 |
|
Arbetsmiljön på IT-kontoret
är mördande. Skrivborden står utplacerade hipp som happ i ett
öppet landskap, telefonerna ringer non-stop, det dräller av snuskiga
kaffekoppar och kontorsfolket irrar omkring som zombies 24 timmar om dygnet. På
varje bord står en brummande dator som kör Windows NT.
Någonstans i den här
röran sitter jag med hörlurarna på huvudet, för ska man få
någonting gjort måste man skapa en bubbla runt sig själv. Kafferasterna
är bortrationaliserade, så skitsnacket och skvallret får man
köra online. Och det har ju onekligen sina poänger - ingen som hör,
ingen som tar skada.
En av de intressanta sakerna
med att arbeta på ett tokdatoriserat kontor är att man så tydligt
kan se hur språket utvecklas. Det sker i realtid, och det gäller inte
bara att man snabbt börjar använda en extrem yrkesjargong om script
som ska batchas och navigationsgiffar i vänsterframen. När språket
hamnar i en ny miljö förändras det i grunden. Det blir ett digitalt
talspråk som är anpassat för snabb ordväxling över email,
ICQ, chattar och SMS. Vi kan kalla det Cybersvenska. Eller ska vi säga sajbersvenska?
tommie:
UNIX-conspiracy?
tommie:
berätta pls
chricket: exempel: Hej jag skulle vilja uppdatera
siten
chricket: -jag hinner inte
chricket: -jo men jag måste
chricket: -nej
chricket: -ok då lär jag mig unix
chricket: -gör det du
chricket: -hej nu har jag lärt mig unix
chricket: -jaha
chricket: -kan jag få access så jag kan
göra en pipeline för
loggfilsanalys
chricket: -visst
chricket: -hur lång tid tar det
chricket: -det är lungt det tar bara en timme
chricket: -men det tar ju bara 5 min att uppdatera
siter
chricket: -so
chricket: -men jag får ta av din tid om jag
pratar bash
chricket: -jepp!
tommie:
*fear*
tommie:
jobbigt
chricket: så är det
chricket: kan du inget får du ingen hjälp
chricket: kan du nåt få¨r du hjälp,
men du behöver den inte |
Den gamle knarkaren William Burroghs
visste inte hur rätt han hade när han skrev att språk är
ett virus från yttre rymden. Liknelsen är inte alls dum. Virus sprider
sig hela tiden till nya värdorganismer. Virus muterar om det krävs för
att de ska överleva. Vanliga sjukdomsvirus kan till exempel sprida sig genom
utbyte av kroppsvätskor, medan språkvirus sprider sig på mycket
enklare sätt - kommunikation. IRL-chattande, alltså levande samtal
mellan ett antal personer, är fortfarande det vanligaste kommunikationssättet.
Det har resulterat i saker som slang och dialekter. Skriftspråk är
mer beständigt, men även där dyker det upp muterade avarter, som
byråkratsvenska och studentikosa crazystavningar på landets studentkårer
(quinna, phaest, philmvisning).
Cybersvenska är en förenklad
och försnabbad version av skrivet talspråk. Tack vare kvällstidningarnas
IT-bilagor har även de som aldrig surfar ett hum om vad smilies och netiquette
är för något. I cybersvenska skalar man bort tidskrävande
petitesser som bisatser och stor bokstav efter punkt. Förkortningar, gärna
inlånade från cyberengelska, är vanliga (IMHO, RTFM, ROTFL) och
emoticons eller andra former känslomarkeringar används för att
visa vad man egentligen menar: *ler* ;-). Det ser inte vackert ut, men alla som
har varit inne i ett chatrum med hetsiga högstadiesurfare vet att de ofta
är nödvändiga. Ironi går sällan hem på nätet
och att bli dränkt av rabiata hatmeddelanden är bara kul första
gången.
vidare->
|
