Sommarläsningstips på självbiografier:

• Beneath the underdog av Charles Mingus

• The million dollar mermaid av Esther Williams

• My life and other unfinished business av Dolly Parton

• My story av Ava Gardner

• Me: Stories of My Life av Katherine Hepburn

• Lauren Bacall: By Myself av Lauren Bacall (duh)


Tips på biografier:


• Heroes and Villains, the true story of the Beach Boys av Steven Gaines

• Lovely me, The life of Jaqueline Susann av Barabra Seamann

• Cary Grant - A class apart av Graham McCann

• Vivien: The Life of Vivien Leigh av Alexander Walken


Besvikelser:

• One Lifetime Is Not Enough av Zsa Zsa Gabor

• My Story av Ginger Rogers

• Forever Sophia Sophia Loren

 

För nyfiken är det lätt att hamna i träsket av egon som trippar. av Emi Gunér

Jag kommer inte ihåg vilken min första självbiografi var. Det är konstigt, annars brukar man nog komma ihåg just de första av allting. Första ciggen (bakom musiksalen, jag hostade skitmycket och det blev nästan inga fler). Första fyllan (champagne på Jennys mammas 40-års fest). Första kyssen (jag bet P i tungan). Men inkörsboken till självbiografifrossan har jag glömt. jag vet bara att
jag plötsligt var fast mitt i beroendet utan att förstå hur jag hamnat där, dreglande vid biografihyllorna på bibliotek och bokhandel.
Jag känner igen en bra självbiografi på ungefär en minut. Titeln får gärna bestå enbart av ett berömt förnamn. Sedan ska den ha ett idolfoto på omslaget och om man vänder boken med kortändan emot sig själv ser man minst tre glansiga millimetertjocka rander. Det är där fotona finns. På baksidan ska det helst stå något i stil med ”Her life read like a fairy-tale. Now, for the first time, she tells her own fantastic story”. Ungefär så är alla de gamla filmstjärnornas självbiografier. Katherine Hepburn, Lauren Bacall och Ava Gardner. jag har läst dem allihop. jag tror jag vet hur det luktade på MGM och Universal på 30- och 40-talet. jag vet hur logerna såg ut och vem som slogs med vem om vilka roller.

Ofta tycker man bättre om författaren efter att ha läst hans eller hennes självbiografi. Man förstår mer och får veta mer om någon man beundrat än innan. Det borde väl vara det man är ute efter som författare av sin egen livshistoria, att ge en mer utförlig historia om vem man är och hur man blev just sådan och hur vägen till berömmelsen var. Men ibland är det tvärtom. Ibland läser man böcker av folk man sett upp till och inser besviket att de är arslen överdragna i bladguld.

Om du gillar Ginger Rogers ska du inte läsa ”My Story”. Där framkommer det att Ginger var en kall, beräknande, mammig galning som var stolt över att ha svartlistat vänner och kollegor i Hollywood. Det har hänt flera gånger att en hemsk person har hoppat upp mellan sidorna jag läst, så att jag sedan fått tillämpa löjliga enmansbojkotter av filmer i videoaffären.
Men det är vanligare att man får ett nytt förhållningssätt till en stor stjärna sedan man fått reda på att han eller hon hette något bonnigt pre-stardom eller födde upp grisar eller limmade utan framgång på någon som aldrig blev känd själv. Det känns lite som om man får dela deras framgångar och när man sedan ser deras filmer eller hör deras låtar eller läser deras böcker känns det lite som om man har något gemensamt som inte resten av deras beundrarkrets har. Och det är ljuvligt.

Det känns också skönare att läsa någons egen berättelse än att snylta och snaska i skandalsugna biografier skrivna av kändisens x-hångel eller nanny. Om någon ska tjäna duktigt med stålars på historien om ens liv borde det få vara en själv eller åtminstone någon som är intresserad av att skildra en verklig historia.
När en självbiografi är som bäst är det som att vara inbjuden att låsa någon annans dagbok. Så är det till exempel att läsa ”Charles Mingus Beneath the underdog”, ett mästerverk i jag-var-med-när-det-hände-genren och en bra bok i vilket sammanhang som helst. Känner du för något lättsammare än Mingus svåra, rumliga väg mot slutet; köp då ”Dolly Partons My life and other unfinished business.” Eller plocka upp Esther Williams ”The Million Dollar Mermaid” för sommarläsning i min favoritkategori; en filmstjärna ego-trippar i racerfart över mer än 400 sidor.