ENKÄT:
Vad är det mest egoistiska du någonsin gjort?

Pelle, 30:
– Snott en kompis tjej. Vi var i samma kompisgäng och så blev det slut mellan dem. Tre månader senare var vi ute på semester hela gänget och bodde i ett hus tillsammans. jag flyttade in i den här tjejens rum helt enkelt. Det var djävligt dumt gjort. Det som var slående med det hela var dels att det var väldigt elakt... men mest att det så otroligt fantasilöst gjort. jag kunde ju ha tagit vilken tjej som helst. Jag var ju bara lite tänd på henne.

Sara, 24:
– Det är två saker. Den första var när jag var au-pair i England. jag hade hand om en liten kille som hette John. Han hade det fördjävligt, hans mamma var helt knäpp. Ändå gjorde jag inget för att han skulle få det bättre. jag var 17 år och ville bara festa och träffa folk och prata engelska.
Den andra var när jag var tillsammans med en kille fast jag hade slutat att vara kär i honom. Han var fortfarande jättekär i mig, så jag borde ha gjort slut ordentligt. Men jag kunde inte, för jag ville liksom fortfarande ha honom i mitt liv. jag sårade honom genom att fortsätta träffa honom.

Lina, 26:
– jag gör egoistiska saker hela tiden. Till exempel har jag för vana att alltid ta på åt mig själv först om jag blir bjuden på middag eller så... så att jag ska få den största och finaste biten.

Nathalie, 26:
– jag anser att jag är rätt ego överhuvudtaget... men jag tänker att då är det upp till andra att vara lika ego tillbaks. Men en grej ångrar jag att jag gjorde: det var vid nyår för några år sedan... det är ju alltid problem med var man ska vara då. Jag såg i alla fall till att jag och min bästis skulle få vara hemma hos min syrra och hennes tjej. De skulle ha någon sorts middag. Men sen dagen innan så blev jag bjuden på en annan mycket koolare fest...så då ljög jag ihop nåt dumt till min syrra och gick på den andra festen. Det var dumt gjort.

Stina, 26:
– Det måste vara när jag regelrätt stal en kille från en kompis. De hade precis blivit ihop, och så var vi på samma fest alla tre. Hon var tvungen att gå hem tidigt för att hon skulle upp och jobba dagen efter. jag och killen blev väl omgående ganska förtjusta i varann. På natten fick jag nån form av kärleksförklaring av honom... och dagen efter träffades vi igen. Vi var ihop nån månad. Jag kunde verkligen tänkt lite mindre på mig själv då, jag var bara helt uppe i det blå och förälskad. Men så förälskad blir man ju inte på en kväll så att man är tvungen att bete sig som jag gjorde. jag kunde ju ha sagt ”ring mig om en månad”, eller nåt.

Klas, 26:
– jag har tatuerat in mitt eget namn på armen. Fast det kanske är mer narcissistiskt än egoistiskt.

Någon gång har nästan alla varit med om att egot tagit över kroppen, som om man var med i en film. ”Exorcisten”. Frågan är hur man blev besatt och vem som kan driva egot ur en. Och om det är riktigt nyttigt. av Liv-Marit Bergman

”Egoist” är ett riktigt tungt skällsord. Egoism är fult och något man strävar bort ifrån. Men varför då? Och vad är en egoist egentligen?
Alf Nilsson, professor i klinisk psykologi vid Lunds universitet, pratar hellre om egocentrism än egoism när han ska försöka förklara fenomenet.
– De sex-sju första åren av våra liv är vi helt egocentrerade. Hela världen kretsar kring oss själva, vi saknar instrument för att sätta oss in i en annan människas situation. Den psykologiska termen för den perioden är ”den narcissistiska fasen”. När vi sen blir äldre lär vi oss att tänka oss in i andra människors situation. Vid ungefär 10-12 års ålder så klarar vi av att tänka abstrakt.

När människor beter sig ovanligt själviskt och inte verkar ha någon empati, är det då för att de fått någon störning i den här utvecklingen?
– Det är nog snarare så att instrumentet finns där även hos en väldigt egoistisk människa, man kan till och med ha en väldig känslighet för hur andra tänker och känner, men man blockerar den där känsligheten för att den stör de egna premisserna... alltså de egna målen. Det finns ju exempel på människor som visar ovanligt stor förmåga att sätta sig in i andra människors situation men som ändå beter sig väldigt själviskt. jag tänker bland annat på stora forskare som löst väldigt avancerade problem där de måste sätta sig in i andra människors behov, men rent personlighetsmässigt är de fullblodsegoister.

Men varför är vissa mer egoistiska än andra?
– Enligt mig själv och den psykologiska tradition som jag kommer ifrån har det att göra med upplevelser i barndomen. Om man tidigt har fått erfara mycket negativa affekter av fruktan, vrede, avsmak... så är det svårt att lämna sitt eget perspektiv.

Är det egentligen dåligt att vara egoist?
- Om alla i ett samhälle beter sig egoistiskt så gynnar det i slutändan inte någon. Det säger filosofiforskaren Jan Österberg som bland annat skrivit boken ”Self and others”, om just egoism.
– Det finns en spelteoretisk term som heter ”fångens dilemma”. Innebörden är att jag förlorar mer på att alla är egoister än vad jag vinner på att själv vara egoist. Alltså, om de två alternativen är att alla i ett samhälle är icke-egoister eller att alla är egoister, då har den enskilda individen mer att vinna på det första alternativet.

Det är lätt att komma på exempel på det här: säg att tre personer sitter i ett rum. Alla pratar hela tiden och vill bli lyssnade på. Ingen intresserar sig för någon av de andra. Vem ska då lyssna på den som pratar? Ingen, eftersom alla är upptagna av att prata. Egoism är att göra saker enbart för sin egen vinnings skull. Men enligt den här teorin är det, motsägelsefullt nog, alltså inte säkert att man vinner på att vara egoist.
Men gör man egentligen inte allt för egen vinnings skull? Om jag är god mot dig så är det kanske för att jag vill själv vill känna mig som en god människa. jag kanske gör snälla saker mot dig för att jag älskar dig, men vad betyder det egentligen att älska? Är det inte bara så att jag tycker om ditt sällskap så mycket att jag inte vill förlora dig? Då är det ju egentligen en egoistisk handling att ge dig en ros eller att hjälpa dig med flyttkartongerna; jag gör det för att jag inte vill att du ska försvinna... det är fortfarande mina känslor det handlar om.
– Det är inte säkert att en handling är enbart egoistisk bara för att den är tillfredsställande, menar Jan Österberg. Det är mycket som folk gör för sin egen tillfredsställelse skull, som ändå gynnar andra.

Kanske spelar det ingen roll för vem man egentligen gör goda handlingar: sig själv eller andra. Huvudsaken är ju att de blir gjorda.
Christina Tybeck som är präst säger:
– jag tror nog att alla människor gör saker för att bli sedda och få erkännande. Man letar ju gärna efter människor som verkar vara totalt oegoistiska, som Moder Teresa eller Ghandi. Men det går inte att veta om de gör goda handlingar för sin egen eller andras skull.

Hur definierar du egoism?
– Man kan utgå från Den gyllene regeln: den säger ju att du ska älska din nästa såsom dig själv. Egoistisk är man när man bryter den regeln och trampar på andra, sätter sig själv i första rummet. Men det är nog ingen slump att det står just ”så som du älskar dig själv”. Det går inte att bara plocka ut ”älska din nästa” eller ”älska dig själv”. Då blir det bara tomt. Att inte älska sig själv är också en synd i kristen tro. Det är nog väldigt svårt att ge kärlek om man inte respekterar sig själv.

Ja, för om man känner sig oviktig och betydelselös så ser man väl ingen mening med att göra något gott för andra, eftersom det då inte spelar någon roll.
– Precis. Man kan ju också göra sig själv till offer och ge andra dåligt samvete. ”Titta nu har jag jobbat och jobbat och kokat kaffe här och ställt upp”. Det är ju inte heller bra. Det är sant att man inte ska sätta sig själv i första rummet, men man ska inte heller hela tiden sätta andra där. jag tror att nyckelordet är balans.
Alf Nilsson talar också om balans:
– I psykologisk vetenskap brukar man dela in psyket i två delar: dels den intellektuella delen, och dels den driftsmässiga delen. Vi försöker ju hela tiden sy ihop de båda kraftfälten. Drifterna kan vilja en sak, men intellektet kan säga något annat.

Vad ska man göra om man tycker att man är alldeles för egoistisk och vill göra något åt det?
– Om man har kommit så långt som till en insikt om problemet, då skulle jag nog föreslå att man uppsöker en psykoterapeut. jag tror ju att överdrivet själviskt beteende beror på upplevelser man haft i barndomen, och då kan man behöva hjälp för att förstå hur man har blivit sådan.

Det är svårt att hitta ”lagom” i det här. Man kan vara alldeles för självuppoffrande och man kan vara alldeles för självisk. Är det lättare om man har en religion som vägledning? jag frågar Christina Tybeck.
– jag har förstås inte så mycket att jämföra med, men jag tror att jag kanske kan ha hjälp av att Gud är centrum i min världsbild. Gud är ju alltid större än vad jag är.

Ibland kan man ändå inte låta bli att tycka att det är skönt med folk som är helt självcentrerade och respektlösa. Då slipper man spela spel, man får raka svar av en människa som skiter i om den skulle råka såra någon annan. Men man orkar inte med sådana människor i längden. Lika lite som man orkar med någon som är totalt osjälvisk.