text: Molly Kirosawa ill: Marcus Andersson Det var en gång en flicka som bodde med sin mor och far i en liten stuga. De var lyckliga i sin lilla byn- precis som resten av folket. Men den lilla flickan tyckte att något var fel. Varje morgon när flickan vaknade gick hon till sitt fönstret och istället för att blicka upp mot en blå himmel såg hon bara en stor mörk stenmur. Flickan frågade olyckligt sina föräldrar varför det fanns en stor mörk mur runt deras by som skymde himlen. De svarade att den funnits där så länge att ingen frågade sig varför längre. Det var Drottningen som hade fört upp den och eftersom hon var en klok kvinna var de alla övertygade om att det var för deras eget bästa. Föräldrarna berättade att Drottningen bodde i ett stort slott bakom murens väggar, men att det var få som hade varit där. Flickan tänkte på Drottningen och muren varje gång hon skulle gå till sängs. Hon fick svårare och svårare att somna och för var morgon som kom formades ett beslut inom henne. En dag vaknade flickan återigen - genomsvettig. Hon såg ut genom fönstret och då bestämde hon sig. Hon tog på sig sina kläder, flätade det honungsfärgade håret, steg tyst i sina skor och smög ut i den tidiga morgonen utan att inte väcka sina föräldrar. Med beslutsamma steg gick hon fram mot muren som skiljde henne och resten av byns invånare ifrån Drottningen. Hon visste inte hur hon skulle komma till slottet eller vad hon skulle säga till Drottningen, men hon visste att hon var tvungen att ta sig dit och på något sätt få Drottningen att riva muren. Flickan gick tills fötterna värkte och precis när hon började tvivla på att det inte fanns någon öppning i muren, fick hon syn på två små hattar som låg på marken framför henne. Hon böjde sig ned för att titta närmare på dem och plötsligt dök en ekorre och kråka upp. De kivades om vilken hatt som tillhörde vem, och märkte först inte att den förvånade flickan stod där. – Vilka är ni? frågade flickan och böjde sig ned. Ekorren och kråkan blev först lite förskräckta, men till sist svarade ekorren; – Vi är två små vänner från Drottningens magiska skog som heter Ekorre och Kråka, tacktack. – Du får ursäkta min vän, han talar i gåtor och är lite slack, sa Kråka. – Nej, det gör jag inte, svarade Ekorre surt, det är du som är full med kack! – Tssss... det där min vän, är bara skitsnack! stönade Kråka. Flickan tog upp de små hattarna och tittade noga på dem, sen gav hon den ena hatten till Kråka och den andra hatten till Ekorre. – Men tackar hjärtanens då, sa Kråka, men hur kunde du se vilken som på våra huvuden skulle på? – Det var lätt, svarade flickan, jag såg att det var ekorrhår i den ena och kråkfjädrar i den andra. Ekorre och Kråka blev så glada över hattarna att de skuttade omkring i en liten ring. De frågade glatt om de kunde hjälpa flickan med något i gengäld. Flickan berättade att hon ville komma till andra sidan muren. Kråka skrockade och pekade på en vinranka som drogs undan och blottade ett hål som gick till den andra sidan. Flickan blev jätteglad och tog farväl av Kråka och Ekorre. Efter murhålet kom flickan rakt in i en tät lövskog och långt bortom träden såg hon Drottningens slott ligga. Hon hade gått ett tag när hon kom fram till en glänta där solen speglade sig i en liten sjö med klarblått vatten. Flickan satte sig vid vattenbrynet och tog av sig sina klibbiga skor och sin daggvåta klänning för att låta dem torka i solen. Hon lekte förstrött med en pinne i vattnet när hon hörde något från buskarna. Först ett prassel bland löven men sedan...ur buskarna kom en vit tiger. Flickan ryggade förskräckt tillbaka och satt alldeles stilla då hon var rädd att minsta rörelse skulle väcka tigerns ilska. Tigern spatserade fram och tillbaka vid skogsbrynet. Dess vita päls sken så starkt i solen att hon fick ont i ögonen. Flickan blundade och plötsligt kände hon varma andetag mot sitt nakna bröst. Tigerns morrhår rispade hennes hud så att hon rös, och när han slickade med sin sträva tunga över hennes frusna bröst började hon skaka men vågade fortfarande inte röra sig. Efter ett tag blev det tyst och när hon öppnade ögonen igen var tigern borta men vid hennes fötter låg ett långt rött sidenrep. Hon stoppade ned det i sin klänningsficka och gav sig snabbt av därifrån. Efter att ha gått en stund genom skogen och svänt av vid en krök såg hon någon ligga i gräset nedanför henne. Det var en liten alvpojke som skuttade fram och räckte henne sin lilla hand. Flickan tog hans hand och blev ledd till en liten damm. Alvpojken pekade mot dammen och flickan såg att det var mjölk istället för vatten i dammen. Detta gladde henne mycket då hon varken hade druckit eller ätit på väldigt länge. Hon kupade sina händer och drack sakta upp mjölken. Alvpojken satte sig brevid flickan och tittade nyfiket på henne. Han fingrade på hennes flätade hår, och trevade sig fram till hennes händer som hon slöt om mjölken. Hon reagerade inte förren alven tog tag i hennes händer och förde dem till sin mun och drack. Flickan lät honom dricka medan hon tittade på honom. Så slutade han dricka, kysste henne på läpparna och försvann innan hon ens hann blinka. När hon ställde sig upp och skulle gå såg hon ett mjölkkärl med lock, hon tackade tyst alven för gåvan och fyllde det sedan till bredden. Mörkret började göra intrång men det avskräckte inte flickan. När skogen började skifta i färger som purpur, orange och cerise blev flickan överväldigad över dess skönhet. Men plötsligt traskade hon in i en tät dimma. Dimman tätnade än mer och omgav henne med konstiga formationer som om det vore en osynlig hand som formade den. Hon kände att hon inte längre var ensam och blev ståendes stilla, sträckte upp armarna och kände varmluften omfamna henne. Hon visste inte hur länge hon stod där men när hon öppnade ögonen igen var hennes flätor upplösta till ett stort virvarr och hennes klänning var full med färgglada löv. Som gåva fann hon en svart sjal. Flickan tog upp den och snurrade den runt sin hals. Vid solnedgången hade flickan kommit fram till slottet och klev in genom den stumma porten. Kandelabrar lyste upp en lång röd matta som slutade vid en dörr. Hon tog ett djupt andetag, öppnade dörren och såg en stor säng av ek stå mitt på golvet. Den var omgiven av vakthundar, men när de såg flickan drog de sig undan och försvann till rummets mörka hörn. Det var Drottningen som låg och sov i sängen. Flickan satte sig orädd på kanten, böjde sig fram och kysste henne lätt. Hon tog fram sidenrepet och knöt försiktigt ihop Drottningens händer vid sänggaveln. Sen tog hon fram ögonbindeln och knöt den försiktigt över hennes ögon. – Vad vill du? frågade Drottningen nyvaket stilla som om hon hela tiden väntat på att flickan skulle komma. – Jag vill veta varför du satt upp en mur kring vår by, och vad som krävs för att den ska rivas, svarade flickan. Drottningen svarade inte. Flickan tittade på Drottningen där hon låg under det tunna lakanet och med plötslig nyfikenhet drog hon av det och blottade hennes nakna kropp. Drottningen hade elfensbensfärgad hy och korpsvart vågigt hår som ringlade sig ända ned till midjan. Flickan kände hur hon drogs till henne och kunde knappt hejda sig från att röra henne. Hon förde sin hand till Drottningens hår, smekte det och fortsatte med fingrarna ner till hennes bleka läppar. – Varför har du fört upp muren? frågade flickan, men Drottningen var fortfarande tyst. Flickan smekte hennes ansikte, fortsatte ner över halsen till hennes bröst som sakta hävdes upp och ner. Hon kände sig maktlös dragen till henne, som om det vore någon annan som kontrollerade hennes rörelser. Hennes händer formades hårt kring Drottningens bröst och hon hörde snabba andetag när hon smekte dem. Flickan böjde ned sitt huvud och slickade försiktigt Drottningen bröst, hon kände Drottningen rysa under hennes tunga och slutade för ett ögonblick och frågade; – Varför har du fört upp muren? Drottningen teg fortfarande. Flickan tog upp mjölkkärlet hon fått av alven och lät tre små mjölkdroppar falla ned på hennes mage. Drottningen rös till och flickan lät mer mjölk rinna ned tills magen och brösten var täckta av ett vitt mjölklager. Hon såg mjölken sakta ringla sig ned mot Drottningens fitta, hon såg det svarta håret bli fuktigt och locka sig kring flickans fingrar. Hon frågade återigen om muren och nu sa Drottningen tyst att det hade funnits en prins för länge sen som hon hade älskat mycket högt. Flickan bad henne fortsatta berättelsen medan hon snurrade in sina fingrar i det mjölkvåta håret, med den andra handen särade hon på Drottningens ben. Drottningen stönade tyst och viskade; – Vi skulle gifta oss, men det hände något på bröllopsdagen. Det sista ordet var knappt hörbart och flickan drog hårdare åt sidenrepet kring Drottningens händer medan hon kysste hennes läppar. Fingrarna fortsatte sin lek mellan hennes särade ben och hon kände hur Drottningen blev fuktig och varm under hennes beröring. En rodnad for över Drottningens ansikte när flickan förde ned sitt huvud där hennes fingrar var. Hon lät tungen spela fram och tillbaka i det våta, först lätt och sedan hårdare. Hon stannade upp och befallde Drottningen fortsätta sin berättelse. – Jag var med mina kammarjungfrur och hade precis tagit på mig brudslöjan när min budbärare rusade in. Han berättade att min prins hade rymt sin väg med en annan kvinna. Drottningens viskande svar byttes ut mot en långdragen flämtning när flickan förde in sitt finger i henne. – Det var då jag beslöt mig för att föra upp en mur för att skydda mitt folk och mig själv från att bli sårade igen. Flickan stannade upp, ställde sig på alla fyra ovanför Drottningen och lät henne slicka hennes fingrar som hon haft inne i henne. – Smakar mjölk och honung. Mjölk från kärlet och honung från dig, viskade flickan i hennes öra och sträckte sig efter ett vitt ljus som brann i ljusstaken brevid sängen. Hon tog det i sin hand, blåste ut lågan, förde ned det mot Drottningens fitta och lät det glida fram och tillbaka ned över det svarta håret. Hon kysste henne och gick ned mot hennes bröst och bet hennes bröstvårta samtidigt som hon lät det svala ljuset glida in mellan hennes ben. Drottningen stönade till, böjde sitt huvud bakåt och låg i en mjuk båge under flickan. Hon lät försiktigt ljuset glida ut och in och sedan snabbare och snabbare medan hon övertäckte Drottningens bröst och hals med bett och kyssar. Drottningen grep tag i flickans hår och förde ned hennes huvud där ljuset var. Flickan slickade henne och Drottningens flämtningar övergick till högljudda stön. Hon höll ett fast grepp om flickans toviga hår, förde henne hårdare mot sin fitta och kom skrikandes just när flickan tog bort ljuset och förde in sin ivriga tunga djupt i henne. Sen blev allt tyst. Och mörkt. När flickan sakta öppnade ögonen och kunde se igen fann hon sig liggandes på sin säng alldeles dyblöt. Hon satte sig upp med ett ryck och gick snabbt bort till fönstret. Där ute såg hon en klarblå himmel istället för den mörka muren. Flickan log när hon såg by-folket lyckligt springa omkring där ute utan att släppa blicken från himlen. Hon gick tillbaka till sin säng och skulle precis lägga sig ned igen när hon märkte något på golvet. Det var ett sidenrep, en ögonbindel och ett tomt mjölkkärl, flickan log för sig själv, smekte sig över läpparna och kunde fortfarande känna smaken av mjölk och honung...