Man kan nästan vara säker på att man träffar en illustratör när man möter en kille i blå dagisplyschtröja. av Marie Birde

F A K T A Favvofärg: Förr - magenta (en slags vinröd färg) Nu- smutsblå som drar lite åt grönt. Mellannamn: Karl Födelseort: Luleå. Mamma är också illustratör och pappa har några Blue Note Original skivor. Utbildning: Folkhögskola och Konstfack - Grafisk Design. Han kom in på andra försöket.

Dennis Eriksson är så fin och bra på att rita att han blev nominerad till årets medierookie - ett pris som branschföreningen Svenska Tidskrifter delar ut. Dennis var nästan säker på att han inte skulle vinna, extra säker blev han när han presenterades som en Dennis Erlandsson under prisutdelningen. Nej, det är inte alla som vet vem Dennis är, men du kanske har sett hans och hans kompis Jonas Bankers illustrationer i videon till Hellacopters ”Move Right Out Of Here”. Eller kanske kommer du ihåg hans bilder i Damernas Värld, DN eller Jane Magazine. Eller så har du möjligtvis någon gång hajjat till över en graffitimålning som han har gjort. Men sånt höll han på med för länge sedan och är inte något han riktigt vill prata om: – Vi var ett gäng. I Norrland. Men jag var för feg för att hålla på med det där, jag pallade inte trycket och så tyckte jag efter ett tag att graffititmålningarna saknade uttryck, det blev tråkigt helt enkelt. Hela grejen med graffiti är ju att det ska vara roligt, när det inte är det längre och man är medveten om att man på något sätt förstör och inte kan försvara det man håller på med, då är det dags att sluta. – Sen ville jag bli konstnär ett tag. Jag var ung och målade med acryl på duk. Men är det egentligen någon skillnad på att vara illustratör och konstnär? – JA. Är man konstnär har man egna tankar och visioner. En illustratör ska visserligen ha en egen stil, men han eller hon gör ju ett jobb som beställs. Sen kanske illustrationer är konstnärliga på ett hantverksmässigt sätt, men det är ändå skillnad. Skillnaden kanske inte verkar så stor utåt, men för mig är den det. Båda sakerna är ändå rätt flummiga. Undrar om inte illustratörsyrket till och med är flummigare... – Om någon frågar vad jag gör och jag säger illustratör tror de automatiskt att jag gör seriestrippar. Eller så tror de att jag jobbar på museum och gör ritningar. Men det är mest såna som går KTH som tror det. Jag har börjat säga att jag är reklamillustratör - det finns visserligen inget som heter det, men då fattar folk ändå ganska rätt. Det måste väl ha att göra med att illustrerade bilder inte tas på samma allvar som till exempel fotografier. Varför är det så? – Ja, illustrationer är verkligen lägst i hierarkin. Men varför? Kanske för att alla kan rita, medan foto är något svårt och spännande. Vad tycker du om serier? – Jag läser väldigt lite serier och känner mig taskig på grund av det. Men ofta tycker jag att serier är så taffligt och tråkigt tecknade. Visst är det tabbigt att tycka det, jag vet ju att de lägger ner så otroligt mycket tid på det hela, men ändå blir jag helt rastlös och forcerar igenom hela tidningen. Men en spännande grej med serier är att folk har tänkt ut något, de tänker ut en värld. Och så gillar jag olika karaktärer. Du har ju gjort Hellacopters senaste video. Gillar du rock? – Jag gillar allt möjligt. Men nu är jag rätt inne på rövrock. Eller svetrock om du hellre vill kalla det det. Jag lyssnade inte på Hellacopters innan vi gjorde videon, men nu när jag har nött in låten tycker jag att de är rätt bra. Tyvärr visas inte videon så ofta, mest i Tyskland faktiskt. Annars är musiksmaken rätt blandat: Kool Keith, KRS One, Police (de gamla skivorna) och Devo. Devo! Det verkar vara ett sånt illustratörsband. Man lyssnar på Devo och köper plastprylar/möbler från 60- och 70-talet. Varför är det så? – Haha, jag gillar sånt. Men ibland kan man få andnöd när man undrar vad man håller på med. Det är svårt att låta bli att tycka om den där plastmorgonklockan... Sakerna ser roliga och spännande ut. Det är en inpirationskälla. Jag inspireras ju aldrig av en annan illustration, det ligger för nära medan till exempel tyg med ett flummigt mönster blir jätteintressant. Vad ritar du med? – Enkla, billiga tuschpennor. Dyra pennor som man ska fylla på och sånt är bara båg! De pajjar ändå till slut. Mina tuschpennor ger sköna linjer och så slipper man vara rädd för att tappa bort dem. Förresten... cyklar du mycket? Det brukar illustratörer göra. – Jag tränar inte och trodde inte att mina andra illustratörsvänner gjorde det heller. Men nu har det visat sig att de styrketränar och spelar squash och allt möjligt så jag har försökt föra in träning i vardagen: cykling, gå i rulltrappor och sånt. Känner man sig inte EPA när man sitter och ritar med tusch på papper på ett bord? – JO, jag sitter här med ett fånigt ritbord! Enda gången jag använder dator är när jag e-mailar iväg jobb. Jag har testat att rita i datorn, men det ser bara konstigt ut. Du har testat i alla fall? – Ja, jag vill också vara modern ju! Hur beskriver du dig själv när någon frågar, rent utseendemässigt? – Smal! Ruffsigt hår. Blond. En del tycker att jag är lång, men det är jag inte. Ett tag trodde jag dem som tyckte det och beskrev mig som lång, men då blev de jag träffade så besvikna.