När modet förändras byter även pirater kläder. Dagens variant är smartare och kan snarare kategoriseras som välorganiserade bedragare än kroksabelsviftande vildar. av Martin Söderström Sydkinesiska sjön, kusterna utanför Filippinerna och Brasilien är världens pirattätaste vatten. Kroksabeln är förvisso utbytt mot k pist och raketgevär, men 2000-talets pirat går tillväga på ungefär samma sätt som förfäderna. (Till och med papegojor verkar fortfarande vara gångbart. Det rapporteras då och då om båtar som kapats av män med pippifåglar på axeln). Dagens pirater kommer ofta nattetid i små, snabba båtar och äntrar intet ont anande handelsfartyg. På sätt och vis har de det lättare idag, då de på de allra flesta båtar är det förbjudet att bära vapen ombord. Förr hade sjörövarna svärd och pistoler, men det hade deras offer också. I de mest pirathärjade områdena fruktar man att problemet bara kommer att växa. Det är ju så lätt: inga större resurser läggs ned på pirat-hunting. De flesta av de drabbade länderna har fullt sjå med att klara ordningen på land. En utökning av kustbevakning och båtburen polis skulle helt enkelt kosta för mycket och bli för svårt. I pirattäta vatten har de allra flesta passagerarskepp blivit tvungna att göra så kallade ”lockdowns” nattetid. Man låser helt enkelt in passagerarna (och deras värdesaker) på rummen så att sjöbanditerna inte ska kunna komma åt dem vid en eventuell attack. Vid överfall av det här slaget brukar piraterna oftast rikta in sig på skeppets kassaskåp, där det allt som oftast lagras mängder med stålar som behövs för att betala hamntullar och muta tulltjänstemän. Är de riktigt illvilliga bordar de skeppet, plundrar det och drar skrattande iväg med fartyget. Det är heller ingen slump att piraterna håller till där de gör. Ta den indonesiska övarlden, den är full av outforskade, obebodda öar som blir perfekta gömställen för vattenburna rövare. Att leta upp dem skulle ta flera år, och modernt utrustade som piraterna är skulle de vara informerade om myndigheternas snokande i tillräckligt god tid för att i lugn och ro bara kunna byta ö. Bilden av piraten som en nyckfull våldsverkare måste nog revideras en smula. I Asien till exempel är piratandet väldigt organiserat. I stället för sporadiska väpnade attacker mot passagerarfartyg sköts sjöröveriet av strukturerade brottssyndikat som stjäl båtar som de sedan målar och döper om för att nyregistrera dem som handels- och fraktfartyg. I god tro proppar distributörerna piraternas last full med cigaretter, socker eller vad det nu kan tänkas vara, som piraterna sedan drar iväg med för att aldrig komma tillbaka. Sedan kör de samma grej gång på gång i nya hamnar. Somaliska pirater har satt i system att begära lösensummor för att återlämna båtar de kapat till dess rätta ägare. En läskig sak är att sjörövandet verkar gå väldigt långt upp i samhällssystemet. Flera ögonvittnesrapporter talar om lyxjachter som bordats nattetid från små, svarta gummibåtar av maskerade män i indonesiska marinuniformer! Även i Kina är detta ett växande problem. Folk i kinesiska militäroutfits har tvingat båtar i hamn för att sedan beslagta deras last. Hur farliga är piraterna då? Enligt Gudrun Noreby på Utrikesdepartementet finns det liten anledning att som svensk resenär oroa sig, det växande antalet piratattacker till trots. – Inga svenskar har varit inblandade i några piratrelaterade incidenter, säger hon. Så ni avråder ingen som vill tuffa runt på en båt i exempelvis sydkinesiska sjön? – Den frågan har aldrig dykt upp om jag ska vara ärlig. Visst finns det risker, men vi litar helt på att rederierna ska veta vilka farvatten som är säkra. Men 22-åriga Ella Bjelm har en annan historia att berätta. När hon för två år sedan reste med familjen till Borneo tog de en dygnscruise till Turtle Island för att kika på när sköldpaddsbebisarna kläcktes. På hemvägen hände något oväntat: – Vi var på väg tillbaka, väldigt nära filippinska gränsen, då ett par små motorbåtar närmade sig oss i en väldig fart, säger hon. – Guiderna blev märkbart besvärade och berättade att vi var inne på väldigt smugglartätt vatten. När båtarna kom närmare, började guiderna gasta ”pirates, pirates” allt vad de orkade och gav oss instruktioner att inte göra motstånd om vi blev bordade, för då kunde det gå illa. Det låter otäckt! – Men de gjorde aldrig något. De bara korsade vår färdväg, och sedan drog de när de kommit riktigt nära. Trots att ingen svensk råkat illa ut i händerna på pirater, så kvarstår faktum: Pirater finns, de blir fler och fler och deras härjningar blir allt värre. Undersökningar som The International Maritime Bureau gjort visar att antalet dödade vid piratattacker fördubblats de senaste åren. Men är man medveten om riskerna, och kollar noga med kustbevakning och lokala myndigheter innan man ger sig ut på de sju haven så ska det nog inte vara några problem. Och om man ändå bara ska ut till Värmdö behöver man faktiskt inte oroa sig alls.