Det är sjukt att kärnfamiljen är norm och att man bör hålla ihop för barnens skull. Vilket barn mår bra av att bo med båda sina föräldrar om de bara bråkar hela tiden? Då är det väl väldigt mycket bättre att föräldrarna skiljer sig medan de fortfarande klarar av att vistas i samma rum. Om de sedan skulle träffa nya partners är ju det också bra för då får ju barnet fler vuxna förebilder. Jag inser att det är naivt att tro att det är så enkelt i verkligheten, men det funkar säkert ibland. Men jag tror som sagt inte att någon mår bra av att växa upp i ett hem där det bråkas hela tiden. Jag tyckte det var jätteskönt när mina föräldrar skilde sig.

Tycker de här va en jättebra artikel. Vissa vill leva som "alla" andra , vissa vill inte, så e de bara..& Kristdemokraterna kan väl ändra på sin jävla fel syn med att homopar inte får adoptera...hur många är de inte som lever me ett homopar som föräldrar? 100 00 e de va??

Varför påpeka att Kristdemokraterna har samma åsikt som SvergieDemokraterna?

asso..jag har ingen karnfamilj.. min familj e konstig och oftast dum.. jag hatar alla fosterbarn som har bott hos oss.. dom har gjort livet piss

jag är ett stort miserabelt olyckligt MONSTER. + att jag inte kommer gifta mig + att jag inte kommer skaffa barn plus att jag hatar fula jävla ja just htrehtrhsoihswslkhdg

Jucko rular fetast

Hmm, det läskigasdte med hela den här konspirationen är som sagt att man måste gifta sig och skaffa barn för att få betraktas som vuxen. Varför måste det vara huvudsyftet med ens liv?

jessica har rätt. kärnfamiljen är förlegad och förtryckande. finns så mycket att säga att om jag börjar kan jag aldrig sluta. så jag säger bara: "fukk traditions and don't look back" /jon brännström(?) funkar på julen, borde funka på kärnfamiljen...

oj jävlar det e ingen som har skrivit än, hu så koolt att jag är först da

låter bra serui.

jag e en sån som aldrig kommer att få familj dvs man barn o that stuff, jag måste ju leva ändå eller har jag inte rätt till det? Vad ska jag göra annars?

m precis

det är svåra frågor det här.jag har alltid varit skeptisk till modellen mamma pappa barn men lever jag i en sån(plus hund). Men så länge som man är ärlig mot sig själv och kärleken kan det ju inte vara fel.visst jag vill jättegärna leva med flera människor (storfamilj,kollektiv you name it)det har jag nämligen gjort hela livet innan i olika former .Men den kärlek som jag har till min tjej kan jag inte dela med fler ,den räcker bara till henne,samma sak med Vilde min son.Ingen påläst intelektuell familjeforskare(folkpartist el revolutionell socialist) ska tala om för mig vad som är den äkta vägen att förvalta sin kärlek till andra .oj det här blev flummigt värre,nej var bara ärlig och rättvis så ordnar sig allt.

det är svåra frågor det här.jag har alltid varit skeptisk till modellen mamma pappa barn men nu lever jag i en sån(plus hund). Men så länge som man är ärlig mot sig själv och kärleken kan det ju inte vara fel.visst jag vill jättegärna leva med flera människor igen(storfamilj,kollektiv you name it)det har jag nämligen gjort hela livet innan i olika former .Men den kärlek som jag har till min tjej kan jag inte dela med fler ,den räcker bara till henne,samma sak med Vilde min son.Ingen påläst intelektuell familjeforskare(folkpartist el revolutionär socialist) ska tala om för mig vad som är den äkta vägen att förvalta sin kärlek på till andra .oj det här blev flummigt värre,nej var bara ärlig och rättvis så ordnar sig allt.

Jag har en liten aning om att äktenskap bara är ett gammalmodigt påfund sedan katolska kyrkan kom till. Jämför katolisismens och protestantismens syn på äktenskap. P.S. Jag kommer ändå att gifta mig om jag kan D.S.

Kärnfamiljen skall värnas! Det är den mest naturliga gemenskap man kan finna, vars funktion vi kan tacka för vår existens i dag. Det finns nämligen ingen annan social levnadsform som betytt så mycket för oss, och så är även i dag - den är tidlös och oslagbar. Detta bör vi vara rädda om och inte svärta ner med vänstersmörja. I synnerhet i dagens sekulariserade samhälle. Med alla destruktiva perversiteter det innebär, såsom homosexualism och annat avvikande som breder ut sig, och gapar efter ditt och datt. Att blanda in barn i det onaturliga och nyuppfunna familjeformen är ruttet. Framförallt ett svek. Ett svek för barnet.

jag säger ingenting...

lev hur du vill så länge du är lycklig...

du Xit ,kärleken är viktigare i alla dess former än din snedvidriga gamla moralskit

Om kärleken är viktigare, menar du då att exempelvis pedofili är viktigare än barnets rätt?

Oavsett vilka nya levnadsformer som uppstår: Viva kärnfamiljen! Barn mår bäst av två olika föräldrar. Jag har inget emot att två homosexuella lever ihop, men det är f-n fel att blanda in ett oskyldigt barn i en sån relation. Att leva ihop med någon man inte är gift med är... fegt. Varför inte ta ansvar för sin familj och ge den det skydd som bara kan fås när föräldrarna är gifta? Visst kan ensamståendes barn få förebilder ute i samhället, men statistiskt sett är kärnfamiljens barn bättre garanterade på det sättet. Luckra inte upp alla normer bara för att de har funnits länge!

jag tycker detta är en svår fråga. eftersom alla människor är individer och tänker olika/har olika upplevelser/uppfattningar i denna fråga, så tänker jag inte säga att"så här ska det vara". personligen så tycker jag att mamma-pappa-barn är bäst, mina föräldrar är skilda, och jag skulle hellre vilja att mina framtida barn skulle få växa upp i en hel familj. jag fattar inte heller varför ni jämför kristdemokraterna med ett nazist-parti. det gjorde mig väldigt upprörd. fastän jag är vänstermänniska.

kd:s förlegade sexistiska människosyn kommer upp i dagen när man frågar dem de frågor ni har gjort. de har bara spacklat över det värsta, och fördömer nu bara homosexuella indirekt. könsblandad miljö? -fnys. ta bort skygglapparna, och se hur det ser ut i samhället istället. könsblandning kan väl inte vara ett mål i sig, kärlek måste väl ändå vara det viktigaste???

det att vissa anser att det är bäst för barnet att växa upp i en "könsblandad miljö", herregud det handlar väl inte om hur kroppen på mamma/pappa ser ut, utan om hur man ser ut i huvudet. i vår kultur är det bestämt att "det här" är manligt och "det där" är kvinnligt. när män och kvinnor verkligen blir jämställda, kommer dessa könsroller inte att finnas kvar, utan man kan vara precis som man vill. inga rosa täcken på bb, alltså. och då spelar det ingen roll om det är en man och en kvinna som har hand om ett barn, eller om det är två av samma kön. det som spelar roll är ju *hur* barnet uppfostras/tas hand om.

Nej, nej, och åter nej. Att många, som vi kristdemokrater, säger nej till adoption för homosexuella handlar inte alls om den sexuella läggningen eller de homosexuella som personer. I stället väljer vi att se frågan från det adopterade _barnets_ perspektiv. Den allt annat överskuggande frågan i detta sammanhang måste vara hur vi kan bereda bästa möjliga förutsättningar för det barn som skall adopteras. Det innebär att vi i likhet med barnombudsmannen vägrar att göra barnen till medel i kampen för de homosexuellas rätt till adoption. Men det alldeles avgörande skälet till vårt ställningstagande är det adopterade barnets rätt - vilket för övrigt är den enda rättigheten vi kan tala om detta sammanhang - till en pappa och en mamma. Vi vet att det finns många lyckliga familjer med ensamstående föräldrar som gett sina barn en harmonisk och trygg uppväxt. Samtidigt har den frånvarande modern eller fadern oftast varit djupt saknad. Vi menar därför att det vore djupt orättfärdigt om staten inte verkar för barnets allra bästa i en adoptionssituation. Varför måste då dessa båda föräldrar vara en mamma och en pappa, dvs utgöra ett tvåkönat föräldraskap? Skälet är enkelt: just därför att ett sådant föräldraskap både representerar manligt och kvinnligt. Vi kristdemokrater vägrar att reducera kön till att enbart vara en social konstruktion. Kvinnan och mannen är oersättliga just i egenskap av kvinna och man. Att säga nej handlar således varken om homofobi eller fördomar utan om barnets rätt till en mamma och en pappa.

liksom, "kristdemokraten", det är inte direkt så att man tar ett adoptivbarn från en mamma och pappa och skickar hit till sverige. vad tror du att ungen själv skulle välja: två pappor eller ingen som bryr sig alls, kanske ingen framtid över huvud taget

jättebra! liv-marit is da queen! jag hatar min familj, dom skulle må så mycket bättre av att vara ifrån varandra, klassiska familjer suger för det mesta gris och är bara tröttsamma. fukk dat shit.

Xit, xit, xit...pedofeli är inte kärlek, det är sjukdom. Fast du kanske jämställer pedofeli och homosexualitet?? Och du kristdemokraten, vad skulle du välja? Två kärleksfulla homosexuella föräldrar som gjort allt för att få adoptera dig, eller ett kärlekslöst liv på nåt fattigt barnhem/på gatan etc.? Och så kan du vara så snäll och tala om för mig mig vad detta manligt resp. kvinnligt du svamlar om är!

Adoption handlar ju om barn och dess rättigheter. Och då menar jag att precis som alla andra barn har ett adopterat barn rätt till en normal familjebildning, med bästa möjligheterna till en naturlig utveckling och en normal könsidentifikationsprocess. Det barn som mist båda sina biologiska föräldrar är i dubbel mening utsatt och ska om någon skyddas från en ytterligare påfrestning som det måste innebära att växa upp med två pappor eller två mammor. För vi skall komma ihåg att det föreligger en väsensartad skillnad mellan att leva i en relation där den andra biologiska föräldern finns i sinnevärlden, och att leva i en familjerelation där båda föräldrarna är av samma kön. I det senare fallet blir barnet de facto utan far eller mor. Redan i dag är vi medvetna om stora problem som möter adopterade barn som vuxit upp hos de mest granskade och prövade heterosexuella föräldrar. Tidigare traumata, inte minst av att ha blivit övergiven, svåra upplevelser, och kanske även tidigare obeaktade biologiska faktorer, komplicerar och problematiserar bilden av internationella adoptioner. Att i detta utsatta läget ytterligare belasta det adopterade barnets uppväxt genom att göra det än mer annorlunda är oförsvarligt. Det är därför jag väljer att säga nej till homoadoption - barnets väl går före de homosexuella.

Risken för att homosexuella skall tillåtas att adoptera barn från utlandet är mycket liten. Detta då att adoptionsrätten i dag endast tillkommer makar. Sambos t.ex. får inte adoptera överhuvudtaget. Ensamstående kan, om skäl talar för det, adoptera den andre makens barn (styvbarnsadoption). Men det sker aldrig inom ett internationellt förhållande. Men det spelar egentligen inte särskilt stor roll vad vår lagstiftning säger om adoptionsfrågan, ur ett internationellt perspektiv. För det är nämligen på det viset att inget adoptionsland skulle acceptera att barn från deras land placerades hos homosexuella föräldrar. Entydiga erfarenheter visar vikten av att för barnet när det blir äldre kunna visa att adoptionen gått till på ett riktigt sätt, och med barnets bästa för ögonen. Hanteringen runt de homosexuella adoptionerna kommer inte på många årtionden att stämma med dessa krav. Den lagliga internationella adoptionsverksamheten är i dag ett av få globala samarbeten där de fattiga länderna sätter villkoren och vi i de rika länderna måste respektera dessa. Det gör vi klokt i att bevara.

jaghar migrän..så jag orkade inte läsa...gör det sen..men hm..har läst en del annat...hetrosexuella parförhållanden äcklar mig...det stödjer patriarkatet som fan...usch!

Jag har växt upp i en kärnfamilj men jag skulle nog vara samma person om jag växt upp med två mammor.

när jag var liten trodde jag på kärnfamiljen, min familj var en sån. Nu vet jag att det inte är så och att det aldrig har varit så även hur mycket mina föräldrar än försökte. stackars människor som måste hålla på å låssas.

hej. jag tycker att det här med kärnfamilj är i och för sig bra, men hur ofta funkar det? inte speciellt ofta. visst finns säkert den eviga kärleken, men den är nog mer ett undantag än en regel... och om nu två människor lever tillsammans, har barn, och inte trivs. inte älskar varandra så där jätte mycket längre, då blir de ofta sura, geggiga, ledsna och allmänt olyckliga, så även barnen. om personerrna då skiljer sig så har de möjlighet att bli lyckliga igen, var och en på sitt håll. barnen kan bli lyckliga, och alla är glada. Kärnfamiljen är nog en bra teori, men den håller inte ofta i praktiken.

Hellre två morsor än ingen morsa alls...eller hur? Jag tycker att det är självklart att homosexuella ska få adoptera. Motargument som "barnet kan ju bli mobbat" ger jag inte mycket för. I sådana fall borde man väl förbjuda mörkhyade att skaffa barn, deras barn KAN ju bli utsatta för rasister? Och människor med t.ex. utstående öron skulle inte heller få ha barn. Dessutom ligger inte detta problem hos de homosexuella, problemet ligger hos det homofobiska samhället. Det är vissa människors attityder till homosexualitet som borde förändras. Och det gör man sannerligen inte genom att förbjuda homosexuella att adoptera barn, det visar bara var samhället står, att det anses "onormalt och onaturligt" att vara homosexuell. Om det var tillåtet för homosexuella att adoptera skulle det säkert anses fullt normalt att leva med t.ex. två pappor. Kärnfamiljen som norm vänder jag mig också starkt emot. Visst får man ha volvo, villa och vovve om man vill, men vill man inte ska även det vara helt ok.

Tänkte bara på att det är så mycket i huvudet på alla som skriver här. Alla har vi väl andå långt därinne en förhoppning om att bli kär o lycklig medlem av en kärnfamilj en dag. Men med detta inte sagt att det är fel och konstigt om det inte blir så. VArför ska man fundera så mycket över ditt och datt. Det är väl bara att leva och göra det man trivs med så får man se vad som händer. Förmodligen kommer vi förmedla vår kärlek på olika sätt och inom olika former. Alla olika men rätt för just mig. Säg inte att kärnfamiljen é skit för jag har växt upp i den lyckligaste av de alla men säg heller inte att det är skit att inte leva i tvåsamhet. Bry er bara om hur ni vill leva ert liv.

Tänkte bara på att det är så mycket i huvudet på alla som skriver här. Alla har vi väl andå långt därinne en förhoppning om att bli kär o lycklig medlem av en kärnfamilj en dag. Men med detta inte sagt att det är fel och konstigt om det inte blir så. VArför ska man fundera så mycket över ditt och datt. Det är väl bara att leva och göra det man trivs med så får man se vad som händer. Förmodligen kommer vi förmedla vår kärlek på olika sätt och inom olika former. Alla olika men rätt för just mig. Säg inte att kärnfamiljen é skit för jag har växt upp i den lyckligaste av de alla men säg heller inte att det är skit att inte leva i tvåsamhet. Bry er bara om hur ni vill leva ert liv.

Instämmer med det som "jag" säger och slipper skriva så mycket. Har dock alltid undrat vad som driver vissa människor till att ha en så jävla inskränkt syn på sig själva och på andra och hur man ska leva. Att exempelvis hindra homosexuella att adoptera barn genom att hänvisa till människors fördomar är att befästa dessa och de normer som skapar dem! Varför vill man göra det? Vad är det som är så jäkla heligt med kärnfamiljen? Ju mindre man glorifierar den desto bättre -man skulle minska ångesten hos de flesta människor genom det.

Jag gifte mig när jag var nitton, och tänker vara gift med honom hela livet. Det tänker han med. Självklart ska alla som vill adoptera, och har förutsättningar att kunna ta hand om barnet, få adoptera. Jag vet inte om homosexuella är dom optimala föräldrarna, men med tanke på att vem som helst får skaffa barn på "vanligt" vis utan nån som kollar om man tänker ta hand om barnet så borde dom få det. De som verkligen orkar kämpa sig igenom en adoptionsprocess har nog stora förutsättningar att bli bra föräldrar. Det är inte lätt att få adopera om nån trodde det.

Intressant att läsa ovanstående artikel, än mer intressant att läsa kommentarerna på den. Särskilt intressant är det att se hur debatten gick från att gälla kärnfamiljens vara eller icke vara till att gälla homosexuellas rätt till adoption eller inte. Undrar just hur många av er som ÄR homosexuella och därmed har full legitimitet att yttra er i ämnet? Är ni inte det anser jag personligen att ni bedriver en smärre form av förmynderi, något jag är övertygad om att ni själva tycker att staten/pariarkatet/folkhemmet/styrelsen/lärarkollegiet/etc bedriver över er. Är det så självklart att homosexuella för det första VILL adoptera barn? Gråter homosexuella blod för att detta deras viktigaste fråga, att få adoptera och på så sätt komma så nära kärnfamiljsnormen som möjligt, inte blir verklighet inom en alltför snar framtid? Är det som ni alla implicit påstår reproduktionen som är samtliga människors, nu och för alltid, mål med livet? Varför inte fråga er själva istället, och då försöka tränga bort så mycket som möjligt av de djupt rotade samhällsnormer ni som alla andra besitter, om NI verkligen vill ha barn, om ni anser att NI ska ha rätt att adoptera. Annars kan jag säkert slänga ihop lite åsikter och tyckande om er rätt att sköta era liv ska ni se...

jag ska gifta mig och skaffa fin kärnfamilj, sen skiter jag i alla andra puckon som väljer fel.

anser defenitivt att kärnfamiljen är en överskattad företeelse.

darling borde få en redesign

Det känns skönt att majoriteten av inläggen här är så vettiga. Det känns skönt att ingen kan stoppa utvecklingen på detta område. Inte ens Kristdemokraterna...

kärnfamiljen bygger ju på att mamman och pappan ska älska varandra, och barnen är ju inte med i deras kärlek. barnet blir ett femte hjul, känner sig utanför och blir olyckligt

Det finns inget rätt eller fel i frågan om kärnfamilj eller inte, folk ska leva som de känner för utifrån sina egna förutsättningar. Men detta fattar visst inte alla, och det finns fortfarande en hel massa fördomar och puckade åsikter kvar. Ni som är emot att homosexuella ska få adoptera; är det någon av er som är homsexuell, eller ens kan tänka er in i situationen. Jag är inte homosexuell, men bisexuell, alltså kan jag välja hur jag vill leva mitt liv. Men det är inte alla som kan det. Tänk dig in i situationen att du var homosexuell, men alltid längtat efter att skaffa barn. Och så kan du aldrig göra det om du inte vill leva i en stor lögn. Agumentet att ni i kristdemokraterna ska "se till barnets bästa" tror jag inte ett skit på. Det handlar om inskränkthet och fördomar vad gäller homosexuella, och det försöker ni dölja genom att påstå att det är för barnets bästa. Jag har träffat på alltför många kristna som ser homosexualitet som något fel och osunt, och det är självklart att åsikten om att homosexuella inte ska få skaffa barn bottnar i detta. Och om det nu är för barnets bästa, tänk vad många fler barn som skulle kunna bli adopterade och komma bort från en miljö där de kanske inte ens skulle överleva, om det var tillåtet för homos. att adoptera. Vad skulle du välja, om du föddes i ett land där du inte kunde tas om hand av någon, ingen ville ha dig, skulle du välja att stanna kvar där eller att komma till Sverige och bli omhändertagen av ett kärleksfullt par, som råkade vara två mammor eller två pappor? Det är så lätt att sitta och säga och tycka att man gör det för någons bästa, utan att fråga vad personen i fråga tycker. Skulle man kunna fråga ett litet spädbarn om det ville dö eller bli omhändertagen av ett homosexuellt par, vad tror du då svaret skulle bli? Fundera på det en stund.

varför måste allting vara som "det ska va"... kan man inte bara få försöka att leva ett liv som gör en lycklig

Vill bara kommentera att jag med min liberala människosyn anser att alla människor ska ha frihet att forma sina egna liv. Därmed är det också självklart för mig att homosexuella ska ha rätt att adoptera. Människor ska kunna leva sina egna liv utan att staten ska lägga sig i, om inte någon far illa. Jag ser ingen som helst anledning till att ett barn med två mammor eller två pappor skulle ha större risk att råka illa ut än ett barn med en av varje. Det är också viktigt att vi belyser den politik Kristdemokraterna driver, där de vill göra sin moral till allmänmoral. Deras bild av idealsamhället med kärnfamilj och allt vad det innebär, utesluter faktiskt de människor som väljer att leva annorlunda. Även om Sverigedemokraterna har extrema åsikter, kan det mycket väl vara tänkvärt att jämföra Kristdemokraterna med dessa. I övrigt känner jag mig glad över att så många fina och viktiga tankar och åsikter har förts fram här. Det är viktigt att vi håller debatten vid liv, så att vi kan besegra alla gamla fördomar som så många håller fast vid.

Jag hatar det här samhället som får mig att känna mig otillräcklig när jag är oförmögen att hitta någon älska och bli älskad tillbaka. Det värsta är att jag inser att jag har bara två val: antingen vänjer jag mig vid otillräcklighetskänslan eller går in i ett förhållande som inte motsvarar min tanke om hur ett sådant ska vara. Riktigt jävla sorgligt om det skulle bli så.

Xit vännen, det finns inget som heter homosexualism. Det heter homosexualitiet. Annars skulle ju jag vara homosexualist och det är jag ju inte. Jag är ju homosexuell. Bra artikel! Jag blir så glad över alla heteros som har vem bryrsigattityd till homosexualitet! Hade alla den attityden skulle det inte finnas några problem för oss homosar. Det är faktiskt inte speciellt intressant... Att ens orka engagera sig om man är hetero övergår mitt förstånd. Vi (flator och bögar) har lika tråkiga och roliga liv som ni andra. Vi diskar, fiser, super skallen i bitar, sköter våra studier, missar en tenta, fyndar på HM och betalar skatt precis som ni andra.

Den homosexuella rörelsens krav på legalitet, kräver omvälvande ingrepp i hela lagstiftningen, som helt skamlöst ges legitimitet i trotsiga protester mot påstått förtryck och förföljelse för likaberättigande och fundamental rättvisa. Samhället måste naturligtvis agera på ett eller annat sätt inför denna alltmer militant formulerade utmaning med pretentiösa krav på att företräda hundratusentals medborgares intressen. Den elementära förutsättningen för att mänskligt liv skall kunna etableras är alltid att det finns mänskliga individer av olika kön, som i kärlek och trohet förenar sig med varandra i den klart uttalade avsikten att förbli varandra trogna under alla livets förhållanden till dess döden skiljer dem åt. De flesta har accepterat ett homosexuellt beteende, utan att för den skull äga en genomarbetad livsåskådning eller några etiska normer eller politiska ambitioner. De är helt enkelt mediala exponenter utan ideologisk förankring, exploaterade av en skrupelfri, maktgalen ledarmaffia, vars hemlighållna privata intentioner kolliderar med alla officiella proklamationer och program. Då samhället, såsom i vårt land och i övriga skandinaviska länder, låter den lagstiftande församlingen bli transportkompani för sådana familjeupplösande krav och väljer att sektorera dessa symptomatiska yttringar till demokratiska utslag av en aktiv opinion i den övriga pluralismen, har det blottat sin urusla beredskap för att med adekvata åtgärder möta en mental och moralisk samhällsfientlig smitta. Skulle denna hämningslösa rörelse genom samhällets undfallenhet eller missriktade stöd verkligen uppnå sina förmätna och högt uppsatta ekonomiska, sociala, politiska och religiösa mål, skulle den genom sin egen inneboende självdestruktion snabbt befria också alla sina egna anhängare från allt normalt och mänskligt samliv och förbränna all hämmande skam till fri framfart för den renodlade egoismens alla dominanta vilddjur.

Har flera vänner som verkar besatta av tanken på den lyckliga kärnfamiljen, en som är jättelycklig för att hon nu äntligen träffat en kille att vara ihop med, som uppvaktar henne och är en sann gentleman... Är hon ens kär? Är inte så säker på det, snarare har hon äntligen lyckats ansluta sig till kärnfamiljs-normen, och hela hennes familj är så lyckliga för detta...Och det värsta är då att jag någonstans är avundsjuk! För man blir så sjukt manipulerad av allt och alla som får man-och-kvinna-förhållandet att framstå som höjden av lycka och Det Enda Lyckade Livet. Det är oerhört kränkande för de människor som inte växt upp i hetro-kärn-familjer att få höra ex kristdemokraternas åsikter om att det är för barnets bästa...då detta indirekt betyder att de barn som inte kommer från kärnfamiljen skulle ha haft en sämre uppväxt än andra, en sämre familj och då antagligen ett sämre jag... Så reproduceras dessa äckliga inskränkta åsikter till nästa generation, bl a genom läroböcker i skolan - i vår biologibok på högstadiet stod det om homosexualitet att man inte visste säkert vad som orsakat denna störning. Nästa överskrift var "andra variationer" följt på "pedofil" och "blottare"!! Och nej, jag är inte äldre än 20. Dumma stackare till konservativa...Ni lever i det förflutna, ni är lurade, världen kommer att förändras och ni kommer att sitta och gråta att det var bättre förr, men i längden kan ni inte göra ett skit.

Jag blir rædd och ledsen och arg nær jag hör kristdemokraternas asikter.Jag kan inte ga med pa att det finns sana mænniskor med sana asikter.Hjælp!!Fast nu længtar jag ænnu mera hem till Sverige, hær dar jag ær tænker ingen.De ifragasætter inget och tycker inget.Puss pa er alla som atminstonde försöker göra værlden bra.

Jag blir rædd och ledsen och arg nær jag hör kristdemokraternas asikter.Jag kan inte ga med pa att det finns sana mænniskor med sana asikter.Hjælp!!Fast nu længtar jag ænnu mera hem till Sverige, hær dar jag ær tænker ingen.De ifragasætter inget och tycker inget.Puss pa er alla som atminstonde försöker göra værlden bra.

Jag blir rædd och ledsen och arg nær jag hör kristdemokraternas asikter.Jag kan inte ga med pa att det finns sana mænniskor med sana asikter.Hjælp!!Fast nu længtar jag ænnu mera hem till Sverige, hær dar jag ær tænker ingen.De ifragasætter inget och tycker inget.Puss pa er alla som atminstonde försöker göra værlden bra.

är inte hela idéen om typiskt kvinnliga och typiskt manliga egenskaper lite förlegad?mamma-pappa-barn grejen är väl inte så jävla lyckad i de flest fallen? och barn till ett t.ex manligt homosexuellt par kan väl ha andra förebilder av kvinnligt kön, varför måste det vara föräldrarna?

Bra debatt om svår fråga. Här ett inlägg att fundera på: Homosexuella måste accepteras utan villkor. Givetvis, för ingen homosexuell har valt sin läggning av elakhet. Det är något som hör till din personlighet och inte kan förnekas. Lika gärna kunde man vara arg på färgblinda. Homosexuellas känslor och kärlek är dessutom på inget sätt sämre. Men med detta sagt, så kan man inte förneka att homosexualitet är ett handikapp, precis som färgblindhet. Det genetiska argumentet är glasklart: en homosexuell är ju i princip steril, och sterilitet innebär döden för dina gener. Alla djur, från sniglar till människor, har en fungerande drift att fortplanta sig, men inte homosexuella. Ja, homosexualitet är bokstavligt talat väldigt "onaturligt" och avvikande. Och det är jobbigt att vara avvikande. Att sticka ut i alla människors intryck. Det finns tusentals signaler som beror på ditt kön, som är nedärvda eller undermedvetet inlärda och inte beror på fördomar, och en homosexuell bryter mot varenda en. Alltid. Självklart kan homosexualitet ge ångest. Inte för att bli mobbad eller misshandlad, för det beror på andra människors fördomar. Nej, ångest över att alltid vara annorlunda, ångest över ditt stora genetiska "fel", över att vara "steril". Alla homosexuella har förstås inte ångest, men motivet finns där. Vad beror homosexualitet på? Det är förstås en kombination av arv och miljö. Ett barn som föds och uppfostras av homosexuella föräldrar har säkert större chans/risk att bli homosexuell. Det är en bra fråga: Gör det något om fler barn växer upp till homosexuella? Dömer vi dem till något som kan göra många av dem mindre lyckliga? Är det i så fall ett tillräckligt skäl för att vägra homosexuella rätten att skaffa/adoptera barn? PS Sniglar är tvåkönade. De kan inte vara homosexuella.

Jag kommer antagligen att leva i en kärnfamilj. Trots det kommer vi kämpa allt vad vi kan för att inte föra de stereotypa könsrollerna vidare.

Jag har växt upp i en "kärnfamilj" och jag ser ärligt talat inte någon orsak till den. Jag skulle varit exakt samma person om jag levt med bara en av mina föräldrar. Själv tänker jag inte gifta mig pga jag inte ser någon orsak till det. Sen får alla andra göra som de själva vill.

"xit" och "em" kan ta sej därbak. barn behöver BRA förebilder.om förebilderna kvinnor, män eller a-teens spelar ingen roll.

Det är lite sjukt att vilket jävla pucko som helst kan skaffa barn, men för att adoptera måste man vara superbra och politiskt korrekt. Jag känner för fan flera heterosexuella som är apdåliga föräldrar och som skaffade barn bara som något slags ego-tripp... Okej, det kanske är bra med några kontroller när det gäller adoption, men det borde mer gälla inkomst, sociala förhållanden osv, inte sexuell läggning!

Jag lever i en sk kärnfamilj och den är inet speciellt lycklig. Jag har kompisar i andra sorters familjer som vekar ha det mycket bättre.

Att få kärlek och en bra uppfostran har inget med biologi att göra! Jag har levt i en kärnfamilj i lite mer än 15 år. Det har vart ett helvete nästan hela tiden. Mina föräladrar separerade i höstas och deras skilsmässa går igenom i mars. Det blev fan så mycket bättre efter att farsan flyttat, men ändå inte bra eftersom mamma och jag inte funkar ihop. Min "riktiga familj" finns bland mina vänner. Dom har gett mig mer det senaste halvåret än vad min "kärnfamilj" gav mig under hela mitt liv. Hos dom är jag välkommen när jag har det jobbigt, med dom kan jag skratta, gråta, vara mig... nåt jag aldrig kunnat vara hos dom som alla kallar min familj. Allt snack om mamma-pappa-barn är SKIT! Det handlar inte om det. Det handlar om vad som är bäst för individen och vad det innebär kan ingen bestämma....

Kärnfamiljen är död. Samhället handlar om individer numera, inte familjer. Om man vill leva i en familj kan man väl göra det, men ofta är det ingen bra lösning på något. Och många gifter sig och/eller skaffar barn alldeles för tidigt. Det är inte nödvändigt att skaffa barn innan man är 30... om man ska skaffa barn överhuvudtaget. Är det så viktigt egentligen? Det bara förstör ju samlivet med ens partner (så verkar det iaf för mig)...

asså. dethär var bland det bästa jag läst på mycket länge. jag skulle kräkas om jag tvingades in i en sån familj som min mamma envisas med att ha numera med sin nya man och barn.

väldigt sant, när man tänker på det. jag har tjatat på min 27-åriga killkompis att han ska skaffa flickvän, barn, villa och hela köret... men när man funderar; varför det?? huvudsaken är att folk inte blir ensamma. jag tror hela idén med det här med kärnfamilj har mycket att göra med att människor är rädda för att bli ensamma. huvudsaken är ju att man har nån/några *kram*

Kristdemokraterna kan ju stoppa upp sig nånstans va... vaddå manligt o kvinnligt? hjälte och mesig prinsessa eller va syftar han på? Eller menar han kanske kort hår och långt hår? ja det skulle ju vara rent ut sagt vidrigt för ett barn att växa upp med två långhårigar föräöldrar? ehh...jag fattar inte...om man är en bra förälder har inget me å göra om man ä gay eller inte...föresten dom som lever med homosexuella föräldrar har dom blivit helt koko eller? va? nej jag tänkte väl de va!!!!!

jag ska försöka fatta mig kort. när ska den moraliska urholkningen ta till ända i västvärlden? sedan sossesvin och folkhemskossor har styrt och ställt i Sverige har vi medborgare fått ge upp bit efter bit vår trygghet i samhället. vi har tagit emot flyktingar från hela världen från helt andra kulturer. de har inte fått lära sig nånting om de kristna värderingar som vi andra fått i modersmjölken. en del som säger att de värnar om framtiden tycker det är bra med 'fri kärlek' och rättigheter till homosexuella. men vad säger de när ni hör hur er dotter blir knullad på sitt flickerum av en jättebrun turk eller när er son kommer hem med sin nye 'pojkvän'. tyvärr är du lika maktlös som ifall dina föräldrar skiljer sig. VAKNA!!! snälla..

Biologisk eller plast, homo eller hetero.Huvudsaken är att barnet blir älskat mer än någonting i hela världen. Om man inte är beredd att älska ett barn helt och fullt hela livet så spelar det ingen roll om man är gift, singel eller lever i kollektiv på 20 st. Då är man helt enkelt inte värd att ha barn.

Äntligen har nån satt ord på det här!!

Bjørn! Det ær vært att påpeka att Sverigedemokraterna och Kristdemokraterna har samma åsikt på detta området. Det visar att dom står ganska næra varandra politiskt. Båda partierna står i mina øgon før intolerans infør minoritetsgrupper och kvinnoførtryck.

Kärnfamiljer är bara ytliga. Alla trodde jag tillhörde en kärnfamilg bara fö att jag hade en mamma och pappa, jo säkert, dom bråka jämnt och var helt fel fö varandra, dom höll bara ihop "för sina barns skull" nu är vi glada att dom ska skiljas, kanske låter sjukt, men att sitta och höra skrik och bråk konstant är inte en bra miljö för barn.

jag tycker varlden ar ratt bra som den ar med blandade familjer...en form av familj ar inte battre an nan annan

Jag bor med min mamma,för mina föräldrar är skilda.Ska det då vara nåt fel på mej? 47% av alla som gifter sig skiljer ju sej.Säger inte det något?

Jag trivs mycket bättre sedan mina föräldrar skilde sig. De håller fortfarande ihop och är i dag bästa vänner. Pappa är hos oss på helgerna och hjäälper till med hushållet och att klippa gräs osc. Hela familjen mår bättre nu....

Kärnfamiljen är det enda rätta bor man inte i en sån är man sjuk i huvvet. hmm...?

håller med! men, jag tycker familjen är viktig ändå, alltså, jag tror barn mår bäst av föräldrar som älskar dem (vilka "föräldrar" det nu än är) och att de har både en manlig och kvinnlig förebild (inte nödvändigtvis föräldrarna). Sen tycker jag att folk gifter sig och skaffar barn utan att tänka till, och skiljer sig för lätt. Jag tror det bara, jag vet inte. Man har kriser, man tar sig igenom dem. Men funkar det inte så gör det inte, då är det ju dumt bråka.

det är läskigt när man märker att den man är kär i uppskattar en mest dom dagarna när man hänfaller at längtan efter traditionella former förresten om man suddade ut all historia och folk fick börja gruppera sej pa ny kula, hur skulle det bli da? a andra sidan nu är jag lite lösryckt

barn luktar äckligt.

Min uppväxt var fantastisk. Föräldrarna separerade när jag var ett år gammal. mamma träffade en ny man när jag var två vilket gav mig två styvsystrar och så småningom en halvsyster. Jag var hos pappa varannan helg och när jag kände för det plus att jag hade en extrapappa där hemma och en massa farföräldrar och annan släkt. Det bästa av allt! Det enda konstiga är att folk ibland anser att de måste tycka synd om mig för det.

word!!!

Vem är det som har bestämt att en KÄRNFAMILJ.. ska bestå av: Mamma Pappa och barn... Det som betyder något är väl att man älskar varandra. Att man mår bra.. Att det sen är två mammor i en familj och två pappor i en annan.. Vad spelar det för roll. Vem säger att inte dem kan älska sina barn lika mycket. De enda som har fördommar mot detta är vuxna människor..För barn de bryr sig inte,, Inte fråns de hör sina egna föräldrar fälla elaka kommentarer......Om detta!!!!! VARFÖR kan inte vi vuxna vara som barn.. Tycka om människor för dem de är.. Inte för vilka de är....! TÄNK PÅ DETTA ALLA NI MED FÖRDOMMAR!!

Jag hatar den här jävla svenska dröm idyllen, med man, hund, villa och Volvo. Jag ska bli lesbisk radikal feminist och bo med min flickvän och skaffa katt och mc. Eller nått.

Bra artikel. Ja tycker att istället för att lägga ner så mycket vikt på att barn ska ha en mamma och en pappa ska man se till att barn i familjer mer t.ex. narkotikaproblem hamnar på nåt bättre ställe, för jag har sett alldeles för många kompisar från alkishem bli som sina föräldrar.

Växte upp utan pappa själv,men lever nu med sambo och barn...fast jag alltid varit skeptisk till kärnfamiljer.Jag tror inte att kärnfamiljer är något ideal alls,huvudsaken är att barnet är älskat inte att det är en MAN och en KVINNA som uppfostrar det.Det kvittar. Hellre två morsor/ två farsor eller ensam förälder som älskar sina/sitt barn än en morsa och en farsa som bara bråkar/inte bryr sig om barnen!Vi lever faktiskt inte på medeltiden längre!KDS vill bara ha tillbaka kvinnorna till spisen igen,för där hör de väl hemma enligt KDS "familjeideal"...*duh!* Tack gode gud att inte världen består av kärnfamiljer!Nåja,det var bara min åsikt...*

Skulle bara säga att de som lever ensamma har fan inget att känna sig "misslyckade"över!Det är F*n så mycket modigare att våga vara lycklig och enastående än att hugga tag i första bästa och gifta sig bara för att samhället säger att det "ska" vara så!!!Det finns inget värre än tjejer vars högsta mål i livet är att skaffa man och barn,villa och vovve...*gag*det är väl inte för inte tex singlar är roligare att umgås med än små kärnfamiljsoffer som bara pratar blöjor och husköp!

så länge alla mår bra har det väl ingen jävla betydelse vem/vilka "familjen" består av.

Mina föräldrar har varit gifta i femton år, har bott i en villa i Stockholmsförort med två barn, hund och bil i sexton år, sommarstuga i skärgården, skidsemster i Sälen varje år. Vi heter i alla fall inte Svensson i efternamn...

kan ingen bara kasta ut Kristdemokraterna genom fonstret och trampa pa dem!

Jag skaffade barn när jag var 19 år - med vilje - skilde mig när jag var 21 - med vilje - bodde själv i 4 år - med vilje - och bor nu ihop med en ny man, gissa vad - med vilje. Min dotter bor varannan vecka hos oss och varannan hos sin pappa, hans sambo och deras son. Inget i detta arrangemang verkar ha gjort henne den minsta skada. Jag har varit barn i kärnfamilj, ung mamma i kärnfamilj, studerande singelmamma, arbetande singelmamma och är nu nånslags studerande sambomamma, antar jag. Och visst - det är skönare att bo i familj. Det är skönt att vara singel och vild också, men när man har barn känns det trevligt att inte vara ensam fixare hela tiden. Det är behagligt med vuxet sällskap och en annan vuxen som kan ta del av ansvaret. Det är vad jag föredrar i mitt liv just nu. Mitt samboförhållande med min dotters far var däremot inte alls bra för mig, och om det är alternativet lever jag hellre själv. Han är däremot en härlig far! Slutsats: ingen familjetyp behöver vara bättre än en annan så länge de som ingår i den kan känna sig trygga, glada och säkra på att vara älskade! Självfallet inkluderar det alla sorters sexuella läggningar; restriktioner för mänskliga relationer vore enfaldigt att pådyvla folk.

Ha ha! Xit, ta en paus från ordboksläsandet och sök vård för din paranoia! Tänk att det finns folk som du på riktigt...

Jag tycket Kristdemokraterna inte verkar veta något alls om verkligheten. Det är inte alls "farligt" för ett barn att växa upp med homosexuella föräldrar. Det verkar som om dom tror att det smittar av sig. Homosexuallitet föds man med (vad jag vet?!)! Jag har levt utan en pappa hela livet och jag känner mig inte onormal eller något, jag mår nog bättre än mina kompisar som har både mamma och pappa. Bu för kristdemokraterna!

Jag tycker ni kan glömma allt det här. Ingen politiker bryr sig. Dom är nationalistiska djälvlar som bara är intresserade av att gå med i EMU = tjäna så mycket pengar som möjligt för landet och dom så dom kan sitta på sina feta äcshlen och simma i pengar medans vi vanliga människor svälter i rännstenen. Så sluta babbla om "individen", snart går vi med i EMu och då kan man lika gärna gå och hänga sig! Det är i varje fall vad jag tänker göra.

Till AnnaMaria: Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!! Jag kan!!!!!

känns jobbigt att kärnfamiljen alltid blir trackad på. leve oss!

Xits fina svada låter ju rätt bra, men är ju rätt så innehållslös. :-) Kärnfamiljen är en väldigt modern företeelse och har inte funnits i mer än de senaste hundra åren. Innan dess levde man oftast i storfamiljer eller större grupper.

Jag tycker att alla barn ska få en trygg uppväxt. Oavsett om det är mamma och mamma eller mamma och pappa eller pappa och pappa så är barnet värd all kärlek och omtanke det kan få.

hahaha... stackars alla kärnfamiljskämpande homofober... jag är lesbisk. jag ska ha hur många barn som helst, och ni kan aldrig stoppa mig. hur känns det?

Självklart skall inte homosexuella ha rätt att adoptera barn, ingen skall ha rätt till det oavsett sexualitet. Att bli förälder är inte någon medborgerlig rättighet. Jag tycker inte att alla skall ha rätt att fortplanta sig heller. Varför är det självklart att det skall vara hård kontroll över vem som får adoptera samtidigt som vem som helst kan strutsa runt och fortplanta sig. Är du under 20 får du inte köpa ut sprit på systemet, men göra någon, eller själv bli på smällen är helt okej. Slutligen vill jag bara säga att Jessica Halvarsdotters attack-flate-floskler bara väcker löje. Män är inte roten till all ondska på jorden och bara för att två föräldrar är gifta betyder inte att kvinnan är olycklig, kuvad och misshandlad.

Det var på tiden med en såhär bra artikel om detta. Xit, du borde lära dig tänka och göra dig av med dina fördomar! Ditt språk är fint, men förstår du själv vad det är du säger? Sök vård, du och alla ni andra som livnär er på hat och fördomar. Det viktigaste när man skaffar barn är väl helt enkelt att man inser vad som krävs av en och att man har gjort upp med sina egna problem. Mamma-pappa-barn fungerar inte automatiskt bra ska alla veta. Jag har haft ett helvete i min fina välbärgade kärnfamilj och det kunde väl ingen där utanför ana. Det känns skönt att så många är så smarta, men samtidigt skrämmande att det finns folk som bara inte fattar..

En familj är en familj oavsett vilken konstellation den består av! Det viktigaste för ett barn är trots allt kärlek och trygghet, inte vem som ger det. Jag önskar att fler kunde ha ett lite mer liberalt synsätt när det gäller familj, sexualitet och kärlek. Lyckligtvis så verkar många av Darlings läsare vara smartare än puckot Xit, vars syn på familj etc är skrämmande trångsynt och förlegad (och du Xit, kom inte och säg något om vad som är normalt coh naturligt, människan har under sin utveckling levt under många olika typer av familjeförhållanden beroende på omständigheterna, därför är det klart att familjebildning och samhället fortsätter att förändras i takt med människan). En annan sak när det gäller familj och parförhållande, jag är trött på att alltid behöva försvara mig när jag säger att jag inte vill ha barn! Bara för att jag är kvinna innebär inte det att min högsta önskan är att få och ta hand om barn! Inte för att jag tycker att det är något fel på de som vill ha barn, men för mig känns inte det rätt. Och visst är det irriterande att mycket mat oftast bara finns i stora familjeförpackningar?

Jag tycker att det ibland kan vara för lite utrymme för individen. Man måste få göra som man vill och som känns bäst (såvida man inte skadar någon annan, förstås). Jag är omgiven av konservativa bakåtsträvare, som har svårt att acceptera att unga människor faktiskt kan ha bra åstikter och erfarenhet av livet. Måste man leva i 150 år för att kunna uttala sig om livet? Man måste aceptera sina medmänniskor. Visst de kan vara korkade eller rasister eller pedofiler, men lösningen är komplex. Om man börjar tala om för folk hur de ska göra, så kommer den personen med all säkerhet att göra precis tvärt om. Hur många är det som egentligen gör som sina föräldrar säger? Man måste ju pröva om teorierna står sig. Jag är själv skilsmässobarn, och förstår nu på senare år vilken tur jag har som slapp bo med min knäppa pappa. Nu kan jag göra mitt eget val, och jag väljer bort bråk och elände. Jag vill ha det gottaste av ett förhållande. Kram och gos, men inga tvång. JAG GÖR SOM JAG VILL!!!

Angående Camillas kommentar om "quality time": barn behöver träffa sina föräldrar ialla situationer. En förälder behöver inte alltid vara glad och pigg! Visst kan man behöva avlastning ibland men barn ska vara en del av hela ens liv inte bara när man ler och bjuder på hamburgare och cola.

det viktigaste är att man lever i en konstalltion där alla är glada och mår bra. PS barn mår bara sämre av att föräldrar som vill skiljas håller ihop för barnens skull.DS

viktor...äntligen en vettig människa..

Klart homo-par ska få adoptera! Ett adopterat barn är alltid en avvikare, och vilka har mer erfarenhet om den situationen att dela med sig av, än ett par bögar/lesbor? Vilken unge som helst skulle få det bättre hos dem än hos det perfekta hetero-paret. Vad vet de om att känna sig utanför?

Precis. Man måste få känna sig hemma så enkelt är det. Och det lättaste sättet att få folk att känna sig hemma hänger på reklamernas signaler. Att försöka vara så mångsidig som möjligt i alla reklamer. Helst inte sminka kvinnorna, men det är väl för mycket begärt antar jag.(arrgh!) Eller för den delen, männen. We want the real world, don´t we? Massmedia måste anstränga sig för att inte fastställa stereotyper, istället försöka se igenom. Jag tror att många människor är rädda för vad de verkligen är, för vad de verkligen vill göra just den sekunden. Alla klär upp sig för alla, alla skaffar den sortens statusprylen för alla resultatet blir bara att alla gör allt det man egentligen inte finner intressant i sitt hjärta, för ingen. Alla för alla, ingen för ingen. det är liksom menlöst. Allt negativt är menlöst. Dvs allt som hindrar oss från den sanna lyckan är menlöst. Det blockerar bara vår inre kärlek att komma ut i dess rätta form. Så, predikat klart!

snälla ni..whatever- stressa av och tag TID med era barn,de behöver VUXNA..,(och jag min hälsa..) hälsningar förfasaad lärarpraktikant

Tror nån fortfarande på kärnfamiljen?+??Jag gav upp den som femåring då min bäste kompis mamma flytta till england och hon fick gå på hockey med pappan. Ja,ja. Jag bor i en utifrån sett perfekt kärnfamilj och det stinker!! och har alltid gjort. Värst är nog ändå just det att alla verkar kräva att man ska va så himla lycklig jämnt. Bara för att min mamma smilar ofentligt.... Och inte får man den där extra knuffen i ryggen av lärarna som alla "stackars skilsmässoibarn " får...Äh, jag ska flytta snart så varför klaga Hadebra...

Jag säger bara som så att jag inte orkade läsa hela artikeln, men jag menar på att homosexuella ska få adoptera barn. Varför ska de inte få göra det? Jag har vuxit upp i en vanlig "kärnfamilj" men jag tror inte att barn tar skada av att växa upp med homosexuella föräldrar.

En familj är det mest värdefulla man kan ha, en familj är de som alltid står bakom en. Men familjen behöver absolut inte bestå av ens mamma och pappa, eller ens nån man är släkt med. Det kan lika väl vara ens allra bästa vänner eller bara någon man tycker väldigt mycket om. Idén om kärnfamiljen är förlegad! Lev och älska som ni vill folk!! Puss

Varför ska alltid vi människor sätta oss till doms över andra och döma ut det som är fel och höja det som är rätt till skyarna. Vem har gett oss rätt att fördöma andra och deras val. Vi måste lära oss respektera varandra och varandras sätt att leva, även om du själv inte delar åsikten/sättet så borde du kunna respektera en annan människas åsikter. För du vill själv bli respekterad för dina. Kärnfamilj eller inte, vad spelar det för roll så länge det finns kärlek i ens liv. För störst av allt är kärleken!!! Oavsett vem som är föremålet. Kram från mig.

En familj ska vara lycklig. Sedan är det skit samma om den består av mamma, pappa barn, Mamma-mamma, Hund-husse, eller vilika möjliga kombinationer man nu kan tänkas komma på.

Fram för ett samhälle där alla får vara med!!!! Det viktigaste är INTE vilka som hör ihop eller vilka vuxna ett barn har omkring sig utan att det finns någon som ställer upp!Jag tycker här finns jättebra inlägg, fast jag håller inte mde alla förstås...

Mycket bra artikel!

Faan i helvete jävla idiotkristdemokrater jag blir så förbannad av att folk som inte känner mig tar sig friheten att disskutera min eventuella lämplighet som mamma utifrån perspektivet "homosexuella" som grupp. Faan jag tycker att du är olämplig din äckliga jävel! (kristdemokraten) Jag är flata och jag kan inte förstå att någon annan skulle ha och göra med huruvida jag ska ha barn eller inte, definitivt inte baserat på faktumet att jag hellre knullar kvinnor än män.Ni har faan inte en aning om någonting.

Jag tänker vara ganska elak o utnyttja drrling genom att skriva denna adress här: http://hop.to/untitled För övrigt är det där med familjen bara en grej som vi måste ha eftersom att vi är flockdjur. Men med åren blir vi mer och mer kluvna och vissa känner att de måste kämpa för familjen även om det är skit.

MÅSTE man gifta sej eller ?? Jag vet i alla fall att jag nog inte kommer att göra det, eftersom jag vet att ett förhållande kan funka länge ändå.Jag kan ju även passa på att säga att "kärnfamiljen" i regel splittras oftare än an andra familjetyper.

huvudsaken är att familjemedlemmarna mår någolunda bra. ksd ger mej ångest.

Jag lever i en splittrad familj sedan lågstadiet. Om inte annat så har detta fått mig att totalt förlora tron på kärnfamiljer (o långvarig kärlek). Jag tror dock inte att en kärnfamilj hade gjort mig lyckligare. Jag tror att barn mår allra bäst om de känner att deras föräldrar mår bra, och att vara fastlåst i ett kärlekslöst förhållande kan inte göra någon lycklig. Visste ni förresten att de allra flesta anorektikerna kommer ifrån mkt slutna kärnfamiljer?

För att göra ett barn krävs, en man och en kvinna. Så är det bara. Avarter såsom bögar och lesbisar kommer att dö ut av sej själv. Men!!!! Men om våran skattehöjande regering får bestämma, så skall de ha minst samma rättigheter, helst mer. Vi normala skall matas med detta, precis som med bensinpriset. Vi skall vara solidariska och betala. ...-Nej Måtte den fule ta dem.. Vi fick nog för länge sen. Nu fan är det nog.. Hur gör djuren när de förökar sig? Jo de är en utav varje kön. -Varför? Tja, fundera på det du.

På http://www.homoadoption.nu kan man läsa varför kristdemokraten har fel!

Jag säger bara Pappa Leif och Mamma Lennart!!!!! det ê för jävligt

Jag tycker att kärnfamiljen är det vackraste och finaste som kan finnas. En man och en hustru som har lovat varandra trohet livet ut. Vad kan vara tryggare för varandra och de eventuella barn som kommer?? Tyvärr är det alldeles för många som bryter dessa stora löften man ger till varandra inför Gud och människor. Och om detta kan man inte säga annat än at det är tragiskt. Var och en måste ta sitt ansvar för att få ett förhållande att hålla. Det är inte alltid lätt, men många ger upp alldeles för tidigt. I stort sätt går alla problem att lösa. Det gäller att ge och ta och lyssna och förstå. Till sist: Var rädd om varandra och de ni har i eran omgivning. Ge inte upp för tidigt, det mesta går att lösa! Maila mig gärna om ni har nå´n kommentar!

HOMOSAR BORDE FÅ BARN,TYCKER IAF JAG OCH IDA OCH EMMELI OCH MARIA

Kristdemokraterna har.och kommer alltid att ha fel.Om ni kunde ta och öppna ögonen och se hur mycket svält och elende de finns i världen, så kanske ni kunde släppa era fördomar mot homosexuella. jag är hetro och uppväxt i en kärnfamilj,men jag tror att jag skulle vara samma person om jag skulle ha växt upp med 2mammor eller 2 pappor.Kristdemokraterna ÄR en bunt Mansgrisar/ironladys som fortfarande lever i 50talet.WAKE UP YOU FUKING LOOSERS

Jessica har vissa poänger, men jag har hört henne hålla föredrag och då uppfattade jag hennes åsikter som allt för extrema. Som heterosexuell kvinna kände jag mig kränkt, eftersom Jessicas bilder av min sexualitet bara verkade bestå av föreställningar om elände och självförtryck. Hon försökte mer eller mindre övertyga åhörarna om att tjejer bör bli lesbiska av politiska skäl - och då slutade jag faktiskt att lyssna.

Huvudsaken är ju att förebilderna är bra.Inte hur många de är.

Jag måste bara säga att nära på alla som skrivit på den här sidan måste haft väldiga problem.Problem med barndom ,det känns nästan som om ni har varit utsatta för nåt och vill hämnas!! Ps. Tolka det som ni vill Ds.

Det är fan hemskt att vem som helst kan skaffa barn. Jag borde t ex aldrig fått något men jag är ensam med min dotter på 8 år och känner sååå att jag ångrar att jag blev förälder! Tyck att jag är hemsk, gör det, men det är dagens sanning! Jag orkar knappt ta hand om mitt eget liv, än mindre ett barns. Har aldrig gillat att "vårda" och nu sitter jag här...och önskar bara att jag inte gjort det...för livet är så instängt, begränsat och ofritt...fram för fler barnfria förhållanden! BARN ÄR INTE EN RÄTTIGHET; BARN ÄR INTE SÅ JÄVLA ENKELT!

Nej, du talar inte för de flesta, du som trodde det. Du talar tack och lov för ganska få. Homosexuella kommer inte dö ut. Homosexualitet är inte ärftligt. Det har gjort ganska omfattande studier av barn i homosexuella familjer. I är de ca 40 000 i Sverige. Dessa barn mår varken sämre än andra, blir mer mobbade och blir heller inte homo- eller bisexuella i högre grad än andra. Appropå djuren... så kan du ju ta och läsa på lite bättre. Även i djurvärlden finns det individer som har sex med någon av samma kön.

Jaha. Kristdemokrater är dumma i huvet, intoleranta, äckliga, bör stoppas upp där bak, fördomsfulla, vill inte barns bästa, borde inte få existera, och lite till.Man tar sej för pannan, vet ni inte som skriver allt detta trams att det både finns medlemmar och aktiva politiker i KD som är , ja vad tror ni... LÄGG AV med allt detta hatiska och med vidriga "kraftord" fyllda språket kan man dessutom försöka önska.Är det så att när inga sakliga argument finns då vräks det på med lite svordomar för att ge ett coolt intryck som impar på alla andra lika hatiska som klämt ur sej det ena värre än det andra. Visst har kärnfamiljen en självklar plats, MEN därmed inte sagt at de som inte vill eller av andra skälbildat en sådan skulle vara FEL PÅ.Måste man anta att det är fel på en (i andras ögon) bara för att man inte lever exakt som dom? Verkar som rent och skärt mindervärdeskomplex. Och alla ni som tycker att de som har åsikter andra än era egnas "inte borde finnas" etc etc: ÄR DET fördomsfritt och tolerant att ha de åsikterna??? Vet ni vad de orden betyder? Verkar som alldeles för många här bara ytligt har sugit i sej alla möjliga lösgrundade "fakta" och sedan inte överhuvudtaget tål att bli emotsagda. Snacka om intolerans, fördomar och odemokratiska värderingar!!! ATT den sk kärnfamiljen inte är perfekt beror inte på själva "institutionen" utan på att människor, oavset vilken sorts familj dom lever i eller föredrar att kunna få leva i, INTE är så toleranta, generösa och ärliga mot varandra som det krävs för att leva tillsammans på ett "bra" sätt.Det blir givetvis strul även i alla andra former av familjer, låtsas inte som annat, då bedrar ni er! Inställningen att leva i EN relation livet ut tex, ses tydligen som fördomsfull, knäpp, omöjlig, förtryckande och annat.Det visar vad det handlar om ytterst: Att rasera så mycket som möjligt av allt som så att säga utgör dagens samhälle.En sorts revolution utan vapen kanske, som skall krossa vad som finns nu så att det nya fina "toleranta" "fördomsfria" mm samhället skall uppstå, lett av er svärande & hatande gemeskap. En ska till: ALA ploitiska partier ha

Kärnfamiljen är någon slags "dröm" för många, som aldrig blir sann. Själv undrar jag om vi människor idag är "funtade" att leva med en och samma människa hela livet ut. Jag tror inte det. Förhoppningsvis utvecklas man och förändras hela livet. Äntligen har detta gått in i min f.d sambos medvetande också och vi kallar oss numera (och lever som) särbos. Ett lyft för oss båda! Och absolut för våra barn! Jag tycker också att alla vuxna som ansöker om att adoptera barn skall behandlas lika oavsett religion, sexuallitet och andra privatsaker.... Ensamstående, om de har råd, får ju adoptera. Kollas det då vilka/vilken de går i säng med eller de kanske aldrig har sex?!.......

vill hellre att min mamma ska träffa en kvinna jag tycker om än en man jag inte tål. tror att alla är bisexuella. man blir ju inte kär i en snopp eller en fitta, så varför skulle det spela nån rol? Blir man kär så blir man kär och då spelar det ingen roll om objektet för ens kärlek hete Gunnar eller <britta.

jag hatar homon och jag tycker att man borde utrota dom jävlarna. Kram Per

pinsamt enkel artikel. Billigt.

jag tycker att alla har sina egna val...och om man väljer att va i hop två killar eller två tjejer....så e vell de helt ok! Och jag kjga tycker att Homosexuella ska få ha ett barn.....dom har lika stor rätt till det som en man och en kvinna!!!!!

jag har en äkta gammaldags kärnfamilj med en mamma, en pappa, en adopterad, lite äldre syster, och så jag. Jag älskar min familj och jag har haft en väldig bra barndom, även om jag inte skulle vilja ha det så här när jag blir vuxen. Jag drömmer om nåt bohemiskt liv i ett kollektiv, eller på en flodbåt i Amsterdam eller så. Jag vill utforska om det går att bli lika lycklig som mina föräldrar är, på ett annat sätt.

Förbjud all religion omedelbart, då försvinner nämligen alla problem från jorden. Det löjliga är att ingen skulle någonsin hört talas om kristus om inte romarna hade gjort de kristna till syndabockar för deras inrikes problem. Dessutom snodde de kristna sina myter från gamla hedniska sägner från babylonierna. Att vara kristen och demokrat är som att vara judenasse, det är två motpoler. Bengt, Historie Professor UCLA

Vad härligt det var att läsa det här, huvudsaken att barnen känner att de har kärlek runt omkring sig, någon som kan stötta och peppa i svårare stunder, och hur många barn har det idag??

Det ända man hör är hur fel allting är varför kan man inte höra hur bra allt är? En svensk i dag tillbringar tid på jobbet, än åt livet och familjen (sjukt!). Kärnfamiljen ser till att det vlir en nästa generation, eller hur? Nästa hållplats; Ingen framtid! >Mika

Till en uttröttad mamma: Du har mitt fulla stöd! Jag tycker inte du är hemsk som har ångrat dig. Att välja bort barn som kvinna är oerhört värdeladdat och kräver mycket mod. Det väcker många reaktioner hos både män och kvinnor. Man får höra allt ifrån att man inte bor med den rätta mannen till att man säkert kommer att ångra sig (här ligger säkert lite dödsångest- att få barn är ett sätt att leva vidare) eller inte är en riktig kvinna. Det sistnämnda har jag aldrig begripit. Däremot undrar jag hur många Mammor som egentligen orkar vara kvinnor. Har de tid, lust och ork med det?? Försök hitta avlastande lösning för dig och ditt barn nu när hon nu ändå finns till.Försök att må så bra som möjligt så att du orkar vara mamma.Det är mycket vunnet att du är så medveten om dina känslor. Många kramar Lena