sån som inte låter andra kommer till tals, mendet hjälpte inte, folk tyckte inte i alla fall, så det kan ju inte bero på att jag var högljudd liksom. nu tycker jag som fan.

en tid i mitt liv var det jobbigt att tycka. jag tycker gärna å ofta men ett tag slutade jag med det bara för att andra skulle få tillfälle att tycka. ja menar jag vill inte va en sån som inte låter andra kommer till tals, men det hjälpte inte, folk tyckte inte i alla fall, så det kan ju inte bero på att jag var högljudd liksom. nu tycker jag som fan.

en tid i mitt liv var det jobbigt att tycka. jag tycker gärna å ofta men ett tag slutade jag med det bara för att andra skulle få tillfälle att tycka. ja menar jag vill inte va en sån som inte låter andra kommer till tals, men det hjälpte inte, folk tyckte inte i alla fall, så det kan ju inte bero på att jag var högljudd liksom. nu tycker jag som fan.

en tid i mitt liv var det jobbigt att tycka. jag tycker gärna å ofta men ett tag slutade jag med det bara för att andra skulle få tillfälle att tycka. ja menar jag vill inte va en sån som inte låter andra kommer till tals, men det hjälpte inte, folk tyckte inte i alla fall, så det kan ju inte bero på att jag var högljudd liksom. nu tycker jag som fan.

Visst är det bra att säga vad man tycker, men om man ALLTID skall uttrycka sin åsikt, så tröttnar folk. Det är viktigt att lyssna på andra också!

så fort jag öppnar munnen så säger alla nej inte hon med sina konstiga förklaringar, hon ska alltid dikutera. bara för att jag har högre intellekt så att dom inte hänger med? varför får inte jag säga min åsikt?

Är inne i en total livskris..känns som man är en tyst mussla, som ingen vill eller kan lyssna på. Det är så jobbigt att bli pion så fort man öppnar munnen. Jag ska ta för mig mer, jag vet...det låter enkelt. jag vet att jag är bäst. Men om du har några konkreta tips på hur jag ska få andra att fatta det vore jag tacksam... Förresen, kul att du vågar idag!!!!!!!!!

ibland måste jag erkänna att jag fördrar röda byxor men på fredagar brukar jag ha en brun kjol, bara för skoj, ni förstår..

Vilken jävla lång text. Skitjobbigte. Men hursomhelst, jag står för vad jag tycker men jag är inte stark för det. Istället är jag envis, arg, aggressiv och konfliktskapande.....Vad skapades kvinnan för egentligen. Föda barn och diska. Är man bra kvinna då?

STOLTHET FÖDER RESPEKT

Japp, barn, diska och se glad ut! Det är vad kvinnor är till för, sorry om det var någon som fått för sig något annat..

jag känner igen den där rädslan (chocken) som vissa killar får när de för första gången i sitt liv möter en tjej i en disskussion som inte beter sig som han trodde hon skulle göra (står på sig).

Ett tips: Stå på dig, annars gör någon annan det!

ja ja ja dit kommer jag ocksa snart jobbar pa det ju har kommit pa att det basta sattet att kunna diskutera battre ar att veta vad man snackar om sa nu forsoker jag lara mig allt om allt

"Det är inte bra att säga vad man tycker för mycket som tjej. Få killar klarar det." Stämmer det? Min mamma påstod det igår. Hon är jätteglad att jag står för vad jag tycker men hon påstår att det ställer till problem med karlar. Fast hon kanske bara är bitter, eller? Skit. Om hon har rätt är jag dömd till att leva ensam.

Det här var en vanlig incident från min förra skola: En kille sa i någon sammanhang en nedvärderande kommentar till en tjej. Därefter började alla skratta - inklusive tjejen! Detta hände flera gånger per dag. Visst blev tjejerna arga - och då skrattade alla bara ännu mer. Det kunde dunka inom tjejen av ilska men lik förbannat stod hon där och flinade! Jag talade med en kille från min gamla skola för ett tag sen. Vet ni vad han sa? "Vaddå då vi trodde ni tyckte det var roligt!" Jag klandrar inte honom - vi log ju faktiskt. När vi skulle sluta nian hade många små böcker där de andra fick skriva snälla/roliga kommentarer om ägaren innan vi skiljdes åt. Vill ni veta vad killen jag snackade om nyss gav mig för någon sista hälsning? Det var så här att jag fick bäst betyg av alla niondeklassare och den sista hälsningen jag fick av killen var en äcklig illustration till ordet "rövslickare". Men jag bara log... Jag skäms ju. Jag ska tillägga att detta inte var någon typ av mobbing. De mest populära tjejerna var också de som utsattes för mest låga ord. Jag vet mycket väl att den här killen tycker bra om mig. Lik förbannat säger han rövslickare, hora och drar en massa äckliga skämt om diverse perversa saker jag gör med lärarna för att få mina betyg. "Men du tyckte ju bara det var kul ju!"

hgrunfgirhuihgiurhghth trhrthrtgh8rthuhtg8rthjth

När jag "diskuterade" med en kille kallade han mig lilla gumman, då började jag kasta kapsyler på honom och så hade jag sönder en kökslampa.

fast en sak är klar: WIRE är en jätte bra band, bland de mest underskattade någonsin, det går inte att argumentera emot, skulle kunna skriva 10 sidor och argumentera varför det går inte att argumentera emot.

Jag förstår inte varför så mycket folk klagar över ordvalet? Jag tyckte det var en jättefin text och kände igen mig i den där lilla flickan som tog dom 500 extra-längderna.

Snackar man någolunda seriöst med en snubbe så ska man vara bra mycket råare än vanligt och mer bestämd. Fattar han inte så får man väl ta och tejpa upp honom på väggen, och ge honom fingret eller liknande. Tyvärr så ligger det på den låga nivån, eftersom de tror att snoppen automatiskt ger dem rätt i alla lägen. Sådana bör man därför driva med konstant! Ge aldrig upp babe! Det kan bli skitkul till slut.

för mig handlar det att vinna diskussionen eller dö.. får jag inte sagt vad jag vill ha sagt och inte släpper ut ilskan spricker jag.. det kan vara riktigt kul att krossa folk men jag gillar inte att bråka med folk jag tycker om, då är man rädd att såra och då måste man ta kosukvenserna av det man säger. Men LILLA GUBBEN funkar lika bra.. om man bråkar med en kille, lila gumman funkar fantastiskt bra.. det är RIKTIGT irriterande att bli kallad. Det gäller att stå på sig, antingen käfta emot som bara den eller låtsas om så att dom inte lever. Dom når dig inte. Kram på er alla!